Borde man vara orolig?

Själva tankarna är ju inte det farliga. Jag får ofta liknande tankar, alltid när jag och min man är i köket och jag hackar något, t ex. Det som skiljer mig från personer med ocd är att jag inte är rädd för tankarna och inte tänker att de egentligen betyder något. Men varför vägrar han söka hjälp?

Jag ser det som ett gott tecken att han pratar med dig om det. Men jag ser det också som ett stort orosmoln att han gör det eftersom det betyder att han använder det som varning till dig för att stoppa sig själv från att göra något vilket också kan betyda att det är väldigt illa för honom just nu och nära att han faktiskt gör något. 

Ta det som den varningen det är och ta dig ifrån honom just nu och kräv att han söker hjälp omedelbart. Stöttande på tryggt avstånd!! Det är jätteviktigt att han får bort dessa tvångstankar. 

Så vad är mina tankar? Inte tvång? Nähä, hur kan du vara så säker på vad TS sambos är?

Vad han än menar så förstår en vuxen människa att det kan vara skrämmande att höra. Till det en vägran att ta hjälp och få en diagnos på vad det är, jag hade aldrig stått ut. En diagnos hade gjort stor skillnad i om jag skulle vara rädd eller inte.

(Nej jag skadar inte andra, inte den typen av tankar)

Jag är fullt införstådd att man kan ha intrusive thoughts utan att det kan göra något mer än vara jobbiga. Men att leva ett helt liv med saker som uttalat skrämmer ens partner och inte vilja söka hjälp är för mig inte acceptabelt.

Jag kan känna igen hans tankar. Jag får ibland helt sjuka tankar som handlar om att döda/skada de jag älskar. Jag tror det beror på att jag är så fruktansvärt rädd om de jag älskar och är rädd för att skada dom och då kan tankarna komma. Har även haft tankar så som att "hur hårt behöver man vrida innan man knäcker nacken" hur hårt behöver man slå för att krossa skallen" Men jag är omtänksam och skulle aldrig skada på riktigt. Jag är väldigt omhändertagande om både man, barn, vänner, kollegor mm.... Sätter andra före mig själv. Barnen får så mycket kärlek av mig. 

Kan du prata med din kille och fråga varför han tror att han får dessa tankar? Är det nyfikenhet, svårt att stå emot eller av rädsla för att skada de man älskar?

Tror inte dessa tankar är helt ovanliga heller. Har en kompis som berättade om liknande tankar och det är fruktansvärt när man pratar om det. Har även trillat in i trådar på familjeliv där andra upplevt samma speciellt om man fått en bebis. Kan det kanske vara ett tecken på en depression? 

Tror inte han skadar dig men vad får du ut av att vara tillsammans med en sån psykiskt instabil man? Jag skulle lämna. Skulle inte se nån framtid med en sån person.