• Odd Even

    Vad kan vi göra för att hjälpa ensamma män?

    Det finns många ensamma män i vårt samhälle som aldrig fått till det med någon kvinna eller bara fått det någon enstaka gång. Dessa kallas ibland incelsoch det finns flera trådar om sådana här på FL, t.ex. tråden Förstår tjejer hur svårt det är för killar att hitta partner?

    Att dessa män är djupt olyckliga är självklart. Det är naturligtvis förödande för självkänslan att försöka och försöka och ändå få nobben varenda gång, och den minskade självkänslan påverkar beteendet så att dessa män får det ännu svårare att attrahera kvinnor, och så hamnar de i en ond spiral nedåt.
    För en del incels har dessa upprepade misslyckanden och deras otillfredsställda längtan lett till kvinnohat och konspirationsteorier och till och med högerextremism, som de hetsar varandra till i communities på nätet. Detta är en synnerligen olycklig utveckling som kan bli samhällsfarlig. Vi måste göra vad vi kan för att stoppa denna utveckling, men vad kan vi göra?

    Givetvis finns det också ensamma kvinnor som har svårt att hitta en partner, men vad än många här på FL än säger så finns det betydligt fler ensamma män än ensamma kvinnor, åtminstone så länge vi pratar om yngre och medelålders personer. När man kommer upp i övre medelåldern och närmar sig pensionen så finns det dock fler ensamma kvinnor än ensamma män.


    En huvudorsak till detta är att det helt enkelt finns helt enkelt fler män än kvinnor upp till övre medelåldern. Det föds fler pojkar än flickor, och det är fler män än kvinnor som invandrar till Sverige. Först i pensionsåldern blir kvinnorna fler än männen, pga. männens högre dödlighet. Det är dock knappast ett alternativ för yngre och medelålders män att skaffa sig partners som är betydligt äldre än dem själva, upp mot pensionsåldern. Om inte annat är de flesta äldre kvinnor inte är intresserade av att ha ihop det med betydligt yngre män, även om de är ensamma.


    Därtill kommer att män och kvinnor oftast är ensamma på olika sätt. Oftast träffar ensamma kvinnor män, har sex med dem och dejtar dem en tid ibland, men misslyckas att få till varaktiga relationer med män som motsvarar deras önskemål. De ensamma män vi pratar om här, däremot, har ofta svårt att överhuvudtaget träffa kvinnor, komma nära dem och ha sex med dem, och längre relationer är det överhuvudtaget inte tal om. Det är därför som en del ensamma män här på FL tycker att de ensamma kvinnornas problem är ett "lyxproblem" och att ensamma kvinnor borde sänka kraven på manliga partners.


    Men det blir ju naturligtvis så att eftersom ensamma kvinnor har flera ensamma män att välja på än omvänt, så kan kvinnorna vara mer kräsna. Och dessutom väljer kvinnor troligen oftare än män att hellre vara ensamma än ha en partner som inte motsvarar deras önskemål, villket leder till att det blir ännu fler ensamma män.


    Det tjänar ingenting till att vara arg eller förbittrad på kvinnorna för det, det löser absolut inga problem, och kvinnorna har naturligtvis rätt att välja eller låta bli att välja vilka män de vill av dem som finns tillgängliga.


    Dock håller jag med om att de ensamma männens problem faktiskt är större än de ensamma kvinnornas, som det beskrivits här.


    De många ensamma männen är ett samhällsproblem som i värsta fall kan få allvarliga konsekvenser, som våld mot kvinnor och högerextremistisk terrorism. (Det skulle inte förvåna mig om många av dem som stormade den amerikanska kongressen den 6 januari 2021 är incels.). Vi måste alltså försöka göra något åt detta, men vad?


    Hur kan vi hjälpa dessa män att hitta en partner?


    Mänga här på FL, särskilt kvinnor, råder männen att "jobba på sig själva": de ska sköta sin hygien och sitt utseende, träna sina kroppar, hålla rent och snyggt hemma, vara någorlunda ambitiösa och försöka skaffa sig bra jobb, och lära sig att kommunicera med kvinnor på ett bra sätt, m.m.


    Säkert kan det hjälpa i många fall, men det finns också många ensamma män som anser sig ha gjort detta efter bästa förmåga, och ändå aldrig får tag på en partner. Förmodligen är det deras dåliga självförtroende som lyser igenom när de ska försöka ta kontakt med kvinnor, och dåligt självförtroende är sällan attraktivt för kvinnor. Och att stärka självförtroendet när man hela tiden får nobben är inte lätt, utan det blir snarare sämre. Det är också svårt för dem att dölja hur desperata de är, och det är heller sällan attraktivt för kvinnor.


    Så visst, männen kan jobba på sig själva, men vad gör vi när det inte hjälper? Jag tror att vi inte kan komma ifrån att kvinnor måste ändra sitt beteende och sin attityd mot dessa män, och helt enkelt börja dejta ensamma män. Åtminstone måste tillräckligt många kvinnor göra det.


    Men hur ska vi åstadkomma det? Kvinnorna måste självfallet ha rätt att välja och inte välja vilka män de vill. Vi kan förvisso inte tvinga kvinnor att dejta män de inte finner attraktiva och ha sex med dem, och statliga bordeller och liknande är en urusel idé. Statliga kampanjer där kvinnor uppmamanas att dejta ensamma män skulle säkert floppa rejält. Nej, vi måste få kvinnor att själva vilja dejta ensamma män. Men hur ska det gå till?


    Jag har en idé...


    Vi lever inte i ett vacuum. Visst betyder generna mycket, men inte allt. Miljön, våra erfarenheter och de kulturella yttringar vi hela tiden översköljs av påverkar oss och våra värderingar och attityder en hel del. Vi påverkas av böcker, filmer, musik m.m. Våra preferenser när det gäller relationer, partnerval, sex, dejting m.m. påverkas också av sånt. Det finns gott om exempel på det: Vi har ju under decennier sett en ökad tolerans mot homosexualitet och transpersoner, och säkert är det fler idag som prövar homosexuella handlingar än förr. Jag tror det kan beläggas att Femtio nyanser-böckerna och filmerna har lett till att fler prövat att experimentera med BDSM. MILF-trenden inom porren har utan tvivel bidragit till att unga män raggar på äldre kvinnor på krogen betydligt oftare än förr - här på FL finns vittnesmål om denna förändring. Och vad gäller porren har den också med säkerhet orsakat en ökad förkärlek för analsex och ansiktssprut bland mest unga män, något som många tycker är problematiskt.


    Så våra preferenser och attityder påverkas alltså av det omgivande samhället och de kulturella yttringar som finns där.


    Tänk er nu att det börjar komma romaner, filmer och musik som handlar om kvinnor som träffar ensamma män, typ incels, och inleder relationer med dem, relationer som blir lyckliga för dem båda. Det kan t.ex. handla om att kvinnan ser igenom mannens osäkerhet och ser hans goda sidor, och ger honom kärlek och får kärlek tillbaka, vilket gör dem båda lyckliga. Många kvinnor har ju en omhändertagande attityd även inom kärlekslivet, och vill hjälpa mannen att komma till rätta med hans inre demoner (så är det ju t.ex. i Femtio nyanser), och det förekommer ju tyvärr att kvinnor tar kontakt med grova brottslingar i hopp om att "omvända" dem med sin kärlek. Vore det då inte bättre att en kvinna försöker hjälpa en snäll och ofarlig incel på detta sätt istället för en farlig brottsling?


    Skulle inte böcker, filmer, musik m.m. på det temat kunna påverka åtminstone en del kvinnor att dejta ensamma män och inleda relationer med dem? Sådana verkliga relationer tillsammans med fiktiva beskrivningar i böcker, filmer, m.m. skulle kunna ta ur många kvinnor villfarelsen, som tyvärr finns även bland en del kvinnor här på FL, att det måste vara något fel på dessa ensamma män, eftersom de inte får till det med kvinnor. Om en man är oskuld vid 30 års ålder måste det vara något fel på honom, har det sagts här på FL. Men det behöver det inte alls vara, och det bör vara budskapet i dessa böcker, filmer m.m.


    Likaså kan ett budskap i dessa fiktiva skildringar vara att en man inte måste vara dålig i sängen bara för att han saknar sexuell erfarenhet med kvinnor. Att det inte behöver vara så vet jag av egen erfarenhet. Jag var nämligen oskuld tills jag var 35, då jag slutligen fick en relation med en kvinna. I det visserligen fåtal relationer jag haft sedan dess har det förvisso funnits problem, till stor del beroende på mina egna hangups och attityder (jag vill inte gå in på dem för det är rätt plågsamt att tänka på), men en sak som aldrig har varit något problem för mig är att tillfredsställa min kvinna sexuellt. Det kunde jag redan från första början. Det var inte svårt alls. Hur kunde det komma sig? Jo, jag hade under hela mitt vuxna liv läst mycket om sex och fått en hel del kunskap om hur kvinnokroppen fungerar, och jag kunde naturligtvis också komminicera med min kvinna och höra vad hon gillade. Därtill kommer att jag tänder väldigt mycket på kvinnans njutning och med liv och lust går in för att ge henne det. Att koncentrera mig på hennes njutning är inte en uppoffring för mig, tvärtom!


    Jag påstår att vilken man som helst, som tycker om att ge kvinnan njutning, vet någorlunda mycket om kvinnokroppen och sex, kan kommunicera med sin kvinna, och kvinnan inte har alltför stora hangups när det gäller sex, lätt kan tillfredsställa sin kvinna sexuellt, även utan föregående praktisk erfarenhet.


    Detta budskap kan gärna framträda i de fiktiva skildringar som vi här tänker oss.


    Det finns dock smolk i glädjebägaren: Om kvinnan är missnöjd med mannen av andra skäl än sexuella, då tar det missnöjet över och hjälper det inte hur bra älskare han än är, det går åt skogen ändå. Det har jag också fått erfara.


    Alltså, om det kommer en massa fiktiva skildringar av sådana relationer mellan kvinnor och ensamma män, så skulle de kunna leda till fler verkliga sådana relationer. Sådana relationer misslyckas förstås ibland, som alla typer av relationer, men positiva sådana relationer skulle tillsammans med de fiktiva skildringarna kunna leda till en positiv återkoppling där fler och fler sådana relationer etableras, och då skulle antalet ensamma män minska, och därmed skulle den samhällsfara dessa i förlängningen skulle kunna utgöra kunna avvärjas.


    Vad tror ni? Skulle vi kunna få ett sådant scenario?


    Ett problem är förstås: Vilka ska skriva dessa böcker, producera dessa filmer, komponera denna musik, etc? Kommer det att slå om det blir verklighet eller kommer det bara att floppa och glömmas bort? I vårt kapitalistiska samhälle produderas ju ingenting om man inte tror att det ska gå med vinst...

  • Svar på tråden Vad kan vi göra för att hjälpa ensamma män?
  • fornminne

    Det finns redan litteratur som åtminstone delvis handlar om kvinnor som väljer mindre eftertraktade men pålitliga män som håller i längden. Det finns åtskilliga romantiska komedier på temat. En del kvinnor väljer också dessa män i verkligheten. Om de kan kallas incels är väl en definitionsfråga.

    Kvinnor uppmuntras redan att inte bara intressera sig för alfahannarna, snarare tvärtom. Om detta hjälper ensamma och isolerade män som har stora problem med socialt samspel, är dock tveksamt.

    Det finns mycket samhället kan göra för att minska ofrivillig ensamhet. Men det kommer alltid att finns fler manliga incels än kvinnliga motsvarigheter, eftersom det finns fler män än kvinnor bland yngre och medelålders, samt eftersom tillgång och efterfrågan skiljer sig åt mellan könen. 

  • Limajo

    Väldigt långt och fint skrivet men ack vilket snedskott. Ja, det ör ett problem att det finns många ensamma män. Det handlar ju inte enbart om incels utan många män i relationer är också ensamma, saknar socialt skyddsnät, dålig kontakt med egna barnen och när de blir lämnade eller änklingar förfaller de fullständigt.


    Men varför är det kvinnor som ta ansvaret för att socialisera männen? Det är alltid kvinnor som ska stå för lösningen när
    män fallerar, från den duktiga flickan som sätts som buffert mellan busarna i skolan till att vi nu borde sänka våra krav och ligga med män som inte klarar av att byta sängkläder mer än en gång i halvåret för att de inte ska vara så ledsna. TS förslag innebär bara ännu en annan skönskrivning av hur kvinnors kroppar ska finnas till för att män ska må bra.

    Varför är det inte män som kan kliva in och ta sina bröder i kragen? Eller kramas med dem om det nu är fysisk närhet som saknas. 

  • Limajo
    Anonym (Sanna) skrev 2022-08-03 09:42:30 följande:

    Ja, vad tänker ni om problemet är att antalet män är så mycket högre än kvinnor (stämmer det?), då kvittar det ju hur mycket kvinnor offrar sig, det kommer fortfarande bli män som blir över.


    Vi kvinnor måste bita i det sura äpplet och ligga med många män, vare sig vi vill eller inte. För det är inte nödvändigtvis relationer som männen är ute efter, det viktiga är att de får sex.
  • Anonym (Ninni)

    Vi är flockdjur. På samma sätt som hos de flesta flockdjur, så finns det en obalans mellan hanar och honor. Vissa hanar (så kallade alfa- och beta-hanar) har ensamrätt över i stort sett samtliga honor i flocken, men de flesta hanarna längre ner i rangordningen lever i ensamhet eller med stulna sexuella kontakter. 

    Kvinnor på alla nivåer dras till män i toppskiktet av rangordningen. Man väljer inte en man på samma nivå där man själv är utan strävar högre. En omega-kvinna väljer helst inte en omega-man som partner utan väljer hellre att vara ensam.

    Män som ligger i den undre hälften av den sociala rangordningen har således mycket svårt att hitta en passande partner och hamnar i den så kallade "zone of pain".

  • Anonym (M)

    Det behöver pratas mer öppet om de problem män upplever i livet samt bli acceptabelt att visa sig sårbar och söka hjälp från omvärlden. Då tror jag vi skulle vara en bra bit på väg mot en lösning. Att mer eller mindre hjärntvätta kvinnor via media till att börja dejta incels som trådstarten diskuterar känns som ett väldigt konstigt förslag till lösning.

  • Anonym (Signe)
    Anonym (Ninni) skrev 2022-08-03 10:20:54 följande:

    Vi är flockdjur. På samma sätt som hos de flesta flockdjur, så finns det en obalans mellan hanar och honor. Vissa hanar (så kallade alfa- och beta-hanar) har ensamrätt över i stort sett samtliga honor i flocken, men de flesta hanarna längre ner i rangordningen lever i ensamhet eller med stulna sexuella kontakter. 

    Kvinnor på alla nivåer dras till män i toppskiktet av rangordningen. Man väljer inte en man på samma nivå där man själv är utan strävar högre. En omega-kvinna väljer helst inte en omega-man som partner utan väljer hellre att vara ensam.

    Män som ligger i den undre hälften av den sociala rangordningen har således mycket svårt att hitta en passande partner och hamnar i den så kallade "zone of pain".


    Ja, detta är ett argument som ofta framförs i sådana här trådar, att kvinnor dras till en liten del av männen, alfahannarna, och denna del av män får många kvinnor.

    Men ingen kommer med kravet att mannen som ligger runt med många ska avstå, utan de är kvinnorna som ska avstå och välja de mindre populära mannen istället. Varför ska vi inte ställa krav på män att de inte förstör för andra mindre lyckade män? 


     

  • Anonym (Ninni)
    Anonym (Signe) skrev 2022-08-03 10:45:06 följande:

    Ja, detta är ett argument som ofta framförs i sådana här trådar, att kvinnor dras till en liten del av männen, alfahannarna, och denna del av män får många kvinnor.

    Men ingen kommer med kravet att mannen som ligger runt med många ska avstå, utan de är kvinnorna som ska avstå och välja de mindre populära mannen istället. Varför ska vi inte ställa krav på män att de inte förstör för andra mindre lyckade män? 


     


    Att försöka styra detta med någon slags kontrollerade insatser i vårt västerländska kultur är helt oförenligt med våra västerländska värderingar. Vi har kommit förbi tiden då partnerval och äktenskap sker över huvudena på den inblandade. 

    Hur skulle den "kravställningen" gå till? Ett statligt ransoneringspaket för hur många partners en person kan få per år? Eller skulle det ske någon obligatorisk psykologisk utvärdering av varje medborgares sociala och sexuella rangordningspoäng som bildar en bas för ett tvingande partneravtal? 
  • Soryu

    Jag blir glad för att du (TS) lyfter problemet till diskussion på ett sätt som inbjuder till samtal och inte konflikt. Tyvärr verkar en del kvinnor här i tråden läsa det som att ansvaret läggs på kvinnor, men jag läser inte det i inlägget. Förslaget handlar ju snarare om en sorts social ingenjörskonst som syftar till att påverka hur kvinnor väljer, men det finns inget tvång eller krav på ansvarstagande i det.

    Hur som helst tror jag det är fel väg att gå att påverka hur kvinnor väljer. Som du säger är den situation vi har en konsekvens av flera faktorer, säkert delvis biologiska faktorer men förstås också i hög grad kulturella. Att det föds fler pojkar än flickor handlar om biologi och det kan vi (bör vi) inte påverka, men däremot har ju en stor mängd unga killar invandrat vilket förstås lett till ytterligare snedfördelning i vissa ålderssegment. Det är en faktor som går att påverka, men jag vet inte om det rent juridiskt går att göra skillnad mellan män och kvinnor som söker uppehållstillstånd. Så jag är skeptisk till att det går att göra så mycket där förutom att minska invandringen, vilket vi ju är på väg att göra och säkerligen kommer att göra ännu mer framöver.

    Men det stora är ju att påverka dessa ensamma män så att de blir mer attraktiva för kvinnor. Det är i dagsläget ganska stor skillnad mellan män och kvinnor vad gäller studieresultat i skolan och eftergymnasiala studier, så att genomföra reformer som kan göra skolan mer anpassad för pojkar kan vara en idé som dessutom kan vara bra av andra skäl. En annan sak, som redan har nämnts i tråden, är om vi på samhällelig nivå skulle börja prata mer om de svårigheter som många män har, särskilt män med lägre social status. Som någon skrev har det offentliga narrativet under många år varit att män är privilegierade och kvinnor i olika grad är drabbade av patriarkala strukturer. Det stämmer ju i många avseenden, men det är inte hela sanningen och det borde vara möjligt att prata om de svårigheter som många män upplever utan att samtidigt glömma bort kvinnorna. Men diskussioner som denna på t.ex. internetforum visar ju hur svårt det är. Så fort man lyfter problem som kvinnor har så blir en massa män arga för att de känner sig förbisedda och på motsvarande sätt reagerar många kvinnor med taggarna utåt när man tar de ensamma männens perspektiv och funderar på vad man kan göra för att förändra situationen.

    Så mina förslag är: förändringar i skolan, ökat stöd till föreningslivet med särskilda satsningar riktade mot unga män (vilket kan premiera att de träffar andra i liknande situation i verkligheten istället för att sitta och hata på nätet), ökat medialt utrymme till ensamma män med medkänsla istället för kritik som utgångspunkt.

    För egen del engagerar jag mig lite grann i mansgrupper, dvs. män som träffas och utvecklar sin förmåga att prata om känslor och vara tillsammans i sårbarhet. Det tror jag är en superbra grej för många män, men det är kanske inte alltid de män som behöver det mest som söker sig dit.

  • Anonym (Ulla)
    Anonym (M) skrev 2022-08-03 10:41:38 följande:

    Det behöver pratas mer öppet om de problem män upplever i livet samt bli acceptabelt att visa sig sårbar och söka hjälp från omvärlden. Då tror jag vi skulle vara en bra bit på väg mot en lösning. Att mer eller mindre hjärntvätta kvinnor via media till att börja dejta incels som trådstarten diskuterar känns som ett väldigt konstigt förslag till lösning.


    Håller med helt och hållet! Men det finns ett problem, kvinnor dras väl oftast inte till män som gnäller, tycker allt är jobbigt och ser sig som ett offer.

    Om man är för ärlig, så riskerar man att bli betraktad som en offerkofta med dålig attityd och dåligt driv. Vilken kvinna vill ha det?
  • Anonym (Blot)

    Männen får väl börja dejta varandra då. Varför inte?

    De kan läsa litteratur om män som blir ihop med män och har sex med varandra, så kommer det bli superbra! Ingen är incel, de är med varandra. 

Svar på tråden Vad kan vi göra för att hjälpa ensamma män?