• Odd Even

    Vad kan vi göra för att hjälpa ensamma män?

    Det finns många ensamma män i vårt samhälle som aldrig fått till det med någon kvinna eller bara fått det någon enstaka gång. Dessa kallas ibland incelsoch det finns flera trådar om sådana här på FL, t.ex. tråden Förstår tjejer hur svårt det är för killar att hitta partner?

    Att dessa män är djupt olyckliga är självklart. Det är naturligtvis förödande för självkänslan att försöka och försöka och ändå få nobben varenda gång, och den minskade självkänslan påverkar beteendet så att dessa män får det ännu svårare att attrahera kvinnor, och så hamnar de i en ond spiral nedåt.
    För en del incels har dessa upprepade misslyckanden och deras otillfredsställda längtan lett till kvinnohat och konspirationsteorier och till och med högerextremism, som de hetsar varandra till i communities på nätet. Detta är en synnerligen olycklig utveckling som kan bli samhällsfarlig. Vi måste göra vad vi kan för att stoppa denna utveckling, men vad kan vi göra?

    Givetvis finns det också ensamma kvinnor som har svårt att hitta en partner, men vad än många här på FL än säger så finns det betydligt fler ensamma män än ensamma kvinnor, åtminstone så länge vi pratar om yngre och medelålders personer. När man kommer upp i övre medelåldern och närmar sig pensionen så finns det dock fler ensamma kvinnor än ensamma män.


    En huvudorsak till detta är att det helt enkelt finns helt enkelt fler män än kvinnor upp till övre medelåldern. Det föds fler pojkar än flickor, och det är fler män än kvinnor som invandrar till Sverige. Först i pensionsåldern blir kvinnorna fler än männen, pga. männens högre dödlighet. Det är dock knappast ett alternativ för yngre och medelålders män att skaffa sig partners som är betydligt äldre än dem själva, upp mot pensionsåldern. Om inte annat är de flesta äldre kvinnor inte är intresserade av att ha ihop det med betydligt yngre män, även om de är ensamma.


    Därtill kommer att män och kvinnor oftast är ensamma på olika sätt. Oftast träffar ensamma kvinnor män, har sex med dem och dejtar dem en tid ibland, men misslyckas att få till varaktiga relationer med män som motsvarar deras önskemål. De ensamma män vi pratar om här, däremot, har ofta svårt att överhuvudtaget träffa kvinnor, komma nära dem och ha sex med dem, och längre relationer är det överhuvudtaget inte tal om. Det är därför som en del ensamma män här på FL tycker att de ensamma kvinnornas problem är ett "lyxproblem" och att ensamma kvinnor borde sänka kraven på manliga partners.


    Men det blir ju naturligtvis så att eftersom ensamma kvinnor har flera ensamma män att välja på än omvänt, så kan kvinnorna vara mer kräsna. Och dessutom väljer kvinnor troligen oftare än män att hellre vara ensamma än ha en partner som inte motsvarar deras önskemål, villket leder till att det blir ännu fler ensamma män.


    Det tjänar ingenting till att vara arg eller förbittrad på kvinnorna för det, det löser absolut inga problem, och kvinnorna har naturligtvis rätt att välja eller låta bli att välja vilka män de vill av dem som finns tillgängliga.


    Dock håller jag med om att de ensamma männens problem faktiskt är större än de ensamma kvinnornas, som det beskrivits här.


    De många ensamma männen är ett samhällsproblem som i värsta fall kan få allvarliga konsekvenser, som våld mot kvinnor och högerextremistisk terrorism. (Det skulle inte förvåna mig om många av dem som stormade den amerikanska kongressen den 6 januari 2021 är incels.). Vi måste alltså försöka göra något åt detta, men vad?


    Hur kan vi hjälpa dessa män att hitta en partner?


    Mänga här på FL, särskilt kvinnor, råder männen att "jobba på sig själva": de ska sköta sin hygien och sitt utseende, träna sina kroppar, hålla rent och snyggt hemma, vara någorlunda ambitiösa och försöka skaffa sig bra jobb, och lära sig att kommunicera med kvinnor på ett bra sätt, m.m.


    Säkert kan det hjälpa i många fall, men det finns också många ensamma män som anser sig ha gjort detta efter bästa förmåga, och ändå aldrig får tag på en partner. Förmodligen är det deras dåliga självförtroende som lyser igenom när de ska försöka ta kontakt med kvinnor, och dåligt självförtroende är sällan attraktivt för kvinnor. Och att stärka självförtroendet när man hela tiden får nobben är inte lätt, utan det blir snarare sämre. Det är också svårt för dem att dölja hur desperata de är, och det är heller sällan attraktivt för kvinnor.


    Så visst, männen kan jobba på sig själva, men vad gör vi när det inte hjälper? Jag tror att vi inte kan komma ifrån att kvinnor måste ändra sitt beteende och sin attityd mot dessa män, och helt enkelt börja dejta ensamma män. Åtminstone måste tillräckligt många kvinnor göra det.


    Men hur ska vi åstadkomma det? Kvinnorna måste självfallet ha rätt att välja och inte välja vilka män de vill. Vi kan förvisso inte tvinga kvinnor att dejta män de inte finner attraktiva och ha sex med dem, och statliga bordeller och liknande är en urusel idé. Statliga kampanjer där kvinnor uppmamanas att dejta ensamma män skulle säkert floppa rejält. Nej, vi måste få kvinnor att själva vilja dejta ensamma män. Men hur ska det gå till?


    Jag har en idé...


    Vi lever inte i ett vacuum. Visst betyder generna mycket, men inte allt. Miljön, våra erfarenheter och de kulturella yttringar vi hela tiden översköljs av påverkar oss och våra värderingar och attityder en hel del. Vi påverkas av böcker, filmer, musik m.m. Våra preferenser när det gäller relationer, partnerval, sex, dejting m.m. påverkas också av sånt. Det finns gott om exempel på det: Vi har ju under decennier sett en ökad tolerans mot homosexualitet och transpersoner, och säkert är det fler idag som prövar homosexuella handlingar än förr. Jag tror det kan beläggas att Femtio nyanser-böckerna och filmerna har lett till att fler prövat att experimentera med BDSM. MILF-trenden inom porren har utan tvivel bidragit till att unga män raggar på äldre kvinnor på krogen betydligt oftare än förr - här på FL finns vittnesmål om denna förändring. Och vad gäller porren har den också med säkerhet orsakat en ökad förkärlek för analsex och ansiktssprut bland mest unga män, något som många tycker är problematiskt.


    Så våra preferenser och attityder påverkas alltså av det omgivande samhället och de kulturella yttringar som finns där.


    Tänk er nu att det börjar komma romaner, filmer och musik som handlar om kvinnor som träffar ensamma män, typ incels, och inleder relationer med dem, relationer som blir lyckliga för dem båda. Det kan t.ex. handla om att kvinnan ser igenom mannens osäkerhet och ser hans goda sidor, och ger honom kärlek och får kärlek tillbaka, vilket gör dem båda lyckliga. Många kvinnor har ju en omhändertagande attityd även inom kärlekslivet, och vill hjälpa mannen att komma till rätta med hans inre demoner (så är det ju t.ex. i Femtio nyanser), och det förekommer ju tyvärr att kvinnor tar kontakt med grova brottslingar i hopp om att "omvända" dem med sin kärlek. Vore det då inte bättre att en kvinna försöker hjälpa en snäll och ofarlig incel på detta sätt istället för en farlig brottsling?


    Skulle inte böcker, filmer, musik m.m. på det temat kunna påverka åtminstone en del kvinnor att dejta ensamma män och inleda relationer med dem? Sådana verkliga relationer tillsammans med fiktiva beskrivningar i böcker, filmer, m.m. skulle kunna ta ur många kvinnor villfarelsen, som tyvärr finns även bland en del kvinnor här på FL, att det måste vara något fel på dessa ensamma män, eftersom de inte får till det med kvinnor. Om en man är oskuld vid 30 års ålder måste det vara något fel på honom, har det sagts här på FL. Men det behöver det inte alls vara, och det bör vara budskapet i dessa böcker, filmer m.m.


    Likaså kan ett budskap i dessa fiktiva skildringar vara att en man inte måste vara dålig i sängen bara för att han saknar sexuell erfarenhet med kvinnor. Att det inte behöver vara så vet jag av egen erfarenhet. Jag var nämligen oskuld tills jag var 35, då jag slutligen fick en relation med en kvinna. I det visserligen fåtal relationer jag haft sedan dess har det förvisso funnits problem, till stor del beroende på mina egna hangups och attityder (jag vill inte gå in på dem för det är rätt plågsamt att tänka på), men en sak som aldrig har varit något problem för mig är att tillfredsställa min kvinna sexuellt. Det kunde jag redan från första början. Det var inte svårt alls. Hur kunde det komma sig? Jo, jag hade under hela mitt vuxna liv läst mycket om sex och fått en hel del kunskap om hur kvinnokroppen fungerar, och jag kunde naturligtvis också komminicera med min kvinna och höra vad hon gillade. Därtill kommer att jag tänder väldigt mycket på kvinnans njutning och med liv och lust går in för att ge henne det. Att koncentrera mig på hennes njutning är inte en uppoffring för mig, tvärtom!


    Jag påstår att vilken man som helst, som tycker om att ge kvinnan njutning, vet någorlunda mycket om kvinnokroppen och sex, kan kommunicera med sin kvinna, och kvinnan inte har alltför stora hangups när det gäller sex, lätt kan tillfredsställa sin kvinna sexuellt, även utan föregående praktisk erfarenhet.


    Detta budskap kan gärna framträda i de fiktiva skildringar som vi här tänker oss.


    Det finns dock smolk i glädjebägaren: Om kvinnan är missnöjd med mannen av andra skäl än sexuella, då tar det missnöjet över och hjälper det inte hur bra älskare han än är, det går åt skogen ändå. Det har jag också fått erfara.


    Alltså, om det kommer en massa fiktiva skildringar av sådana relationer mellan kvinnor och ensamma män, så skulle de kunna leda till fler verkliga sådana relationer. Sådana relationer misslyckas förstås ibland, som alla typer av relationer, men positiva sådana relationer skulle tillsammans med de fiktiva skildringarna kunna leda till en positiv återkoppling där fler och fler sådana relationer etableras, och då skulle antalet ensamma män minska, och därmed skulle den samhällsfara dessa i förlängningen skulle kunna utgöra kunna avvärjas.


    Vad tror ni? Skulle vi kunna få ett sådant scenario?


    Ett problem är förstås: Vilka ska skriva dessa böcker, producera dessa filmer, komponera denna musik, etc? Kommer det att slå om det blir verklighet eller kommer det bara att floppa och glömmas bort? I vårt kapitalistiska samhälle produderas ju ingenting om man inte tror att det ska gå med vinst...

  • Svar på tråden Vad kan vi göra för att hjälpa ensamma män?
  • Anonym (Signe)
    Anonym (Ninni) skrev 2022-08-03 11:03:42 följande:
    Att försöka styra detta med någon slags kontrollerade insatser i vårt västerländska kultur är helt oförenligt med våra västerländska värderingar. Vi har kommit förbi tiden då partnerval och äktenskap sker över huvudena på den inblandade. 

    Hur skulle den "kravställningen" gå till? Ett statligt ransoneringspaket för hur många partners en person kan få per år? Eller skulle det ske någon obligatorisk psykologisk utvärdering av varje medborgares sociala och sexuella rangordningspoäng som bildar en bas för ett tvingande partneravtal? 
    Du missförstod mitt inlägg. Jag menar inte att vi ska styra detta, inte alls. Jag pratar om debatten som förs om ensamma män. Varför det alltid förs fram att det är kvinnorna som ska ändra på sig och inte männen.
  • Anonym (U)

    Vi behöver uppfostra våra pojkar så att de vågar/tillåts prata om känslor och envisas med att påtala att utbildning är lika viktigt för dem som det är för flickorna. Vi behöver också förbättrad psykvård. 

  • Drottningen1970

    Jag kan faktiskt inte komma på en enda liten sak för att hjälpa dessa män förutom att öka sitt eget marknadsvärde.

    Om detta ändå inte funkar så blir väl alternativet någon slags terapi för att finna acceptans över sin situation och hitta mening med livet även utan partner eller sex med en levande människa.

  • Anonym (Ulla)
    Drottningen1970 skrev 2022-08-03 11:25:20 följande:

    Jag kan faktiskt inte komma på en enda liten sak för att hjälpa dessa män förutom att öka sitt eget marknadsvärde.

    Om detta ändå inte funkar så blir väl alternativet någon slags terapi för att finna acceptans över sin situation och hitta mening med livet även utan partner eller sex med en levande människa.


    Dom får bli nekrofiler menar du? Nä, jag skojade.

    Jag tror att det kan hjälpa bara av att lyfta debatten. Och inte bara utifrån perspektivet att dom är misslyckade och borde skärpa till sig. Det är ett steg i rätt riktning.

    Jag tror även att man mer ska sikta på att gynna socialt umgänge på olika sätt. Lämna den sexuella biten till att börja med och sikta på sociala relationer.
  • pyssel

    Det finns redan litteratur, filmer och tv-serier om män med quirks som får relationer eller möjlighet till det med kvinnor som försöker tränga igenom deras murar. De är otillgängliga och aspiga, för burdusa, för timida, har tvång och fobier. (Dessa berättelser finns också om liknande kvinnor.) 

    Det som däremot inte finns är positiva bilder av män med quirks som surar, stalkar eller utövar sitt inbillade ägande efter en chatt, ett telefonsamtal, en dejt, en artighet på Seven-11 eller på en gemensam arbetsplats. Det finns heller ingen positiv bild av kvinnor som försöker tränga igenom en gamers murar av pizzakartonger och som fastnat på stolen både av klibbet från Mountain Dew och sin prio ett i livet.

    Det finns dock inga negativa bilder av att mötas i sitt gemensamma intresse av spel eller lösa brott och hacking (utom i skildringarna av grooming och spel/internet förstås, men den bilden är ju också skildrad i all form av nätdejting, forum för att dela bilder etc). 

  • Anonym (Uppfostran och samhällsnormer)

    Att inte ha en kärleksrelation betyder inte automatiskt att man är ensam. Många singlar har andra relationer och trivs dessutom bra med att vara singlar.

    Det är dock ett vanligare problem att män som är singlar känner sig ensamma än att kvinnor som är singlar gör det. Detta beror mycket på uppfostran och samhällsnormerna. 

    Nu generaliserar jag och det finns förstås undantag men:
    Flickor uppfostras i att vårda relationer samt leker fler lekar som handlar om relationer vilket gör att de blir bättre på att vårda sina relationer. Pojkar uppmuntras att inte att leka såna lekar och att inte visa sina känslor. Även om det blivit bättre idag så började min son redan när han var fyra år att prata om att pojkar gör inte si och så bara tjejer. Jag pratade med förskolan om detta och de sa att tyvärr finns det många barn som tar med sig detta synsätt från sina föräldrar till förskolan. Pojkar ska alltså passas in i en förlegad mall om hur män ska vara. En mall som dessutom gör det svårt med relationer i framtiden (i det fall en kvinna inte finns och håller i relationerna åt honom).

    När pojkar blir tonåringar blir det ännu värre det anses löjligt att prata om känslor, om man blir sårad så ska man bli arg istället för att förmedla detta samt är det töntigt att bry sig om skolan. (Alla pojkar tycker inte så men en mycket större andel än tjejerna)

    Detta märks tydligt också i de parrelationer som finns runt omkring mig. I nästan alla dessa är det kvinnan som ordnar med allt som hör till relationer. Komma ihåg födelsedagar, åka på resor med familjen, lekträffar för barnen med andra barn, arrangera olika sammankomster som middagar, ta med blommor/gåva när man är på besök, stötta släkt/vänner när de har de svårt mm. Det är klart det finns män som också gör detta men det är i de flesta relationer kvinnorna som planerar och fixar det mesta. Vissa män uttrycker dessutom att allt detta som kvinnor gör för att bevara och skapa nya relationer är onödigt, t ex ordna julfirande, planera födelsedagar mm. 

    Jag har också sett flera exempel på män i min omgivning som är jättebra på att planera saker som endast gynnar det de vill göra men planerar eller fixar aldrig något för att andra ska bli glada. Om de inte gillar själva saken som ska göras t ex fira jul, resa med familjen eller bowla då vill de inte följa med eller följer med motvilligt. Många kvinnor deltar med glädje även om de inte tycker aktiviteten är rolig i sig. De deltar för att de sätter ett högt värde på relationer. 

    Att (generellt sett) män är ensamma för att de är dåliga på att vårda relationer är inget singel kvinnor kan göra något åt. Detta är ett problem som hela samhället måste inse och arbeta med att förbättra. Jag tycker dock att samhället har blivit bättre på detta men många avfärdar åtgärder som görs i förskolan eller skolan som genustrams och är rädda att pojkarna då ska bli tvingade att bli som flickor. Vilket inte är så konstigt i och för sig eftersom pojkar redan i förskolan lär sig att det är hemskt att göra saker som flickor gör så det är förståeligt att många är rädda för detta. Det handlar dock inte om det utan det handlar om att pojkar/män måste också få tillåtas att uttrycka sina känslor samt att de ska ha redskap för att bevara samt skapa nya relationer.

  • Anonym (Signe)
    Anonym (Uppfostran och samhällsnormer) skrev 2022-08-03 11:48:41 följande:

    Att inte ha en kärleksrelation betyder inte automatiskt att man är ensam. Många singlar har andra relationer och trivs dessutom bra med att vara singlar.

    Det är dock ett vanligare problem att män som är singlar känner sig ensamma än att kvinnor som är singlar gör det. Detta beror mycket på uppfostran och samhällsnormerna. 

    Nu generaliserar jag och det finns förstås undantag men:
    Flickor uppfostras i att vårda relationer samt leker fler lekar som handlar om relationer vilket gör att de blir bättre på att vårda sina relationer. Pojkar uppmuntras att inte att leka såna lekar och att inte visa sina känslor. Även om det blivit bättre idag så började min son redan när han var fyra år att prata om att pojkar gör inte si och så bara tjejer. Jag pratade med förskolan om detta och de sa att tyvärr finns det många barn som tar med sig detta synsätt från sina föräldrar till förskolan. Pojkar ska alltså passas in i en förlegad mall om hur män ska vara. En mall som dessutom gör det svårt med relationer i framtiden (i det fall en kvinna inte finns och håller i relationerna åt honom).

    När pojkar blir tonåringar blir det ännu värre det anses löjligt att prata om känslor, om man blir sårad så ska man bli arg istället för att förmedla detta samt är det töntigt att bry sig om skolan. (Alla pojkar tycker inte så men en mycket större andel än tjejerna)

    Detta märks tydligt också i de parrelationer som finns runt omkring mig. I nästan alla dessa är det kvinnan som ordnar med allt som hör till relationer. Komma ihåg födelsedagar, åka på resor med familjen, lekträffar för barnen med andra barn, arrangera olika sammankomster som middagar, ta med blommor/gåva när man är på besök, stötta släkt/vänner när de har de svårt mm. Det är klart det finns män som också gör detta men det är i de flesta relationer kvinnorna som planerar och fixar det mesta. Vissa män uttrycker dessutom att allt detta som kvinnor gör för att bevara och skapa nya relationer är onödigt, t ex ordna julfirande, planera födelsedagar mm. 

    Jag har också sett flera exempel på män i min omgivning som är jättebra på att planera saker som endast gynnar det de vill göra men planerar eller fixar aldrig något för att andra ska bli glada. Om de inte gillar själva saken som ska göras t ex fira jul, resa med familjen eller bowla då vill de inte följa med eller följer med motvilligt. Många kvinnor deltar med glädje även om de inte tycker aktiviteten är rolig i sig. De deltar för att de sätter ett högt värde på relationer. 

    Att (generellt sett) män är ensamma för att de är dåliga på att vårda relationer är inget singel kvinnor kan göra något åt. Detta är ett problem som hela samhället måste inse och arbeta med att förbättra. Jag tycker dock att samhället har blivit bättre på detta men många avfärdar åtgärder som görs i förskolan eller skolan som genustrams och är rädda att pojkarna då ska bli tvingade att bli som flickor. Vilket inte är så konstigt i och för sig eftersom pojkar redan i förskolan lär sig att det är hemskt att göra saker som flickor gör så det är förståeligt att många är rädda för detta. Det handlar dock inte om det utan det handlar om att pojkar/män måste också få tillåtas att uttrycka sina känslor samt att de ska ha redskap för att bevara samt skapa nya relationer.


    Håller med. Bra inlägg.
  • Anonym (S)
    pyssel skrev 2022-08-03 11:41:55 följande:
    Det som däremot inte finns är positiva bilder av män med quirks som surar, stalkar eller utövar sitt inbillade ägande efter en chatt, ett telefonsamtal, en dejt, en artighet på Seven-11 eller på en gemensam arbetsplats. 

    Nja. Det finns massor med filmer (inte minst romantiska komedier) där män vinner en kvinnas hjärta genom stalking. Sura brukar de inte vara dock, bara väldigt påträngande och respektlösa.
  • Anonym (Signe)

    En sak jag reagerat på är att dessa män ofta avfärdar både feminismen och ?genustrams?. De tycker att pojkar/män ska vara pojkar/män och flickor/kvinnor ska vara flickor/kvinnor. Som det var förr. Men å andra sidan klarar de själva inte av att vara man och den som tar initiativet. På samma gång som de inte vill att kvinnor ska få ta plats och ställa krav, på samma gång vill de att kvinnor ska initiativ och lösa deras brist på sexliv och ensamhet. 

    De klarar inte av att vara så beroende av kvinnor som de är, därför skyller de på kvinnorna. 


     

  • Embla twopointoh

    Min första tanke när jag ska lösa ett problem är alltid att försöka reda ut varför. I det här fallet skulle jag vilja utröna (helst statistik) vad de ensamma männen har gemensamt. Är det låg utbildning/inkomst, är det BMI, introvert/extrovert, attityd till kvinnor/sex/förhållanden, förväntningar på förhållandet/kvinnor, självkänsla, och vilka andra faktorer man nu undersöker.

    Först när man i alla fall delvis förstår varför män blir ensamma, är det konstruktivt att börja med problemlösningen.

    Vad säger ni? Varför blir vissa män ensamma? Vad har de gemensamt?

Svar på tråden Vad kan vi göra för att hjälpa ensamma män?