Anonym (Autistisk tjej) skrev 2023-07-13 13:35:45 följande:
Det du beskriver är personer som inte har fått tillräckligt med stöd, det är då det kan leda till självhat etc Det har inget med själva funktionsnedsättningen att göra. Jag har sett denna form av resonemang förut och det är helt bakvänt som om det vore givetsvis Gud att de med lättare funktionsnedsättning skulle må dåligt psykiskt och att man inte kan göra något åt det.
Vissa saker kan man inte få tillräckligt med hjälp med för att det är saker som händer i stunden. Vi säger en person som slänger ur sig opassande kommentarer konstant, har både autism och adhd och som ändå klarat en högskoleutbildning och de bitarna. Omgivningen blir jättearg och provocerade och personen förstår verkligen inte varför folk drar sig undan eller blir provocerade. Det blir ett annat sorts lidande och svårt att få hjälp och stöd med. För adhd:n leder till impulsiviteten när den pratar och autismen gör det svårt att veta hur man ska formulera sig. och vid varje tänkbart ögonblick krävs ju olika formuleringar. Personen kanske lär sig att man inte får kommentera att ens frus övervikt är oattraktiv men man får inte säga att grannfrun är sexig, men man får säga det till frun. Den här typen av svårigheter behövs ju ett dygnet runt bollplank i varenda sekund för att inte göra fel och det blir ju slutligen omöjligt.
Vissa saker går inte att kompensera upp för. Någon kan ju exempelvis vara superkunnig inom ett område, men vägrar att samarbeta med okunniga personer, allt fungerar bra när det blir precis så som den personen tänker och tycker. Den har svårt att ta in andra människors perspektiv. Den kommer få svårt att få en vanlig anställning. Dennes förmåga på arbetsinsatser kan alltså vara riktigt hög, men alla som har med samspel med andra kan bli katastrof.
Haft en lärare på universitetet som hade doktorerat, han va svinsmart, men fick inte jobba kvar, han kunde inte hantera eleverna. Han kunde bli upprörd över att inte vuxna studenter rörde sig precis på det sättet han önskade, satt på det sättet han önskade, han kunde inte planera hur lång en föreläsning skulle vara, han kunde uppskatta att kan kunde ta med allt på en lektion, om han gjorde en powerpoint så ville han hinna med den. Han kunde inte ge oss paus för att då skulle han inte hinna med allt. Han fick spader om någon gick ut för att kissa trots att han kunde ha en föreläsning i 3 timmar utan paus. Hans intellektuella förmåga kunde han ju inte få maximal utdelning för.
Vad skulle hans stöd vara? Universitetet försökte hjälpa honom, men han ansåg att problemet va att eleverna inte satt kvar efter och lyssna på föreläsningen för den va inte klar, för han hade inte hunnit med allt, problemet va att eleverna satt fel, ställde fel frågor, han ville ändå att eleverna skulle ställa frågor, men det skulle va på det sättet han ville ha det. Det blev ohållbart och han sades upp. Det blir ju lättare att ge hjälp till någon som känner att den är i behov av hjälp. Men om personen tycker problemet är att alla gör fel och att den gör rätt och den är inte i närheten av att förstå att de själva är en del av problemet då blir det jobbigt. Då kan man försöka med hur många insatser som helst.
Som en person med adhd som lever i ett berg av saker hemma. Det är liksom gångar i bostaden, man får tillslut kliva över saker för att ens kunna ta sig fram, man har inte sett golvet på flera år. Personen vägrar att kasta även om den får hjälp, den vägrar att sluta köpa och den vill behålla precis allt, men den är ledsen för att inte kunna ta hem kompisar för att det finns inget köksbord och liknande man kan sitta och äta vid för att det är saker precis överallt då. Personen är alltså tillräckligt funktionell för att kunna åka och handla själv, den har ekonomi för att göra detta, men konsekvenstänket kring konsumtionen gör det omöjligt för personen på många sätt och vis. Den är inte beredd att göra sig av med saker trots hjälp med psykolog, organisatör och även om någon faktiskt skulle gå och göra rent och organisera upp i hemmet så skulle ändå inte personen börja leva på något annat sätt så efter några månader så skulle problemet dyka upp igen.
