Annpor skrev 2024-12-30 19:47:44 följande:
Så frustrerande också att behöva åka fram och tillbaka, att man inte bara kan få det bortgjort liksom, utan då ska det trillskas också? Brusten äggledare lät inte alls kul, fy sjutton! ❤️ Hoppas att det inte är något som kommer påverka framtiden? Så fint att ni kunnat mysa igen och fint också de känslor du beskriver. Kärlek!
Skönt att få en utredning, hur länge har ni försökt? Jag funderar också på att ta det lugnt nu med graviditetsplanerna, eller ja. Jag ska inte testa med ägglossningstest, tempa osv för blir bara mer stressad av det. Ska försöka tänka mer att händer det så händer det. Det här med att bli gravid har varit ett projekt liksom och det har jag insett nu inte är något jag mår bra av. Mått så dåligt av så många andra anledningar så tror jag behöver lite space också. Vi behöver space på olika sätt verkar det som. Sett ditt namn i några trådar bakåt så fint att få följas ändå, än fast vägarna ser lite olika ut. Och ja, vi förlorade i v39 i februari, vårt första barn ❤️?????. Har du barn?
Jaa dem hade ju kunnat ge mig cellgifter..
Nä som tur var jag där i tid så hann inte få så mycket blod i buken, bara 150ml 🙏🏼♥️ Alltså läkarna säger att den andra äggledaren kan plocka upp ägg från den äggstocken som saknar äggledare, hur tusan det går till förstår jag inte 😅 ska se om gynekologen vi ska träffa om en månad kan få mig att förstå. Jag räknar med att det kommer bli ännu svårare nu iallafall. Ja det var en väldigt fin stund♥️
Ja väldigt skönt! totalt 6 gånger blir det väl nu, med ett första försök för ett år sedan.
Tycker jag låter som en bra idé ☺️ Visst blir det lätt ett projekt! jag som har ADD har så himla lätt att snurra in mig helt i nya intressen och nörda ner mig lite för mycket. Sambon och kompisar tycker kanske att jag har lite för mycket koll, men hade det inte vart för min aktivitetsklocka och termometer hade jag aldrig upptäckt mitt X så tidigt som jag gjorde. Men visst lite borde man kanske chilla..
Ja jag gillar verkligen allt stöd man får i dessa trådarna! jag kan absolut prata med kompisar om de men inte alla som varken vart gravida eller försökt så inte alla som förstår.
Beklagar verkligen från botten av min hjärta, vilken jag tror jag gjort innan, verkligen så hemskt💔 Såg hur mammas kroppsuttryck ändrades när jag frågade om hennes missfall som då visade sig vara något värre och det hände ju för typ 40 år sedan och tanken av de traumat påverkar henne fortfarande. Man tänker typ att klarar man sig förbi vecka 12 är allt lugnt, men känns som missfallsångesten kommer sitta i fram tills man ploppat ut ungen, sen kommer nästa last att ta hand om bebis och ansvara för den resten av sitt liv😅 Men det kommer vara värt de tror jag♥️
Nope inga barn ♥️ detta blir förhoppningsvis det första och enda, känner att åldern springer iväg (är ?bara? 32). Men vill inte blir för gammal förälder som mina är och tror inte jag orkar med mer än ett barn med min diagnos.