Anonym (Kvinna 55) skrev 2025-01-28 08:31:46 följande:
Håller med dig, Makens självkänsla minskat bla pga kronisk sjukdom. Han förlorade jobbet och fick avtalspension vilket han egentligen inte ville, många fysiska krämpor mm. Lite för mycket alkohol på det. Inte ovanligt men samlivet har ju inte blomstrat direkt. Till det uppgivenhet kring funkissonen. Högst förståeligt att hans lust och självkänsla kroknat men han har inte tagit hjälp för sitt mående. Detta har pågått i många år.vi har kämpat verkligen.
I detta har jag varit hans främsta samtalspartner, han har få vänner. I perioder har det känts som att han lever genom mig. Det är bättre nu
Jag arbetar heltid, krävande jobb. vi Har gemensamt ansvar för hemmet men maken gör ändå det mesta eftersom han har mer tid.
Men att jag då skall omfamna hans osäkerhet i sänghalmen blir faktiskt för mycket. Jag behöver en partner. Jag har också issues och känslighet även om jag har mer lust. Här kunde viagran vara en hjälp för att komma igång. Inget annat. Och som sagt, han har testat med i samband med alkohol och då får han ont i magen. Det blir ju också stress såklart. Dessa tabletter köptes på nätet och är slut (var inte så många) vilket inte kändes bra med tanke på medicinering därav läkarkontakt som det blivit så mycket debatt om.
Vi har en resa att göra absolut. Med betoning på vi.
Jag tror också att ni har mycket andra problem, som är mycket större, än att det handlar om potens.
Dessutom verkar inte alls de försök han redan gjort med Viagra alls blivit lyckat. Det behöver inte alls ha med alkohol att göra, att han fått ont i magen. Det låter inte som det kom något positivt av det. Jag tror inte att potensmedel räddar detta. Ni måste ha kul ihop. Ni måste kunna ha närhet utan press.
Jag tror du måste fundera på vad era problem egentligen är, och varför ni är tillsammans.
Är det för barnen? Ekonomin?
Om ni inte hade barn ihop. (eller inget funktionshindrad) skulle ni vara ett par?
Du skrev att ni mest är vänner. Om det är så kan det vara omöjligt att få ett sexliv att fungera. Dvs ni, varken du eller han, kanske inte har känslor som räcker till.
Jag tror att du först måste vara ärlig mot dig själv. Vad vill du egentligen. Älskar du honom. Älskar han dig. Är du redo att fortsätta så här. Hur skulle du vilja att livet var (förutom sexlivet). Jag vet att ni har ett funktionshindrat barn och det är så klart svårt, men med era förutsättningar, hur skulle erat liv kunna bli bättre.
När du funderat på vad du vill, så tycker jag att du ska vara ärlig mot honom. Att du inte kan stanna i relationen, som den är, att du inte mår bra och att du inte upplever att han mår bra heller. Ta reda på hur han mår och känner. Han verkar ju verkligen må jättedåligt. Jag tror inte att potensmedel räddar detta. Ni måste ha kul ihop. Ni måste kunna ha närhet utan press.
