Äggdonation 2023/2024

Äsch. Skrev ett inlägg med citeringar och sedan försvann det...
Så jag skriver bara ett generellt tack till alla som svarade mig när jag skrev för en tid sedan!
Så många tankar och känslor sedan mitt sista IVF-försök för en dryg månad sedan så har inte riktigt orkat skriva mer här. Men fortsatt sätta mig in i allt med dubbeldonation för att kunna bestämma mig om jag ska gå vidare. Oväntat jobbig process att acceptera att det inte blir ett barn med mitt egna ägg om det alls lyckas bli ett barn...
Jag funderar även mycket på om jag gör rätt som försöker få ett barn i min ålder. Inte för egen del, jag har inga tvivel på att jag klarar och orkar med ett barn. Men för barnets skull, om det är något barnet kommer tycka är jobbigt sen när det blir lite större. 

Det lutar åt att det blir hos Olga på Cypern om jag går vidare. Kollat lite på andra alternativ och de känns lockande pga närmre/lättare att ta sig till samt i en del fall billigare. Men känns som att jag hört om så många som försökt i flera år på andra ställen och inte lyckats förrän de varit hos Olga. Förstår såklart att det finns massor av kvinnor som fått bra hjälp och även barn på andra kliniker men vågar inte chansa riktigt när jag känner att jag har väldigt lite tid på mig ifall jag ska göra detta. Kanske tänker jag fel och borde vända mig till annat ställe, jag önskar att det fanns ett facit...

Väldigt roligt och inspirerande att läsa om positiva graviditetstest här - Grattis!!

Verkligen en bra poäng!
Cellerna i bebisen är ju dess egna men allt som får celldelningen och utvecklingen att fortsätta kommer ju från dig :)

Så lika mina tankar angående donator! För barnets skull tänker jag att jag skulle vilja att vi är hyfsat lika enbart pga att det ändå är så mycket annat som är speciellt med att inte ha genetisk koppling till mig/vår släkt och med ensamstående förälder osv, något kan ju få vara likt så det finns en "yttre" koppling. För min skull spelar det egentligen ingen roll, jag skulle älskat barnet oavsett även om det var grönt med lila hår! Men medicinsk historia och ärftlighet är sådant jag tänker mycket på.

Såg att du i ett tidigare svar skrev att du inte var helt säker på vad skillnaden mellan dubbel donation och embryodonation är. Vid embryodonation får man ett färdigt embryo som kliniken skapat, antingen för sin egen embryobank eller som blivit "över" när man skapat embryon till någon annan. Men man får veta lilka mycket om de båda donatorerna som om man hade valt själv från början.
Vid dubbel donation är det man själv som väljer både ägg- och spermadonator och så skapas ett embryo utifrån just den kombinationen.

Men byggstenarna till cellerna i barnet kommer ju från min kropp på ett eller annat sätt,  så det är lite coolt att tänka på. 

Livshopp2025 

Jag har känt samma ang likheten. Att det vore jobbigt för barnet om vi är så olika att folk börjar undra om barnet är adopterat eller vem pappan är som har så annorlunda drag från mig,  eller liknande. 

Äggdonatorn är inte jättelik mig men heller inte helt annorlunda.. tillräckligt för att man nog inte skulle tänka att barnet inte var mitt genetiskt..

Men eftersom hon har mörkare hårfärg än min så kändes det ändå viktigt med en blond spermadonator. På det stora hela tror jag att barnet kommer se ut som om det hade kunnat vara mitt genetiskt. 

Just nu har jag börjat känna att det ska bli så spännande att se och lära känna barnet som är gjort av de här två donatorerna jag har.  Ska bli väldigt spännande. 

Men åter till dina tankar om äggdonation- jag har inte följt tråden på länge så inte läst dina inlägg tidigare och vet inte hur dina möjligheter ser ut. 

För mig hjälpte det att titta på Olgaklinikens video "math of ivf" eller liknande, när de går igenom hur de beräknar sannolikheten att man ska lyckas med sina ägg, och att det är den sannolikheten de utgår från norr de bedömer om man kan få köpa deras baby garanti paket. 

När jag såg detta insåg jag att min chans att få barn med minns ägg var ÄNNU mycket mindre än jag hade trott, och jag kände mig så besviken att kliniken i Danmark inte gett mig samma information. 

Mycket riktigt kunde inte Olgakliniken erbjuda mig baby garanti heller.

Hade jag haft alla pengar i världen hade jag kunnat fortsätta med egna behandlingar och bara hoppas på det bästa. Men när det är SÅ dyrt och chansen va SÅ liten,  så fick jag landa i att jag bra bara kunde lägga en viss summa pengar...

Med så liten chans kändes det inte rimligt att fortsätta ta lån...

Sen var jag ju tvungen att ha pengar kvar till behandling med äggdonation också ifall jag inte lyckades!!!

Så tillslut kände jag att jag måste ta dom pengarna till äggdonation nu. Slösar jag bort mer på egna försökså kände jag att gränsen var nådd hur mycket pengar jag kunde låna...

Det känns sorgligt, för jag kunde ju fortfarande ha lågt enstaka bra ägg.. Men pga väldigt låg äggreserv så fick jag bara nåt enstaka ägg per stimuleringscykel så det gick liksom inte att vaska fram det bästa, som ju är taken lite med ivf.. få ut massa,för att få det enda som kanske är bra  dvs om man är lite äldre. 

Men för mig vägde det också in att jag inte ville bli hur gammal som helst när jag skulle bli mamma...

Ville inte lägga ett år till på att försöka med minns ägg , med så liten chans att lyckas,  och då bli mamma ett år senare...

Hade någon mental gräns att jag ville få barn innan jag fyllde 42.

Nu kommer barnet komma 1 månad innan jag fyller 42.

Ville bara dela hur jag landade I äggdonation, ifall det kan hjälpa. 

Ja det gör de ju och ja, väldigt coolt :)

Björkenli - tack för långt och fint svar! Uppskattar att få ta del av dina tankar och din process! Det hjälper att höra hur andra resonerat och gjort.
Vilket äventyr du har framför dig nu :) Otroligt roligt att du lyckades, ibland känns det verkligen som en hopplös process det här med IVF men du visar ju att det kan vara det bästa beslutet att välja en ny/annan väg mot målet.
Gillade verkligen citatet du skrev tidigare i tråden angående att ta sådana här beslut! Det känns fortfarande sorgligt att jag ger upp om mina egna ägg, så dumt men sant... Men det känns i alla fall mer och mer som att ägget i slutändan inte kommer spela någon roll den dagen man har en liten bebis i famnen.
Och precis som du skriver är även den ekonomiska biten en väsentlig del att väga in.

Livshopp2025 

Jag tycker det känns väldigt tråkigt att det inte är med mitt ägg också. Men å andra sidan känns det som en fantasivärld för mig att få bli gravid med eget ägg. Det kändes så väldigt långsökt med tanke på den låga sannolikheten....

Hej
Håller med var så för mig också innan jag landade i att loppet är kört. Resulterade i en flicka snart 2 år. Inne på syskonförsök nu från samma batch i frysen. Min klinik är spansk och de är betydligt mer raka och förklarande än jag upplevde den svenska kliniken var vid ivf behandlingarna..Hade jag fått veta de små chanserna hade jag nog satsat på äggdonation i ett tidigare skede...

Chockad

Va härligt att höra om 2 åringen och syskonförsök!

Ja så var det med Olgakliniken för mig också. Med deras sätt att väldigt tydligt beräkna sannolikhetså blev det uppenbart att danska kliniken inte varit helt ärlig..

Vill du skriva något om hur det har känts för dig att få barn via äggdonation? Hur det kändes första tiden med barnet, hur det har känts under de här 2 åren...?