Borderline..fly?

Jag hade ett par ex som tyckte att jag hade borderline. Men den jag är med nu skulle aldrig någonsin påstå något sådant, dock skulle han intyga att jag har autism. Nu i efterhand efter att ha gjort en lång dejting-resa (och har ett giftermål som är över (efter 7 år) i bagaget) så vet jag att jag hade lärt in ett fel livsmönster, att jag tog saker och ting i fel ordning, att jag tog åt mig av kritik för mycket och hanterade det fel, och att jag inte kände attraktion till männen i fråga därför brydde jag mig inte om jag förlorar dem eller inte. 

Har den tjejen ett arbete, eller sköter utbildningen rätt? Tänk om hon vill använda dig som sin försörjare? Hon kanske på riktigt inte fattar i vilken ordning man tar saker och ting i livet. Kan inte du ta kontrollen då, komma henne ett steg närmare, och sen be henne att tillåta dig att se över hennes CV och hjälpa henne att få arbete och inkomst, att du tar rollen som en erfaren man som vet vad som är viktigt? Det skulle kanske få henne att slappna av på ett helt annat sätt. Var inte för känslostyrd som alla kvinnor på FL, samt några män som agerar likadant som kvinnorna härinne. Någon måste vara logisk och planera ekonomin och arbete också. Det räcker att kvinnan i fråga inte har koll på vad som är viktigt.

Ts, ha goda intentioner gentemot henne. Sanningen kommer alltid komma fram förr eller senare. Jag hade ett ex som använde ordet "borderline" gentemot mig i syfte att få mig att känna att ingen annan vill ha mig än han, och därför ska jag stanna och ha sex med enbart honom, då jag är omöjlig och måste förstå detta. Detta var sjukt och manipulativt från hans sida. Intentionerna ska istället vara goda och du ska i grund och botten vilja henne väl. Vi vill att hon associerar ordet borderline med att hon har lärt in ett fel livsmönster.

Vi vill inte att hon associerar det ordet med att du vill försöka först sänka henne och sen manipulera henne att stanna för att du ska få sex, för du är i centrum. Därför är det nog lättare om du kör pang på rödbetan och säger till henne då och då att hon "har lärt in ett fel livsmönster", istället för att säga ordet "borderline", som inte säger så mycket egentligen, och som kan förknippas med felaktigheter. Säg till henne som det är att man inte ska vara så känslostyrd, för hennes egen skull! Att ha starka känslor har gjort folk sjuka har du hört (allting i syfte att få henne att börja tänka mer och känna mindre).

Om du vill leda henne rätt samtidigt som du backar ett enda steg bakåt, så kan du säga att du har läst på internet att "kvinnor känner inte lika lätt attraktion till det motsatta könet, som män gör. Om jag inte känner att det är mig som du vill vara med så vet jag inte om jag kan stanna kvar". Du kan även lägga in lite visdom då och då att du vill vara exklusiv med henne, för att hon t.ex. ______ (säg en god egenskap som hon har) och om du ser att hon försöker få dig att stanna. Men om hon vill fortsätta med fel livsmönster och känna för starka känslor och dra in fler i det här, så får hon klara sig själv.

Var tydlig med varför du har svårt att stanna. Om du inte visar intresse för människor, känslor, relationer, och inte vill lära dig att samspela ordentligt, så varför ska du ens ge dig in i relationer med någon, om intresset inom humanism är så svagt? Man vill ha förhållande eftersom människor är intressanta, punkt slut. Men var tydlig iallafall med att du kommer att bryta med henne nästa gång hon gör detta samma (större) misstag, att dra in en ny kille utan att ha sex med honom, eftersom du söker något djupare och inte sex utan känslor (om det nu är det du söker). Man ska vara tydlig med henne och ha goda intentioner. Detta löser det mesta och får individen att verkligen tänka till, vilket är så bra för henne.

Jag får känslan av stark fysisk attraktion. Om det är stark fysisk attraktion som drar dig till henne, tänk på hur det skulle vara om hon inte var så attraktiv för dig fysiskt och det samtidigt gått många år av lögner och manipulation. Det är beteendet, inte vilka diagnoser du misstänker, som ska avgöra. 

Fly.

Min mans syster har diagnosen och vi orkar inte.

Redan första middagen jag hade med henne och mina svärföräldrar orsakade hon stort drama, fick sin mor att gråta och sprang rakt ut i novembermörkret utan ytterkläder innan varmrätten. Varpå både far och bror skulle ut och leta, efter en vuxen människa. Kvar stod jag och undrade vad fan som hände.

Hon har genom åren ljugit, stulit, snackat skit, manipulerat, monopoliserat och snyltat på en gammal förälder i åratal så att två söner kommit ifrån sin förälder socialt för att den störda människan sitter som ett plåster i arslet på föräldern hela tiden.

Hon kunde bokstavligen inte låta oss få ens en dag om året själva med föräldern. Då körde hon 17 mil för att komma oväntat mitt i lunchmatlagningen och tränga sig på, och förväntar sig att vi ska serva hennes två småbarn så hon slipper och bara kan chilla. Världen är bara till för att serva henne och det är alltid mest synd om henne.

När svärmor var nyopererad och hade varit hemma en dryg timme från sjukhuset samt gick dubbelvikt av smärta var systern där och bara dumpade sin 2- och 4-åring på hallmattan och stack. Svärmor ringde oss och grät då och vi fick sopa ihop det hela.

Har hur många historier som helst om gränslöst beteende och jag kommer aldrig att släppa in henne i mitt nuvarande hem.

asså, om du själv har mentala stabiliteten att vara runt dem så behöver du ju inte springa, men då måste du också ha extremt mycket kommunikation och veta att det kommer jobbiga tider hit och dit.

Skulle säga att alltid om man träffar någon och vet att dem har någon diagnos så ska man vara påläst och ha bra kommunikation. Men såklart finns det folk som inte är bra i botten redan men sedan finns det folk som är bra i botten men sen kan diagnoser göra så att de inte verkar som det.