Min man var otrogen för 2 veckor sedan. Jag orkar inte ta mig vidare. Ligger och gråter hela dagarna. Orkar inte förmå mig till någonting - semester, sol och värme ute men inte ens det orkar jag bry mig om. Hur kommer man vidare? Och när slutar det göra så jäkla ont.
Du måste försöka ta det lugnt. Vet att det är svårt när frågorna surrar i huvudet och man nästan får panik men det bästa du nu kan göra för dig själv är att ta det lugnt.
När du känner dig mogen så måste ni prata om det som hänt och vad ni vill i framtiden. Förhoppningsvis är ni överens och kan gå vidare i den riktning ni valt annars föreslår jag att ni kontaktar någon samtals hjälp, par terapi eller präst.
Viktigast är att ni blir överens om ni ska separera eller inte.
Om ni vill fortsätta tillsammans så får ni helt enkelt starta på nytt
När du har tuggat i dig besvikelsen över att han inte var den du trodde kommer det lägga sig.
Hur fick du reda på det?
När du har tuggat i dig besvikelsen över att han inte var den du trodde kommer det lägga sig.
Hur fick du reda på det?
Jag var med på samma tillställning / fest och fick det berättat av den han var otrogen med. Dom gick iväg och var borta en lång stund och direkt efter berättade tjejen det för mig och för sin egen man som också var där och hon tyckte visst att det var jättekul (skrattade när hon berättade vad dom gjort). Pinsam och full. Båda två. Så vidrigt.
Min make minns inget. Säger han.
Vi har pratat massor Han har nog mest ångest över att han är påkommen och bryr sig nog inte om händelsen. Jag vet inte. Han är ganska bra på att inte visa vad han känner.. Själv säger han att han hade blivit vansinnig och gjort slut på studs. Men han förväntar sig tydligen att jag ska stanna.
Jag vet inte. Jag kommer nog att lämna till slut men just nu gör allt så ont. Vill bara glömma.
Återigen. Tack för era tankar och ord Jag vet att jag borde prata om det men tycker allt är pinsamt
Jag var med på samma tillställning / fest och fick det berättat av den han var otrogen med. Dom gick iväg och var borta en lång stund och direkt efter berättade tjejen det för mig och för sin egen man som också var där och hon tyckte visst att det var jättekul (skrattade när hon berättade vad dom gjort). Pinsam och full. Båda två. Så vidrigt.
Min make minns inget. Säger han.
Vi har pratat massor Han har nog mest ångest över att han är påkommen och bryr sig nog inte om händelsen. Jag vet inte. Han är ganska bra på att inte visa vad han känner.. Själv säger han att han hade blivit vansinnig och gjort slut på studs. Men han förväntar sig tydligen att jag ska stanna.
Jag vet inte. Jag kommer nog att lämna till slut men just nu gör allt så ont. Vill bara glömma.
Återigen. Tack för era tankar och ord Jag vet att jag borde prata om det men tycker allt är pinsamt
Jag var med på samma tillställning / fest och fick det berättat av den han var otrogen med. Dom gick iväg och var borta en lång stund och direkt efter berättade tjejen det för mig och för sin egen man som också var där och hon tyckte visst att det var jättekul (skrattade när hon berättade vad dom gjort). Pinsam och full. Båda två. Så vidrigt.
Min make minns inget. Säger han.
Vi har pratat massor Han har nog mest ångest över att han är påkommen och bryr sig nog inte om händelsen. Jag vet inte. Han är ganska bra på att inte visa vad han känner.. Själv säger han att han hade blivit vansinnig och gjort slut på studs. Men han förväntar sig tydligen att jag ska stanna.
Jag vet inte. Jag kommer nog att lämna till slut men just nu gör allt så ont. Vill bara glömma.
Återigen. Tack för era tankar och ord Jag vet att jag borde prata om det men tycker allt är pinsamt
Så otroligt ledsen för din skull! Han har valt att förstöra för er, ert förhållande. Han ska jobba hårt för att antingen vinna tillbaka ditt förtroende och lappa ihop allt. Gör han inte det så återstår att bli lycklig utan den som valde att åsamka dig extrem smärta. Han valde att såra dig. Vad säger han om det? Du kan inte lappa ihop det själv. Det är HAN som ska göra allt jobb nu.
Kan du ens lita på honom igen? Varför? Varför inte? Terapi är en väg att gå. Går han inte med på det så är han inget att ha. Knappt så han är det i nuläget.
Jag grinade i 2 månade innan jag kom för mig att ens inleda skilsmässan. Har aldrig varit med om en sådan smärta som när jag förstod att han hade en älskarinna.