Jag blir gaslightad

Tidig demens ökar tyvärr över hela västvärlden, beror antagligen på all toxisk stress vi utsätts för.

Ursäkta, men varför eftersöker du alternativ till separation/skilsmässa?

Att gaslighta är misshandel. Dessutom en väldigt uträknad, medveten form av misshandel.

Man ska inte acceptera, förlåta, komma över eller normalisera misshandel i någon form.

Varför skulle du stanna kvar hos en man som du vet gör dig illa?

Detta är ju ingen misshandel, mannen är ju uppenbart sjuk och behöver läkarvård. 

Om en mamma drabbas av minnesproblem pga stress, depression eller tidig demenssjukdom, skall mannen då omedelbart skilja sig från henne?

Skall man inte ta hand om varandra i en familj, vid sjukdom?

Gaslighting är misshandel. Det är en medveten form av manipulation för att trycka ned och ha kontroll över en annan människa samt få denne att tvivla på sig själv och vad som är sanning.

Är det så att mannen beter sig på ett visst sätt pga psykisk sjukdom är det naturligtvis inte gaslighting, och därmed inte heller misshandel, utan just ett symptom på sjukdomen.

Men TS pratar om just gaslighting i trådstarten och det är misshandel. Skulle det visa sig att mannens beteende beror på något annat är det givetvis ett annat läge.

Du slösar din tid. Dumpa. Han kommer aldrig att erkänna att han gör fel eller förändras, för det är så sådana personer är. Har själv levt med en sådan, idag varit skild i 8 år och inte ångrat det en dag. SÅ skönt att slippa gå på äggskal varje dag.

Jo, men läser du hennes exempel är det ju tydligt att det rör sig om sjukdom. Vem skulle gaslighta genom att säga att den inte köpt hallon?

Om mannen är sjuk är det inte medveten misshandel, men TS far ju fortfarande illa av situationen.

Jag skulle råda henne att kontakta vården och rådfråga. De borde kunna lotsa henne vidare. Det är inte ovanligt att personer med begynnande demens eller svår psykisk ohälsa, saknar sjukdomsinsikt. Om mannen fortsätter att vägra söka hjälp, tvingas TS fatta beslut efter vad som är bäst för henne och barnen. 

Tack för alla svar och inputs. Det gör det möjligt för mig att bolla lite och dra paralleller. Att få med honom till vården är svårt eftersom han vägrar och säger att inget är fel. Det är jag som det är fel på och jag som inte lever i den verkliga världen. 

Det där någon sa om absurda saker, jag har aldrig tänkt på det på det sättet. Bara känt ilska över att han försöker slå över skulden eller förneka allt och inget. Ni har nog rätt i att narcissism inte ter sig på det sättet. 

Jag tänkte mer om läkaren inte får diskutera en annan person när personen inte är närvarande. Det är ju trots allt inte ett barn eller minderårig som det handlar om. jag hade tex blivit stött om jag fick vet att han hade gått till en läkare för att diskutera ett beteende hos mig som jag själv inte tyckte jag hade. Svårt det där. Jag ska fundera lite. 

Att fara illa vet jag inte riktigt om jag gör, även om jag kan bli frustrerad, ledsen och arg. Att fara illa eller bli misshandlad är för mig något helt annat. Ja jag blir ledsen och ja jag förstår inte om han är medvetet elak eller om det finns en diagnos eller annat som inte står rätt till, men jag står stadigt på fötterna och är varken rädd eller går på äggskal. 

Demens. Ja. Den tanken har slagit mig många gånger, men borde inte minnet alltid svikta då? På jobbet är han ju en jäkla stjärna?

Varför ens acceptera sånt vidrigt beteende.Du har väl jobb och har möjligheten att leva utan honom.Välj dig själv och tänk enbart dig själv .

Det kan ju vara så att det inte märkts på jobbet ännu, du har ju bara märkt det i några månader och på jobbet kan det märkas mindre om han har någon typ av minnesproblem. Beror på vad han gör där, är han tex chef kanske ingen vågar säga till om han beter sig lite märkligt. 

Om det handlar om extrem stress kanske han håller ihop på jobbet för att han koncentrerar sig till Max där, men inte orkar hemma, typ barn med NPF.

Det där sista är något jag diskuterade med en vän senast idag! Någon annan förklaring kan jag inte hitta. 

Hur får man då någon till läkaren? Att tvinga eller kräva blir sällan bra. Då sätter han sig på tvären ännu mer, som de flesta nog skulle gjort. Att prata lugnt har heller inte fungerat. 

Jag accepterar inte ett sånt beteende, men vi är gifta och han är min man. Han är min partner sedan 16+ år. Jag v
har valt honom i hälsa och i sjukdom och jag går inte för att vi har haft problem i 5-6 månader. Enligt mig måste man, i ett äktenskap, lära sig att älska samma person flera gånger om. man är ständigt i förändring och jag är inte samma person nu som för två år sedan, 5 år sedan eller 10. Vi går igenom saker i livet, ibland i tystnad, som förändrar oss. ibland är det sjukdomar, diagnoser eller trauman som kommer upp till ytan. Jag får ta smällen dessvärre för jag är hans närmaste. Jag kan göra det under en period, men jag behöver också råd om hur jag kan hjälpa honom och hjälpa mig själv. Många tar för lätt på både äktenskap och skilsmässa enligt mig. 

Jag tänker att det är bäst att sitta ner i lugn och ro och prata och be honom göra en koll då du är orolig att han inte varit sig själv på ett tag.

Funkar det inte kanske du kan spela in honom under ett bråk och sen spela upp, se om han minns bråket eller om han då kan förstå hur han låter.

Eller kan du ringa terapeuten och rådfråga, hur tycker hen att din mans beteende är? Nämn din oro. Har hen lagt märke till nåt? Kan hen isåfall rekommendera att han gör en undersökning.

Hoppas du får fler tips.
I värsta fall får du kanske hota, nu får han göra en undersökning annars får han flytta ut...

Du kan inte ändra på honom om han inte vill?Har han nånsin varit respektfull mot dig i perioder.

Tack för ditt svar och för att ni fortfarande är med och bollar med mig. 

Jag måste börja ha min telefon nära under dagarna för jag tror att en inspelning kan vara bra att ha. Både för att visa honom men också för att titta tillbaka på bråket även när jag själv lugnat ner mig och inte ser hela situationen med för mycket av mina egna känslor inblandade. 

med det sagt försvarar jag inte, men jag ser på situationen annorlunda nu än när jag startade tråden. och bara det gör att jag kan hantera det hela lite lättare. 

Hur menar du nu? Det började ju för cirka ett halvår sedan?