Min man vill inte behålla

*sterilisera SIG

Det är bra att ni inte bråkar om det, men ett beslut behöver ju tas och jag hoppas att ni kommer fram till det tillsammans 

Jag hade en kompis som blev oplanerad gravid, de andra barnen var 5 och 3 när minsta föddes. I det fallet ville inte pappan behålla men mamman sa att "hon skulle ta allt ansvar" detta funkade såklart inte och det var många bråk innan separation när han var runt 2

En annan kompis blev oplanerat gravid när de andra barnen var 2 och 4, hon ville egentligen behålla men både platsbrist och vetskapen att hennes förhållande med pappan skulle vara över gjorde att hon valde abort, det var väldigt jobbigt för henne just då men med tiden har hon insett att det var nog det bästa för familjen 

Sen kan jag hålla med om att en sterilisering är bra, men det brukar man inte tänka på innan man riktigt är där om man är van att använda skydd som brukar fungera, i ts fall kondom. När jag var nöjd med min p-stav så satt iaf inte jag och min man och pratade om det, det var först när det var dags att byta ut den som det kom på tal

Ja. Det finns alltid en risk. Tro mig, jag vet. Min man vet. Han ville inte fortsätta graviditeten men valet var helt mitt, sa han. Han ansåg att han helt enkelt fick hacka i sig det för han hade medverkat till att vi hamnade där. 

Är ni tillsammans tar man väl beslut tillsammans om man skaffar barn tillsammans. Avser du separera beslutar du ju helt själv. Avser du behålla barnet och din man inte vill det innebär ju det att ni separerar och du tar ensam vårdnad om det tredje barnet och ni har delad vårdnad om de övriga två. Märkt upplägg men så kan de bli när man inte är samspelta eller överens. Det löser sig säkert även det upplägget. Jag har hört om konstigare saker och konstellationer. Gör det du tror är rätt för dig och dina två befintliga barn i första hand och din man i andra hand. Livet är fullt av tuffa beslut. Vill du ha barnet kör på det och acceptera en ny familjekonstellation. 

Vill man som kvinna ha ett barn som mannen är negativt inställd till redan innan det fötts?

Svår situation... Man är två om ansvaret att sex kan leda till graviditet. Samtidigt är det kvinnan som måste genomföra aborten. I denna situation är det kvinnan som får bestämma hur det ska bli - män har inte samma valmöjlighet. Samtidigt tänker jag att båda bär ansvar för graviditeten och i min värld ligger nog att ångra en abort närmare än att ångra ett barn

Strunta i barn när 3? Det är ju redan skapat. 

Vet du själv hur en abort går till? Den fysiska och psykiska smärtan att tvingas föda ut ett foster när hela ens kropp protesterar? 

tror det blir svårt för en kvinna (som vill ha barnet) att kunna förlora sin man för att han får henna att genomgå en sådan sak. Tror relationen skulle ta ordentligt med stryk

Ja, det beror såklart på vilken vecka vi pratar om. Ju tidigare desto bättre, men är man sent ute så lutar det mer åt att du har en poäng. Om det inte är försent i graviditeten så är det kanske är värt besväret om man redan har 2 friska barn och ett bra lov i övrigt. Mannen uttrycker att han inte orkar. Risken finns att familjen splittras.

Varför är hans ork viktigare än hennes trauma? För ja abort är ett trauma, särskilt när hon egentligen vill behålla, och hon har även trauma sedan tidigare från tidigare missfall. Om hon tvingas till abort kan det bli precis lika påfrestande för relationen. Och egentligen är det slutliga valet hennes då det är hon som måste genomföra det och hennes kropp. 

Så ja jag tycker att hon ska prata med honom och förklara hur situationen är för hennes del. Och känner hon verkligen att hon inte vill ta bort bebisen, som jag uppfattat av hennes inlägg, och gå igenom allt aborten innebär så behöver hon inte det.

Att gå från 2 till 3 barn gör inte så stor skillnad i egentid. Och mannen har uttryckt att han knappt har någon ork i nuläget så barnvakt och lite tid borta från barnen ibland är väl en riktigt bra idé (oavsett om de skaffar en till eller inte)? jag tycker då det är viktigt att lägga lite tid på förhållandet ibland så man håller glöden vid liv och orkar med vardagarna. 

Ingen aning, jag har aldrig varit i den situationen. Jag är mer nyfiken på om man som kvinna vill ha en sån man? 

Det är inte förbjudet med abort och självklart ska man inte använda sig av det lättvindigt men många svar här är verkligen helt knäppa. Två vuxna människor har råkat bli gravida trots skydd men det är bara mannen som ska hacka i sig det och bara acceptera att, trots att han har det så jobbigt med barnen, en som han är konstant osams med och en som bara vill ha mamma, så blir det ett barn till. Annars är det ett "trauma" för henne. Det är inget barn än, det är ett embryo och en tidig abort är inte så dramatisk för kroppen. Psykiskt påfrestande kan det vara ja men livet går inte under. Varför tvinga en man som är så på bristningsgränsen att skaffa ett barn till. Att behålla hälsan och relationen och orka med de barn man har måste vägas mot att avbryta en tidig graviditet. Ts får då fråga sig om det är värt att separera och ta hand om tre barn själv. Eller är det viktigare att vara friska, leva i en familj och orka med sina barn. 

Det finns bara goda förutsättningar om båda vill ha barnet. 

Att göra abort är inte mentalt enkelt för alla. Särskilt om man egentligen inte vill göra det. Det är ett barn man väljer bort och det kan vara väldigt tufft för vissa. Hur kan du vara så säker på att hon inte alltid kommer ångra det, anklaga sin man för att ha varit tvungen att göra aborten som hon inte ville göra och att förhållandet kommer ta slut pga det? Att göra aborten kommer inte säkerställa att förhållandet kommer överleva eller att båda kommer orka med att ta hand om sina barn  

Och det är DIN man det. Alla andra behöver inte tänka som ni.

Det scenariot är högst troligt.

Varför tvinga kvinnan att göra abort?

Det är ett gemensamt beslut i det här läget anser jag. De planerade inte fler barn, det råkade bli graviditet trots skydd. Varför tvinga på mannen ett barn han inte vill ha. Jag tycker det är lika illa i detta läge faktiskt. Eller, egentligen värre. Men inser att det finns många abortmotståndare här. Därför tycker jag inte ts ska rådfråga här utan prata med en professionell som kan hjälpa till att sortera tankarna, inte bara ur abortmotståndares perspektiv. Det handlar inte bara om det embryo som finns utan också om de barn och den man som redan finns. Ingen kommer tvinga ts till abort men mannen kan välja att gå, eller bryta ihop och inte orka ta hand om den familj han har. 

Tror du verkligen att det kommer blir mentalt enklare att gå igenom en graviditet när pappan absolut inte vill ha barnet och därefter leva i en familj där pappan inte ville ha barnet eller såg fram emot det utan kanske går in i utmattning eller depression. Man måste ta in helhetsbilden.

Vi kan bara spekulera i vad som blir mentalt enklare, det beror fullständigt på hur mycket TS vill ha detta barn/inte vill göra abort. Det är något hon behöver komma fram till så hon inte ångrar sitt beslut i framtiden 

Jag gjorde en abort mot min vilja för några år sen. Den känslan kommer alltid att finnas med. Du måste komma fram till vad du verkligen vill. Om dina andra barn är mammiga så kanske din man får steppa in och få ett fint band det här barnet (det får han troligtvis med de andra också) Jag förstår att det är svårare än vad man kan tänka sig eftersom jag själv varit där och jag vek mig. 
Jag önskar att jag kunde ge dig en stor kram!