Jag har varit otrogen

Som jag? Hur menar du att jag resonerar kring det och "tar lätt" på det? Är svaret på dina halmgubbeinlägg ytterligare en halmgubbe? 

Att jag tycker att du agerar hysterika med noll förståelse för att andra inte upplever saker som du, hur många gånger du än upprepar det, betyder inte att jag tar lätt på otrohet. Det är ett naivt och väldigt egocentriskt argument. Igen.

Tycker du verkligen att det finns något gemensamt med din utdragna väldigt aparta upplevelse och någon som gjort ett snedsteg och vill ha input i relation till handlingen? Och även om det var så måste väl andra människor inte känna och hantera saker som du? Personligen tycker jag att det verkar vara ett uselt sätt att hantera ett trauma att ständigt påminna sig om det självmant genom att kasta sig över alla trådar i ämnet och älta? Och försöka få andra att känna som du. 

 

 

Jag funderar fortfarande över hur du kan veta att det skulle göra mindre ont om han själv skulle ha berättat?  För mig skulle det göra lika ont om han själv berättade eller någon annan. Minst ont skulle det definitivt göra om ingen skulle berätta.  Möjligtvis skulle jag ha känt mig utsatt så till vida att historien kommit ut till personer som inte har med vårt samliv att göra.

Det skulle vara svårare, jag kanske omöjligt att gå vidare mad relationen om hela grannskapet visste att min man varit otrogen. Men det har mer med sårad stolthet att göra. 

Att man är ärliga mot varandra och man ljuger inte för varandra i en fungerande relation.

Nu måste jag försvara Molly lite. Hon berättar om SIN upplevelse av otrohet, hur hon kände och hur hon reagerade. Det finns både likheter och skillnader jämfört med TS` fall. Likheten är att det är otrohet, skillnaden att Mollys ex hade en längre affär. Molly har inte heller dömt andra eller kallat dem för naiva och dumma som inte reagerar som hon, ett agerade som är alltför vanligt hos dem som ser otrohet som det värsta som man kan göra. Så jag ser inget fel i det hon gör, Här kommer hela tiden nya medlemmar som inte läst hennes tidigare inlägg om sina erfarenheter.

Så jag ser varken halmgubbar eller att hon försöker få andra att känna som hon. Det finns som sagt många här som har en betydligt mer rabiat inställning till otrohet.
Sen tycker inte jag heller att TS är tvungen att erkänna och gå med tagelskjorta. Inte heller att det alltid är bäst att berätta. Det är svåra frågor och det finns knappt två personer som tycker och reagera likadant på otrohet.

Jaha? Och varför känner du att du behöver försvara henne? Snacka om att förminska någon att mansplaina deras egen situation. 

Varför idogt berätta om SIN erfarenhet i trådar som handlar om något helt annat?  Och hon påstår att jag, och de flesta andra, "tar lätt på", eller t.o.m. "försvarar" otrohet i alla former för att vi inte tänker som henne. Detta efter ETT inlägg som inte ens tog upp det. Det är uppradade halmgubbar. 

Precis som du ägnar dig åt, tillsammans med bl.a. relativsering, som "det finns andra som är värre", etc. 
De enklaste och korrekta borde väl vara att hon skapar en tråd om SIN erfarenhet och låter människor relatera till det exemplet istället för att maniskt upprepa sig i trådar som inte tangerar alls? 

Så, om det nu ö.h.t. kommer några "nya" medlemmar i den här typen av trådar förstår jag inte varför man måste trycka ner något de inte är intresserade av i halsen på dem? Hur menar du där?

Jag har en kompis som dog av att äta trattkantareller. Ska jag skriva om det i alla trådar jag ser om folk som plockar svamp då och koka ned det till "nej, ät inte svamp, man kan döööö"?
Och sedan fortsätta i samma stil i tio år för att det finns chans att någon nytillkommen inte uppfattat budskapet, hur extremt det än är?

Nu tror jag att det är väldigt, väldigt sällan någon "ny medlem" lägger sig i den här trätan utan att direkt sälla sig till skyttegrav A eller B, p.g.a. av det debila halmgubbsargumentet ovan. Att upprepa en åsikt gör det inte till fakta. 

Självklart har vi alla våra upplevelser och det vore konstigt om vi skulle reagera likadant. Vi upprörs på olika sätt och utrycker vad vi känner olika. Vad jag vill undersöka är om det verkligen kan göra mindre ont om den otrogne bekänner direkt.  Vad händer om otroheten aldrig uppdagas?  Kan det ligga någonting i talesättet "Vad man inte vet, mår man inte dåligt av" ?

På olika sätt har jag kommit i kontakt med situationer där personer mått väldigt dåligt av sådant som inte hänt. Har i min bekantskapskrets en person som i stort sett alltid tror det värsta om sin partner trots att hen aldrig någonsin haft anledning till det. Trots detta håller paret ihop.  Efter vad jag förstår måste partnern nästan konstant bedyra sin oskuld. 

Kanske är det så att vi lever i de förhållanden vi förtjänar. Eller rättare sagt vi bygger våra förhållanden efter våra förutsättningar. Om jag inte vill veta om min partner varit otrogen så ska hen naturligtvis inte berätta detta för mig.  Om jag däremot hela tiden tror att min partner kommer att vara otrogen så måste det väl vara bäst att få veta direkt. Då får jag ju bevis för att min oro varit befogad.  Men troligen blir jag lika sårad oavsett.

Du besvarar din egen fråga. Det är olika beroende på individ och situation, det går inte att påstå att det ena är bättre än det andra generellt(hur mycket några än försöker). 

Och ja, det finns många som oroar sig för vad som kan hända, i deras egen fantasi. Låg självkänsla är ett hot mot friska relationer, speciellt som det allt som oftast manifesteras i svartsjuka. 

Direkt osunt att en partner ska försöka anpassa sig till den andres hjärnspöken och begränsa sig på det viset. 

 

Att du kallar det ett snedsteg tycker jag antyder att du inte tycker att otrohet är hela världen. Men för all del,jag kan ha fel.
I så fall ber jag om ursäkt för det.

För övrigt så kastar jag mig inte över alla otrohetstrådar som du antyder här.
Men hamnar jag i en sådan och ser att folk mer eller mindre försvarar otroheten så tar jag mig friheten att svara.
Det har jag rätt att göra,precis som du och alla andra.
Gillar du inte mina inlägg så är det enkelt att bara scrolla förbi.
Ingen tvingar dig att läsa,eller för den delen svara på dem.

Återigen så anser jag att ärlighet är något viktigt i ett förhållande.
Jag kan inte förklara det på ett bättre sätt än så. Jag vill veta,inte bli förd bakom ljuset. 
Om man kan ljuga om en sådan sak som en otrohet,vad kan man då inte ljuga om mer?
Och att man vill veta tycker jag ska respekteras lika mycket som att man inte vill.

Ja,och det var exakt det som hände mig. Jag fick veta på omvägar. Och fick dessutom veta att flera av våra vänner vetat om det utan att berätta.
Det kändes som ett dubbelt svek.
Jag hade föredragit att få veta det från honom.

Tack! 

A) Jag har inte kallat något snedsteg, jag skrev ponera:
Även om jag hade gjort det betyder det ju på intet sätt att jag "tar lätt" på varken A eller B, det är ett uttryck. För att särskilja händelser. 

B) Ok. Det är fortfarande DIN GEN sjuka föreställning att någon "försvarar" något för att de inte tycker som du. 
- Även OM de faktiskt "försvarat" otrohet(vilket jag aldrig upplevt) så TVINGAR det givetvis inte dig att skriva något. Och alldeles speciellt något som inte går att anknyta till trådens ämne eller diskussion. 

Och ja, du får göra som du vill inom forumets regelverk. Betyder du att du måste det?
Det finns ju väldigt många oskrivna regelverk och pointers om hur man beter sig och hur man argumenterar.