Klippte bonusbarnets hår?

Så himla konstigt så många svarar. Det här är ju en no-brainer liksom. Om ts hade tagit ungen till frisören helt på eget bevåg hade det varit fullständigt vansinnigt, ja! Men nu har hon ju inte gjort det, utan pappan var ju införstådd. Att sen diskutera det med biomamman är självklart pappans uppgift; om han inte gjort det är det ju inte bonusmammans fel. 

Alla ni som härjar och går på mot ts - för helvete, skärp er! Läs trådstarten (där det tydligt och klart står att pappan var med på att ungen skulle klippas) innan ni kommer med en massa skäll.

En sak som hårklippning kan väl barnet få bestämma själv. Det var väl inte någon mohikanfrisyr det var fråga om. Utan en normal axellång klippning.

Föräldrarna borde anmälas till soc om de utsätter sitt barn för smärta som leder till tårar varje dag p g a  hårborstning. På tiden stackarn slipper detta nu. Bra TS.

Nej det hade inte varit lika fel, det hade kunnat kännas fel men är inte lika fel. Detta eftersom mamman har rätt att ta såna beslut över sin dotter. Sen kan man ju känna olika kring såna frågor och hur man ska sköta det men just klippning säger jurister att den ena vårdnadshavaren kan besluta om själv då det ses som ett vardagligt beslut.

Nej, det är inte allt man önskar sig, man önskar att pappan tar ansvar för sitt barn och inte dumpar över det på nån annan kvinna.
Man önskar även att pappan kommunicerar med en i frågor som rör barnet. 

Sen framgår det inte i texten om pappan var införstådd med hur mycket bonusmamman beslutade att klippa bort. Enbart att bonusmamman i samråd med flickan gick och klippte det till axlarna.
Det står heller inte att mamman vägrar klippa håret.

Tyvärr, det här borde föräldrarna ha pratat om. Väldigt dålig stil av pappan och respektlöst mot barnets mor. Och mitt i det här hamnar nu en stackars fyraåring som säkert blivit jätteledsen och otrygg i sitiationen.

En håröm fyraåring ska inte ha hår till svanken för att mamman önskar det. Det första fel som gjordes i den här historien tycker jag är pappans bristande dialog och att mamman fick upptäcka det vid hämtning. Nästa är mamman som skapar ett trauma hos flickan med sitt uppträdande om hur viktigt det är med långt hår. 

Märkligt. Många här inne reagerar inte på att det verkar vara TS som står och borstar tjejens hår varje kväll. Och det skrivs ju tydligt att pappa är med på beslutet. Jag har själv lackat när mitt ex klippt mina barn (själv, utan frisör) utan att rådfråga mig men om det är ett problem med tovigt hår varannan vecka så lär ju barnets mamma inte göra sin del. 

Tycker du gjorde rätt men kanske ska ha en dialog nästa gång.

Nej TS, du gjorde helt rätt. Såklart flickan ska till frisören om håret är så jobbigt att sköta samt att hon själv vill bli klippt. Däremot hade pappan kunnat skicka ett sms till mamma i stil med "Hej, bara så du vet så tar vi NN till frisören i veckan då hon har så svårskött hår. Mamman har inte mer rätt en pappan att bestämma hårlängd, iallafall inte när det klippts till en normal frisyr. 

Mamma borde vara tacksam över att hon sparade in 500 kr. Det är inte direkt en stor grej att klippa lite hår, inte som om ni skulle valt att ta hål i öronen eller tatuera ungen. 

Största problemet verkar vara din man. Konflikträdd, dumpar ansvar på dig och kan inte kommunicera med den andra föräldern? Varför sköter inte han dotterns hår och varför tog inte han henne till frisören? Och varför kommunicerade han inte med mamman om dotterns hår?

Det som är det väsentliga är ju flickans reaktion, inte någon annans. En fyraåring är en egen, självständig liten person och inte en accessoar åt någon vuxen. Om hon är nöjd med sin nya frisyr och inte gråter sig till sömns varje kväll och saknar sitt långa hår. så var det i princip korrekt gjort. Ett hår som går ner till svanken är faktiskt inte särskilt praktiskt för ett barn i förekoleåldern, med allt vad det innebär av kladd, snor och löss.

Det känns snarare som att det som mamman reagerade så starkt över var att någon annan (dvs du) fattade ett beslut om hennes dotter på ett så påtagligt sätt. Hon känner sig utelämnad och utanför och jag kan inte påstå att jag inte förstår henne. Jag själv hade nog reagerat likadant och blivit väldigt ledsen - inte för flickans skull utan för min egen.

Här tycker jag att ni har gjort ett fel att inte involvera henne, åtminstone i att förankra beslutet. Det skulle pappan definitivt ha gjort som medlare,

Nu måste ni lösa detta på ett intelligent sätt, utan att använda flickan som ett slagträ. Hon måste fortfarande känna sig vacker och älskad av alla, så ni får se till att föra dialogen på ett klokt sätt ovanför hennes huvud. Hoppas det går bra!