Ångrar min otrohet

Och ingen kan med säkerhet hävda att det ena blir bättre än det andra eftersom det beror på inblandade parter.
Det handlar inte bara om att berätta, en gång när man har sex med någon annan får man skuldkänslor och/eller distans från partnern, man förändras själv. Och därmed relationen. Det är svårt för mig att föreställa mig ett scenario där relationen blir helt opåverkad, även om själva ord inte hade yttrats.
Sen är vissa relationer inte så ärliga från början heller och där får det kanske inte så stort genomslag.
Det vad jag menar är att en ärlig relation där man tillåts vara den man är gynnas av och växer av öppenhet men förgiftas av lögner.

Tack för inlägget.
Du citerar mitt inlägg men jag ser inte att du reflekterat och svarat på det jag skrev i inlägget som du citerade.
Självfallet är du inte tvingad till det, men jag tycker det är bra om alla inlägg har en anknytning till det man/du citerar?

Bra att du rättar dig själv. Nu inser du att man kan inte generalisera, det är inte möjligt med säkerhet hävda att det ena skulle vara bättre än det andra. Då är vi överens.

Jag frågade dig bl a:

Hur kan du veta att jag, eller någon, skulle känna efteråt att relationen skulle vara ärligare och starkare efter att ha fått veta,
i relation till att slippa få veta något om det?

På vilket sätt menar du att en relation eller en människa skulle kunna förgiftas av en lögn som aldrig blir känd?

Du utgår givetvis endast från dig själv (att det är svårt för dig själv föreställa dig annat) när du påstår att man får skuldkänslor, distans till sin partner och att man själv och relationen förändras. Detta gäller förmodligen för dig, men visst inser du att du generaliserar grovt här, att detta inte alls måste gälla alla människor?

Visst känner du till att alla människor ljuger? Att det är mänskligt att ljuga?
Följaktligen lever vi alla i någon form av lögn, och de flesta av oss lever uppenbarligen på ett utmärkt och lyckligt sätt trots detta, vi både gynnas (och missgynnas), våra relationer och vi själva växer, vi upplever att vi lever i öppenhet, trots att sanningen är att alla vet att alla människor ljuger och att vi alla lever i en lögn. Det är mänskligt att ljuga och förmodligen kan man betrakta det som mänskligt att för sig själv dölja det faktum att alla ljuger, inklusive jag själv.
Men då väljer man aktivt att glömma att man faktiskt ljuger för sig själv och man gör då ett eget val att leva i en lögn...

Alla ljuger. Så man kan absolut inte dra slutsatsen att en lögn alltid skulle vara förgiftande.

Jag håller med.
Alla ljuger inte,för personer de bryr sig om/älskar. Det finns som sagt en skillnad på vita lögner och lögner som.tex kan föröstöra för en hel familj. Om man ska vara okej med lögner, var går då gränsen för lögnerna?

Jag ställde denna fråga till "jag vet, .." i ett inlägg ovan.
Hur ställer du dig till om en kvinna är otrogen och blir gravid? Är det lika okej att ljuga då att barnet är partnerns? Eftersom otroheten då är okänd är det okej att ljuga om faderskapet?

Och ditt sätt att i varje svar du gör till någon gällande den här frågan, innehåller alltid ett personligt påhopp mot den du besvarar. Man är störd eller har snedvridna värderingar osv. Vad tycker du det säger om dig? 

Nej faderskap får man inte ljuga om. Det är för grovt, eftersom det påverkar så många människor, även framåt i generationerna.

Arv går ur släkten och hamnar hos fel personer. Allra värst om det handlar om ett släktgods, släktgård, familjefirma, eller en gammal fin patriciervilla som gått i släkten i många generationer såklart. Eller en adlig titel.

Försörjningen av barnet kostar också. Detta är pengar som den utpekade fadern kunde ha gjort något annat för - det handlar om en summa som motsvarar synnerligen grovt bedrägeri, om man räknar ihop det på 18-20 år med ränta. Georg Rydebergs far - som alltid vetat att han inte var den biologiske fadern - sa till honom (Georg Rydeberg) på gamla dar att "jag kunde ha köpt ett stenhus för de pengarna". Vilket naturligtvis var ojuste i sin tur att säga till HONOM, då det inte var Georg Rydebergs fel.

Sedan handlar det om sådant som möjlig organ- eller vävnadsdonation, och att känna till vilka fysiska eller psykiska sjukdomar barnet kan ha anlag för, så att denne vet vad den ska undvika och när den ska söka vård.

Samt att den riktige pappan inte får möjlighet att lära känna sitt barn, och barnet inte honom. (Hur detta skulle ha slagit ut vet man i och för sig aldrig, det är olika från fall till fall om det hade blivit lyckat.)

Dessutom kommer det garanterat att komma fram idag, eftersom det har blivit så vanligt att skicka sitt DNA till släktforskningssajter. Förr eller senare kommer barnet att göra det, eller hans/hennes barn. Och då blir det ju väldigt tråkigt - hela den persones identitet rivs upp, och även till viss del hans/hennes eventuella barns. 

Jag såg just en talkshow om det. Det var en kvinna som var halvitalienska (trodde hon), och det ursprunget hade alltid betytt mycket för henne. Hon hade lärt sig italienska, lyssnade på italienska operor, läste italiensk litteratur, lagade italienska maträtter, åkte till Italien så ofta hon hade råd o.s.v.. Hennes barn hade till och med fått italienska namn. Sedan gjorde hon det här testet, och det visade sig att hennes far inte var hennes far. Hon hade inte en droppe italienskt blod! Hon säger att hon till och med ångrar att hon tog testet - för golvet föll ur hela hennes existens.

Jo, jag har svarat dig. Svaret är att otrohet förändrar relationen oavsett om den blir avslöjad eller inte. Och ja, det gäller alla med samvete, dvs nästan alla människor. I relationer där den typ av handling, om avslöjad, skulle ses som ett allvarligt svek. 

Nej, du har fel (som vanligt...)

Att ljuga betraktas som en normal mänsklig egenskap.
Självfallet räknas inte dina favoritämnen pedofili och mord till detta.

Kära lilla LILLA (typ så), jag vet av erfarenhet att det är fullkomligt omöjligt att berätta något och att lära dig något överhuvudtaget, du vägrar alltid ta till dig ens normal kunskap.
Men om du själv googlar och frågar
"Är det mänskligt att ljuga?" 
VAD FÅR DU DÅ FÖR SVAR?

Jag i min googling för t ex följande svar:
"Att berätta osanningar, att ljuga, ingår som en naturlig del i mänskligt samspel. 
Vi ljuger bland annat för att undvika obehagligheter, för att uppnå vinster, för att framhäva oss själva och kanske för att skydda andra. Detta är helt normalt.
   Psykolog Ola Ståhlberg

För mig räcker det att konstatera ovanstående.
Att du återigen har fel, och du har ljugit (vilket ju är helt normalt...)
Ditt övriga svammel avstår jag från att kommentera. Det saknar samband och betydelse och är tydligt off topic.

Vem som upprepat uppvisar det mest störda beteendet avstår jag från att kommentera, det får väl var och en avgöra...

Jag har inte skrivit något om graviditet och faderskap. Detta är mycket tydligt off topic. Jag vill försöka undvika att få mina inlägg bortplockade och därför strävar jag efter att hålla mig någorlunda till ämnet.

Välkommen med en ny fråga som håller sig till ämnet så lovar jag försöka mitt bästa att svara.