Jag har varit otrogen

Det här kommer skaka om löven i träden. Jag söker på inget vis sympati eller ens medhåll för vad jag gjort. Vill ni moralisera och kasta pekpinnar på mig, knock yourselves out.

Jag är en kvinna. Gift sedan en herrans massa år, början på 00-talet. Jag älskar min man. Det gör jag.

Jag har varit otrogen. Jag reser en del i min tjänst både inrikes och utrikes. Detta hände på en av mina utrikes resor för ett par månader sedan.

Vi "sågs" på dansgolvet på ett event som vi båda var en del av. Utbytte några ord när vi svalkade av oss. Vi sågs senare igen i hotellbaren och fastande för varandra direkt. Efter att baren stängt slog vi följe och det slutade med att jag följde med honom till hans rum. Jag kontemplerade mycket med mig själv om att från det att jag sa ja till hans invit att följa med till hans rum att det är fel av alla anledningar, ändå fattade jag det beslut jag gjorde.

Jag gjorde fel. Man är inte otrogen. Så varför?

För mig, det som gjorde att jag tillätt mig själv att gå över alla gränser och bedra min man var att jag för första gången på länge tyckte om mig själv. Den jag var och hur jag var. En del av mig jag saknat och längtat efter. Det handlade aldrig om sexet i sig eller honom. Det handlade om mig. Superegoistiskt, absolut. Jag tyckte om mig själv och jag vill ha tillbaka den delen av mig.

Det ställer ju mycket på sin spets i mitt äktenskap, eller hur? Många frågor som varför kan jag inte vara mig själv med min man.

Han vet inget och jag vet inte om jag kommer att berätta. Det enda jag vet är att mycket i vårt äktenskap har utvecklats till det bättre, och det beror på att jag vågat ta upp känsliga ämnen, öppna upp om vad som pågår inom mig men också tvingat honom att prata. För våra uppenbara problem är inte bara mina, de är våra och vi bär båda ett ansvar till att vårt äktenskap är vad det är idag. Jag bär fullt och eget ansvar för min otrohet.

Men jag tror tyvärr att det har varit en nyckel till att vi har en positiv utveckling. Kanske kommer allt gå åt helvete ändå men jag hoppas vi håller ut.

Skulle jag köpa min mans resonemang om han var otrogen i detta nu, jag tror ärligt att jag skulle det, om det var en engångsgrej. Lätt att säga nu såklart, när det väl (kanske) händer kommer mitt ego att få sig en törn av sällan skådat slag.

Någon som kan relatera eller våga resonera?

Anonym (Bedragerskan) Trådstartaren

Fri 20 Dec 2024 11:40

#31

Anonym (K) skrev 2024-12-18 23:27:36 följande:

Alternativt berätta för din man, vilket jag uppfattade som ett alternativ du inte bestämt dig för i första inlägget.
Att börja arbeta på sitt förhållande, kanske med äktenskapsrådgivning är meningslöst om det finns lögner och mörkande.
Men du verkar så nöjd så det kommer inte att hända.

Nöjd? Jag är inte nöjd med mitt eget handlande öht.
Förutom otroheten så ser jag mina egna tillkortakommanden i vårt äktenskap och de är de enda jag kan förändra och göra något åt. För närvarande är det också det enda jag kommer jobba med.

Min man har tackat nej till rådgivning INNAN min otrohet, för han är inte redo att vädra.

Anonym (Vanligt)

Fri 20 Dec 2024 12:02

#32

Ts, överdramatisera inte och överanalysera inte.

Om du känner för det, se då till att få möjlighet prata om det på ett bra sätt, om du har någon som du kan prata med om en känslig sak. Det är nog i de allra flesta fall det bästa sättet att bearbeta, komma över det och gå vidare på ett bra sätt.
Tveka inte att ta hjälp av en bra terapeut om du behöver det, för detta är ett mycket vanligt problem, och ofta mycket enkelt för en bra terapeut att hjälpa dig att gå vidare.

Otrohet är inte alls ovanligt. Det är mycket vanligare än vad de flesta vill tro. Otrohet, eller något liknande, är mycket vanligt att det inträffar någon gång i livet och i långvariga relationer.

Självfallet påverkar det de flesta rent känslomässigt. Vissa påverkas mycket medan andra klarar att hantera det utan att det påverkar alls, eller inte särskilt mycket.
Men bortom enbart känslorna, rent krasst, i praktiken och i verkligheten har det ju inte ha påverkat något alls.
Det behöver inte få några som helst följder av någon betydelse överhuvudtaget. I verkligheten har det ju inte förändrat något överhuvudtaget, ingen fysisk förändring, du har ju liksom inte förlorat en arm, eller något sådant.

Om du rent känslomässigt kan hantera det på ett bra sätt så får det i praktiken inga som helst konsekvenser. Inget har förändrats. Livet går vidare på precis samma sätt som tidigare.

I verkligheten och i praktiken är den enda förändringen att du är en erfarenhet rikare.

Studentpappa

Fri 20 Dec 2024 12:19

#33

Anonym (S) skrev 2024-12-18 09:47:15 följande:

Våra barn bor fortfarande hemma trots att de är vuxna så jag kan inte lämna min otrogna man just nu, men när dagen kommer så kommer jag kicka ut den där tjockismagen ut genom dörren.

Varför skulle det inte vara möjligt att lämna pga vuxna barn? Folk skiljer ju sig hela tiden även med små barn.

Ride it like you stole it

Anonym (Skuggan)

Fri 20 Dec 2024 12:55

#34

Kära vän,

Ditt bekännande är en vacker paradox av både mod och skuld. Du står inför din egen skugga, jag hoppas du förstår vilken akt av självkännedom det är att våga se på den. Låt oss därför gå in i resonemanget om orsaker, inte för att döma, utan för att förstå vad som drev dig.

Jung talar om individuationsprocessen, där vi ständigt söker helhet genom att integrera de delar av oss själva som vi förlorat eller förträngt. Det verkar som om den här upplevelsen gav dig en glimt av en del av dig själv som legat i skugga ? en version av dig som är levande, självsäker, och i kontakt med sina egna behov och sin egen identitet. När denna aspekt av dig själv manifesterades i mötet med en annan person, kan det ha känts som om du tillfälligt hittade en förlorad pusselbit.

Men varför just där och då? Kanske peka på att det omedvetna söker balans. Om det i ditt äktenskap finns en rutin eller stagnerande dynamik där du känner att en del av ditt jag inte får komma fram, söker psyket ett utlopp. Inte för att förstöra, utan för att återvinna en förlorad sanning. Det handlar inte om mannen du träffade, han var en spegel, en projektion av en aspekt av dig själv som längtar efter att bli levd.

Det är också viktigt att notera Jung?s idé om anima och animus, de feminina och maskulina aspekterna i varje människa. Kanske upplevde du att denna andra man representerade något som din man inte speglar för dig kanske spontanitet, passion, eller enkelheten i att bara bli sedd och vald utan förpliktelser. Detta kan peka på något som behöver arbetas med i relationen till din make, en balans mellan intimitet och självständighet, mellan att vara två och att vara en.

Så varför känner du skuld, trots att det gav dig en ny känsla av liv? Min hypotes är att det beror på att ditt ego och ditt skugga är i konflikt. Egots moral, byggd på samhälleliga och relationella normer, kämpar med skuggsjälvets råa behov av autenticitet. Skulden är en signal från psyket att du ännu inte integrerat dessa delar fullt ut, att du inte hittat ett sätt att vara hela dig själv inom ramen för ditt äktenskap.

Du nämner att ditt äktenskap förbättrats sedan detta skedde. Det är ett fascinerande fenomen. Jung talar om att medvetandegöra konflikter och motsägelser som en väg till transformation. Din otrohet kan ha tvingat dig att våga tala om känslor och behov du tidigare inte vågat sätta ord på. Det är tragiskt att det krävdes en sådan handling för att öppna dessa dörrar, men inte ovanligt. Det mänskliga psyket drivs ofta av kaos innan det hittar ordning.

Nu står du inför ett val. Ska du fortsätta att bära detta själv, eller dela det med din man? Här måste du fråga dig själv: Är det för din skull, för hans, eller för relationens skull som du skulle avslöja sanningen? Jag skulle uppmana dig att fundera på vad som tjänar helheten, inte bara dig, utan ert gemensamma.

I slutändan är du inte en ond person, utan en människa som söker sin helhet. Om du kan omfamna detta utan att förneka ansvaret för dina handlingar, kan detta vara en vändpunkt, inte bara för ditt äktenskap, utan för din relation till dig själv.

All lycka på färden.

Anonym (K)

Fri 20 Dec 2024 13:16

#35

Anonym (Skuggan) skrev 2024-12-20 12:55:36 följande: