Jag blir gaslightad

TS, din berättelse om din man är otäckt likt hur en nära bekants sambo visade sig lida av en begynnande frontallobsdemens. Hon var ca 45 när hon plötsligt började äta något våldsamt. Stoppade i sig allt, även sådant hon förut inte tyckt om. Hon slutade efter hand att engagera sig i sin familj,  i sina intressen, blev liksom känslomässigt nollställd i förhållande till dem. Hon blev tjabbig och tjafsig, bråkbenägen och ibland ohyggligt verbalt elak, någon gång fysiskt våldsam, vilket var  väldigt långt från hennes "vanliga" person. Ändå klarade hon på något sätt sitt arbete men sjukskrev sig relativt ofta. Vi som kände och kände till henne trodde att det var ett jobbigt klimakterium som hon genomgick. Det var arbetsgivaren som slog larm och som, fast familjen gjorde visst motstånd, fick till stånd en medicinsk konsultation.
Hon bodde hemma ett par tre år och jag vet att hon fick terapi av något slag. Numera är hon på ett vårdhem.
TS ta en ordentlig titt på din sambo och redovisa förutsättningslöst för dig själv de egenheter du märker.Ta reda på hur frontallobsdemens startar och utvecklar sig och beställ tid hos vården för att, utan din man, diskutera hans beteende och därifrån gå till handling.

Det är lätt att bli vad som upplevs som kontrollerande i en sån sits. Ta alkoholister som exempel, de gömmer spriten eftersom anhöriga är så kontrollerande, och varför är de anhöriga kontrollerande? Jo för att alkoholisterna dricker för mycket och ofta i smyg.... 
men såna personer försöker skylla bort sitt egna beteende. 

stod det inte kortnummer på kvittot?

Sånt måste ju gå att kolla vilket kort som det är betalat med, för att  veta säkert menar jag. Är det du eller han som har handlat. 
Jag tycker det låter allvarligt, speciellt när du säger att hans minne är dåligt. Jag har en bekant som fick problem med alzheimers och då var han bara ca 45. Först trodde knappt hans läkare på att det kunde vara det för att han var så pass ung, men det var så. 

Det gjorde det säkert, men jag tänkte inte så långt då. Blev bara fly förbannad för jag kände att han försökte driva mig till vansinne igen. Även om jag hade visat kortnumret hade han dagt att det var något annat nummer eller att jag använder gamla kvitton för att jävlas.

Han är i den ålder, men yngre 40

ja det är något med minnet. Men vet inte om det är uteslutande det.

Hos terapeuten får vi ofta höra att vi är experter på att säga emot varandra, men jag förstår inte hur vi kan ha en såna extremt olika upplevelser på samma situation. Det är inte möjligt. Det är som att vi lever två helt olika liv i olika delar av världen. vi kan till och med titta på en och samma person, tex när vi åker bil och någon går över gatan. 

han - du vet killen vi såg med röda byxor och blå tröja?
jag - han med rosa skjorta? 

han - va? Han hade blå Tröja jag är säker på det för jag tyckte den såg hemsk ut till byxorna. 

jag - men asså snälla. Den var ju ljusrosa?

han - Är du okej eller? har Du fel på synen? 

och sen är vi igång och jag känner mig gaslightad. 

Jag har under en lång period känt att han behöver kolla upp minnet på minnesenheten, men han vägrar. Ibland får jag känslan av att han vet att det börjar bli värre och därför inte vill gå. För nåde Den som skulle sätta en diagnos på honom. Då skulle ju JAG dessutom varit den som hade rätt. 

Tacl för att du tar dig tid och ger så utförliga svar. Det känns skönt att få prata av sig utan någon som hela tiden skriker att man ljuger eller hittar på. Minnet känns dock som något annat än just gaslightningen. Där har han ändå varit ärlig ibland om att han gör eller sagt saker för att jävlas när han varit sur, vid småtjafs eller så, men han förnekar det igen inom loppet av 10 sekunder Om han så vill. Säger rakt ut att han aldrig sagt så och att jag blåljuger. 

kan Man gå till en läkare för att diskutera någon annan? Hur är det med sekretess och alla såna saker i den frågan då om jag går dit för att prata om honom?

Detta låter inte alltsom gaslightning eller narvissism.

Jag tycker det låter som något av följande:

Svår stress som ger förvirring, glömska och irritabilitet
Depression, ev förlossningsdepression som även män kan få
Alzheimers med tidig debut, finns 40 åringar och yngre små fått detta
Frontallobsdemens

Du bör följa med honom till en primärvårdsläkare för att bedöma vilken specialist han skall få remiss till, kanske en Minnesmottagning.

Det är vanligt och normalt att de som drabbas av demens inte vill inse detta.

Du har ingen tystnadsplikt gentemot läkaren. Så du kan berätta om hur du upplever din man och läkaren kan ge dig råd baserat på din berättelse. 

TS, handlar det om helt absurda grejer blir du egentligen inte gaslightad. Sådant brukar inte gälla saker som är lätta att överbevisa, utan saker som är lätta att komma undan med i syfte att göra partnern förvirrad och sluta lita på sina egna känslor och upplevelser.

Du märker att det är absurt. Du tror honom inte, du har inte slutat lita på dig själv utan tvärtom. Du har börjat inse att något är fel med din man.

Som sagt, du kan inte tvinga honom, men han skulle verkligen behöva utredas. Allt du skriver, inklusive minnesproblemen, kan tyvärr vara tecken på begynnande sjukdom. Och ja, sådant kan tyvärr debutera så tidigt som i 40-årsåldern, även om det inte är så vanligt.