Anonym (Bedragerskan)

Tue 17 Dec 2024 17:02

120 svar

Jag har varit otrogen

Det här kommer skaka om löven i träden. Jag söker på inget vis sympati eller ens medhåll för vad jag gjort. Vill ni moralisera och kasta pekpinnar på mig, knock yourselves out.

Jag är en kvinna. Gift sedan en herrans massa år, början på 00-talet. Jag älskar min man. Det gör jag.

Jag har varit otrogen. Jag reser en del i min tjänst både inrikes och utrikes. Detta hände på en av mina utrikes resor för ett par månader sedan.

Vi "sågs" på dansgolvet på ett event som vi båda var en del av. Utbytte några ord när vi svalkade av oss. Vi sågs senare igen i hotellbaren och fastande för varandra direkt. Efter att baren stängt slog vi följe och det slutade med att jag följde med honom till hans rum. Jag kontemplerade mycket med mig själv om att från det att jag sa ja till hans invit att följa med till hans rum att det är fel av alla anledningar, ändå fattade jag det beslut jag gjorde.

Jag gjorde fel. Man är inte otrogen. Så varför?

För mig, det som gjorde att jag tillätt mig själv att gå över alla gränser och bedra min man var att jag för första gången på länge tyckte om mig själv. Den jag var och hur jag var. En del av mig jag saknat och längtat efter. Det handlade aldrig om sexet i sig eller honom. Det handlade om mig. Superegoistiskt, absolut. Jag tyckte om mig själv och jag vill ha tillbaka den delen av mig.

Det ställer ju mycket på sin spets i mitt äktenskap, eller hur? Många frågor som varför kan jag inte vara mig själv med min man.

Han vet inget och jag vet inte om jag kommer att berätta. Det enda jag vet är att mycket i vårt äktenskap har utvecklats till det bättre, och det beror på att jag vågat ta upp känsliga ämnen, öppna upp om vad som pågår inom mig men också tvingat honom att prata. För våra uppenbara problem är inte bara mina, de är våra och vi bär båda ett ansvar till att vårt äktenskap är vad det är idag. Jag bär fullt och eget ansvar för min otrohet.

Men jag tror tyvärr att det har varit en nyckel till att vi har en positiv utveckling. Kanske kommer allt gå åt helvete ändå men jag hoppas vi håller ut.

Skulle jag köpa min mans resonemang om han var otrogen i detta nu, jag tror ärligt att jag skulle det, om det var en engångsgrej. Lätt att säga nu såklart, när det väl (kanske) händer kommer mitt ego att få sig en törn av sällan skådat slag.

Någon som kan relatera eller våga resonera?

Anonym (Snowihite)

Sun 22 Dec 2024 14:17

#71

Jag måste fråga Molly om hon verkligen tror att det hade gjort mindre on om partnern själv berättat och om utgången blivit en annan om han berättat.

Min gissning är att partnern ville fortsätta relationen/äktenskapet, därför berättade han inte för henne.

Om han själv ville lämna skulle han ha berättat.

Anonym (Lisa)

Sun 22 Dec 2024 14:18

#72

molly50 skrev 2024-12-22 14:09:09 följande:

Jag tycker diskussionen i sig r intressant.
Men ofta så resulterar det i att den som blivit bedragen blir beskylld för att ha gett sin partner för lite uppmärksamhet,initimet,sex osv och att det i sig har resulterat i otrohet.
Inte i att den som varit otrogen har gjort fel.
Det blir bara en massa försvar från båda håll,vilket kan göra diskussionen svår.
Även fast man är två i ett förhållande och att båda måste jobba för att det ska fungera.

Håller med, men ibland är det dessvärre så att den som är otrogen får för lite uppmärksamhet och sex därhemma. Och det kan vara så att personen som är otrogen helt enkelt valde att inte jobba på relationen och lösa det utan tog den fega vägen till bekräftelse, eller så har personen kämpat sig blå med att få till en förändring.

Ibland kanske det behöver bli obekvämt. Ibland kanske det inte finns något rätt och fel bara en relations som gått på tomgång att det var oundvikligt att en krasch skulle komma.

En vän till mig, han var otrogen på en firmafest. Det gjorde att han reviderade hela sitt familjeliv och valde att avsluta relationen med sin fru (som varit dålig länge). Vi var många som tyckte han borde gjort det för länge sen men det var först när han träffade denna kvinna som allt ställdes på sin spets. Fel absolut. Men nödvändigt. Idag lever han och hans exfru med nya och båda är lyckliga på sina håll. Han gjorde fel men han gjorde det inte för att vara elak mot sin exfru.

molly50

Sun 22 Dec 2024 14:21

#73

Anonym (Lisa) skrev 2024-12-22 14:18:17 följande:

Håller med, men ibland är det dessvärre så att den som är otrogen får för lite uppmärksamhet och sex därhemma. Och det kan vara så att personen som är otrogen helt enkelt valde att inte jobba på relationen och lösa det utan tog den fega vägen till bekräftelse, eller så har personen kämpat sig blå med att få till en förändring.

Ibland kanske det behöver bli obekvämt. Ibland kanske det inte finns något rätt och fel bara en relations som gått på tomgång att det var oundvikligt att en krasch skulle komma.

En vän till mig, han var otrogen på en firmafest. Det gjorde att han reviderade hela sitt familjeliv och valde att avsluta relationen med sin fru (som varit dålig länge). Vi var många som tyckte han borde gjort det för länge sen men det var först när han träffade denna kvinna som allt ställdes på sin spets. Fel absolut. Men nödvändigt. Idag lever han och hans exfru med nya och båda är lyckliga på sina håll. Han gjorde fel men han gjorde det inte för att vara elak mot sin exfru.

Så kan det säkert vara.
Men om man har kämpat hårt utan att få gensvar så tycker jag det är både bättre och framförallt ärligare att göra slut istället för att välja otrohet.
Det känns bara som en feg utväg.

molly50

Sun 22 Dec 2024 14:31

#74

Anonym (Snowihite) skrev 2024-12-22 14:17:21 följande:

Jag måste fråga Molly om hon verkligen tror att det hade gjort mindre on om partnern själv berättat och om utgången blivit en annan om han berättat.

Min gissning är att partnern ville fortsätta relationen/äktenskapet, därför berättade han inte för henne.

Om han själv ville lämna skulle han ha berättat.

Han blev ihop med den andra kvinnan bakom min rygg.
Och jag fick veta det på omvägar. Så jag tror inte att han hade för avsikt att stanna.
Och ja,det gjorde betydligt mer ont än om han hade berättat det själv.
Men han valde tvärtom att fortsätta ljuga trots att han visste att jag visste om det.
Och det gjorde mer ont än otroheten i sig.
Vi hade pratat om det där och han visste var jag står i frågan om lögner och svek. Och han hade samma åsikt själv.
Ändå så valde han att ljuga mig rakt upp i ansiktet. Och det var det som gjorde mest ont.

Anonym (Snowihite)

Sun 22 Dec 2024 14:39

#75

Anonym (Lisa) skrev 2024-12-22 14:18:17 följande:

Håller med, men ibland är det dessvärre så att den som är otrogen får för lite uppmärksamhet och sex därhemma. Och det kan vara så att personen som är otrogen helt enkelt valde att inte jobba på relationen och lösa det utan tog den fega vägen till bekräftelse, eller så har personen kämpat sig blå med att få till en förändring.

Ibland kanske det behöver bli obekvämt. Ibland kanske det inte finns något rätt och fel bara en relations som gått på tomgång att det var oundvikligt att en krasch skulle komma.

En vän till mig, han var otrogen på en firmafest. Det gjorde att han reviderade hela sitt familjeliv och valde att avsluta relationen med sin fru (som varit dålig länge). Vi var många som tyckte han borde gjort det för länge sen men det var först när han träffade denna kvinna som allt ställdes på sin spets. Fel absolut. Men nödvändigt. Idag lever han och hans exfru med nya och båda är lyckliga på sina håll. Han gjorde fel men han gjorde det inte för att vara elak mot sin exfru.

Så kan det definitivt vara och jag känner igen historien. Tycker att detta tydligt visar att otrohet är ett val och att otrohet ibland används som ett sätt att avsluta en dålig relation. Det kan tyckas vara en feg väg ut men ibland kan det vara den enda.
I ojämlika förhållanden där det förekommer känslomässig utpressning kan te sig vara nästintill omöjlig att ta sig ur. Det finns också förhållanden där man av någon anledning fastnat i limbo, då är också otrohet ett verktyg för att upplösa något som inte fungerar så man kan gå vidare i livet med en annan partner.

ResanTillMelonia

Sun 22 Dec 2024 14:51

#76

Anonym (S) skrev 2024-12-18 09:47:15 följande:

Våra barn bor fortfarande hemma trots att de är vuxna så jag kan inte lämna min otrogna man just nu, men när dagen kommer så kommer jag kicka ut den där tjockismagen ut genom dörren.

det är klart att du kan. om inte annat så förbered din blivande ex-man redan nu att när sista barnet har flyttat så ska han också flytta ut direkt.

eller är det av ekonomiska skäl?

Anonym (K)

Sun 22 Dec 2024 16:26

#77

Anonym (Lisa) skrev 2024-12-22 13:59:55 följande:

Ursäkta, men på julbordet och företagets julfest nyligen såg jag minst 5 (gifta) herrar som kramade på kvinnor de inte ska krama på och jag har också hört ryktas om att vissa gifta hamnade i säng med andra på den festen.

Detta hände på mitt förra jobb med och jobbet där innan (konsult och revisions bransch).

Jag är gift och har en jord gifta män som flirtar med mig.

JA otrohet är fel på alla sätt. Jag skulle själva aldrig vara det. MEN i dessa forum framstår det som världens ände. Det värsta brott av det absolut värsta. Och ändå är det så OTROLIGT vanligt. Nästan regel än undantag att någon någon gång under sitt 50 åriga äktenskap råkar göra något fel eller såra sin partner. Vi är trots allt bara människor med känslor.

jag säger inte att otrohet är ok. MEN det finns så många grader av det och olika anledningar till varför det hände. Istället för att slå bakut. Kan vi inte resonera kring det mer sansat och nyfiket? det hände ju och kommer alltid hända, varför inte börja intressera sig för VARFÖR det händer och inte måla upp hälften av alla människor som svin?

bara en tanke

Även här ursäkter. Från en som aldrig skulle kunna tänka sig.........??
Vart är vi på väg. Varför gifta sig eller bli sambo överhuvudtaget?
Det är ju inte hela världen...Men för dom som blir bedragna.
Jag har i mitt jobb rest väldigt mycket. Hållit i företagsevent runt om i Europa och vet att det är vanligt. Oftast samma människor som håller på.
Gör det saken med acceptabel?

Anonym (Vanligt)

Sun 22 Dec 2024 17:10

#78

Anonym (K) skrev 2024-12-22 12:51:32 följande:

Du förminskar betydelsen av otrohet och ställer dig på den otrognes sida.

Du tycker det. Antagligen då baserat på att du känner så.

Men i verkligheten och rent sakligt, om man läser det jag skrivit och inte gör några egna tolkningar baserade på känslor, finns ju inget belägg för dina påståenden, följaktligen är dina påståenden bara din egen uppfattning baserad på dina känslor.

Men du har självfallet rätt att ha din egen åsikt, även i detta fallet och trots att sakliga belägg saknas.

Jag påpekar mycket tydligt att ts har begått en felaktig handling.

Om du är ärlig så skriver jag inte ett enda ord som skulle kunna ha betydelsen att jag förminskar otrohet.
Jag skriver inte ett enda ord om att jag står på någons sida.

Men rent generellt strävar jag efter att ha en humanistisk och mänsklig syn på mina medmänniskor.
Jag försöker avhålla mig från att döma ut någon medmänniska. Även gällande medmänniskor som har begått en felaktig handling, särskilt i de fall som handlingen är en ganska vanlig handling och en handling som på många sätt kan ses som en mänsklig handling,
eller en relativt vanlig handling som på inget sätt i verkligheten kan betraktas som en omänsklig handling.

Men du kan ju försöka att på trovärdigt sätt redogöra för mig och för alla i tråden att du är en människa som aldrig har begått en felaktig handling?
Eller var vänlig berätta om en enda person i mänsklighetens historia som aldrig har begått en felaktig handling?

Men återigen och på förekommen anledning,
jag har varit mycket tydlig med min åsikt är att ts har begått en felaktig handling.

Sedan får du känna och tycka, inbilla dig, vad du vill om mig och om det jag skriver.

Anonym (Vanligt)

Sun 22 Dec 2024 17:27

#79

Anonym (Snowihite) skrev 2024-12-22 14:17:21 följande:

Jag måste fråga Molly om hon verkligen tror att det hade gjort mindre on om partnern själv berättat och om utgången blivit en annan om han berättat.

Min gissning är att partnern ville fortsätta relationen/äktenskapet, därför berättade han inte för henne.

Om han själv ville lämna skulle han ha berättat.

En annan intressant aspekt är;
hur hade det varit om Mollys partner hade varit otrogen men hon hade sluppit helt att få veta något om det?
Om hon hade aldrig märkt något, aldrig misstänkt något, utan deras liv och allt hade gått vidare precis på samma sätt som innan det inträffade, Molly hade alltså aldrig drabbats av känslor av svek eller några andra känslor.

Vad hade i så fall blivit bättre om partnern skulle berättat?

Jag, liksom medlemmen i inlägget här ovan, liksom många andra, skulle föredra att aldrig få veta.

Varför ska de respekteras endast de som till varje pris vill veta?
Varför ska vi inte respekteras vi som föredrar att slippa veta?

När man funderar på dessa frågor måste vi ju alla se sanningen i vitögat och erkänna för oss själva att otrohet faktiskt inte är särskilt ovanligt.
Sanningen är ju att ingen kan förhindra sin partner från att vara otrogen.
Och i verkligheten är givetvis sannolikheten hög för att de flesta otroheter för alltid förblir okända, eller i vart fall väldigt många förblir okända.

Alla måste vi klara hantera i vårt medvetande, det är fullkomligt självklart att de enda otroheter vi känner till, de enda vi kan tycka och känna något om, de enda vi kan förhålla oss till, är enbart de otroheter som blir kända.
Alla de som för alltid förblir okända kan vi inte tycka något om och inte känna något inför.

molly50

Sun 22 Dec 2024 18:13

#80

Anonym (Vanligt) skrev 2024-12-22 17:27:18 följande:

En annan intressant aspekt är;
hur hade det varit om Mollys partner hade varit otrogen men hon hade sluppit helt att få veta något om det?
Om hon hade aldrig märkt något, aldrig misstänkt något, utan deras liv och allt hade gått vidare precis på samma sätt som innan det inträffade, Molly hade alltså aldrig drabbats av känslor av svek eller några andra känslor.

Vad hade i så fall blivit bättre om partnern skulle berättat?

Jag, liksom medlemmen i inlägget här ovan, liksom många andra, skulle föredra att aldrig få veta.

Varför ska de respekteras endast de som till varje pris vill veta?
Varför ska vi inte respekteras vi som föredrar att slippa veta?

När man funderar på dessa frågor måste vi ju alla se sanningen i vitögat och erkänna för oss själva att otrohet faktiskt inte är särskilt ovanligt.
Sanningen är ju att ingen kan förhindra sin partner från att vara otrogen.
Och i verkligheten är givetvis sannolikheten hög för att de flesta otroheter för alltid förblir okända, eller i vart fall väldigt många förblir okända.

Alla måste vi klara hantera i vårt medvetande, det är fullkomligt självklart att de enda otroheter vi känner till, de enda vi kan tycka och känna något om, de enda vi kan förhålla oss till, är enbart de otroheter som blir kända.
Alla de som för alltid förblir okända kan vi inte tycka något om och inte känna något inför.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så var det så att vi hade pratat om det där och han visste att jag avskydde lögner och smusslande och att jag ville veta om något sådant skulle hända.
Han resonerade själv på samma sätt.
Varför ska det då inte respekteras?
Varför fortsätta låta mig leva i en lögn fast han visste att jag inte ville det?

Det är sant att man aldrig kan tvinga någon att vara otrogen.
Men om man går i sådana tankar så är det väl bättre att lämna.

Jag har varit otrogen

INNEHÅLL