Orkar inte mer

Hej 
jag känner också igen mig i det du beskriver, om än kanske inte riktigt lika starkt. Men jag gick iaf i nån sorts behandling mot ältande /PRO via vårdcentralen I Stockholm för ett par år sen som var helt utan mediciner. i kort gick det ut på att bli medveten om när orosspiralerna sätter igång och då ha knep för att uppmärksamma det. Sätta av orostid varje dag där man kunde älta loss men ff a hitta lösningar på de problem som faktiskt går att lösa. Lämna det andra därhän. Meditation och medveten närvaro var andra viktiga nycklar. Tror på konceptet även om jag kanske inte lyckades hålla i rutinerna riktigt.  Har dock tänkt på det då jag fallit tillbaka i orosspiraler om allt möjligt på senare tid (så det var bra att friska upp minnet på metoderna, tack för det). Men skulle också vilja uppmana dig att gå till vårdcentralen och se om de har något liknande för dig, det var gruppsessioner och även gratis där jag gick. Hoppas att det kan hjälpa dig. E så sjukt jobbigt att älta och oroa sig genom livet, när majoritetmen av dessa scenarios troligen aldrig ens inträffar. Vi borde lägga tiden på annat istället. Kram!

Min partner är stöttande så tillvida att vi delar lika på allt som har med hemmet och barnet att göra. 

Men trots att jag förklarar hur dåligt jag mår till honom så tror jag inte att  han förstår fullt ut. Han tar mig inte på allvar när jag säger att jag inte orkar leva mer. Och det är väl förståeligt.  Trots kollosal ångest varje morgon så går jag upp och gör det jag ska. 

Han har sett mig söka vård flera gånger och har väl också tappat hoppet om att jag ska må bättre. Men jag vet att det erbjuds mer idag än vad det gjorde för bara för några år sedan. KBT-behandlingarna har kommit längre med nya strategier mot ältande så jag behöver få testa detta. 

Har du haft kontakt med psykiatrin? Det har tyvärr inte jag. Lyckas aldrig komma förbi närhälsan då min yttre funktion är för god så att säga. 

Det är mitt liv du beskriver, så jag vet du det känns. Oroar mig också kontant, grubblar på saker, tänker på vad jag sagt, vad jag gjorde på jobbet, vad kollegan menade med det där hon sa och så vidare. Oroar mig för saker som inte har hänt, bygger upp massa scenarier i huvudet. Känner att detta kommer bli min död, kroppen orkar snart inte mer, har ont i bröstet och hjärtklappning konstant. Kan bara vara på ett jobb max ett halvår, får sedan sån ångest att jag bara vill dö. Främst prestationsångest, att jag aldrig tycker jag duger och vill hela tiden göra andra nöjda. Totalt utmattande. Testat SSRI men får massa jobbiga biverkningar.

Hur ska man orka ha det såhär ett helt liv, det undrar jag? 

Min partner är stöttande så tillvida att vi delar lika på allt som har med hemmet och barnet att göra. 

Men trots att jag förklarar hur dåligt jag mår till honom så tror jag inte att  han förstår fullt ut. Han tar mig inte på allvar när jag säger att jag inte orkar leva mer. Och det är väl förståeligt.  Trots kollosal ångest varje morgon så går jag upp och gör det jag ska. 

Han har sett mig söka vård flera gånger och har väl också tappat hoppet om att jag ska må bättre. Men jag vet att det erbjuds mer idag än vad det gjorde för bara för några år sedan. KBT-behandlingarna har kommit längre med nya strategier mot ältande så jag behöver få testa detta. 

Har du haft kontakt med psykiatrin? Det har tyvärr inte jag. Lyckas aldrig komma förbi närhälsan då min yttre funktion är för god så att säga. 

Hej 
jag känner också igen mig i det du beskriver, om än kanske inte riktigt lika starkt. Men jag gick iaf i nån sorts behandling mot ältande /PRO via vårdcentralen I Stockholm för ett par år sen som var helt utan mediciner. i kort gick det ut på att bli medveten om när orosspiralerna sätter igång och då ha knep för att uppmärksamma det. Sätta av orostid varje dag där man kunde älta loss men ff a hitta lösningar på de problem som faktiskt går att lösa. Lämna det andra därhän. Meditation och medveten närvaro var andra viktiga nycklar. Tror på konceptet även om jag kanske inte lyckades hålla i rutinerna riktigt.  Har dock tänkt på det då jag fallit tillbaka i orosspiraler om allt möjligt på senare tid (så det var bra att friska upp minnet på metoderna, tack för det). Men skulle också vilja uppmana dig att gå till vårdcentralen och se om de har något liknande för dig, det var gruppsessioner och även gratis där jag gick. Hoppas att det kan hjälpa dig. E så sjukt jobbigt att älta och oroa sig genom livet, när majoritetmen av dessa scenarios troligen aldrig ens inträffar. Vi borde lägga tiden på annat istället. Kram!

Det är läkaren som bestämmer om man ska sjukskrivas och läkaren jag träffade då för 6 mån sedan ville inte sjukskriva mig. Jag tog mina mediciner, någon terapi kunde de inte erbjuda då. Jag har ökat min fysiska aktivitet och sett över min arbetssituation. 

Jag kan delvis förstå läkaren. Man vilar sig inte nödvändigtvis  ifrån ett ångesttillstånd. Det man vilar sig ifrån är utmattningen den orsakar men det löser ju inte grundproblemet, nämligen den höga ångestnivån. I ärlighetens namn mår jag sämre av att gå hemma, när jag är på mitt jobb så lyckas jag ofta att fokusera mer på det än mina tankar och tempot där är för snabbt för att jag ska drabbas av oro även om det givetvis händer. Semestern med all ledighet har varit en plåga. 

Men jag får kontakta vården imorgon igen. 

Min partner är stöttande så tillvida att vi delar lika på allt som har med hemmet och barnet att göra. 

Men trots att jag förklarar hur dåligt jag mår till honom så tror jag inte att  han förstår fullt ut. Han tar mig inte på allvar när jag säger att jag inte orkar leva mer. Och det är väl förståeligt.  Trots kollosal ångest varje morgon så går jag upp och gör det jag ska. 

Han har sett mig söka vård flera gånger och har väl också tappat hoppet om att jag ska må bättre. Men jag vet att det erbjuds mer idag än vad det gjorde för bara för några år sedan. KBT-behandlingarna har kommit längre med nya strategier mot ältande så jag behöver få testa detta. 

Har du haft kontakt med psykiatrin? Det har tyvärr inte jag. Lyckas aldrig komma förbi närhälsan då min yttre funktion är för god så att säga. 

Besvär med sköldkörteln?