33årig kvinna vill skaffa barn men det vill inte 30årig partner göra

Han säger också sen att han vill ha en familj med mig i framtiden men all det här snacket gör mig så ledsen.
igår ändrade han på sig om kanske inte 5 år men kanske inte nu utan senare, det blir en osäker tidsplan för mig och jag tycker det är så jobbigt.

jag ska kanske härda ut en tid men det snurrar hela tiden i mitt bakhuvud om att tiden som inte finns och min kropp kan inte vänta. ibland tänker jag också att om jag ska frysa ägg, som kanske tar ca 1-2år process, är det inte lika bra att jag  försöker med någon annan? 

 

Förälskelse falnar och barn består. Därför gör man klokt i att vänta 2 år innan man försöker få barn med någon.

Dock så får man som kvinna acceptera att det är bra mycket lättare för en man att PRATA om att vara jämställd, prata om att vi ska skaffa barn senare, prata om att vi ska spara pengar än att faktiskt göra det.

Du är klok som inser att du inte har 5 år, men du har några månader att faktiskt se vem du är ihop med. Är det så att du vill försöka få barn så är det ju rimligt att också ge människan du är ihop med en liten chans att fundera över om han är redo, eller inte.

Det är ju inte upp till honom om du ska frysa ägg eller inte. Vill du göra det för att trygga upp lite för dig själv så gör det! Sen OM ni skulle börja försöka få barn och det går naturligt är det ju inget mer med det? Ni måste ju inte använda de frysta äggen bara för att dom finns.

Om han redan nu ändrar sig och menar att han kan vilja vänta i längre än fem år skulle jag se det som ett tecken att det är inte värt att vänta på den här killen alls. Han vill bara skjuta på det och vill inte ens att du ska kunna frysa dina egna ägg som försäkring... 

Du är inte ett dugg elak eller självisk. Alla kommer ha vissa saker i en relation som de inte vill kompromissa med. Du vill ha barn och det är helt okej. Om han inte vill ha barn just nu eller inte alls är det också helt okej. 

Jag har svårt att tro att det tar 1-2 år med processen att frysa ägg. Är rätt säker på att det inte alls tar så lång tid. Jag har själv genomgått ivf och teoretiskt sätt behövs bara en menscykel till att medicinera och sedan plocka ut äggen vid ägglossning om allt har fungerat bra. Sen behöver kliniken så klart undersöka dig och göra en utvärdering och plan. Lägg till eventuell kötid. Jag tycker du ska ringa en klinik resan imorgon och diskutera saken med någon kunnig. Gör det för din egen skull. Ta ditt egna öde i dina händer.

När jag oväntat blev gravid vid 24 års ålder tvingade min dåvarande sambo mig att göra abort pga diverse anledningar. Vi hade hus, fasta jobb och stabil ekonomi etc men han ville komma längre i livet, göra bättre karriär och resa. Det godtog jag motvilligt. Det gjorde så jävla ont i mig att sätta min egen största dröm åt sidan för att min sambo skulle få leva sitt liv som han ville. Men det var viktigt för mig att inte tvinga honom in i något han inte var redo för. Så vi kom överens om att vi skulle prata om barn året därpå. Ett år blev till 2, 3, 4 och 5 och då ställde jag ett ultimatum, vid 30 blir det familj eller separation. När jag var 32 så bröt vi, efter 13 år tillsammans. Jag insåg att han aldrig skulle bli redo och jag hade inte mer tid att ge. Jag fann tack och lov kärleken igen och vi väntar vårt första barn nu men som någon redan sagt, det kan ju ta tid och med eventuella svårigheter att få barn pga ålder drar tiden iväg ganska så fort. 

Jag tycker att han tänker klokt som inte vill rusa in i att skaffa barn och skaffa en stabil grund innan. Ni har bara varit tillsammans i 1,5 år, det är kort tid och det är en fördel att ha varit ihop lite längre innan man skaffar barn tillsammans. Och att han vill få igång sin karriär och lön är också klokt innan man skaffar en extra försörjningsbörda som är väldigt långvarig. 

Jag fattar att du är angelägen, du har längtat länge (din kille kanske knappt ens tänkt tanken på barn) du har ålder emot di (även om du har många fertila år kvar). Men om du gillar den här killen och han känns rätt så tror jag du har allt att vinna på att stanna och vänta in att han också känner sig redo för barn. Det kan gå fortare än du tror nu när du väckt tanken hos honom. 

jag ringde ett samtal för att få en tid för konsultativ om frysa ägg. 

det är just det ni skriver, finns det garantier att han kommer vilja skaffa barn med mig? 

jag har tänkt en del tillbaka till vår relation nu 1.5 år. hittills har jag inte träffat några av hans vänner än hans familj. jag vet pandemin har bromsat mycket och han har inte så många vänner men ändå.och att söka och börja karriär nu och bromsa mina planer? känns så jävla orättvis.

det känns som att jag ger upp min tid till någon som inte riktigt vill livet med mig. jag har  försökt intala mig att det kommer lösa sig för hans skull men då ger jag ju upp min plan. Han säger att han älskar mig och jag har gjort honom till en bättre person och han har blivit så lycklig. 

Tror inte det är dig han ev vill ha barn med tyvärr

Nu när jag läser det här inlägget så tycker jag att du ska lämna honom. Du verkar se honom som nåt slags medel för dig att nå dina personliga mål, inte som en egen person dör ni båda vill varandra väl och vill ha ett gemensamt liv med gemensamma mål. Han vill säkert ha det gemensamma med någon, men det verkar du inte ha i dig. 

Skaffa barn ensam istället, för en pappa är också en människa, inte bara en donator.

om jag ser honom endast dom medel så skulle jag aldrig har inlett en relation med honom från hela början. när jag träffade honom så vet jag full väl att han har inte en lön som jag och karriärmässigt jobbade han so lärare. 

karriärbyte är hans val och Såklart vill jag att vi båda ska ha det bra. Men vad ska jag göra till min plan? Ska jag vänta så det sker naturlig om några år? 

som många skriver så tar det tid. Jag känner vara att det har blivit så mycket om att jag ska vänta. vad är då hans perspektiv i mitt välmående? 

att frysa mina ägg ser jag det som min egen backup.