• Anonym (Bedragerskan)

    Jag har varit otrogen

    Det här kommer skaka om löven i träden. Jag söker på inget vis sympati eller ens medhåll för vad jag gjort. Vill ni moralisera och kasta pekpinnar på mig, knock yourselves out.


    Jag är en kvinna. Gift sedan en herrans massa år, början på 00-talet. Jag älskar min man. Det gör jag.

    Jag har varit otrogen. Jag reser en del i min tjänst både inrikes och utrikes. Detta hände på en av mina utrikes resor för ett par månader sedan.


    Vi "sågs" på dansgolvet på ett event som vi båda var en del av. Utbytte några ord när vi svalkade av oss. Vi sågs senare igen i hotellbaren och fastande för varandra direkt. Efter att baren stängt slog vi följe och det slutade med att jag följde med honom till hans rum. Jag kontemplerade mycket med mig själv om att från det att jag sa ja till hans invit att följa med till hans rum att det är fel av alla anledningar, ändå fattade jag det beslut jag gjorde.


    Jag gjorde fel. Man är inte otrogen. Så varför? 


    För mig, det som gjorde att jag tillätt mig själv att gå över alla gränser och bedra min man var att jag för första gången på länge tyckte om mig själv. Den jag var och hur jag var. En del av mig jag saknat och längtat efter. Det handlade aldrig om sexet i sig eller honom. Det handlade om mig. Superegoistiskt, absolut. Jag tyckte om mig själv och jag vill ha tillbaka den delen av mig. 

    Det ställer ju mycket på sin spets i mitt äktenskap, eller hur? Många frågor som varför kan jag inte vara mig själv med min man. 


    Han vet inget och jag vet inte om jag kommer att berätta. Det enda jag vet är att mycket i vårt äktenskap har utvecklats till det bättre, och det beror på att jag vågat ta upp känsliga ämnen, öppna upp om vad som pågår inom mig men också tvingat honom att prata. För våra uppenbara problem är inte bara mina, de är våra och vi bär båda ett ansvar till att vårt äktenskap är vad det är idag. Jag bär fullt och eget ansvar för min otrohet.

    Men jag tror tyvärr att det har varit en nyckel till att vi har en positiv utveckling. Kanske kommer allt gå åt helvete ändå men jag hoppas vi håller ut. 


    Skulle jag köpa min mans resonemang om han var otrogen i detta nu, jag tror ärligt att jag skulle det, om det var en engångsgrej. Lätt att säga nu såklart, när det väl (kanske) händer kommer mitt ego att få sig en törn av sällan skådat slag.


    Någon som kan relatera eller våga resonera?


     

  • Svar på tråden Jag har varit otrogen
  • Anonym (Bedragerskan)
    Anonym (jury) skrev 2024-12-17 21:47:56 följande:
    Skulle nog råda dig att ge upp och separera redan nu. Så behöver du inte berätta något och kan komma ut av äktenskapet med äran i behåll. Gör du inte det kommer du snabbt förlora kontrollen över situationen och kan inte undgå att få skurkrollen när det senare kraschar.
    Jag har en fråga till dig, vad är det du tänker att jag ska förlora kontrollen över?

    (uppriktigt nyfiken)
  • Borås61

    Hej på dig! Men du! Vi är ju bara människor . Klsrt att sånt kan hända och händer hela tiden. Det är ju lurigt detta. En gång kanske är ok? ja du vet😮?💨
    Men det är konstigt med äktenskap på nåttvis. Jag tror vi har nått hemligt i oss som vi vill göra / få av våra partners men som man aldrig vågar uttala.. skäms/feg u name?t?
    Med det sagt . Tänk om man kunde va helt öppen!
    Är där själv. Inte legat med nån annan men har en så go typ  kollega som jag gärna kramar? är så kär i henne men är ju gift 😳

  • Borås61
    Anonym (Bedragerskan) skrev 2024-12-17 20:29:41 följande:

    Tack för att du delar med dig. 


    Tappat min identitet har jag definitivt gjort och det är en sorg att komma på det och när man inser det och så ska man försöka hitta sig själv i röran av allt man skapat. Jag har identifierat att JAG är som bortblåst av att driva Familjen AB med allt vad det innebär. Jag har varit mamma i första hand, kollega i andra och sedan fru och jag själv...ja hon ligger/låg begraven under vardagslivet och bestyr. Kanske att fru kommer på andra plats egentligen men ungefär. Våra barn är stora, ett utfluget och ett hemmavarande som inte fullt så beroende av oss eller ens intresserad av att hänga med oss föräldrar och det har skapats ett slags vakuum. Vi ska återfinna oss själva. Jag har pratat med min bättre hälft om att jag känner mig vilse och vet inte vem JAG är längre. Vi kom överens om att vi skulle ha roligt och hitta på kul saker med och utan varandra, utan varandra var viktigt för oss båda för att vara oss själva. Min man verkar inte lida av identitetskris som jag då han är sitt jobb, jag är inte mitt jobb, det är ett nödvändigt ont och något jag tycker om och är bra på men säger egentligen väldigt lite om vem jag är. Nåja, kan göra långt utlägg/inlägg om det här. 


     


    Åh känner igen. Skriv till mig????
  • Anonym (S)

    Våra barn bor fortfarande hemma trots att de är vuxna så jag kan inte lämna min otrogna man just nu, men när dagen kommer så kommer jag kicka ut den där tjockismagen ut genom dörren. 

  • KimLinnefeldt

    Du har tagit ett snedsteg, du har inte inlett en annan kärleksrelation vid sidan av. Alla kan råka kliva över skaklarna någon gång. Försök förlåta dig själv, och jag tycker inte att du ska berätta det för din man.

    Hämta istället kraft ur den passion du upptäckte när det kåta djuret i dig fick spelrum. Använd det med din man. Utmana dig själv och honom, våga saker du aldrig vågat, provocera med att vara kåt, att göra perversa saker med honom, allt som kan öka stressen och spänningen i ett lite sömnigt äktenskap. Våga vara snuskig, riktigt jävla snuskig.

  • Anonym (Vilhelmina)

    Tycker inte att du ska säga något. Men hoppas att ni använde kondom, så att din man inte får veta sanningen på ett obehagligt sätt. 

  • Anonym (Bedragerskan)
    Anonym (Vilhelmina) skrev 2024-12-18 16:54:00 följande:

    Tycker inte att du ska säga något. Men hoppas att ni använde kondom, så att din man inte får veta sanningen på ett obehagligt sätt. 


    Det vore ju mindre trevligt. Ska man vara otrogen får man ju ändå ta visst ansvar. Ironiskt nog. Men ja, det gjorde vi.
  • Anonym (jury)
    Anonym (Bedragerskan) skrev 2024-12-17 23:36:37 följande:
    Jag har en fråga till dig, vad är det du tänker att jag ska förlora kontrollen över?

    (uppriktigt nyfiken)
    Ditt förhållande till din man naturligtvis.

    Just nu är du ju herre på täppan genom att du haft en rätt så banal ONS på en jobbresa men lyckats vända det till något positivt. Dels ser du själva snedsteget som ett slags självförverkligande, dels får det inga konsekvenser för dig men däremot för din man som du ger i uppdrag att förbättra sig själv genom ditt iscensatta terapiprojekt.

    Krävs väl ingen större fantasi att föreställa sig vad som kommer att hända när din mans förbättringar uteblir och det blir dags för nästa jobbresa. Du har ju bara fått belöningar men inga negativa konsekvenser.

    Men också utan kommande snedsteg verkar det rätt kört iom. att du verkar totalt förvirrad omkring vad du egentligen vlll. Ena stunden vill du satsa 100% på nuvarande förhållande med en förbättrad version av din man, stunden spekulerar omkring separation med vänninor och drömmer om ett liv som singel.

    Därför tycker jag det är bättre att du gör slut nu, istället för om några år när resultatet ändå blir det samma.
  • Anonym (K)

    Alternativt  berätta för din man, vilket jag uppfattade som ett alternativ du inte bestämt dig för i första inlägget.
    Att börja arbeta på sitt förhållande, kanske med äktenskapsrådgivning är meningslöst om det finns lögner och mörkande.
    Men du verkar så nöjd så det kommer inte att hända.

  • Anonym (Bedragerskan)
    Anonym (jury) skrev 2024-12-18 18:51:50 följande:
    Ditt förhållande till din man naturligtvis.

    Just nu är du ju herre på täppan genom att du haft en rätt så banal ONS på en jobbresa men lyckats vända det till något positivt. Dels ser du själva snedsteget som ett slags självförverkligande, dels får det inga konsekvenser för dig men däremot för din man som du ger i uppdrag att förbättra sig själv genom ditt iscensatta terapiprojekt.

    Krävs väl ingen större fantasi att föreställa sig vad som kommer att hända när din mans förbättringar uteblir och det blir dags för nästa jobbresa. Du har ju bara fått belöningar men inga negativa konsekvenser.

    Men också utan kommande snedsteg verkar det rätt kört iom. att du verkar totalt förvirrad omkring vad du egentligen vlll. Ena stunden vill du satsa 100% på nuvarande förhållande med en förbättrad version av din man, stunden spekulerar omkring separation med vänninor och drömmer om ett liv som singel.

    Därför tycker jag det är bättre att du gör slut nu, istället för om några år när resultatet ändå blir det samma.

    Ser mig definitivt inte som herre på täppan eftersom jag trampat väldigt snett i äktenskapet. Självförverkligande, nja, sanning med modifikation men lätt att man kan tänka så då just den här händelsen ställt mycket på sin spets. 


    Jag har inga krav på min mans förbättringar eftersom det ligger utom min kontroll. Den enda personen jag kan och är intresserad av att förbättra/förändra är mig själv. Och det är det enda jag tänker ska ske. Jag ser i det här läget endast mina egna tillkortakommanden och hur jag själv tappat bort mig egen person bortom fru, mor och kollega. Min egen individualitet har gått i träda och jag bär ensam ansvar för det. 


    Jag har kanske inte få några negativa konsekvenser annat än mitt dåliga samvete över sveket till personen jag älskar. Jag antar att den enda riktiga konsekvensen som räknas är att jag faktiskt berättar och tar vad som ges eller inte ges. 

    Jag tycker mig inte vara förvirrad, kanske är jag det utan att inse det men jag känner mig något mer klarsynt än vad jag varit på länge, och ja, det är sjukt trist att det krävdes en natt i en annan mans famn.


    Jag drömmer inte om ett liv som singel, då hade jag varit singel. 

Svar på tråden Jag har varit otrogen