• Odd Even

    Vad kan vi göra för att hjälpa ensamma män?

    Det finns många ensamma män i vårt samhälle som aldrig fått till det med någon kvinna eller bara fått det någon enstaka gång. Dessa kallas ibland incelsoch det finns flera trådar om sådana här på FL, t.ex. tråden Förstår tjejer hur svårt det är för killar att hitta partner?

    Att dessa män är djupt olyckliga är självklart. Det är naturligtvis förödande för självkänslan att försöka och försöka och ändå få nobben varenda gång, och den minskade självkänslan påverkar beteendet så att dessa män får det ännu svårare att attrahera kvinnor, och så hamnar de i en ond spiral nedåt.
    För en del incels har dessa upprepade misslyckanden och deras otillfredsställda längtan lett till kvinnohat och konspirationsteorier och till och med högerextremism, som de hetsar varandra till i communities på nätet. Detta är en synnerligen olycklig utveckling som kan bli samhällsfarlig. Vi måste göra vad vi kan för att stoppa denna utveckling, men vad kan vi göra?

    Givetvis finns det också ensamma kvinnor som har svårt att hitta en partner, men vad än många här på FL än säger så finns det betydligt fler ensamma män än ensamma kvinnor, åtminstone så länge vi pratar om yngre och medelålders personer. När man kommer upp i övre medelåldern och närmar sig pensionen så finns det dock fler ensamma kvinnor än ensamma män.


    En huvudorsak till detta är att det helt enkelt finns helt enkelt fler män än kvinnor upp till övre medelåldern. Det föds fler pojkar än flickor, och det är fler män än kvinnor som invandrar till Sverige. Först i pensionsåldern blir kvinnorna fler än männen, pga. männens högre dödlighet. Det är dock knappast ett alternativ för yngre och medelålders män att skaffa sig partners som är betydligt äldre än dem själva, upp mot pensionsåldern. Om inte annat är de flesta äldre kvinnor inte är intresserade av att ha ihop det med betydligt yngre män, även om de är ensamma.


    Därtill kommer att män och kvinnor oftast är ensamma på olika sätt. Oftast träffar ensamma kvinnor män, har sex med dem och dejtar dem en tid ibland, men misslyckas att få till varaktiga relationer med män som motsvarar deras önskemål. De ensamma män vi pratar om här, däremot, har ofta svårt att överhuvudtaget träffa kvinnor, komma nära dem och ha sex med dem, och längre relationer är det överhuvudtaget inte tal om. Det är därför som en del ensamma män här på FL tycker att de ensamma kvinnornas problem är ett "lyxproblem" och att ensamma kvinnor borde sänka kraven på manliga partners.


    Men det blir ju naturligtvis så att eftersom ensamma kvinnor har flera ensamma män att välja på än omvänt, så kan kvinnorna vara mer kräsna. Och dessutom väljer kvinnor troligen oftare än män att hellre vara ensamma än ha en partner som inte motsvarar deras önskemål, villket leder till att det blir ännu fler ensamma män.


    Det tjänar ingenting till att vara arg eller förbittrad på kvinnorna för det, det löser absolut inga problem, och kvinnorna har naturligtvis rätt att välja eller låta bli att välja vilka män de vill av dem som finns tillgängliga.


    Dock håller jag med om att de ensamma männens problem faktiskt är större än de ensamma kvinnornas, som det beskrivits här.


    De många ensamma männen är ett samhällsproblem som i värsta fall kan få allvarliga konsekvenser, som våld mot kvinnor och högerextremistisk terrorism. (Det skulle inte förvåna mig om många av dem som stormade den amerikanska kongressen den 6 januari 2021 är incels.). Vi måste alltså försöka göra något åt detta, men vad?


    Hur kan vi hjälpa dessa män att hitta en partner?


    Mänga här på FL, särskilt kvinnor, råder männen att "jobba på sig själva": de ska sköta sin hygien och sitt utseende, träna sina kroppar, hålla rent och snyggt hemma, vara någorlunda ambitiösa och försöka skaffa sig bra jobb, och lära sig att kommunicera med kvinnor på ett bra sätt, m.m.


    Säkert kan det hjälpa i många fall, men det finns också många ensamma män som anser sig ha gjort detta efter bästa förmåga, och ändå aldrig får tag på en partner. Förmodligen är det deras dåliga självförtroende som lyser igenom när de ska försöka ta kontakt med kvinnor, och dåligt självförtroende är sällan attraktivt för kvinnor. Och att stärka självförtroendet när man hela tiden får nobben är inte lätt, utan det blir snarare sämre. Det är också svårt för dem att dölja hur desperata de är, och det är heller sällan attraktivt för kvinnor.


    Så visst, männen kan jobba på sig själva, men vad gör vi när det inte hjälper? Jag tror att vi inte kan komma ifrån att kvinnor måste ändra sitt beteende och sin attityd mot dessa män, och helt enkelt börja dejta ensamma män. Åtminstone måste tillräckligt många kvinnor göra det.


    Men hur ska vi åstadkomma det? Kvinnorna måste självfallet ha rätt att välja och inte välja vilka män de vill. Vi kan förvisso inte tvinga kvinnor att dejta män de inte finner attraktiva och ha sex med dem, och statliga bordeller och liknande är en urusel idé. Statliga kampanjer där kvinnor uppmamanas att dejta ensamma män skulle säkert floppa rejält. Nej, vi måste få kvinnor att själva vilja dejta ensamma män. Men hur ska det gå till?


    Jag har en idé...


    Vi lever inte i ett vacuum. Visst betyder generna mycket, men inte allt. Miljön, våra erfarenheter och de kulturella yttringar vi hela tiden översköljs av påverkar oss och våra värderingar och attityder en hel del. Vi påverkas av böcker, filmer, musik m.m. Våra preferenser när det gäller relationer, partnerval, sex, dejting m.m. påverkas också av sånt. Det finns gott om exempel på det: Vi har ju under decennier sett en ökad tolerans mot homosexualitet och transpersoner, och säkert är det fler idag som prövar homosexuella handlingar än förr. Jag tror det kan beläggas att Femtio nyanser-böckerna och filmerna har lett till att fler prövat att experimentera med BDSM. MILF-trenden inom porren har utan tvivel bidragit till att unga män raggar på äldre kvinnor på krogen betydligt oftare än förr - här på FL finns vittnesmål om denna förändring. Och vad gäller porren har den också med säkerhet orsakat en ökad förkärlek för analsex och ansiktssprut bland mest unga män, något som många tycker är problematiskt.


    Så våra preferenser och attityder påverkas alltså av det omgivande samhället och de kulturella yttringar som finns där.


    Tänk er nu att det börjar komma romaner, filmer och musik som handlar om kvinnor som träffar ensamma män, typ incels, och inleder relationer med dem, relationer som blir lyckliga för dem båda. Det kan t.ex. handla om att kvinnan ser igenom mannens osäkerhet och ser hans goda sidor, och ger honom kärlek och får kärlek tillbaka, vilket gör dem båda lyckliga. Många kvinnor har ju en omhändertagande attityd även inom kärlekslivet, och vill hjälpa mannen att komma till rätta med hans inre demoner (så är det ju t.ex. i Femtio nyanser), och det förekommer ju tyvärr att kvinnor tar kontakt med grova brottslingar i hopp om att "omvända" dem med sin kärlek. Vore det då inte bättre att en kvinna försöker hjälpa en snäll och ofarlig incel på detta sätt istället för en farlig brottsling?


    Skulle inte böcker, filmer, musik m.m. på det temat kunna påverka åtminstone en del kvinnor att dejta ensamma män och inleda relationer med dem? Sådana verkliga relationer tillsammans med fiktiva beskrivningar i böcker, filmer, m.m. skulle kunna ta ur många kvinnor villfarelsen, som tyvärr finns även bland en del kvinnor här på FL, att det måste vara något fel på dessa ensamma män, eftersom de inte får till det med kvinnor. Om en man är oskuld vid 30 års ålder måste det vara något fel på honom, har det sagts här på FL. Men det behöver det inte alls vara, och det bör vara budskapet i dessa böcker, filmer m.m.


    Likaså kan ett budskap i dessa fiktiva skildringar vara att en man inte måste vara dålig i sängen bara för att han saknar sexuell erfarenhet med kvinnor. Att det inte behöver vara så vet jag av egen erfarenhet. Jag var nämligen oskuld tills jag var 35, då jag slutligen fick en relation med en kvinna. I det visserligen fåtal relationer jag haft sedan dess har det förvisso funnits problem, till stor del beroende på mina egna hangups och attityder (jag vill inte gå in på dem för det är rätt plågsamt att tänka på), men en sak som aldrig har varit något problem för mig är att tillfredsställa min kvinna sexuellt. Det kunde jag redan från första början. Det var inte svårt alls. Hur kunde det komma sig? Jo, jag hade under hela mitt vuxna liv läst mycket om sex och fått en hel del kunskap om hur kvinnokroppen fungerar, och jag kunde naturligtvis också komminicera med min kvinna och höra vad hon gillade. Därtill kommer att jag tänder väldigt mycket på kvinnans njutning och med liv och lust går in för att ge henne det. Att koncentrera mig på hennes njutning är inte en uppoffring för mig, tvärtom!


    Jag påstår att vilken man som helst, som tycker om att ge kvinnan njutning, vet någorlunda mycket om kvinnokroppen och sex, kan kommunicera med sin kvinna, och kvinnan inte har alltför stora hangups när det gäller sex, lätt kan tillfredsställa sin kvinna sexuellt, även utan föregående praktisk erfarenhet.


    Detta budskap kan gärna framträda i de fiktiva skildringar som vi här tänker oss.


    Det finns dock smolk i glädjebägaren: Om kvinnan är missnöjd med mannen av andra skäl än sexuella, då tar det missnöjet över och hjälper det inte hur bra älskare han än är, det går åt skogen ändå. Det har jag också fått erfara.


    Alltså, om det kommer en massa fiktiva skildringar av sådana relationer mellan kvinnor och ensamma män, så skulle de kunna leda till fler verkliga sådana relationer. Sådana relationer misslyckas förstås ibland, som alla typer av relationer, men positiva sådana relationer skulle tillsammans med de fiktiva skildringarna kunna leda till en positiv återkoppling där fler och fler sådana relationer etableras, och då skulle antalet ensamma män minska, och därmed skulle den samhällsfara dessa i förlängningen skulle kunna utgöra kunna avvärjas.


    Vad tror ni? Skulle vi kunna få ett sådant scenario?


    Ett problem är förstås: Vilka ska skriva dessa böcker, producera dessa filmer, komponera denna musik, etc? Kommer det att slå om det blir verklighet eller kommer det bara att floppa och glömmas bort? I vårt kapitalistiska samhälle produderas ju ingenting om man inte tror att det ska gå med vinst...

  • Svar på tråden Vad kan vi göra för att hjälpa ensamma män?
  • Anonym (Motivera dem att vilja hjälpa sig själv!)

    Det handlar inte om att hjälpa dessa män hitta en partner. Det handlar om så mycket större saker som borde starta redan i skolan, vara en del av vården, arbetslivet.

    Man måste tidigt få människor att motiveras, hitta sig själv, sina intressen och kreativa förmågor. Lära ut social kompetens till barn, bra värderingar, coacha dem i rätt riktning så de lär sig om samspel, relationer, prata känslor och att uttrycka sina problem.

    Det behövs framför allt FLERA psykologer som man kan träffa IRL inte sittande bakom skärmar på ställen som Mindler och KRY, avgränsade från det personliga mötet. Vi behöver inte mer robotsamhälle och AI, vi behöver den mänskliga kontakten, de mänskliga mötena. Fler möjligheter till samtalsterapi  både i grupper och enskilt i samhället för att få ner den psykiska ohälsan.

    Samt skolan och vården måste bli bättre på att fånga upp människor som har speciella behov,  inte klarar av kraven som ställs eller passar in i mallen.

    Det måste finnas aktiviteter som människor vill och vågar ta del av utan stigmatisering. De flesta som har problem vågar inte söka hjälp, vågar knappt erkänna sina problem för sig själv pga SKAMMEN. Killar särskilt. Många har inga bra manliga förebilder eller kvinnliga relationer.

    Sex och kärlek kommer automatiskt till människor som mår bra med sig själv, som vet hur de är sitt bästa jag, men allt det andra måste komma först. Att knulla och få flickvänner löser inte de personliga problemen, de kommer snarare att förstärka dem om man inte har arbeta med sig själv och fått en bra grund.

    Det finns väldigt mycket incelkillar kan göra själv, men eftersom de flesta av dessa aktiviteter och handlingar kräver social förmåga, mod och motivation, är det bäst att börja med att jobba på blygseln, den sociala fobin, och att förändra det yttre faktorerna som att ta hand om sig själv, vara sitt snyggaste jag, Köpa nya kläder,träna och börja med hälsan och att försöka komma i kontakt med människor på ett naturligt sätt. Vara bland människor och bryta sin isolering.

  • Guldnovan
    Anonym (Uppfostran och samhällsnormer) skrev 2022-08-03 11:48:41 följande:

    Att inte ha en kärleksrelation betyder inte automatiskt att man är ensam. Många singlar har andra relationer och trivs dessutom bra med att vara singlar.

    Det är dock ett vanligare problem att män som är singlar känner sig ensamma än att kvinnor som är singlar gör det. Detta beror mycket på uppfostran och samhällsnormerna. 

    Nu generaliserar jag och det finns förstås undantag men:
    Flickor uppfostras i att vårda relationer samt leker fler lekar som handlar om relationer vilket gör att de blir bättre på att vårda sina relationer. Pojkar uppmuntras att inte att leka såna lekar och att inte visa sina känslor. Även om det blivit bättre idag så började min son redan när han var fyra år att prata om att pojkar gör inte si och så bara tjejer. Jag pratade med förskolan om detta och de sa att tyvärr finns det många barn som tar med sig detta synsätt från sina föräldrar till förskolan. Pojkar ska alltså passas in i en förlegad mall om hur män ska vara. En mall som dessutom gör det svårt med relationer i framtiden (i det fall en kvinna inte finns och håller i relationerna åt honom).

    När pojkar blir tonåringar blir det ännu värre det anses löjligt att prata om känslor, om man blir sårad så ska man bli arg istället för att förmedla detta samt är det töntigt att bry sig om skolan. (Alla pojkar tycker inte så men en mycket större andel än tjejerna)

    Detta märks tydligt också i de parrelationer som finns runt omkring mig. I nästan alla dessa är det kvinnan som ordnar med allt som hör till relationer. Komma ihåg födelsedagar, åka på resor med familjen, lekträffar för barnen med andra barn, arrangera olika sammankomster som middagar, ta med blommor/gåva när man är på besök, stötta släkt/vänner när de har de svårt mm. Det är klart det finns män som också gör detta men det är i de flesta relationer kvinnorna som planerar och fixar det mesta. Vissa män uttrycker dessutom att allt detta som kvinnor gör för att bevara och skapa nya relationer är onödigt, t ex ordna julfirande, planera födelsedagar mm. 

    Jag har också sett flera exempel på män i min omgivning som är jättebra på att planera saker som endast gynnar det de vill göra men planerar eller fixar aldrig något för att andra ska bli glada. Om de inte gillar själva saken som ska göras t ex fira jul, resa med familjen eller bowla då vill de inte följa med eller följer med motvilligt. Många kvinnor deltar med glädje även om de inte tycker aktiviteten är rolig i sig. De deltar för att de sätter ett högt värde på relationer. 

    Att (generellt sett) män är ensamma för att de är dåliga på att vårda relationer är inget singel kvinnor kan göra något åt. Detta är ett problem som hela samhället måste inse och arbeta med att förbättra. Jag tycker dock att samhället har blivit bättre på detta men många avfärdar åtgärder som görs i förskolan eller skolan som genustrams och är rädda att pojkarna då ska bli tvingade att bli som flickor. Vilket inte är så konstigt i och för sig eftersom pojkar redan i förskolan lär sig att det är hemskt att göra saker som flickor gör så det är förståeligt att många är rädda för detta. Det handlar dock inte om det utan det handlar om att pojkar/män måste också få tillåtas att uttrycka sina känslor samt att de ska ha redskap för att bevara samt skapa nya relationer.


    Bra skrivet! 
  • Anonym (Ninni)
    Anonym (Signe) skrev 2022-08-03 11:16:37 följande:
    Du missförstod mitt inlägg. Jag menar inte att vi ska styra detta, inte alls. Jag pratar om debatten som förs om ensamma män. Varför det alltid förs fram att det är kvinnorna som ska ändra på sig och inte männen.
    Jag tror inte att någon på fullt allvar säger att någon ska ändra på sig eller sitt beteende. Men problemet är att vårt samhälle är betydligt mera förlåtande för kvinnor än för män som har en avsaknad av något enskilt element som skapar "poäng" i rangordningen. Några exempel:

    I media lyfts överviktiga unga kvinnor fram som normbrytande och starka. Ve den man som vågar säga att han inte vill dejta en tjej med högre BMI än han. Korta män är däremot helt rumsrent att klanka ner på: "jag skulle aldrig dejta en man som är kortare än jag".

    Singelkvinnor anses som starka varelser som väljer sina sociala kontakter före relationer. Singelmän ses däremot ner på som antingen sexfixerade eller socialt missanpassade.

    Kvinnor kan öppet raljera om sina KK. "Go girl" säger folk då. En man som gör samma sak hör aldrig "Go boy!".

    Naturligtvis är dessa ovanstående delvis en rebound från tidigare tiders olika ideal, men det är nog dock inte alldeles lätt att hitta sin väg som ung man idag.
  • Anonym (Luke)
    Anonym (Uppfostran och samhällsnormer) skrev 2022-08-03 11:48:41 följande:

    Att inte ha en kärleksrelation betyder inte automatiskt att man är ensam. Många singlar har andra relationer och trivs dessutom bra med att vara singlar.

    Det är dock ett vanligare problem att män som är singlar känner sig ensamma än att kvinnor som är singlar gör det. Detta beror mycket på uppfostran och samhällsnormerna. 

    Nu generaliserar jag och det finns förstås undantag men:
    Flickor uppfostras i att vårda relationer samt leker fler lekar som handlar om relationer vilket gör att de blir bättre på att vårda sina relationer. Pojkar uppmuntras att inte att leka såna lekar och att inte visa sina känslor. Även om det blivit bättre idag så började min son redan när han var fyra år att prata om att pojkar gör inte si och så bara tjejer. Jag pratade med förskolan om detta och de sa att tyvärr finns det många barn som tar med sig detta synsätt från sina föräldrar till förskolan. Pojkar ska alltså passas in i en förlegad mall om hur män ska vara. En mall som dessutom gör det svårt med relationer i framtiden (i det fall en kvinna inte finns och håller i relationerna åt honom).

    När pojkar blir tonåringar blir det ännu värre det anses löjligt att prata om känslor, om man blir sårad så ska man bli arg istället för att förmedla detta samt är det töntigt att bry sig om skolan. (Alla pojkar tycker inte så men en mycket större andel än tjejerna)

    Detta märks tydligt också i de parrelationer som finns runt omkring mig. I nästan alla dessa är det kvinnan som ordnar med allt som hör till relationer. Komma ihåg födelsedagar, åka på resor med familjen, lekträffar för barnen med andra barn, arrangera olika sammankomster som middagar, ta med blommor/gåva när man är på besök, stötta släkt/vänner när de har de svårt mm. Det är klart det finns män som också gör detta men det är i de flesta relationer kvinnorna som planerar och fixar det mesta. Vissa män uttrycker dessutom att allt detta som kvinnor gör för att bevara och skapa nya relationer är onödigt, t ex ordna julfirande, planera födelsedagar mm. 

    Jag har också sett flera exempel på män i min omgivning som är jättebra på att planera saker som endast gynnar det de vill göra men planerar eller fixar aldrig något för att andra ska bli glada. Om de inte gillar själva saken som ska göras t ex fira jul, resa med familjen eller bowla då vill de inte följa med eller följer med motvilligt. Många kvinnor deltar med glädje även om de inte tycker aktiviteten är rolig i sig. De deltar för att de sätter ett högt värde på relationer. 

    Att (generellt sett) män är ensamma för att de är dåliga på att vårda relationer är inget singel kvinnor kan göra något åt. Detta är ett problem som hela samhället måste inse och arbeta med att förbättra. Jag tycker dock att samhället har blivit bättre på detta men många avfärdar åtgärder som görs i förskolan eller skolan som genustrams och är rädda att pojkarna då ska bli tvingade att bli som flickor. Vilket inte är så konstigt i och för sig eftersom pojkar redan i förskolan lär sig att det är hemskt att göra saker som flickor gör så det är förståeligt att många är rädda för detta. Det handlar dock inte om det utan det handlar om att pojkar/män måste också få tillåtas att uttrycka sina känslor samt att de ska ha redskap för att bevara samt skapa nya relationer.


    Låter bra men fungerar inte så i praktiken. Män blir inte primärt ensamma för att de inte vårdar sina relationer utan för att de inte bidrar.

    Så när ensamma män fokuserar på relationer missar det de egentliga problemet. Nämligen att de bidrar för dåligt. Framgångsrika män är inte ensamma för människor dras med av deras engagemang och vad de tillför till gruppen. Både kvinnor och män vill vara nära framgångsrika män.

    Om en man är ensam är inte problemet att han inte vårdat relationerna utan att han inte vårdat sig själv.
  • Anonym (Motivera dem att vilja hjälpa sig själv!)
    Anonym (Trollet) skrev 2022-08-03 08:22:49 följande:

    Jag tror att bäst vore en kurs. 

    Innehållet borde vara 

    - personlig hygien 
    - städning
    - planering 
    - matlagning 
    - klädsel 
    - sociala koder
    - jämställdhet mellan könen 
    - vardagsromantik 
    - vardagsmotion 

    Det skulle lösa det mesta. 


    Ja faktiskt ett bra förslag. Men detta behöver göras tidigt. gärna i skolan och återkommande som ett ämne som vilket som helst.

    Jag tror också på kurser med volontärarbete kring olika teman i samhället där man lär sig teamwork, kompromissa, planera och inspirera varandra. Se varandra i samverkan med andra. Dessa skulle kunna erbjudas av vården om man tex söker för ensamhet. Jag tror på att människor behöver en anledning att träffas. Ett förutbestämt sammanhang där ingen behöver känna sig obekväma. Alla är där av samma anledning. Sen skulle det behövas fler grupper som AA tex, fast för social fobi, ensamhet och liknande där man är med likasinnade.

    Det finns så otroligt mycket samhället skulle kunna göra. Bara konstigt att det inte skett tidigare. Att spara ner på psykologer och samtalsterapi och bara göra det möjligt för de välbemedlade med stora plånböcker är ett av de största misslyckanden som Sverige gjort.

    Priset för all utebliven vård utöver de astronomiska samhällskostnaderna är extremt och omfattande psykiskt lidande, våld och sexuell frustration osv.

    LÄTT ATT VARA EFTERKLOK!

  • Limajo
    Anonym (Ninni) skrev 2022-08-03 13:25:36 följande:
    Jag tror inte att någon på fullt allvar säger att någon ska ändra på sig eller sitt beteende. Men problemet är att vårt samhälle är betydligt mera förlåtande för kvinnor än för män som har en avsaknad av något enskilt element som skapar "poäng" i rangordningen. Några exempel:

    I media lyfts överviktiga unga kvinnor fram som normbrytande och starka. Ve den man som vågar säga att han inte vill dejta en tjej med högre BMI än han. Korta män är däremot helt rumsrent att klanka ner på: "jag skulle aldrig dejta en man som är kortare än jag".

    Singelkvinnor anses som starka varelser som väljer sina sociala kontakter före relationer. Singelmän ses däremot ner på som antingen sexfixerade eller socialt missanpassade.

    Kvinnor kan öppet raljera om sina KK. "Go girl" säger folk då. En man som gör samma sak hör aldrig "Go boy!".

    Naturligtvis är dessa ovanstående delvis en rebound från tidigare tiders olika ideal, men det är nog dock inte alldeles lätt att hitta sin väg som ung man idag.

    Fast nej. Det där är snack som sker i väldigt små rum befolkade av enbart (vänster-)kvinnor. Har du varit en överviktig singelkvinna själv? Vet du hur fullständigt osynlig man blir?


    Och kvinnor som har många sexpartners kanske hejas på av tjejkompisar (fast jag är tveksam till hur vanligt det är också) men män äcklas av dem. 

  • Anonym (Sanna)

    Om överskottet av män är en del av problemet så borde män checka varandra stenhårt: män får bara knulla ett begränsat antal och sen avstå så andra får chansen, medan kvinnor istället ska uppmuntras att knulla runt.

    Se så, sätt igång.

  • CyniskOptimist
    Anonym (M2) skrev 2022-08-03 12:49:43 följande:
    Du menar att vi fortsätter som förut och skiter i män som inte lyckas? 
    När framgångsrika kvinnor är ofrivilliga singlar så betraktas det som ett samhällsproblem och är männens fel som inte tål starka kvinnor. När män är ofrivilliga signlar så skall de bara skärpa sig. 

    Trådar som den här gör det så uppenbart hur normaliserat misandri och sexism mot män är. 
    Jag menar att både män och kvinnor har ett egenansvar att göra det bästa de kan av sina liv och att bli den bästa versionen av sig själv, efter deras förutsättning. Ensamma kvinnor är inte mer samhällsproblem än ensamma män, och båda har ett egenansvar. Sen i den slutliga analysen så kommer fördelningen av partners (precis som pengar och annan framgång) att bli orättvis, detta är bl.a en bieffekt av individens fria val. Och vi gillar väl individens fria val, eller hur?

    MEN det är inte din, min, statens, kommunens eller ens skolans uppgift att ta ansvar för envar och deras liv. Skolan har en viktig roll vad gäller stöttning, men som någon skrev ovan så börjar man nysta i fel ände.. Man fokuserar på att de inte får någon kvinna. Har de bostad? Vänner? Jobb? Fritidssysselsättning? I många fall finns det att jobba på i någon eller några av dessa kategorier, vilket rent krasst inte bara är en förutsättning för en relation, utan faktiskt även viktigare än en relation. 
  • Anonym (Luke)
    Limajo skrev 2022-08-03 13:38:01 följande:

    Fast nej. Det där är snack som sker i väldigt små rum befolkade av enbart (vänster-)kvinnor. Har du varit en överviktig singelkvinna själv? Vet du hur fullständigt osynlig man blir?


    Och kvinnor som har många sexpartners kanske hejas på av tjejkompisar (fast jag är tveksam till hur vanligt det är också) men män äcklas av dem. 


    Ja, man måste lära sig att se skillnad på vad som skrivs i media och hur samhället fungerar i praktiken.
  • Soryu

    Jag måste säga att jag inte alls känner igen mig i bilden av att kvinnor väljer skitiga idioter till män framför oss snälla män som inte är så bra på att ragga. Jo, på högstadiet var det ju så och i någon mån också i ung vuxen ålder. Men därefter förändrades ju det. De män jag vet om som i stort sett aldrig fått till det med någon kvinna skulle jag säga har rätt stora problem med social samvaro till den nivån att det sannolikt går att ställa en psykiatrisk diagnos, och de kvinnor som i fullvuxen ålder (typ efter 27-30 eller nåt) går in i relationer med uppenbart dåliga män har som regel en hel del problem själva.

    Jag har nog aldrig träffat någon man som är över 30 som inte lyckas träffa kvinnor där jag inte direkt ser ganska tydliga orsaker till att han har det så.

Svar på tråden Vad kan vi göra för att hjälpa ensamma män?