33årig kvinna vill skaffa barn men det vill inte 30årig partner göra
lite kort bakgrund om mig, jag är nu 33år och har sen tonåring drömmen att skaffa egen familj, Det har inte varit lätt för mig när det gäller kärlekslivet (partner som dumpat mig via Skype, partner som tycker jag är för självständigt mm). När jag fyllde 30 bestämde jag mig att fuck it, skit i att hitta någon och satsa på att vara crazy cat lady. Ifall jag ska skaffa barn så får det blir att jag gör det själv. Du kan säga att min karriär är lyckad då jag innan 30 har ett stabilt jobb med lön över 45? och även köpte en egen 2a, 60kvm i ett av Stockholms mest eftertraktade läge.
men för 1.5 år sen träffade jag min nuvarande kille. Har aldrig trott att jag skulle hitta någon utan jag dejtar alltid runt men han va annorlunda än dom andra killar. Som rubriken säger, idag är jag 33år och han 30, min tanke börjar sväva till familjelivet för jag har nu allt jag önskar mig, dags att gå till nästa fas.
men han är inte redo, han bytte nu karriär och vill så gärna komma upp till min lönenivå. han tjänar idag 25 och försöker fortfarande hitta vad han vill göra.
vi har haft diskussioner innan, jag älskar honom och inte efter hans status eller lön. För mig är det viktigaste att min andra halva hittar något han tycker om att göra. Försörja mig kan jag göra själv men det är inte så för honom, han vill ha liknande status och lön som jag innan vi kan skaffa familj.
vi har därför haft väldigt många samtal om detta,han vill skaffa familj med mig men inte dom närmaste 5 åren. Där tär det för jag vill om 5 år åtminstone ha 2 barn och inte börja då.
jag älskar honom och jag vet inte om jag kommer hitta denna kärlek igen men denna fråga gör ont att prata om, om jag ska skaffa barn så menar han att jag får gå vidare men fortfarande, kommer jag bli lyckligare? han säger även så att jag måste tänka på vad som gör mig lycklig men för mig blir det nästan som att han vill att jag ger upp min högsta önskan för hans skull?
jag har börjat snurra på tre scenario:
1) vi fortsätter vara tillsammans och så för vi se om 5 år ifall det blir barn eller inte
2.) jag ger honom 6mån-1år och om det inte händer så mycket i karriär eller ändringar till idag så går jag vidare
3.) vi gör slut och går vidare på varsitt håll
jag kanske är för självisk men ibland får jag även tankar att ifall jag är i hans sits och han är den som påstår vara så lyckad med karriär och lön, skulle denna diskussion eller dilemma varit ett problem då Att skaffa barn då?