• Anonym (Mamma)

    När blev det normalt att vara lättkränkt?

    Jag har en dotter på 19 år som är extremt lättkränkt å allas vägnar vilket min son som är något yngre tycker är svinkul och trycker på alla knappar han bara kan för att irritera. Och i mitt tycke är det ett ganska stort hyckleri bakom det hela också. Kansje inte alltid så men definitivt i min dotters fall. Dottern kan ex.vis säga att sonen är rasistisk men kan absolut inte tänka sig att bo i ett sämre område för det är läskigt och vägrar sen specificera vad hon är rädd för. Hon säger sig vara djurvän och rädd om miljön eftersom hon är vegetarian men har inga problem med att hävda att hon behöver den senaste iphonen, kläder från långtbortistan och färgar håret ofta.

    Det här tycker jag är något som även syns på Familjeliv i diverse trådar. Jag är därför nyfiken på när denna lättkränkthet tog fart och vad som triggade den. Verkar mest vara kvinnor som känner sig kränkta också Visst fanns det ett fåtal lättkränkta på min tid också men nu känns det som det exploderat. 

  • Svar på tråden När blev det normalt att vara lättkränkt?
  • Anonym (Ric)
    Auditanne skrev 2023-09-20 04:16:36 följande:
    Jag håller inte alls med dig här. Man behöver inte vara i nån särskild ålder för att bli sårad och kränkt av något. Känslighet och sårbarhet är ett högst mänskligt drag som hittas i alla åldersgrupper och inte endast hos barn. 

    Och återigen, om du nu stör dig så mycket på att människor har känslor och kan bli ledsna när någon kränker dem så är lösningen enkel - låt bli att kränka, var lyhörd och be om ursäkt när du inser att du gjort någon illa. Svårare än så är det inte.
    Jag håller med om att det finns de i alla åldrar som kan blir kränkta men det gör det knappast till något eftersträvansvärt.

    Ingen kan göra det jobbet att bli starkare åt en annan människa. Man måste göra det själv. Det är också då man blir okränkbar.
  • Anonym (Annika)
    Anonym (Perka) skrev 2023-09-20 08:07:10 följande:
    Du skriver tvärtemot inlägget du säger dig hålla med.
    Jag citerade fel person helt enkelt i brådskan i morse.
    Skulle citera personen som denna person citerade.

    My mistake. Resten står jag för.
  • Anonym (Hoppla)

    Jag brukar tänka att om man är lättkränkt så är man osäker. Anledningen till osäkerheten kan bero på mycket, men är ju helt klart den som reagera och blir kränkt som har triggats att bearbeta 🙂

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Hoppla) skrev 2023-09-20 12:52:42 följande:

    Jag brukar tänka att om man är lättkränkt så är man osäker. Anledningen till osäkerheten kan bero på mycket, men är ju helt klart den som reagera och blir kränkt som har triggats att bearbeta 🙂


    Ja, det stämmer verkligen i dotterns fall för allt hon säger kommer fram här hemma. Aldrig att hon skulle säga sin åsikt på samma sätt bland andra. Visst, det är självklart att man är öppnare i sitt trygga hem men själv hade jag inga problem att diskutera saker trots att inte alla i rummet höll med mig även när jag var yngre och jag kände mig så klart aldrig kränkt pga oliktänkande.
  • OlManH
    Kung Kisstank skrev 2023-09-20 12:39:57 följande:

    Det stora felet är att alla tror att deras åsikter betyder nåt.


    Tänker att allas åsikter faktiskt betyder något. För dem själva. Felet är att de tror att folk lever i illusionen av att deras åsikter skulle betyda något för andra 😂
  • Anonym (Mamma)
    fjanten skrev 2023-09-20 08:48:48 följande:

    Litegrann har det ju med er föräldrar att göra också. Börjar ett av mina barn gapa om att det är ORÄTTVIIIIIST att brorsan minsann fick den snyggaste gaffeln (ja, sant exempel) till middagen, då förklarar jag vad som faktiskt är orättvist: att det finns personer som inte får äta någon middag idag, att det finns personer som inte kommer ha någon säng att sova i ikväll o.s.v. Så det är faktiskt inte det minsta orättvist att behöva turas om att använda "snygg-gaffeln", att det definitivt INTE är något att bli upprörd ("kränkt") över, och att man faktiskt kan försöka känna lite tacksamhet för det man faktiskt har istället för att snegla på grannen. Är du med på hur jag tänker? Hur har era diskussioner gått med barnen under åren? Det ligger faktiskt en del på er föräldrar också.

    Sedan det här med fakta och källkritik. Även där har föräldrar ett ansvar. Vad är en pålitlig källa? Varför? Varför inte? Var har tiktok-profilen fått sin information ifrån, är det pålitligt? Varför? Varför inte? Även sådant får man kontinuerligt samtala med sina barn om under åren. Inte bara strunta i den saken och sedan skratta åt tonåringen som tror att tiktok-profilens information är sann. Intressera dig! Kolla på de tiktokklipp hon tittar på, så kan du sedan visa henne hur man faktagranskar påståendena.

    Att hon vill vara vegetarian och sedan ha konsumtionshets är väl knappast ovanligt. Att hon läst på och fått en övertygelse om att vegetarianism är rätt för henne - toppen för henne. Då kanske du istället kan fokusera på samtal om konsumtion och hållbar konumtion härnäst. 

    Ta lite ansvar istället för att bara skratta åt henne. Vad lär hon sig av det..?


    Det är inga småbarn utan unga vuxna med egna åsikter och intryck vi pratar om här. Jag själv är väldigt långt från hur mina föräldrar var ex.vis. Du blev exakt som dina föräldrar drillat dig? Är naivt att tro att bara för att man håller tal eller diskuterar rätt/fel med unga vuxna så följer dom en blint oavsett hur tidigt man började med samtalen. Kan meddela att det är inte helt ovanligt att dom ungdomar som  är mest fromma hemma är dom som gör mest satyg som föräldrarna aldrig vet om när dom inte är hemma. Har många exempel på den varianten. 

    Och jag har även diskuterat källkritik. Hon är inte speciellt intresserad för det kräver visst jobb och hon vill inte heller visa vad hon är intresserad av på tiktok. Jag har inte ens tiktok. Tycker det är för mycket skräp i sociala medier för att lägga tid på det. Och konsumtion vill hon inte heller diskutera. Hon vill köpa vad hon vill.
  • fjanten
    Anonym (Mamma) skrev 2023-09-20 17:19:58 följande:
    Det är inga småbarn utan unga vuxna med egna åsikter och intryck vi pratar om här. Jag själv är väldigt långt från hur mina föräldrar var ex.vis. Du blev exakt som dina föräldrar drillat dig? Är naivt att tro att bara för att man håller tal eller diskuterar rätt/fel med unga vuxna så följer dom en blint oavsett hur tidigt man började med samtalen. Kan meddela att det är inte helt ovanligt att dom ungdomar som  är mest fromma hemma är dom som gör mest satyg som föräldrarna aldrig vet om när dom inte är hemma. Har många exempel på den varianten. 

    Och jag har även diskuterat källkritik. Hon är inte speciellt intresserad för det kräver visst jobb och hon vill inte heller visa vad hon är intresserad av på tiktok. Jag har inte ens tiktok. Tycker det är för mycket skräp i sociala medier för att lägga tid på det. Och konsumtion vill hon inte heller diskutera. Hon vill köpa vad hon vill.
    Men även tonåringar behöver sina föräldrars vägledning. Jag håller inte med mina föräldrar om exakt allt, men en del grundpelare bär jag med mig hemifrån, och källkritiskt tänk fick jag med mig. Mina föräldrar agerade gärna bollplank när jag var tonåring, utan att förlöjliga mig när jag hade löjliga resonemang. Att din dotter är långt ifrån dig och du långt ifrån dina föräldrar hänger säkert ihop - dina föräldrar visade inte hur man beter sig som en vettig tonårsförälder och nu beter du dig som en dålig en.

    Jag säger inte att du ska ha sociala medier för att det ska vara ett nöje, utan för att förstå var din dotter får sina åsikter ifrån och själv kunna värdera den (säkert dåliga) informationen. Det låter som slött föräldraskap av dig.
  • Anonym (Mamma)
    fjanten skrev 2023-09-20 17:39:41 följande:
    Men även tonåringar behöver sina föräldrars vägledning. Jag håller inte med mina föräldrar om exakt allt, men en del grundpelare bär jag med mig hemifrån, och källkritiskt tänk fick jag med mig. Mina föräldrar agerade gärna bollplank när jag var tonåring, utan att förlöjliga mig när jag hade löjliga resonemang. Att din dotter är långt ifrån dig och du långt ifrån dina föräldrar hänger säkert ihop - dina föräldrar visade inte hur man beter sig som en vettig tonårsförälder och nu beter du dig som en dålig en.

    Jag säger inte att du ska ha sociala medier för att det ska vara ett nöje, utan för att förstå var din dotter får sina åsikter ifrån och själv kunna värdera den (säkert dåliga) informationen. Det låter som slött föräldraskap av dig.
    Eftersom du har noll koll på hur nära jag är med min dotter eller med mina föräldrar så är jag tämligen obrydd av dina gissningar. Att inte följa sina föräldrar eller nån annan blint betyder inte att man inte är nära nån. Och vad brukar man kalla nån som anser att alla ska göra som just dom och tror att allt funkar på samma sätt för alla?

    Skulle tro att dina barn har eller kommer ha betydligt fler hemligheter för dig än vad mina har för mig men du kommer tro att dom är som en öppen bok för du (och bara du) tycker du har så bra föräldraskap vilket så klart ingen kan syna på riktigt så det är ju en rätt löjligt låg nivå som inte är ovanligt på FL och helt irrelevant för trådstarten som gällde när lättkränktheten blev normal.
  • Auditanne
    Anonym (Ric) skrev 2023-09-20 09:59:31 följande:
    Jag håller med om att det finns de i alla åldrar som kan blir kränkta men det gör det knappast till något eftersträvansvärt.

    Ingen kan göra det jobbet att bli starkare åt en annan människa. Man måste göra det själv. Det är också då man blir okränkbar.
    Har inget med styrka att göra. Människor kommer aldrig att bli några kalla, känslolösa robotar som aldrig påverkas av något och detta är heller inget vi ska försöka sträva efter.

    Svagheten hittas snarare bland empatisnåla personer som kränker och beter sig illa mot folk. Inte hos de som drabbas.
Svar på tråden När blev det normalt att vara lättkränkt?