Anonym (Deppig)

Fri 2 Feb 2024 18:58

2025 svar

Han vågar inte

Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt.

Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
Han är inte lycklig där han är nu, det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom.
Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade.

molly50

Thu 20 Feb 14:21

#1501

Anonym (Deppig) skrev 2025-02-20 10:20:33 följande:

Kanske står han bara där utanför dörren en dag, vad gör jag då?

Du ber honom gå.
Du har inte bett att han ska komma.

molly50

Thu 20 Feb 14:25

#1502

Anonym (Deppig) skrev 2025-02-20 10:20:33 följande:

Jag nöjer mig liksom med att kontakten rinner ut i sanden, åter igen är det aldrig jag som kontaktar honom och skulle han inte höra av sig mer så är det okej för mig. Det skulle väl vara det bästa så att vi båda kan gå vidare.

Mitt val har varit att inte blocka honom, och jag har varit helt beredd på att varje gång han säger att det blir inte mer så blir det inte mer. Och sen går det några veckor, nån månad, ibland två och så hör han av sig igen. Kanske för att kuken kliar som någon skrev. Men vi har inte setts så just det kan jag inte hjälpa honom med.

Och jag kan sätta min ena njure i pant på att nu kommer det gå ett par månader igen innan vi hörs på nytt, det där han surrade om att komma förbi, det tror jag inte på. Det var bara för att kolla om möjligheten fortfarande finns och jag har heller inte sagt att det går. Kanske står han bara där utanför dörren en dag, vad gör jag då?

Jag skrev ett par frågor till dig tidigare,men råkade felcitera,så vet inte om du har sett den.

Men hur länge ska du vänta på att han ska avsluta det här? Eller på att det ska rinna ut i sanden?
Hur länge ska du fortsätta plåga dig själv så här?
Tycker du inte att du förtjänar bättre än att vara någons andrahandsval?

Så länge du inte sätter ner foten och markerar att det är nog så kommer han att fortsätta att höra av sig.
Men du väljer själv hur länge du vill att det ska pågå.

molly50

Thu 20 Feb 14:28

#1503

Anonym (Deppig) skrev 2025-02-19 21:37:01 följande:

Han hörde av sig.
Ville komma förbi. Jag har inte sagt ja till det, och jag sätter 1000 spänn på att när dagen han nämnde närmar sig kommer jag inte höra något mer.

Jag kommer flytta. Ironiskt nog närmare honom, vilket betyder att vi absolut inte kommer ses igen. Han kommer inte åka iväg från sin familj när han är hemma. Vi har setts när han har varit här, i mitt område eller på väg genom det.

Kanske får jag nu möjlighet att komma över honom helt när den här dörren där alla minnen finns kommer stängas för gott.

Varför väljer du att flytta närmare honom?
Varför inte tillbaka till din gamla hemstad?
Då är ju risken mindre att ni råkar på varandra också.

molly50

Thu 20 Feb 14:36

#1504

Anonym (Deppig) skrev 2025-02-20 12:41:29 följande:

Jag VET att han inte bryr sig, det var det jag menade. Jag bryr mig om hur jag mår och jag vet att jag skulle må dåligt av att blocka. För jag skulle få skuldkänslor. Utan grund, ja visst. Men skulle ändå få dem.

Han har knappast skuldkänslor gentemot dig,så varför ska du ha det gentemot honom?
Fokusera på dig själv och ditt eget mående och på att du ska må bättre så blir det säkert lättare att lämna honom bakom dig och gå vidare också.

Anonym (o)

Thu 20 Feb 14:48

#1505

Anonym (Wake up call) skrev 2025-02-20 14:15:22 följande:

Om TS hade varit helt likgiltig och de endast träffats för sex hade det kunnat fungera. Men eftersom hon blivit ledsen när han lovat komma och inte dykt upp, när han låtit henne tro att han ska bilda en framtid med henne men sen bara slutat höra av sig. Nä, då är det egoistisk att tro att någon ska fortsätta vara intresserad tycker jag.

Det förhållandet de haft har aldrig varit jämlikt, och endast på hans villkor.

Om jag hade varit han, hade jag skämts för att höra av mig öht. Han har inte ens brytt sig om när han sårat henne, bara hört av sig och låtsas som att det regnar.

Visst kan han, men det är i stort sett narcissistiskt att göra så,

Men då utgår du ifrån att han faktiskt förstår detta. Lite konstigt resonemang då din uppfattning samtidigt är att han har sig själv i fokus. Varför skulle han då ha noterat någonting om TS mående.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Thu 20 Feb 16:18

#1506

molly50 skrev 2025-02-20 14:28:25 följande:

Varför väljer du att flytta närmare honom?
Varför inte tillbaka till din gamla hemstad?
Då är ju risken mindre att ni råkar på varandra också.

Att jag flyttar har inget som helst med honom att göra, det är en omorganisation på jobbet och jag passade bäst. Jag hade egentligen gärna stannat här men ser också fördelen med att börja om på ett rent blad.
Hur som helst så kommer möjligheterna att ses minska iom att vi har träffats när han varit borta på jobb. Så att vi nu kommer ha bara en tredjedels avstånd mellan oss kommer inte betyda att vi riskerar att stöta ihop med varandra och han kommer inte prioritera bort sin familj under sin "hemmatid" för att komma till mig.

Men hur som helst spelar det ingen roll, jag uppdaterade tråden för att ja, ni har ju hängt med på den här resan länge nu. Jag tror att jag har allting under kontroll, jag är varken glad/ledsen att han hörde av sig eller förväntansfull att han ska komma. Det som hände var att jag blev rädd att jag trots allt kommer känna något - om han frågar igen, om han kommer hit, om han ställer in eller struntar i att höra av sig. DET oroar jag mig för, hur jag kommer reagera då. Inte att han har hört av sig.

Anonym (o)

Thu 20 Feb 16:40

#1507

Anonym (Deppig) skrev 2025-02-20 16:18:20 följande:

Att jag flyttar har inget som helst med honom att göra, det är en omorganisation på jobbet och jag passade bäst. Jag hade egentligen gärna stannat här men ser också fördelen med att börja om på ett rent blad.
Hur som helst så kommer möjligheterna att ses minska iom att vi har träffats när han varit borta på jobb. Så att vi nu kommer ha bara en tredjedels avstånd mellan oss kommer inte betyda att vi riskerar att stöta ihop med varandra och han kommer inte prioritera bort sin familj under sin "hemmatid" för att komma till mig.

Men hur som helst spelar det ingen roll, jag uppdaterade tråden för att ja, ni har ju hängt med på den här resan länge nu. Jag tror att jag har allting under kontroll, jag är varken glad/ledsen att han hörde av sig eller förväntansfull att han ska komma. Det som hände var att jag blev rädd att jag trots allt kommer känna något - om han frågar igen, om han kommer hit, om han ställer in eller struntar i att höra av sig. DET oroar jag mig för, hur jag kommer reagera då. Inte att han har hört av sig.

Det är bra, fortsätt gärna uppdatera tråden om du vill

Anonym (Miam)

Thu 20 Feb 21:15

#1508

Att tråna efter någon man inte får är som en drog. Att personen växlar mellan kyla och värme är psykisk misshandel om man är i en relation. Men i en otrohetsaffär så blir det en obalans. På ett sätt har man gått med på det. Man har ju valt själv att gå in i en relation med en gift man. Man får bekräftelse och sen blir man ghostat. Det blir himlastormande och sen blir det tyst. Det är mänsklig psykologi att vi dras till det. Och sedan när man är fast är det jättesvårt att dra sig ur. Även fast man vet. Även fast man går sönder. Det är så enkelt att döma när man står utanför. Komma med tillmälen som hur korkad kan man vara. Hur dum får man bli. Varför tillåter du dig. Eller klassikern jag skulle aldrig. Men precis som en sekt, en misshandel relation kan alla hamna där och att ta sig ur är svårt. Alla har dock olika skörhet och fångas ju oftast upp i svackor i livet. Men det går. Så även fast man väljer själv och man kan välja själv att bryta så är det svårt. Men fler har gjort det. Då väntar hjärtesorg. Belöningen kommer först senare o det är det som är så svårt. Precis som med viktnedgång eller vad som .

molly50

Thu 20 Feb 21:27

#1509

Anonym (Deppig) skrev 2025-02-20 16:18:20 följande:

Att jag flyttar har inget som helst med honom att göra, det är en omorganisation på jobbet och jag passade bäst. Jag hade egentligen gärna stannat här men ser också fördelen med att börja om på ett rent blad.
Hur som helst så kommer möjligheterna att ses minska iom att vi har träffats när han varit borta på jobb. Så att vi nu kommer ha bara en tredjedels avstånd mellan oss kommer inte betyda att vi riskerar att stöta ihop med varandra och han kommer inte prioritera bort sin familj under sin "hemmatid" för att komma till mig.

Men hur som helst spelar det ingen roll, jag uppdaterade tråden för att ja, ni har ju hängt med på den här resan länge nu. Jag tror att jag har allting under kontroll, jag är varken glad/ledsen att han hörde av sig eller förväntansfull att han ska komma. Det som hände var att jag blev rädd att jag trots allt kommer känna något - om han frågar igen, om han kommer hit, om han ställer in eller struntar i att höra av sig. DET oroar jag mig för, hur jag kommer reagera då. Inte att han har hört av sig.

Ok. Då förstår jag.

Att du ens funderar över hur du kommer att känna om han hör av sig eller dyka upp visar ju att du fortfarande bryr dig.
Du måste avsluta det här om du ska slippa ha de här funderingarna.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Thu 20 Feb 21:51

#1510

molly50 skrev 2025-02-20 21:27:11 följande:

Ok. Då förstår jag.

Att du ens funderar över hur du kommer att känna om han hör av sig eller dyka upp visar ju att du fortfarande bryr dig.
Du måste avsluta det här om du ska slippa ha de här funderingarna.

Det var en period när han hade blockat mig och jag först var så ledsen för det är ju inte jag som hållit kontakten utan enbart han, men efter ett tag kände jag mig så lugn. Att jag skulle kunna gå vidare. Det var skönt. Och så var jag faktiskt på väg ut på en dejt, så fick jag ett meddelande från honom. Det blev ett sånt stresspåslag. Varför? Vad ville han? Och varför då?
Så ja, ett enkelt avslut är ju att jag blockar men det skulle ta så lång tid innan jag skulle komma över det. Det är inte jag.

Han vågar inte

INNEHÅLL