Varför kräver kvinnor att män ska ha en perfekt personlighet?

Inte bara det. Jag personligen attraheras inte av kvinnor som är mer än ungefär 5 år äldre än mig. Sen flyttas den åldern upp i takt med att jag blir äldre såklart.

Att hitta en till synes perfekt man.

Det rimliga svaret här borde väl vara att det är kärleken i sig som gör henne lycklig och att det inte hade spelat någon roll bara det känns rätt, men det är tydligen inte så ni ser på saken.

Bra kemi, samma humor, att man passar ihop.

  Nej, jag har inga förutfattade meningar.

Våldtäkter handlar definitivt om makt. I genomförda intervjuundersökningar uppger till och med våldtäktsmännen själva ?maktmotivet? till brottet. Konstaterandet är alltså ingen skrivbordsprodukt. Men en andel våldtäkter inkluderar såklart sexmotiv, särskilt då hos män med psykopatiska och narcissistiska störningar; med en inneboende bristande empati och en hänsynslös gränslöshet och grymhet. Alkohol och droger spelar sedan även in, och ja många våldtäktsmän är inne i ett aktivt missbruk eller beroende.

Ansluter mig som sagt till FN:s Deklaration. Den stämmer väldigt bra i köns- och maktperspektiven som inkluderar mäns fysiska överordning (råstyrka) och kvinnors fysiska underordning i ett våldtäktsläge. 

Om maktteorin i sexuella övergrepp (mot kvinnor) är rakt av överförbart på andra situationer ex vis i arbetslivet tål att samtala om. Antar ändå att det är en fråga om status och makt inom jobbhierarkin ifall din chef beordrar dig utföra ett uppdrag du inte är så pigg på att utföra. Till skillnad mot den våldtäkts överfallna kvinnan har du i så fall chansen att förhandla med hjälp av ditt fackombud, och således vägra arbetsuppgiften. Eller begära en omplacering. Sen finns alltid valet att lämna tjänsten med omedelbar verkan på menyn. Ditt handlingsutrymme är med andra ord klart större i jämförelse med den utsatta kvinnan som är sexuellt trakasserad och överfallen på väg hem från jobbet en mörk vinterkväll.

Det är inte bara hennes slutsats. Det är det som har hävdats i många år. Och jag antar att det grundar på forskning. 

Go Ask Beatrice: Notes on a Dishonest Decade - Quillette

Go Ask Alice, purportedly a first-person account of an anonymous American teenage girl's descent into drug dependency, was published in 1971 and became an immediate hit. The paperback edition, published 50 years ago in 1972, became an even bigger publishing phenomenon. By 1979, it had already been reprinted 43 times, making it a mainstay on the American Library Association's lists of best-ever Young Adult books. In 1982, the New York Times reported that it was also "the most frequently censored book in high school libraries, according to a survey of librarians."

The book has never been out of print and has sold roughly six million copies in the United States, roughly twice as many as Sylvia Plath's The Bell Jar, which was published in the same year.

[...]
Rick Emerson's recently published book, Unmask Alice: LSD, Satanic Panic, and the Imposter Behind the World's Most Notorious Diaries, has exposed the true story behind Go Ask Alice and the fraudster who wrote it.
[...]
[...]

The responsibility of fiction-to create an imaginary world with its own traits, and the responsibility of history-to be verifiable." Furthermore, writers were often unable to resist the temptation to manipulate the facts so they could be pressed into the service of a moralistic sermon.

Consider what Judith Rossner's bestselling 1975 novel Looking For Mr. Goodbar did to poor Roseann Quinn. Quinn was a 28-year-old New York City schoolteacher who specialized in teaching deaf children. She was murdered on New Year's Day 1973 by a man named John Wayne Wilson whom she had met at a bar and brought home to her apartment. Humiliated by his inability to achieve an erection, Wilson stabbed Quinn 18 times. Rossner turned this ugly crime into a cautionary tale, in which Quinn became a highly promiscuous thrill seeker named Theresa Dunn, in much the same way that Sparks turned lovelorn teenager Alden Barrett into a Satanist for Jay's Journal. Two years after the publication of Mr. Goodbar, journalist Lacey Fosburgh published Closing Time: The True Story of the "Looking For Mr. Goodbar" Murder, which further smudged the distinction between fact and fiction. Fosburgh, Kakutani reports, "allowed that she had ?created scenes or dialog I think it reasonable and fair to assume could have taken place, perhaps even did.'"
[...]
Sparks's book appeared in 1979. By the 1980s, Oprah Winfrey, the New York Times, and other trusted American institutions were on board with the notion that Satanism was coming for America's children. In 1988, notes Emerson, Oprah hosted a Satanic-panic fraudster named Lauren Stratford (real name: Laurel Rose Willson) and allowed her to tell millions of viewers her fake stories of evil ritualistic abuse, including a story about how, as Oprah put it, "Her own child was used in a human sacrifice ritual."
[...]
The entire decade's nonfiction output was a grab-bag of pseudo-scientists, pseudo-diarists, pseudo-journalists, pseudo-historians, and pseudo-memoirists. It's not as if no one in 1971 entertained doubts about the authenticity of Go Ask Alice; it's just that at a time when mixing fact with exploitative fiction was widespread in publishing and journalism, the practice wasn't considered particularly scandalous
[...]
In the world of publishing during the 1970s, the line between truth and fiction simply wasn't as clear, nor frankly as important, as it is now, so long as uncertainty shifted units. And it is only possible to shift units if there is a receptive market. It may simply be that many of the readers who devoured these books were happy to be misled-that there was something perversely seductive and even reassuring in an era of political unrest, corruption, and social upheaval about an America awash with malevolent terrors. They wanted to believe the harrowing memoirs, the ludicrous pseudoscience of the paranormal, and the fantastical stories of demonic possession, and so they didn't care to look too closely at the clues right under their noses.

quillette.com/2022/08/02/go-ask-beatrice/

Forskaren Eva Lundgren lämnar Sverige - Roks

Eva Lundgren kom hit på 80-talet. Då hade hennes forskning om sexuella trakasserier på universitetet skapat stort rabalder i Norge. Idag är tongångarna andra. Lundgren skriver i tidningar, är hyllad författare och har en plattform att föra ut sin röst ifrån i sitt gamla hemland. Det finns en insikt om att hon var före sin tid.

[...]

Stor betydelse för feminismen

Roks vill tacka Eva Lundgren för hennes arbete för kvinnors, tjejers och barns rätt att leva utan våld. Vi ser den enorma betydelse hon har haft för svensk feminism, inom kvinnojours- och tjejjoursrörelsen och inom akademin och inom politiken. Utan hennes forskning hade vi inte fått kvinnofridsbrottet och hennes analyser av våldets processer och dynamiker, fångade i begreppet våldets normaliseringsprocess har på djupet bidragit till en förståelse för våldsutsatta kvinnors, tjejers och barns situation.Tack för allt!

www.roks.se/nyheter/forskaren-eva-lundgren-lamnar-sverige

Men's Violence Against Women: Theory, Research, and Activism

BOX 2.1
Perspectives on the Claim: "All Males Are Potential Rapists"

In 1975, Susan Brownmiller published the groundbreaking book Against Our Will: Men, Women, and Rape. The primary thesis of this work is that the crime of rape is a means by which men-as-a-group subjugate women-as-a-group. She noted,

Man?s structural capacity to rape and women?s corresponding struc-tural vulnerability are as basic as the primal act itself. Had it not been for this accident of biology, an accommodation requiring the locking together of two separate parts, penis into vagina, there would be nei-ther copulation nor rape as we know it?. Man?s discovery that his gen-itals could serve as a weapon to generate fear must rank as one of the most important discoveries of prehistoric times. (1975, pp. 4-5)

On the motivations behind men?s proclivity to rape, she wrote, "It is nothing more or less than a conscious process of intimidation by which all men keep all women in a state of fear" (p. 5).

Other scholars have concurred with Brownmiller?s arguments, and the implication that all men are potential rapists. Melani and Fodaski (1974) claim that "we live in a culture that, at best, con-dones and at worst, encourages women to be perennial victims, men to be continual predators, and sexual relations to be funda-mentally aggressive" (p. 84). Sanday (1981, 1990, 1996) also linked violence against women to cultures based on patriarchy. Although her research would reduce the power of the argument to a statement such as "All men raised in patriarchal societies have the potential to rape," this still would leave enormous numbers of men with the potential for enacting this violence.

There are both biological and social explanations for the argu-ment that "all men are potential rapists." Proponents of the bio-logical explanation argue that men?s genitalia provide the tools of rape and that the act of sexual intercourse itself creates vulnera-bility in women to be raped by men. The social explanation argues that we live in a culture that supports and encourages predatory behavior in men.

Men vad är allt detta? Jag hävdar ju inte att män är visuella för att tillskriva dem något negativt.  Det är bara något som man märker dagligen. Om min man och jag skulle båda titta på samma veckotidning, så tittar han på bilderna, jag läser texten. Om vi ser på en film så tänker han på det han ser, medans jag inte ens alltid tittar, utan lyssnar. Om vi hör nån låt, så lyssnar han på melodin och jag på texten. Och jag minns inte att jag skulle ha träffat en enda man som är annorlunda. Men det kanske är bias, vad vet jag. Men det kan inte vara många undantag. 

2.1. Feministisk teori och sexuellt våld

Basen för en stor del av den litteratur som berör och behandlar strukturella förklaringar och  anledningar till våldtäkt återfinns inom det feministiska fältet. Det existerar givetvis olika  inriktningar även inom den feministiska forskningen men den gemensamma utgångspunkten består  i ett fokus på den patriarkala strukturen och de ojämna maktförhållandena mellan män och kvinnor.  Sexualbrott ses följaktligen som ett av de mer extrema medel män brukar för att bevara sin  överordnade maktposition gentemot kvinnor.11 Susan Brownmiller beskriver i sin bok ?Against Our  Will: Men, Women and Rape? att sexuellt våld i grunden inte handlar om sexualitet utan om just  makt. Hon menar även att våldtäkt inte endast är ett maktutövande mot en enskild kvinna utan mot  kvinnor som grupp. Rädslan över, och risken för, att bli våldtagen fungerar som ett effektivt sätt att  säkerställa kvinnlig underordning eftersom det blir den naturliga överlevnadsstrategin.12 Kvinnor  måste, såväl socialt som fysiskt, anpassa sig efter villkor ur en manlig dominans. Endast det faktum  att våldet existerar leder till en begränsning av kvinnors handlingsfrihet och valmöjligheter  samtidigt som män som grupp vidhåller sin makt - detta trots att många män aldrig våldtar och  många kvinnor aldrig blir våldtagna

Själva begreppet ?våldtäktsmyter? väcktes på 1970-talet av sociologer och feminister som beskrev  ett komplext kulturellt mönster av attityder som de hävdade understöder och vidmakthåller manligt  våld gentemot kvinnor. Dessa attityder anses vara en kombination av att skuldbelägga offret, stödja  förövaren och att minimera och/eller rättfärdiga våldet.14 Ett exempel på en sådan myt är att kvinnor  rutinmässigt ljuger om att ha blivit utsatta för våldtäkt. Denna myt har för många blivit allmänt  accepterad på grund av de få exempel av falska våldtäktsanklagelser som blir utbrett  uppmärksammade.15 För visst ljuger våldtäktsoffer, precis som rånoffer, inbrottsoffer och misshandelsoffer, men ingen statistik pekar på att falsk angivelse av sexualbrott är något vanligt  och/eller återkommande.16 Dessutom går det att hävda att de fall som avskrivs, på grund av att  anklagelserna skulle vara falska, lika troligt kan vara ett bevis på attityder inom polisen som en  kvinnas bedrägeri.17

2.2. Riktiga våldtäkter, gärningsmän och offer

Genom att se på sexualbrott genom ett feministiskt perspektiv utesluts idéen om att individuella  faktorer, såsom exempelvis någon form av personlighetsstörning, skulle ha ett betydande  förklaringsvärde i varför våldtäkter sker. De flesta män ses följaktligen som kapabla till att våldta  under vissa omständigheter.18 Detta är även något som Brownmiller belyser i sin bok. Hon menar  att våldtäktsmän inte skiljer sig från andra män därför att alla män skulle kunna bli våldtäktsmän.

lup.lub.lu.se/student-papers/record/3358635/file/3358814.pdf

Till Anonym (Luke). 

Det finns en uppsjö av studier som stödjer tesen att våldtäkt av en kvinna främst handlar om makt. Undantaget de exempel vi berört om en psykiskt störning hos våldtäktsmannen, och som därför specifikt för just honom ger brottet (våldtäkten) en sexuellt innebörd.

Kvinnan har i sin fysiskt underordnade position i en våldtäktssituation föga makt, för att inte säga någon, att slå sig fri ur våldtäktsmannens fysiska grepp. Förutom en fruktan inför en upptrappning av våldet inkluderas en reell rädsla för liv och lem inom kvinnan. Vem innehar där makten i det nödläget menar du? Mannen eller kvinnan? 

I bakgrunden till FN:s Deklaration (1993) i avskaffandet av våld mot kvinnor framgick något väsentligt - i relation till vad vi samtalar om -  om maktperspektiv och våldtäkt. Begreppet sexualiserat våld mot kvinnor innehåller en tydlig samsyn. Nämligen att de olika våldsformerna inklusive våldtäkt ses som ett uttryck för mäns överordning och kvinnors underordning rent fysiskt. Det blir därmed omöjligt att avfärda maktfrågan i sexuellt våld mot kvinnan. Det vill säga en mans våldtäkt av en kvinna kokar ned till en fråga om kön och makt!

Declaration on the Elimination of Violence against Women | OHCHR

Recognizing that violence against women is a manifestation of historically unequal power relations between men and women, which have led to domination over and discrimination against women by men and to the prevention of the full advancement of women, and that violence against women is one of the crucial social mechanisms by which women are forced into a subordinate position compared with men,

www.ohchr.org/en/instruments-mechanisms/instruments/declaration-elimination-violence-against-women

Huvudet på spiken. Något jag tänkte på i mitt nyliga inlägg. Maktmotivet till våldtäkt förnekas kapitalt fast intervjuundersökningar med gärningsmännen ofta (men inte alltid) tyder på den fysiska makten att kunna förgripa sig mot någons vilja. Vad baserar Anonym Luke sitt ensidiga creepy påstående utifrån?

@Msria, Vänligen ta del av ClumsySmurf:s inlägg #2568 och läs något översiktligt om Den mörka triaden. Där framträder en tydlig bild av att olika män har skilda motiv till sexuella kränkningar och övergrepp mot kvinnan. Dem med narcissistisk, machiavellisk eller psykopatisk störning finner sannolikt en högre grad av sexuell njutning än en man som våldtar av maktmotiv gör. Män tillhörande the Dark triad är förmodligen även dem som samtidigt tillgriper mer oresonligt psykiskt och fysiskt våld mot kvinnan under övergreppet för att tillskansa sig sex. 

Återigen talar jag inte om BDSM mellan parter som ingår i ett kontrakt och där båda parter bestämmer innehållet tillsammans.

Våld som system: våld, maskulinitet och förändring
2020
Sofia Strid, docent och lektor i genusvetenskap, Örebro universitet.

Denna artikel fokuserar på det sjätte och sista delmålet och argumenterar för att mäns våld utgör ojämställdhetens och könsmaktsordningens nav, dess organiserande princip. Som ett led i detta argumenteras för en feministisk förståelse av våld som ett uttryck för makt, men inte reducerbart till makt, och för våld som system. Begreppet "organiserande princip" är lånat från naturvetenskapen där den organiserande principen utgör ett sorts kärnantagande från vilket allt annat i närheten kan härleda en klassificering, ett värde, en tolkning eller förståelse.
[...]
Könsmaktsordning definieras här med hjälp av en radikalfeministisk förståelse som ett system av strukturer, ideologier och praktiker inom vilket gruppen män är överordnad gruppen kvinnor, och där män dominerar och exploaterar kvinnor (Walby 1989).
[...]
Det sexualiserade våldet mot sovande människor eller mot kroppar som av andra anledningar inte kan uttrycka motstånd, betraktades inte som våldtäkt förrän 2005. Explicit krav på sexuellt samtycke infördes med den nya sexualbrottslagstiftningen 2018 (Proposition 2017/18).1 Vissa former av mäns våld sanktioneras ännu av stater, våld som av FN och EU definieras som våld mot kvinnor och etniska minoriteter, till exempel könsstympning, tvångsäkten-skap och prostitution (Europarådet 2011; FRA 2014).

1. Vi använder "sexualiserade" istället för "sexuella" övergrepp eftersom den senare termen tenderar att göra sex av våldtäkt. I den radikalfeministiska analysen har våldtäkt ingenting med sex att göra, utan betraktas som ett utövande av makt och dominans inom ramen för genusregimen/patriarkatet (Archard 1998; MacKinnon 2005).

socialmedicinsktidskrift.se/index.php/smt/article/download/2181/2089

Utmana den radikalfeministiska våldsteorin!

Att det är just den radikalfeministiska ideologin som har det största inflytandet i frågan är inte underligt. I Sverige, USA och andra västerländer var det 1960 och 70-talets radikalfeministiska rörelse som först adresserade problemen på en mer organiserad grupp- och offentlig nivå. Det var även radikalfeminister som startade kvinno- och våldtäktsjourer och som lobbade för att få till stånd lagändringar och hjälpinstanser. De andra stora feministiska ideologierna har ägnat sig föga åt frågan.

Kännetecknande för den radikalfeministiska rörelsens början är att den utgick från "medvetandehöjande grupper", ett slags forum där kvinnor bl a kunde tala om svåra personliga erfarenhet som misshandel och sexuella övergrepp av närstående. Denna empiri analyserades därefter ur ett könsmaktsperspektiv och den radikalfeministiska teorin formulerades som i förenkling och korthet lyder: Vi lever i ett samhälle där män har makt över kvinnor. Ett uttryck för denna makt är mäns våld mot kvinnor. Men också, ett sätt för män att upprätthålla denna makt är genom våld. Med våld avses bl a partnermisshandel, våldtäkt, sexuella trakasserier, könsstympning, pornografi och prostitution, samt vissa former av sexuellt beteende.

Kännetecknande för den radikalfeministiska rörelsens början är att den utgick från "medvetandehöjande grupper", ett slags forum där kvinnor bl a kunde tala om svåra personliga erfarenhet som misshandel och sexuella övergrepp av närstående. Denna empiri analyserades därefter ur ett könsmaktsperspektiv och den radikalfeministiska teorin formulerades som i förenkling och korthet lyder: Vi lever i ett samhälle där män har makt över kvinnor. Ett uttryck för denna makt är mäns våld mot kvinnor. Men också, ett sätt för män att upprätthålla denna makt är genom våld. Med våld avses bl a partnermisshandel, våldtäkt, sexuella trakasserier, könsstympning, pornografi och prostitution, samt vissa former av sexuellt beteende.

I direktiven till Kvinnofridsrådet bagatelliserar man samkönad partnermisshandel och hänskjuter förklaringsmodeller till något odefinierat "annat". Man skriver att misshandel i homosexuella relationer har en annan bakgrund och dessutom inte kan likställas med det våld som män utsätter kvinnor för. När rådet tre år senare skall skriva slutrapport förs istället ett mycket förvirrat resonemang där den radikalfeministiska huvudtesen är densamma och förekomsten av samkönat våld krystat pressas in (gärna i parenteser) på olika platser i dokumentet. På gräsrotsnivå, bland kvinnojourerna, är det än sämre ställt. När man får bidrag till samkönad partnermisshandel fokuserar man på lesbiska som förföljs av f d manliga partners. Hitintills har man inte heller behandlat ämnet inom forskningen, utan väljer att enbart analysera heterosexuella kvinnors erfarenheter och i de stora kartläggningar har man enbart heterosexuell utgångspunkt.

[...]

ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer) har varit, och är, den viktigaste ideologiska plattformen för radikalfeminism i Sverige sedan mitten av 1980- talet. Individer har genom kvinnojourerna och kurser, litteratur och slagord fått lära sig teorin. Politiker (som inte redan varit medlemmar i ROKS) har uppvaktats av organisationen och fått färdigskrivna motioner. ROKS har enbart tagit in utländska forskare med radikalfeministisk analys och tillsammans med doktorander från radikalfeministiskt håll anses nu dessa vara de enda "experterna" i frågan. Även media har de senaste tio åren kommit att föra fram den radikalfeministiska teorin som enda förklaringsmodell till varför män misshandlar och våldtar kvinnor. Radikalfeminister har alltså fört ett framgångsrikt lobbyarbete vilket lett till rådande diskurs och regeringspolicy. Några alternativ finns inte och aktörerna i denna cirkel, vars själv kitt är ideologin, är nu beroende av varandra.

www.petraostergren.com/News.aspx

Kvinnovetenskaplig tidskrift (nr 2-3, 1987)

Instabiliteten i den feministiska teoribildningen sanalytiska kategorier (Sandra Harding)
Efterföljarvetenskap eller postmodernism

De feministiska ståndpunktsteoretikerna använder sig i feministiskt syfte av den marxistiska vision där vetenskapen kan återspegla "världen sådan den är " och bidra till mänsklig befrielse. Och feministiska forskningsresultat inom natur- och samhällsvetenskaperna verkar faktiskt vara sannare mot verkligheten och därmed mer objektiva än de sexistiska resultat de ersätter.

De erbjuder en förståelse av naturen och samhällsstrukturen som överskrider könslojaliteterna och inte ersätter en könslojal förståelse med en annan. Dessutom stöder sig dessa feminister på en tro på sanning och objektivitet och de tror att förnuftet kommer att spela en roll i feminismens slutgiltiga seger, att feminismen med rätta ska komma att betraktas som mer än en maktkamp, fast den är det också. De som formulerar en efterföljarvetenskap strävar efter att åstadkomma mer fullständiga, mindre falska, mindre förvrängande, mindre defensiva, mindre perversa, mindre rationaliserande insikter om naturen och samhället.

Redan detta är ett radikalt projekt, eftersom upplysningsfilosofin uttryckligen förnekade att kvinnor besitter tillräckligt med förnuft och begåvning för de lidelsefria, objektiva observationer som är nödvändiga för ett vetenskapligt tänkande. Kvinnor kunde vara objekt för (manligt) förnuft och vetenskapliga observationer, men aldrig vara subjektet, aldrig vara det reflekterande och samordnande mänskliga förnuftet. Det var i själva verket bara män som framställdes som ideala tänkare, eftersom bara män (i rätt samhällsställning, av rätt ras och i rätt kultur)ägde den medfödda förmågan till övergripande observation och resonerande förnuft. Målet och meningen med en sådan vetenskap visade sig vara långt från frigörande.

Marxismen omformulerade denna upplysningstanke så att proletariatet, väglett av marxistisk teori och av klasskampen, blev de ideala tänkarna, den grupp som var kapabel att använda sig av observationer och sitt eget förnuft för en förståelse av de samhälleliga relationernas sanna natur, inklusive vårt förhållande till naturen.12 Denna marxistiska efterföljd till den borgerliga vetenskapen hade precis som sin föregångare till syfte att förse en viss grupp i samhället - i det här fallet proletariatet - med den kunskap och makt som behövdes för att leda resten av släktet mot frigörelse. Den marxistiska kunskapsteorin grundas på arbetets teori snarare än på en föreställning om medfödd (manlig) fattningsförmåga, och precis som inte alla människor har jämlika förutsättningar i den borgerliga versionen är inte heller allt arbete jämställt här. Det var genom kampen på arbetsplatserna som proletariatet skulle skaffa sig kunskap. Varken i den socialistiska praktiken eller i den marxistiska teorin har kvinnor någonsin uppfattats som huvudsakligen definierade genom sitt förhållande till produktionsmedlen, oberoende av om de lönearbetat eller inte. Kvinnor har aldrig uppfattats som fullvärdiga medlemmar av proletariatet, vilka kunde tänka logiskt och därigenom inse hur tillvaron var konstruerad. Det kvinnospecifika reproduktiva arbetet, det känslomässiga arbetet, det "medlande" arbetet försvann på det sättet inom den marxistiska teorins begreppsramar och osynliggjorde kvinnorna som klass eller som samhällsgrupp vilken är bärare av kunskap. (Andra typer av oavlönat eller ickcindustriellt arbete försvann på liknande sätt från centrum av denna begreppsvärld och mystifierade den kunskap som var tillgänglig för slavar och kolonialfolk.)

Ståndpunktsteorin inom den feministiska forskningen grundas på en efterföljarteori om arbete, eller snarare om specifikt mänsklig aktivitet och försöker ersätta proletariatet med kvinnor eller feminister (det varierar) som de ideala kunskapsbärarna i framtiden. Männens (sexisternas) föreställningar om sig själva, andra, naturen och förhållandet mellan dessa tre faktorer, utmärks inte bara av sin ofullständighet utan är också förvrängda.13 Mäns typiska sociala erfarenheter hindrar dem, precis som borgerlighetens erfarenheter, från att se det politiskt betingade i de sociala relationerna som de istället uppfattar som naturliga. Dominerande inslag i det västerländska tänkandet ser kvinnans underkastelse som nödvändig för kulturens framåtskridande och mäns begränsade och förvridna åsikter som unikt och beundransvärt mänskliga. Kvinnor har möjligheten att använda den politiska kampen och analysen för att erbjuda en mindre subjektiv, mindre aggressiv, mindre förvriden förståelse av mänskliga relationer - inklusive vårt förhållande till naturen. Ståndpunktsteoretikerna hävdar att det är denna analys, inte den feministiska empirismen, som är det främsta bidraget inom den feministiska teoribildningen och forskningen, eftersom det är en politiskt engagerad teori och forskning från det förtryckta könets perspektiv, grundat på dess sociala erfarenhet. Den andra tankeriktningen, vilken ofta kan hittas hos samma tänkare,uttrycker en djup misstro mot upplysningstankarna om " d e t " mänskliga medvetandets förmåga att perfekt återspegla en färdiggjord värld som finns där att återspegla. Många feminister enas om att förkasta denna form av rationalitet, den lidelsefria objektiviteten,det arkimediska perspektivet, som skulle vara medlet till kunskap. Här sällar de sig på ett kluvet sätt till andra kritiker av modernismen som Nietzsche, Wittgenstein, Derrida, Foucault, Lacan, Feyerabend, Rorty, Gadamer och semiotiska psykoanalytiska, strukturalistiska och dekonstruktivistiska diskurser.14 Det som är slående är att både tanken om en efterföljarvetenskap och den postmodernistiska skepsisen omfattas av dessa teoretiker, trots att begreppen är diametralt motsatta i den ickefeministiska idédebatten.

Med utgångspunkt från denna postmodernistiska tendens i det feministiska tänkandet, kan det feministiska efterfölj ar projektet verka för fast rotat i klart manliga sätt att vara i världen. Som en teoretiker har formulerat problemet: " 'Verkligheten' kan kanske bara ges 'en' struktur om den ses i herrens falskt allmängiltiga perspektiv. Det vill säga att 'verkligheten' bara kan framstå som styrd av en enda uppsättning regler eller vara konstituerad av ett slag av överordnade sociala relationer om den domineras av en person eller en grupp."1 6 Hur ska feminismen radikalt kunna omdefiniera förhållandet mellan makt och kunskap om den skapar ännu en kunskapsteori, ännu en uppsättning regler för uniformering av tanken?

Detta postmodernistiska projekt kan emellertid synas alltför utopiskt ur en efterfölj arteoretisk synvinkel.17 Det verkar ifrågasätta det berättigade i att försöka beskriva världen sådan den är ur ett uttalat feministiskt perspektiv. Det kan verka stå i samklang med den manliga och borgerliga önskan att rättfärdiga sina egna handlingar genom att förneka sin egen förkroppsligade plats i historien, vara ett försök att överskrida sin egen objektiva plats i det politiska systemet genom att vädja till ett mea culpa, ett allseende fågelperspektiv (det transcendentala jaget i naturvetenskaplig klädnad) på de bräckliga små människorna. Det innebär att de feministiska postmodernisterna i sin oheliga allians med de ickefeministiska postmodernisterna tycks stödja en olämplig relativistisk hållning till de undertryckta grupperna, vilket står i konflikt med feminismens uppfattning att könspolitikens verklighet i vår värld kräver engagerad politisk kamp. De verkar också stödja en lika tillbakasträvande relativism hos de lätt förfrämligade medlemmarna av dessa undertryckta grupper, vilka tvivlar på det berättigade i sin egen objektiva makt och sina privilegier. Det är viktigt att hålla i minnet att en artikulerad relativism såsom intellektuell hållning historiskt bara uppstår som ett försök att upplösa hot mot legitimiteten hos påstått universella föreställningar och livsstilar. Det är bara ett objektivt problem, eller en lösning på ett problem, ur den dominerande gruppens perspektiv. Verkligheten kan i sanning tyckas ha många olika strukturer utifrån vår olika ställning i samhället, men somliga av dessa sätt att se är ideologier i ordets starkaste betydelse: De är inte bara falska och intressestyrda trosföreställningar utan också teorier som används för att strukturera de sociala relationerna för oss andra. För undertryckta grupper representerar en relativistisk ståndpunkt ett falskt medvetande, eftersom den accepterar att den dominerande gruppens hävdande av sin rätt till en förvrängd uppfattning (och naturligtvis dess rätt att utfärda regler för oss andra utifrån dessa åsikter) är intellektuellt legitim.

Är inte uniformering av tänkandet i den politiska maktens tjänst, och återgången till en påstått politiskt oskuldsfull relativistisk tolkning av tillvaron de två sidor av Upplysningens och borgerlighetens mynt som feminismen vänder sig emot? Ar det inte sant - som alla dessa teoretiker på olika sätt hävdar - att mäns och kvinnors olika förhållande till naturen och samhällslivet (annorlunda "arbete") förser kvinnor med specifika och värdefulla vetenskapliga och kunskapsteoretiska ståndpunkter? Hur skulle feminismen ha råd att avstå från ett efterföljarvetenskapligt projekt, om det syftar till att förse kvinnor med makt i en värld där den accepterade kunskapen och den politiska makt som förknippas med denna kunskap, är fast förankrad hos den vite, västerländske, borgerlige, obligatoriskt heterosexuelle mannen? Men hur ska vi å andra sidan kunna göra avkall på vår misstro mot den historiska länken mellan denna allmänt accepterade kunskap och den politiska makten?

Ett sätt är att betrakta de här två tendenserna inom den feministiska teoribildningen som sammanlöpande infallsvinklar till en postmodernistisk värld - en värld som inte kommer att existera förrän båda dessa (motstridiga) tendenser når sitt syfte. Från den utgångspunkten ger postmodernismen i bästa fall en vision av kunskapsteorin i en värld där tanken inte behöver uniformeras. Den erkänner dagens mindre än idealiska förutsättningar for samtal, men bortser från (eller vägrar erkänna) den politiska kamp som är nödvändig för att frambringa förändring. Ståndpunktsinriktningen försöker föra oss mot denna idela värld genom att legitimera och upphöja den "undertryckta kunskapen" hos kvinnorna, utan vilken denna postmoderna kunskapsteoretiska situation inte kan komma till stånd. Den underlåter dock att ifrågasätta det modernistiska sambandet mellan kunskap och makt eller det berättigade i att tro att det kan existera en enda, feministisk tolkning av verkligheten. Vare sig detta är ett fruktbart sätt att se sambandet mellan de två riktningarna eller inte, så påstår jag att vi måste motstå frestelsen att bortförklara de problem som de båda ställer eller att välja den ena på bekostnad av den andra.

ståndpunktsteori, ståndpunktsepistemologi på Psykologiguiden i Natur & Kulturs Psykologilexikon

Teori eller inställning i samhällsvetenskaperna att den ståndpunkt som en forskare intar har avgörande betydelse för frågeställning, uppläggning, metodval och tolkning av resultat som erhålls i ett forskningsprojekt.

Manliga forskare intar vanligen en manlig ståndpunkt vilket ger upphov till ensidighet i den forskning som de bedriver.

I feministisk ståndpunktsteori (eng: feminist standpoint theory, standpoint epistemologist) - ståndpunktsfeminism (eng: standpoint feminism) - poängterar man att genusforskning bör bedrivas av kvinnor så att kvinnors personliga erfarenhet av att vara kvinna kommer till uttryck.

www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/%C3%A5ndpunktsteori%2C+st%C3%A5ndpunktsepistemologi

Jodå, grupperna sig inte åt så pass mycket som man skulle vilja - eller önska sig! 

Här ett förtydligande när mitt föregående inlägg präglad av julstress. Huvudet på spiken lyder så här. Sandra Newman  konkluderar i  Varför män våldtar: 

För att en man ska kunna begå sexuella övergrepp måste han vara en relativt, men inte slående, asocial person - tillräckligt för att han inte är alltför begränsad av empati för sina offer. Dessa verkar vara förutsättningarna för alla brott som har ett offer; och faktiskt, de uppmätta karaktärsdragen hos dömda våldtäktsmän är identiska med dem hos rånare och inbrottstjuvar. Men, en man som är kapabel till våldtäkt begår i allmänhet brottet endast om han tror att det kommer att ursäktas av sina kamrater, och det att straffet kan undvikas.

Until we treat rapists as ordinary criminals we won?t stop them | Aeon Essays

Unfortunately, Groth offers no evidence for these beliefs. He doesn?t explain how he conducted his research, or give any hint of what questions he asked his subjects. He doesn?t say how he arrived at his motivational categories, or how he came to believe that all rapists were mentally ill. His work is worth mentioning only because he?s still commonly cited as having proven rape isn?t motivated by sex. If he found any such proof, he left no trace of it in his writings.

aeon.co/essays/until-we-treat-rapists-as-ordinary-criminals-we-wont-stop-them

Until we treat rapists as ordinary criminals we won?t stop them | Aeon Essays

A t the same time, the pure version of the non-sexual theory also fell out of fashion. This was an indirect result of a change in the orientation of research. Psychologists had initially studied incarcerated rapists because they were available. But only a tiny fraction of sex offenders are ever incarcerated, and they are atypical of all men who engage in sexual violence. Convicted sex offenders are much more likely to have assaulted strangers, used a weapon, deployed unnecessary violence, and hold previous criminal records. These men are almost never college-educated professionals or well-regarded members of their communities ? characteristics that we now know do not preclude men from raping.

So in the mid-1980s, a new wave of studies focused on so-called ?undetected? rapists ? men who had never been arrested or even reported for their crimes. These men were much less likely to have used violence or even physical force. Instead, the majority had assaulted women who were incapacitated by alcohol. When they did use force, it was almost always after an attempt at consensual sex had failed, the so-called ? date rape ?. It seemed unquestionable that these men were at least partially motivated by sex.

But perhaps the most startling fact that emerged from this new research was that it was possible to find unincarcerated men who would admit to being rapists. Most of the subjects were college students, and it seems incredible that this group would confess sex crimes to total strangers. However, as long as the word ?rapist? didn?t appear in the questionnaire, men were comfortable answering ?yes? to questions such as: ?Have you ever had sexual intercourse with an adult when they didn?t want to because you used or threatened to use physical force?? In interviews conducted by the psychologists David Lisak and Susan Roth at Duke University in North Carolina, and later by Lisak and Paul Miller at Brown University in Rhode Island, it turned out that respondents somehow didn?t realise that this was a description of rape.

[...]

What such studies discovered about the character of these men was less startling. Were rapists less empathetic than other men? Unsurprisingly, yes. Were rapists more self-centred and manipulative ? To no one?s amazement, yes. Did rapists have negative attitudes towards women? Unastonishingly, also yes. On all these parameters, the difference between rapists and non-rapists was small but significant. The conclusion seemed to be that rapists weren?t monsters, totally distinct from normal men, but did tend to be (to use layman?s terms) misogynist arseholes. Again, this was not earth-shattering news.

It?s also not good news. If relatively common levels of callousness, selfishness and sexism can turn a man into a rapist, the problem seems insoluble. We might conceivably end sexism, but people have been trying to root out callousness and selfishness for thousands of years with no noticeable success.

aeon.co/essays/until-we-treat-rapists-as-ordinary-criminals-we-wont-stop-them

When Men Behave Badly: The Hidden Roots of Sexual Deception, Harassment, and Assault

Evolutionary biologist Randy Thornhill and evolutionary anthropologist Craig Palmer outlined two competing theories of rape, one endorsed by each author. Thornhill proposed the theory that men have evolved rape adaptations?specialized psychological mechanisms for forcing sex on unwilling women as a reproductive strategy. Palmer proposed instead that rape is a byproduct of other evolved mechanisms, such as the male desire for sexual variety, a desire for low-cost consensual sex, a psychological sensitivity to sexual opportunities, and the general capacity of men to use physical aggression to achieve a wide variety of goals.

The rape-as-adaptation theory proposed several specialized adaptations that may have evolved in the male mind:

* Assessment of the vulnerability of potential rape victims (e.g., during warfare, or in non-warfare contexts where a woman lacks the protection of husband or kin)

* The mate-deprivation adaptation?a context-sensitive ?switch? that motivates rape by men who lack sexual access to consenting partners, such as low-status males who cannot obtain mates through regular channels of consensual attraction

* A preference for fertile rape victims

* Sexual arousal in men to the use of force and to signs of female resistance to consensual sex

* Context-specific marital rape in circumstances where sperm competition might exist, such as when there is evidence or suspicion of female sexual infidelity

What does the scientific evidence show regarding these hypotheses? Let's first consider sexual arousal to the use of force, the hypothesis that has received the most scientific attention. One set of laboratory studies had men listen to tape recordings made by women reading first-person scripts 50  In one condition, the women described in detail episodes of mutually consenting and satisfying sexual intercourse. In another, a woman's voice described a brutal rape in which the victims suffered fear and pain. While listening to the stories, the researchers measured men's sexual arousal. The scientists found that most men displayed high levels of sexual arousal to the consenting sex stories but low levels of sexual arousal to the rape story. When the male described in the story used physical violence such as slapping or hitting to enact the rape and the women described experiencing pain, sexual arousal in most men was dramatically reduced. Most men, apparently, are not sexually turned on by sexual violence toward women or victim suffering.

In contrast, convicted rapists in the study showed sexual arousal to both the consenting sex and nonconsenting rape depictions. The use of violence and hearing the women describe their suffering did not inhibit the men's sexual arousal at all. Professor Neil Malamuth and colleagues found similar results using samples of undergraduates who had no criminal record.51 They found that arousal to stories of rape strongly discriminated between men who reported having used sexual coercion in the past versus men who reported no history of sexual coercion.

These findings do not support the hypothesis that most men have evolved a distinct rape psychology. Indeed, the finding that most men's sexual arousal is dramatically diminished when the rapist in the story uses violence or when the victim appears to experience pain actually contradicts the rape-adaptation hypothesis. On the other hand, the fact that men who report having used sexual violence or who have been convicted of sexual coercion in the past do show sexual arousal to rape depictions-and show no erectile diminution upon hearing the victim describe pain and suffering-suggests a distinct subgroup of men whose sexual psychology differs dramatically from that of most men.

50. Studies reviewed by M. L. Lalumière et al., The Causes of Rape: Understanding Individual Differences in Male Propensity for Sexual Aggression (Washington, DC: American Psychological Association, 2005).

51. N. M. Malamuth, Predictors of naturalistic sexual aggression, Journal of Personality and Social Psychology 50, no. 5 (1986): 953?962.

Det diskuteras ju hela tiden! Vad hoppas du åstadkomma med att påstå något som helt uppenbarligen är fel? 

Och man har forskat en del också. Fredrik Zimmerman är personen som har forskat om det i Sverige. Hittade en bra sammanfattning här

1larare.svedala.se/hur-kan-vi-fa-fler-pojkar-att-lyckas-i-skolan/

Myten om pojkars antipluggkultur - Rak höger med Ivar Arpi

Fredrik Zimmerman forskar om varför betygsgapet ökar mellan flickor och pojkar. Varför görs så få insatser för att hjälpa pojkar? En förklaring finns i myten om pojkars antipluggkultur, menar han.

Varför går det allt sämre för pojkar i skolan, relativt flickor? Det korta svaret är att ingen vet riktigt. Det lite längre svaret är att ganska få intresserar sig för att ta reda på varför.

En av dem som har gjort det är Fredrik Zimmerman, lektor på institutionen för pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås. I en ny bok ? Nya vägar till en likvärdig skola (Liber) ? visar han hur vi använder oss av en dubbel logik när vi analyserar skillnader i utfall mellan könen. Om en arbetsplats domineras av män är det ett jämställdhetsproblem, men beskrivs sällan så när den domineras av kvinnor. Det är ett jämställdhetsproblem att färre kvinnor är professorer, men inte att kvinnor dominerar alla utbildningar.

När Skolverket ber lärare tänka över hur de ser på könsnormer, är det med anledning av att flickor som grupp presterar sämre än pojkar som grupp i ämnet Idrott och hälsa. Att flickor sedan ett antal år presterar bättre än pojkar i alla andra ämnen föranleder inte samma skrivningar om normkritik med mera.

När flickor har problem, eller inte väljer vissa saker, förläggs ofta ansvaret på det omkringliggande samhället och skolan. Därför har man pedagogiska satsningar på att få fler tjejer att lära sig koda, programmera och så vidare. Något motsvarande sker inte med pojkar, visar Zimmerman.

En förklaring handlar om myten om en antipluggkultur. Teorin är att det ger status bland pojkar att ta avstånd från skolarbete. Det är en teori som passar in i ett övergripande feministiskt ramverk, där pojkar på detta sätt bevarar sina privilegier genom att inte anstränga sig, medan flickor måste anstränga sig för att klara sig i ett mansdominerat samhälle. I stället för att hjälpa pojkar som halkar efter så får man genom teorin om antipluggkultur anledning att förebrå dem. Det är deras eget fel, som upprätthåller en toxisk maskulinitet.

Det är bara det att teorin inte verkar stämma. I dagens podd pratar jag med Fredrik Zimmerman om detta och vad man kan göra för att hjälpa elever som halkar efter.

ivararpi.substack.com/p/myten-om-pojkars-antipluggkultur

Vad är du för konstig och ljusskygg människa egentligen? Slänger ur dig allt möjligt gallimattias och får sedan någon form av neurotiskt anfall när dina argument mals ner.

Du behöver onekligen bilda dig så att du förstår skillnaden mellan åsikter och fakta. En kurs i vetenskapsteori vore onekligen på sin plats.

Tack och lov har Sverige tagit sig en bra bit framåt sedan Gudrun Schyman slog fast att det inte existerar några biologiska skillnader mellan män och kvinnor. FI fick någon ynka tiondels procent i senaste valet.

Om en person har påtagligt dåliga egenskaper borde man inte bli kär i den personen från början, tänker jag.

Jag förstår din poäng. Om män höjer sina krav leder det rimligen till att kvinnor måste sänka sina krav eftersom utbudet av män minskar.

Problemet är dessa mycket attraktiva män som bara är ute efter sex och träffar flera kvinnor samtidigt. Det är de som har för låga krav på kvinnor. Varför kan inte kvinnor ta ansvaret och välja bort dem när vi andra män inte kan styra över hur de beter sig?