Ångrar min otrohet

Och ditt sätt att i varje svar du gör till någon gällande den här frågan, innehåller alltid ett personligt påhopp mot den du besvarar. Man är störd eller har snedvridna värderingar osv. Vad tycker du det säger om dig? 

Jo, jag har svarat dig. Svaret är att otrohet förändrar relationen oavsett om den blir avslöjad eller inte. Och ja, det gäller alla med samvete, dvs nästan alla människor. I relationer där den typ av handling, om avslöjad, skulle ses som ett allvarligt svek. 

Jag har inte skrivit något om graviditet och faderskap. Detta är mycket tydligt off topic. Jag vill försöka undvika att få mina inlägg bortplockade och därför strävar jag efter att hålla mig någorlunda till ämnet.

Välkommen med en ny fråga som håller sig till ämnet så lovar jag försöka mitt bästa att svara.

Nej faderskap får man inte ljuga om. Det är för grovt, eftersom det påverkar så många människor, även framåt i generationerna.

Arv går ur släkten och hamnar hos fel personer. Allra värst om det handlar om ett släktgods, släktgård, familjefirma, eller en gammal fin patriciervilla som gått i släkten i många generationer såklart. Eller en adlig titel.

Försörjningen av barnet kostar också. Detta är pengar som den utpekade fadern kunde ha gjort något annat för - det handlar om en summa som motsvarar synnerligen grovt bedrägeri, om man räknar ihop det på 18-20 år med ränta. Georg Rydebergs far - som alltid vetat att han inte var den biologiske fadern - sa till honom (Georg Rydeberg) på gamla dar att "jag kunde ha köpt ett stenhus för de pengarna". Vilket naturligtvis var ojuste i sin tur att säga till HONOM, då det inte var Georg Rydebergs fel.

Sedan handlar det om sådant som möjlig organ- eller vävnadsdonation, och att känna till vilka fysiska eller psykiska sjukdomar barnet kan ha anlag för, så att denne vet vad den ska undvika och när den ska söka vård.

Samt att den riktige pappan inte får möjlighet att lära känna sitt barn, och barnet inte honom. (Hur detta skulle ha slagit ut vet man i och för sig aldrig, det är olika från fall till fall om det hade blivit lyckat.)

Dessutom kommer det garanterat att komma fram idag, eftersom det har blivit så vanligt att skicka sitt DNA till släktforskningssajter. Förr eller senare kommer barnet att göra det, eller hans/hennes barn. Och då blir det ju väldigt tråkigt - hela den persones identitet rivs upp, och även till viss del hans/hennes eventuella barns. 

Jag såg just en talkshow om det. Det var en kvinna som var halvitalienska (trodde hon), och det ursprunget hade alltid betytt mycket för henne. Hon hade lärt sig italienska, lyssnade på italienska operor, läste italiensk litteratur, lagade italienska maträtter, åkte till Italien så ofta hon hade råd o.s.v.. Hennes barn hade till och med fått italienska namn. Sedan gjorde hon det här testet, och det visade sig att hennes far inte var hennes far. Hon hade inte en droppe italienskt blod! Hon säger att hon till och med ångrar att hon tog testet - för golvet föll ur hela hennes existens.

Graviditet är en möjlig konsekvens av otrohet så varför skulle det inte vara relevant? Skydd är inte 100% säkra och vissa kvinnor kan ljuga om preventivmedel etc.
Vilken otrohet är 100% säker från graviditeter, galna stalkers, älskarinnor/älskare som vill hämnas och könsjukdomar?

En sak till som otrogna borde reflektera över är varför relationen man har är värd att riskera för en annan person. För hur än otrogna villl leva i en drömvärld där inga konsekvenser existerar, så väljer de varje gång att det är värt risken att bli av med sin partner.

Har du inte ens läst trådstarten?

Behöver du hjälp få förklarat för dig vad som står i trådstarten?

Jag har varit otrogen mot min parter. det hände för några veckor sedan. Det var absolut inte planerat och nu i efterhand väldigt konstigt att det ens hände. Inte någon person jag känner attraktion till alls. Vi var ute och festade och jag följe med honom hem. Jag har nu sån fruktansvärd ångest över detta att jag inte vet vad jag ska ta mig till. jag har inte berättat detta för min parter och han verkar inte ha någon misstänkte om att detta hänt heller. Var väldigt berusad och har mycket minnesluckor från kvällen men jag förstod vad som hänt på morgonen när jag vaknade och jag var i chock. Känner mig otroligt äcklig. Någon som varit i liknade situation? Jag har bestämt mig för att inte berätta för övrigt. Det hade sårat alldeles för mycket?

Synd att vissa väljer att vara selektiva i sin empati och bara ta hänsyn till TS behov och känslor men skita i hennes killes och låtsas som att han inte är en del av denna soppa.

Han som myntade det uttrycket gick det inte så bra för, så just de orden är väl kanske jättebra om man siktar på att vara martyr men mindre bra om man vill leva ett långt och lyckligt liv. Då gör man nog bäst i att undvika människor som sviker, ljuger och och sen undanhåller det för dig för att slippa ta konsekvenserna av sina val.