• Anonym (Dd)

    33årig kvinna vill skaffa barn men det vill inte 30årig partner göra

    lite kort bakgrund om mig, jag är nu 33år och har sen tonåring drömmen att skaffa egen familj, Det har inte varit lätt för mig när det gäller kärlekslivet (partner som dumpat mig via Skype, partner som tycker jag är för självständigt mm). När jag fyllde 30 bestämde jag mig att fuck it, skit i att hitta någon och satsa på att vara crazy cat lady. Ifall jag ska skaffa barn så får det blir att jag gör det själv. Du kan säga att min karriär är lyckad då jag innan 30 har ett stabilt jobb med lön över 45? och även köpte en egen 2a,  60kvm i ett av Stockholms mest eftertraktade läge. 


    men för 1.5 år sen träffade jag min nuvarande kille. Har aldrig trott att jag skulle hitta någon utan jag dejtar alltid runt men han va annorlunda än dom andra killar. Som rubriken säger, idag är jag 33år och han 30, min tanke börjar sväva till familjelivet för jag har nu allt jag önskar mig, dags att gå till nästa fas. 


    men han är inte redo, han bytte nu karriär och vill så gärna komma upp till min lönenivå. han tjänar idag 25 och försöker fortfarande hitta vad han vill göra. 
    vi har haft diskussioner innan, jag älskar honom och inte efter hans status eller lön. För mig är det viktigaste att min andra halva hittar något han tycker om att göra. Försörja mig kan jag göra själv men det är inte så för honom, han vill ha liknande status och lön som jag innan vi kan skaffa familj. 
    vi har därför haft väldigt många samtal om detta,han vill skaffa familj med mig men inte dom närmaste 5 åren. Där tär det för jag vill om 5 år åtminstone ha 2 barn och inte börja då. 


    jag älskar honom och jag vet inte om jag kommer hitta denna kärlek igen men denna fråga gör ont att prata om, om jag ska skaffa barn så menar han att jag får gå vidare men fortfarande, kommer jag bli lyckligare? han säger även så att jag  måste tänka på vad som gör mig lycklig men för mig blir det nästan som att han vill att jag ger upp min högsta önskan för hans skull? 


    jag har börjat snurra på tre scenario:
    1) vi fortsätter vara tillsammans och så för vi se om 5 år ifall det blir barn eller inte
    2.) jag ger honom 6mån-1år och om det inte händer så mycket i karriär eller ändringar till idag så går jag vidare 
    3.) vi gör slut och går vidare på varsitt håll

    jag kanske är för självisk men ibland får jag även tankar att ifall jag är i hans sits och han är den som påstår vara så lyckad med karriär och lön, skulle denna diskussion eller dilemma varit ett problem då Att skaffa barn då?
  • Svar på tråden 33årig kvinna vill skaffa barn men det vill inte 30årig partner göra
  • Anonym (XXX)
    Friger skrev 2022-08-11 11:23:37 följande:

    Sen är det ju sannolikt du som blir hemma med ungen mest den första tiden. Det är sällan något hinder i karriären för en kille att få barn. Nu är jag lite mansgris. Men så är det.


    Ja, det där lät konstigt i mina öron också. Barn är inte ett hinder i karriären för en man. Tvärtom så brukar arbetsgivarna se på familjefäderna som mer stabila, mer värda att satsa på. De VILL göra bra ifrån sig för sin familjs skull. De kommer inte plötsligt att sluta för att backpacka jorden runt.

    Däremot får ju TS räkna med att ta lejonparten av allt det praktiska med barnet, VAB, föräldraledigheten och hemmets skötsel. Men det kanske det kan vara värt i hennes läge - bättre än att bli barnlös, tänker jag. 
  • Dexter dot com

    Du vill ha barn och har ekonomi för det så varför inseminerar du dig inte? Du tar fullt ansvar för ditt barn och om pojkvännen vill ha barn om några år så provar ni att skaffa barn då och blir det inget har du iaf ett barn. Då får du det barnet du längtar efter och han får tid på sig att göra karriär .

  • Anonym (Steven)

    Haha, kommer aldrig att bli bra mellan er ... han är ego 

  • SaraL77

    Han verkar helt seriöst lite efter vilket även hans extremt låga lön bekräftar. Vill du verkligen skaffa barn med en sån?

  • Anonym (XXX)
    Dexter dot com skrev 2022-08-11 17:43:50 följande:

    Du vill ha barn och har ekonomi för det så varför inseminerar du dig inte? Du tar fullt ansvar för ditt barn och om pojkvännen vill ha barn om några år så provar ni att skaffa barn då och blir det inget har du iaf ett barn. Då får du det barnet du längtar efter och han får tid på sig att göra karriär .


    Fast DET går ju inte. Skulle TS' kille ha ett främmande barn i sitt hem? Det skulle ju ändå störa honom, ta upp TS' tid, förstöra den tid på tu man hand som TS' kille vill ha med henne. Men ännu värre, eftersom det som sagt inte ens skulle vara hans barn. Och graviditetsbesvär, inget sex, inte heller under barnsängstiden... Ovanligt dumt förslag!
  • Anonym (Nja)

    Jag hade inte vågat chansa. Män finns det fler av men om du väntar kanske det inte ens blir några barn. Gör slut, ovh så åker du till Köpenhamn och skaffar barn. Är han vettig hindrar han dig. hindrar han dig inte så var det inte rätt ändå. 


    stt vara två om föräldraskapet är svårt. om du har ekonomin för det det (vilket du verkar ha) så är det förmodligen enklare på egen hand ändå. Speciellt om du redan har en vettig bostad. 


    kör på, på egen hand! 

  • Anonym (XXX)
    Anonym (Nja) skrev 2022-08-11 22:19:03 följande:

    Jag hade inte vågat chansa. Män finns det fler av men om du väntar kanske det inte ens blir några barn. Gör slut, ovh så åker du till Köpenhamn och skaffar barn. Är han vettig hindrar han dig. hindrar han dig inte så var det inte rätt ändå. 


    stt vara två om föräldraskapet är svårt. om du har ekonomin för det det (vilket du verkar ha) så är det förmodligen enklare på egen hand ändå. Speciellt om du redan har en vettig bostad. 


    kör på, på egen hand! 


    Fast det är svårt att vara ensam om föräldraskapet också. Tänk bara att ALDRIG få sovmorgon, att ALDRIG ha någon annan att lämna över till när man känner att man bara inte orkar längre, med en bebis om aldrig sover och bara skriker, eller ett trotsande småbarn.

    Det blir väldigt sårbart för barnet också, med bara en förälder, och mest troligt inga syskon, då de flesta som skaffar barn ensamma inte vill ha ett till när de sett vad det innebär att vara hundra procent ensam mamma. De som skaffar barn med en man får i alla fall för det mesta varannan helg fri, och det finns någon att dela alla skollovsveckor med. Var ska barnet vara övriga skollovsveckor, om TS bara har de vanliga fem semesterveckorna?
  • Anonym (Sandra)

     varför vänta in honom ? skaffa dig en partner på din nivå istället, både ekonomiskt och med barnfrågan. Du kan få någon som passar dig mycket bättre

  • Anonym (klokt)
    Anonym (Eva) skrev 2022-08-11 16:49:29 följande:
    Fast när man tvivlar på en relation utifrån att man är tveksam på om den kommer utmynna i det man själv önskar så är det verkligen vad man själv står ut med som faktiskt betyder något.

    Det finns saker som man kan kompromissa om, det finns saker som man kan avvakta med och det finns saker som man inser faktiskt kanske kommer bli omöjliga om man stannar med den man älskar.

    Ibland så faller bitarna på plats i livet på ett sådant sätt att man inser att man faktiskt inte är villig att stanna och chansa på att en man ska bli redo. 
    Absolut, och det gäller ju faktiskt även killen i relationen. Han måste få fundera ut vad som är viktigt för honom och i vilken takt han vill gå framåt med livsavgörande beslut. Barn är inte sånt man kan kompromissa med, har man barn så har man, och en livslång relation med barnets andra förälder vare sig man vill eller inte. Det är något man ska fundera noga över om man kan.

    Så om TS bara är inriktad på att killen ska genomföra hennes livsdrömmar och bortse från sina egna planer och farhågor då har de nog inte en framtid tillsammans. 
Svar på tråden 33årig kvinna vill skaffa barn men det vill inte 30årig partner göra