När blev det normalt att vara lättkränkt?

Jag ser inte trådstarten som otänkbar. Jag är inte förälder men växte upp med en syrra som var extremt "känslig". Kunde själv bära sig åt hur hon ville, säga vad hon tyckte, men satan om nån annan gjorde det!! Då fanns inte ordet "kränkt" på samma sätt som det gör idag men satan vad "kräääääänkt" hon blivit konstant annars! "Alla andra är elaka men JAG har ju rätt att säga vad jag tycker!". Pappa beskriver henne än idag med orden "Bråket började med att h*n slog tillbaka!", även om just det scenariot inte skedde. Men mycket väl att nån inte höll med henne, sa sin åsikt och hon blev helt rosenrasande! En lärare i skolan var "värsta subban (värsta tänkbara epitet då)" som lät nån annan prata, berömde en annan elev, inte tog hennes teckning som praktexempel under bildlektionen etc.
Och säg vad ni vill, det var svårt att inte reta henne så man trodde hon skulle få en hjärnblödning när hon var så känslig, sån hycklare och så extremt inkonsekvent! Mobbing eller ej, idioterna kan inte alltid "få rätt"!
Hon slutade aldrig vara speciell och anse sig själv som jordens mittpunkt så idag har vi ingen kontakt. Det går inte att ses under premisserna att enbart beundra henne och hennes. Föräldrarna får också trippa på tå men vill liksom inte bryta som jag gjort.

Jag fattar inge vad du menar med kränkthet utifrån dina exempel, kan du utveckla?

Att en ung tjej känner sig mer utsatt (speciellt i vissa situationer/platser/tider) har väl inte med rasism att göra? 
Ingen enskild person kan rädda världen, så varför dömer du henne för det hon inte gör om hon faktiskt försöker göra skillnad på andra sätt? 

Litegrann har det ju med er föräldrar att göra också. Börjar ett av mina barn gapa om att det är ORÄTTVIIIIIST att brorsan minsann fick den snyggaste gaffeln (ja, sant exempel) till middagen, då förklarar jag vad som faktiskt är orättvist: att det finns personer som inte får äta någon middag idag, att det finns personer som inte kommer ha någon säng att sova i ikväll o.s.v. Så det är faktiskt inte det minsta orättvist att behöva turas om att använda "snygg-gaffeln", att det definitivt INTE är något att bli upprörd ("kränkt") över, och att man faktiskt kan försöka känna lite tacksamhet för det man faktiskt har istället för att snegla på grannen. Är du med på hur jag tänker? Hur har era diskussioner gått med barnen under åren? Det ligger faktiskt en del på er föräldrar också.

Sedan det här med fakta och källkritik. Även där har föräldrar ett ansvar. Vad är en pålitlig källa? Varför? Varför inte? Var har tiktok-profilen fått sin information ifrån, är det pålitligt? Varför? Varför inte? Även sådant får man kontinuerligt samtala med sina barn om under åren. Inte bara strunta i den saken och sedan skratta åt tonåringen som tror att tiktok-profilens information är sann. Intressera dig! Kolla på de tiktokklipp hon tittar på, så kan du sedan visa henne hur man faktagranskar påståendena.

Att hon vill vara vegetarian och sedan ha konsumtionshets är väl knappast ovanligt. Att hon läst på och fått en övertygelse om att vegetarianism är rätt för henne - toppen för henne. Då kanske du istället kan fokusera på samtal om konsumtion och hållbar konumtion härnäst. 

Ta lite ansvar istället för att bara skratta åt henne. Vad lär hon sig av det..?

Ungefär samtidigt som det blev konsensus att män är kvinnor bara de känner sig som kvinnor och man får inte säga emot dem för då är man en hemsk hatisk person.

Lättkränkta personer med "rätt" värdegrund vill sällan bo i "kulturberikade" områden. Känner flera som vurmar om invandring, men när de startat familj så väljer de att flytta till "bra" områden med 99% bleka svenskar.
Smått komisk nivå av dubbelmoral i Sverige.
Vet helt ärligt inte om en enda person som är för invandring som bor i ett "utsatt" område.

Slutligen så tippar jag på att det inte bara är din dotters fel att hon har de motsägelsefulla åsikter hon har.
Hon har troligen matats med vad man ska tycka i skolan hela sin uppväxt.