Regler i personalrum

Det säger sig självt att lunchrum och vilorum inte kan vara samma rum!

I ett lunchrum ska man kunna äta och prata. Inte vara högljudd, men det ska inte behöva vara tyst.

Har man bara ett personalrum får man antingen dela av det, eller lösa situationen på annat sätt. Och det är ju faktiskt rimligare att lägga sig och vila i ett fönsterlöst förråd, än att äta lunch där.

Prata med fack och atbetsmiljöansvarige.
Har personal ett stort behov av att vila bör AG försöka möta det, men det kan inte vara i ett gemensamt fikarum.

Jag ser båda sidorna i det här och föreslog att vissa rasttider är tysta tider och andra är inte det.

Enligt ts skulle det dock inte fungera eftersom alla har olika rast varje dag. Fast jag tänker att om en sovare har rast en annan tid än tysttiden så får den stå ut med prat, och en pratare som får sin rast under en tystrast får stå ut att vara tyst.
På det sättet kompromissar man ju och alla kommer kunna få några raster i veckan enligt önskemål om tyst eller prat. Går de på rast 3 och 3 kan de ju också försöka att de med samma önskemål går tillsammans så mycket som möjligt.

Det borde ju gå att få att funka så att alla blir nöjda till kanske 75% i alla fall. Det handlar ju bara om att vilja kompromissa från båda sidor.

Har man ett jobbschema som är lite olika varje dag så får man ju ändå ut det ett par veckor innan det börjar och kan försöka planera så det blir bra för alla så långt det går.

Behöver man sova på jobbet är det nog sin egen hemsituation man måste se över. Sover man inte på nättterna p g a egna barn eller liknande kan man ju inte låta det gå ut över arbetskamraterna. Som ovan sa, användande av öronproppar är väl en bra lösning. Ett par hörselkåpor i lunchrummet för dem som vill avskärma sig.
Snacka in I-landsproblem.

Om det nu är så många som måste sova 30 minuter mitt på dagen, bör man skaffa ett vilorum på arbetet. I personalrummet tycker jag att man ska få prata med andra.
Personalrummet är inget sovrum. Jag tycker att dina kollegor ska kolla hur deras nattsömn är, om det måste tas en vilostund på arbetet.

Haha sova?? Då måste man vara bra trött om man kan somna under en fast på 30 min. 

jag anser inte att man kan kräva att andra ska vara tysta. Äter ni där också? Sånt låter ju med. 

nä då får personerna skaffa såna hörlurar som tar bort allt ljud utifrån. 

Det finns ett, men det är så bullrigt att de inte kan sova där. Men absolut, chefen ska fixa ett fungerande vilorum. 

Men, jag tjatar om detta: om en arbetsplats är så uttröttande att flera i personalen måste sova middag för att orka är det något grundläggande fel och det felet kommer man inte till bukt med genom att skaffa ett vilorum. 

Detta blir alltså en stor och svårlöslig fråga?
Jag har visserligen inte jobbat på den typen av kvinnodominerade arbetsplatser men tycker det låter märkligt krångligt i onödan.

För det första finns det lagar att förhålla sig till och det får man stöta på arbetsgivaren så de tar sitt ansvar.
Sen så har ett personalrum, rastrum, fikarum, lunchrum oftast en grundläggande funktion. Det handlar om att kunna koppla bort jobbet, fika, kanske äta lunch men även umgås med kollegor lite fritt. På de allra flesta arbetsplatser så anses detta vara viktigt för trivseln, att utveckla relationer och lära känna varandra lite mer personligt.

Självklart kan någon välja att luta sig tillbaka, eller lägga sig (om det finns plats) och vila en stund, kanske slumra till. Det är helt rimligt. Däremot är det fullständigt orimligt att kräva att omgivningen ska anpassa sig efter mina (i det utrymmet) avvikande behov.

Finns det så starka behov av ett tyst vilorum så behöver man lyfta det till arbetsgivaren som får hitta lösningar, kanske med stöd av facket.

I det här exemplet spelas alltså kollegor ut mot varandra, det är som gjort för irritation och konflikter. Frågan bör lyftas till chefen som då får ta ett tydligt beslut och informera om vad som gäller.

Bra öronproppar är en självklar och naturlig lösning i en miljö där det inte är helt tyst. Låter märkligt att det ens blir en omröstning om detta. Som chef skulle jag hänvisa till den lösningen. Vila här, eller där, eller där. Om det låter så får du använda hörselproppar eller liknande. 

Lite osäker på vad som gäller ang. vilorum men det kan vara något att utforska tillsammans med skyddsombud och facket.

Börja med att lyfta upp frågan på en APT och ge chefen en chans att leda utifrån rätt information och problembeskrivning.

Det verkar varken finnas APT eller chef med ledarkompetens på TS arbetsplats. 

Jag har jobbat och pluggat i kvinnodominerade miljöer i 30 år och aldrig stött på sånt här. Det har inte med kön att göra utan med dåliga chefer och verksamheter som tvingas jobba med alldeles för knappa resurser. 

Så här blir det när dominanta anställda försöker sätta upp egna regler, vilket ofta beror på frånvarande och / eller konflikträdd ledning. 

Visst kan man vila i ett lunchrum / fikarum om det finns plats. Men självklart kan man inte kräva att andra ska vara tysta eller går på tå. Då får man använda öronproppar eller vila någon annanstans. 

Liknande hände på en av mina förra arbetsplatser. Några i personalen krävde tystnad, för de behövde minsann sova på rasten, och det fanns bara ett personalrum. När jag försökte påpeka det orimliga i att alla andra skulle rätta sig efter dem, blev det sura miner.

Då gjorde jag en fuling. I stället för att gå till chefen och gnälla, frågade jag med oskyldig min (jag var ganska ny på arbetsplatsen) var man skulle äta lunch någonstans. I lunchrummet, sa chefen förvånat. Då sade jag att jag stör dem som vill sova, de vill inte bli störda. Glömmer aldrig chefens förvånade och irriterade min, vilket var precis vad jag hade hoppats på. Redan samma dag tog hon upp med personalgruppen vad ett lunchrum / fikarum faktiskt är till för. Hon både pratade och skickade mail. Ingen vågade protestera efter det, i alla fall inte öppet.

Senare ordnades så att de som ville vila på rasten, kunde göra det i ett annat rum. Med lite ommöblering och omprioriteringar gick det att lösa, trots begränsat med personalutrymmen.

Det finns olika sätt att ta tag i sånt här. Det viktigaste är att man inte böjer sig för orimliga krav från kollegor. Man kan kompromissa och försöka hitta lösningar, men det är en annan sak.