Han vågar inte

Då finns det bara en en enda sak du kan göra och det är att söka professionell hjälp. 

Jag sörjer också nån. Han lever inte längre. Jag vet och jag förstår. Mer än väl. 

Definitivt ja! Den här mannen verkar inte direkt bry sig om nån annans känslor. Hans fru har det nog inte heller så lätt... Och samtidigt åker han runt och utnyttjar trasiga kvinnor och tycker synd om sig själv. Han har trekanter med en killkompis och en främmande kvinna, trots att han själv är gift. Kanske gillar han grövre sexlekar med inslag av våld också. Eller så stannar det vid psykisk misshandel, manipulation och kontroll. För han blev ju ganska upprörd när TS skulle dejta deras gemensamma bekant... Då var det minsann honom det var synd om och TS som gjorde fel. Trots att de inte träffats på ett halvår och han är gift, så kontrollerar han vilka män hon träffar och försöker styra henne genom fula knep. 

Ja, TS är definitivt medberoende. Det är inte hennes fel. Hon är inte dummare än nån annan. Vemsomhelst kan hamna i en sån situation.

TS får jag fråga om han betalade hyra och räkningar när han bodde hos dig? För han bodde väl inte gratis? 

Han bodde hos hos mig istället för hotellet som hans jobb ordnade. Två-tre veckor i sträck, hemma en helg osv. Han betalade så klart ingenting, och jag var glad att han kom till mig.
Han jobbar inte borta lika mycket längre och hans jobb har inte längre projekt i min stad men han måste ändå passera då och då. 

Och nej, han har inga vilda sexfantasier. Jag är nog vildare än han om man ser det från den sidan. 

Hans vän är inget att hänga i granen, och vi har inte kontakt längre. Jag var aldrig intresserad av mer med honom, han är bara bra för "en sak". 

Ja jag tycker det är så mycket som stämmer in på ett förhållande med psykisk misshandel och psykisk manipulation.

Och även om, ett stort OM, han inte gör det medvetet/med flit, så blir det ändå de mekanismerna hos TS.

Inga logiska argument kommer bita för hon är redan övertygad om att detta är fel, han är väldigt fel och hon borde lämna en gång för alla, TS VET det. Men det känslomässiga bundenheten är för stark. Det kan dröja åratal och TS kan behöva utså många smällar och svek till innan hon kommer vidare i processen.

Ja, tack. Precis så är det. 
Jag tror inte han gör det medvetet. Han har nog problem själv som gör att det blir så. Visar tydliga drag på bipolaritet och kanske även något annat ligger där och skräpar. 
Han har kontakt med mig när han känner att han kan ta över världen, och när allt är nattsvart så klipper han allt igen. 
Problem för mig är att jag var så otroligt lycklig med honom och jag maniskt jagar den känslan igen. Den kommer ju inte åter, men han lyckas få mig att hoppas.
Jag förstår ju också att han, om han faktiskt hade lämnat sin fru och blivit med mig, gjort likadant mot mig som mot henne. Vi pratade mycket om det i början och han bedyrade att det skulle inte hända. Men han lovade också att aldrig försvinna så hans ord är ju inte så trovärdiga. 

Men ett ny befattning på jobbet, i en ny stad för mig - nu är det dags att vända blad som man säger. Jag hoppas att det här blir bra :) 

Angående det där när han försvann, en dag kom han bara inte efter jobbet som han brukade. Han hade tagit sin jobbresväska och flyttade in på hotellet. 

Så du kommer blocka honom nu?

Ja, jag visste ju att du inte skulle tro att han gör det med flit, men oavsett om han är medveten om vad han gör eller inte, så blir det samma effekter för dig.

Det här stämmer också in på ett offer i ett misshandelsförhållande, du försöker analysera honom och letar ursäkter och förklaringar till att det kanske inte är hans fel egentligen, eller att han inte menar det, att han kan inte hjälpa det.

Ja en psykisk misshandlare ser till att en stark känslomässig bindning uppstår och att du ska ha svårt att släppa och istället fortsätta hoppas. I ditt fall räcker det tydligen med att det en kort tid var fantastiskt sen kan han strössla luppmärksamhet lite då och då för att du ska behålla bindningen, intresset och hoppet. Sveken kommer alltid igen och de gör fruktansvärt ont, men det kan du ändå ta, du kommer ändå inte släppa honom åtminstone inte än. Och med släppa menar jag lämna i betydelsen att du tar steget och aktivt avslutar och inte är öppen för vidare kontakt igen.

Jag kommer dit, en dag - om det här fortsätter. 
Jag har skrivit färdigt ett meddelande redo att skicka, där jag talar om för honom att nu räcker det. Men jag kan inte skicka det bara sådär - han måste ta kontakt för jag skriver ju inte till honom annars. Han måste såra mig en gång till för att jag ska göra det. Förmodligen fler. 

Vad gör det så svårt? Jo, att då visar jag honom att jag är sårbar, att han faktiskt betydde något och att jag trodde jag var värd att älska. Och det är så jävla svårt att ta de orden i min mun. Det är lättare att spela med - jag får ta det jag får. Ska vara glad om någon vill ha mig även om det bara är sporadiskt och jag får gråta ögonen ur mig miljoner gånger. 
Så många gånger jag har fått höra det - var glad att någon vill ha dig, förstår att du inte har någon, att ingen vill vara med dig, förstår att du inte har vänner. 
Det är lätt att börja tro på det, när det sägs av någon som borde älska en villkorslöst. 

Nu har du väl ändå slagit alla rekord i antalet ursäkter. Jo, du KAN skicka det nu.