Anonym (Fröken Zoom) skrev 2022-07-31 13:44:42 följande:
Studielånen räckte då utan problem till hyra, mat och försäkringar i Lund.
Korridorboende hade inte 12-månadershyra utan 10 månader, så 2 månader bodde man "gratis".
Jag köpte kläder på secondhand, minns med värme en grön jägarrock som det stod Berliner Herrenmode i, den hade jag med uppkavlade ärmar i fyra vintrar tills fodret var en enda trasa. Ihop med en grön tweedhatt, haha.
Mobiler fanns inte än, vi delade åtta pers på en korridortelefon.
Jag hade billiga hobbies, fantasirollspel kostar nästan ingenting, och för att träna gick man på studentsubventionerat gym, Gerdahallen, som då var det största träningscentrumet i Norden.
Med studentkortet reste jag för halva priset på tåget och då var tåg billigt.
Jag köpte oftast inte böcker utan lånade på UB eller kopierade och betalade per sida, det var billigare.
Jag lagade mat på studentnationens restaurang så ofta jag kunde för då åt vi gratis.
Vi hade matlag på korridoren så en lagade till alla en dag i veckan. Vi bakade bröd och gjorde soppor och grytor, man lärde sig uppskatta röda linser och att dryga ut kötträtter med mer grönsaker.
Jag sommarjobbade först på olika kommunenheter i högstadiet, de vanliga jobben för unga som lottas ut, finns fortfarande där jag bor idag och min son hade ett sånt förra året. Sedan på tre olika museer, nästan hela sommaren inkl. t.ex. midsommarhelgen med dubbel OB samt några helger under terminerna.
Oftast som museivärd, någon gång putsade jag alla deras fönster, målade bitar av utställningar, rensade ogräs, hade några somrar i cafeet med hopplösa linneskjortor som skulle strykas varje morron, och så fick vi skrubba fågelskit från utemöblerna varje dag för de stod under träd...härliga tider!
Jag vågade investera det som jag kunde spara i aktier och med den uppgång som var under 90-talet blev kapitalet tillräckligt för att jag skulle få bolån, då jag också hade tillsvidareanställning.
2 år senare kom kraschen och IT-aktierna störtdök men då hade jag redan fått mitt lån.
Med andra ord: jobb och en stor del tur samt fördelen att varit ung under just rätt år.
Om du istället jobbat heltid efter studenten hade du inte kunnat bo i studentkorridor (som då var billigt men nu kostar en hel del).
Dina investeringar hade som för så många kunnat ätas upp under kraschen, men du klarade dig med 2 år när.
Du kopierade ur böcker vilket man egentligen inte får göra (men förståeligt).
Du köpte hus när det var billigt - och tog lån därefter.
Jag säger inte att du inte jobbat hårt men precis som jag skrivit till TS så handlar det inte om att alla som köpt en bostad har gjort smartare val, arbetat hårdare, varit klokare. Alla val du har kunnat göra handlar framförallt om ett väldigt generöst bidragssystem och studiesystem. Det tycker jag vi ska vara tacksamma för. Lite ödmjukhet skadar ingen.
