• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Dimisi
    Anonym (Deppig) skrev 2025-02-22 21:48:25 följande:

    Jag vill bara prata. Att någon kan trösta mig och säga att det kommer gå över.


    Det är bara kalla, avstängda människor som oberörda orkar se hur du plågar och skadar dig själv, och skriva någon oengagerad kommentar som: lilla gumman, det blir bättre snart.

    Fast så oengagerade människor skulle knappast ta sig tid att följa en så här lång tråd.

    Du skulle kunna prova någon AI-chatt.
  • Anonym (o)

    Ju mer jag tänker på det så påminner detta faktiskt om ett misshandelsförhållande. Finns en del gemensamma nämnare och det förklarar även att TS aldrig lämnar trots att hon vet vad hon borde göra och vad som är rätt.

  • Anonym (Deppig)

    Förlåt hörni. Jag var trött och ledsen igår och så otroligt stressad över hela situationen. 
    Det är mycket bättre idag, jag har sovit gott och är inte lika trött.

    Och tack för att ni håller mig sällskap i den här vansinnigt långa tråden.

  • Anonym (M)
    Anonym (o) skrev 2025-02-23 02:14:00 följande:

    Fast det vore ju att ljuga för dig och det är inte snällt någonstans. Vi har svårt att se att det kommer gå över om du inte själv sätter stopp. Vet inte om det är jämförbart men tror man har sett i relationer med psykisk misshandel och manipulation att det kan dröja åratal och ett visst antal smällar/svek innan offret till slut sätter stopp, om man nu kan jämföra med det. Men jag tycker det påminner, jag tror att du hoppas i det längsta på att personen ska bättra sig och att det ska bli bra, att han egentligen är bra.


    Jag har svårt att avgöra hur allvarligt ditt dåliga mående är men kan det vara så att du behöver söka akut hjälp nu? 


    Blir också orolig över hur du mår, att du nog behöver professionell hjälp. Du behöver nog gå igenom din barndom och de svårigheter du fått utstå.. Just nu upprepar du bara dåliga mönster. Att du känner hat från oss i tråden är ledsamt. Några beter sej inte bra. Det är sant. Såna finns överallt. Det kommer att bli bra, ja! Du behöver dock kavla upp armarna och sätta gränser och ta reda på vad du behöver för att må bra. Du behöver vara rädd om dej. Det finns ingen annan som du och du är bra. Du har ingen anledning till självhat. Eller hur?!

    Vill du verkligen låta han utnyttja dej mera? Det kan fungera bra med tillfälligt sex. Men du verkar inte vilja ha det nu. Så sluta med det! kram!
  • Anonym (M)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-02-23 07:03:05 följande:

    Förlåt hörni. Jag var trött och ledsen igår och så otroligt stressad över hela situationen. 
    Det är mycket bättre idag, jag har sovit gott och är inte lika trött.

    Och tack för att ni håller mig sällskap i den här vansinnigt långa tråden.


    Skönt att höra! Kanske mår du bättre för att du behöver vara själv nu och gå igenom gamla sorger och oförrätter, lämna dem bakom dej och sedan bara släppa in de personer i ditt liv som du mår bra av? Hjärta
  • Ezmeraldah
    Anonym (Deppig) skrev 2025-02-23 07:03:05 följande:

    Förlåt hörni. Jag var trött och ledsen igår och så otroligt stressad över hela situationen. 
    Det är mycket bättre idag, jag har sovit gott och är inte lika trött.

    Och tack för att ni håller mig sällskap i den här vansinnigt långa tråden.


    Folk i den här tråden lägger ner massor av tid och engagemang på att hjälpa och stötta dig och du kallar det hat? Okej... Vad vill du att du att de ska säga då? Uppriktig undran. Svara gärna på den frågan! 

    Du vill prata. Ja, det har du ju gjort i över ett år i den här tråden. Du startade tråden i början på februari 2024 och redan då hade det gått några månader sen han dumpade dig så snart ett och ett halvt år sen borde det vara nu...

    Jag tycker att folk i den här tråden är helt underbara som engagerar sig så i en främmande människa. "Jag orkat inte med hatet i den här tråden" är ditt tack. Jag ser inget hat. Avsluta tråden då om du inte orkar med den. 
  • Anonym (Deppig)

    Jag är otroligt tacksam till alla som engagerar sig i den här tråden. Jag tror inte ni förstår hur mycket hjälp jag har fått. Det jag blir ledsen över är att många verkar tro jag är dum i huvudet, men någon som inte varit i samma sits förstår nog inte. Några gör det, några har liknande erfarenheter.

    Ja, det är lite drygt ett år sedan han försvann första gången. Sen fick vi kontakt igen och hade det där bra avslutet jag ville ha. Ville bara att han skulle säga att det inte var mitt fel, för jag förstod inte vad jag hade gjort. Det var så jag kände då. 
    Sen har han hållit kontakten med mig. Och avslutat och tagit upp på nytt. Jag betonar igen att jag aldrig kontaktar honom. Jag tänker inte jaga någon som inte vill, ett nej är ett nej och det förstår och respekterar jag. Men så hör han av sig igen. Och igen. Det är DET som gör det så svårt, annars hade det här ju varit avslutat för länge sen. 

    Det kommer inte bli han som gör det, det måste bli jag. Men som någon här tidigare skrev, det är svårt för mig för jag vill känna att jag gjort vad jag kunnat. 
    Om det är omedvetet, eller medvetet kanske, men jag klarar det inte. 

    Jag är inte korkad, men han får mig att känna att det är jag som är felet.

  • Lynx123
    Anonym (Deppig) skrev 2025-02-23 07:59:53 följande:

    Jag är otroligt tacksam till alla som engagerar sig i den här tråden. Jag tror inte ni förstår hur mycket hjälp jag har fått. Det jag blir ledsen över är att många verkar tro jag är dum i huvudet, men någon som inte varit i samma sits förstår nog inte. Några gör det, några har liknande erfarenheter.

    Ja, det är lite drygt ett år sedan han försvann första gången. Sen fick vi kontakt igen och hade det där bra avslutet jag ville ha. Ville bara att han skulle säga att det inte var mitt fel, för jag förstod inte vad jag hade gjort. Det var så jag kände då. 
    Sen har han hållit kontakten med mig. Och avslutat och tagit upp på nytt. Jag betonar igen att jag aldrig kontaktar honom. Jag tänker inte jaga någon som inte vill, ett nej är ett nej och det förstår och respekterar jag. Men så hör han av sig igen. Och igen. Det är DET som gör det så svårt, annars hade det här ju varit avslutat för länge sen. 

    Det kommer inte bli han som gör det, det måste bli jag. Men som någon här tidigare skrev, det är svårt för mig för jag vill känna att jag gjort vad jag kunnat. 
    Om det är omedvetet, eller medvetet kanske, men jag klarar det inte. 

    Jag är inte korkad, men han får mig att känna att det är jag som är felet.


    Nej, det är DU som får dig att känna så. Genom att tillåta honom att hålla på så här, trots "avslutet du ville ha", så plågar du bara dig själv.

    Jag tror absolut inte att du är dum i huvudet men däremot så verkar du sakna självbevarelsedrift och det är både ledsamt och frustrerande att se.
  • Ezmeraldah
    Anonym (Deppig) skrev 2025-02-23 07:59:53 följande:

    Jag är otroligt tacksam till alla som engagerar sig i den här tråden. Jag tror inte ni förstår hur mycket hjälp jag har fått. Det jag blir ledsen över är att många verkar tro jag är dum i huvudet, men någon som inte varit i samma sits förstår nog inte. Några gör det, några har liknande erfarenheter.

    Ja, det är lite drygt ett år sedan han försvann första gången. Sen fick vi kontakt igen och hade det där bra avslutet jag ville ha. Ville bara att han skulle säga att det inte var mitt fel, för jag förstod inte vad jag hade gjort. Det var så jag kände då. 
    Sen har han hållit kontakten med mig. Och avslutat och tagit upp på nytt. Jag betonar igen att jag aldrig kontaktar honom. Jag tänker inte jaga någon som inte vill, ett nej är ett nej och det förstår och respekterar jag. Men så hör han av sig igen. Och igen. Det är DET som gör det så svårt, annars hade det här ju varit avslutat för länge sen. 

    Det kommer inte bli han som gör det, det måste bli jag. Men som någon här tidigare skrev, det är svårt för mig för jag vill känna att jag gjort vad jag kunnat. 
    Om det är omedvetet, eller medvetet kanske, men jag klarar det inte. 

    Jag är inte korkad, men han får mig att känna att det är jag som är felet.


    Kontakt är en annan sak. Det är alltså över ett år sen han bodde hos dig. Och han har inte lämnat sin fru. Har de barn? 

    Jag tror inte att du är dum i huvudet. Jag har liknande erfarenheter. Därför vet jag mer än väl att man behöver ett wakeupcall. Det hjälper inte att jamsa med, då förlänger man lidandet. 

    Du fick ditt "avslut". Blockera honom för alltid nu. 

    Vad säger er gemensamma vän om hur den här gubben behandlar dig? 

    Jag tycker att du ska fundera på vad det här är för man... OM han nu skulle bli utkastad av frun (om hon kommer på honom med att åka på sexträffar och trekanter och bo hos älskarinnor när han jobbar) och knacka på din dörr och berätta hur mycket han älskar dig - vill du ha en sån man? För han kommer ju inte sluta åka på trekantsträffar och sova hos älskarinnor bara för att han flyttar in hos dig igen. 
  • Ezmeraldah
    Anonym (Deppig) skrev 2025-02-23 07:59:53 följande:

    Jag är inte korkad, men han får mig att känna att det är jag som är felet.


    Felet är att han är känslokall och skiter i andra människor. Till exempel dig, hans fru och alla andra kvinnor han jonglerar med. 

    Det är en sak att råka bli kär i nån annan och inte kunna stå emot känslorna. Men att åka på trekantsträffar med främmande kvinnor när man är gift? Är det en sån man du vill ha? 

    Om ni bodde ihop - hur kunde han "dra sig tillbaka utan förklaring"? Han måste väl ha haft en massa grejer hos dig? Var han skriven på din adress? 
Svar på tråden Han vågar inte