Min man var otrogen för 2 veckor sedan. Jag orkar inte ta mig vidare. Ligger och gråter hela dagarna. Orkar inte förmå mig till någonting - semester, sol och värme ute men inte ens det orkar jag bry mig om. Hur kommer man vidare? Och när slutar det göra så jäkla ont.
Jag tror jag är man mentalt. Jag hade inte orkat reagera så starkt som de flesta här gör på ett simpelt fylleligg. Det är väldigt mänskligt att vara både kåt och nyfiken. Och göra ogenomtänkta saker med alkohol i systemet.
Men då har jag många år av relation bakom mig och vet att det är mycket mer som binder ihop oss än bara en tänkt ensamrätt på varandras kön.
So what om han vill ligga med någon annan en gång av de 2000+ ligg som han har haft med mig?
Att gråta över det i två veckor- nej, verkligen inte.
Antingen gör man iskallt slut om det är så man tycker, eller så frågar man om han vill fortsätta ihop och förutsätter då givetvis att det är okej även för mig att bli sugen på andra då.
Det är tyvärr omöjligt att svara på vad du ska göra just nu.
Du är chockad och djupt sårad och då ska man inte ta några förhastade beslut, är väl allt man kanske ska säga om det.
När den värsta chocken har lagt sig är det upp till dig att avgöra om du tror att du kan och vill förlåta eller om det här är olösbart.
Här kan det spela enormt stor roll hur din partner hanterar detta - och vad som händer sen. Samt hur grovt du anser att övertrampet är. Det är det du som sätter kriterierna för.
Det finns inget facit, ingen regelbok.
Försök bara vara sann mot dig själv och - om du väljer att förlåta - för vems skull du gör vad.
Det går inte att citera era inlägg men tacksam för era tankar och råd
Till Camilla: Det var en engångsgrej. Vi träffade paret den kvällen och satt tillsammans, pratade och umgicks. Min man och kvinnan var redlöst berusade - kunde knappt stå eller gå De två fick inte heller beställa mer i baren Ja och sen gick dom iväg en lång stund för att sedan komma tillbaka med den ?trevliga? informationen
Vad jag vet så har han inte varit otrogen tidigare. Inte heller i sitt 20 åriga långa tidigare förhållande heller.
Jag mår bättre. Han är inte förlåten och kommer aldrig att bli. Hur jag ska göra vet jag inte än. Många tankar.
Det går inte att citera era inlägg men tacksam för era tankar och råd
Till Camilla: Det var en engångsgrej. Vi träffade paret den kvällen och satt tillsammans, pratade och umgicks. Min man och kvinnan var redlöst berusade - kunde knappt stå eller gå De två fick inte heller beställa mer i baren Ja och sen gick dom iväg en lång stund för att sedan komma tillbaka med den ?trevliga? informationen
Vad jag vet så har han inte varit otrogen tidigare. Inte heller i sitt 20 åriga långa tidigare förhållande heller.
Jag mår bättre. Han är inte förlåten och kommer aldrig att bli. Hur jag ska göra vet jag inte än. Många tankar.
Det går inte att citera era inlägg men tacksam för era tankar och råd
Till Camilla: Det var en engångsgrej. Vi träffade paret den kvällen och satt tillsammans, pratade och umgicks. Min man och kvinnan var redlöst berusade - kunde knappt stå eller gå De två fick inte heller beställa mer i baren Ja och sen gick dom iväg en lång stund för att sedan komma tillbaka med den ?trevliga? informationen
Vad jag vet så har han inte varit otrogen tidigare. Inte heller i sitt 20 åriga långa tidigare förhållande heller.
Jag mår bättre. Han är inte förlåten och kommer aldrig att bli. Hur jag ska göra vet jag inte än. Många tankar.
Tack för att du svarade! Var han ens kapabel i det tillståndet? Inte för att misstro dig på något sätt men talade hon sanning? Kan du under de omständigheter det hände reda ut det i relationen. Tänker det är typ en kvart då de var dyngraka mot 20 år tillsammans. Ett svek är det ju ändå. Bäst vore att m ni kunde prata och förklara hur ni känner. Ilska och ledsenhet i chocken är helt normalt. Även om det känns fördjävligt så gör inga förhastade beslut. Han får göra total avbön innan ni börjar resonera.