Hjälpa "incel"?

Han kan ha svårt att förstå hur andra uppfattar honom eller tycka att anpassning inte ska behövas, "man ska kunna vara som man vill". Ha svårt att se sig själv utifrån.

Då blir det svårt att hjälpa, så länge han inte hittar någon som är likadan som han själv. Hittar han någon som är mer vanlig, så riskerar hon att bli olycklig efter ett tag.

Han kan ha svårt att förstå hur andra uppfattar honom eller tycka att anpassning inte ska behövas, "man ska kunna vara som man vill". Ha svårt att se sig själv utifrån.

Då blir det svårt att hjälpa, så länge han inte hittar någon som är likadan som han själv. Hittar han någon som är mer vanlig, så riskerar hon att bli olycklig efter ett tag.

Ja jag tror att du har helt rätt. Hans problem är definitivt att han är väldigt mycket "sig själv" i alla lägen utan att göra grundläggande naturliga anpassningar som de flesta gör. Det gör att han blir sedd som konstig. Han klär sig också på ett sätt som stärker den bilden. (Återigen, han har ingen diagnos)

Jag tänker så här, tänk om jag aldrig anpassade mig, utan gick runt och gjorde och sa det som föll mig in? Då hade jag nog haft samma problem. Vi människor filtrerar ju oss och anpassar oss alltid hela tiden utan att vi ens tänker på det. Vi kan visa vilka vi är och vara oss själva, men det måste vara på ett sätt som fungerar med vår omvärld och inte skrämmer bort folk, annars utesluter man lätt sig själv och hindrar andra från att lära känna en. 

Min dröm är att han hittar någon och att de blir lyckliga, få saker skulle göra mig gladare.

Hjälpa "incel"? Lite osäker hur jag ska formulera detta, känns som ett känsligt ämne. Men vill understryka att jag verkligen menar väl.

Är en tjej i 30-årsåldern som har en manlig vän i samma ålder. Han är en jättefin person, snäll, smart och omtänksam, men också väldigt socialt "udda" och speciell och inte så anpassad till normer för hur man kommunicerar alltid. (Ingen känd diagnos)

Han har levt i ofrivillig celibat i evigheter, men har inte på något sätt en dålig kvinnosyn och skyller inte på någon annan för detta. Han har under många år försökt dejta, blivit besviken/sårad och nu helt gett upp sedan flera år. Han säger att det är ok och att han fokuserar på annat i livet istället.

Men jag som hans vän känner ju honom och märker att han är ledsen över detta. Jag tycker att det är synd att han som är en sån fin person gett upp på kärleken redan. Det är ju inte ett val han gjort heller egentligen.

Jag vet att jag inte borde lägga mig i, men jag bryr mig om honom genuint och jag är en sån som vill fixa saker jämt. Som kvinna känner jag också att jag har en ganska glasklar bild av vad exakt som är problemet och jag tror att jag på rkktigt kan hjälpa honom- om han bara lyssnar på mig och får låta mig styra processen.

Han behöver sannolikt göra ganska stora förändringar för att ha en chans att kunna få en kvinna, tyvärr, utifrån hur de flesta kvinnor är ( I främst hur han tar hand om sig själv och kommunicerar/anpassar sig socialt.) Det är det ena. Det andra är att nog sjutton borde det väl finnas någon enstaka kvinna därute som kan se bortom eller till och med uppskatta allt det här udda?

Jag har erbjudit hjälp med dejtingtips och sånt men han säger att han inte vill, så jag har släppt det och inte tagit upp det mer. Men jag ser hur han mår och jag ser ju samtidigt ett problem som jag tror jag kan fixa, så det gnager lite.

Önskar seriös feedback kanske främst från män i liknande situation som min vän, hur jag ska tänka här?

Snälla, ni som skriver i denna tråd. Att man ska vara vanlig, normal, inte vara sig själv etc. HUR ska man vara? Väldigt intresserad.

Är det inte att indirekt erkänna att man själv är fake och låtsats för att passa in? Ni är alltså inte den ni utger er för att vara lol. Tycker inte att det låter varken sunt eller hälsosamt. Eller man gör bara som alla andra? Man har inga egna åsikter eller tankar? Kan tycka att denna sortens människor är riktigt tråkiga och färglösa. Skulle personligen undvika dessa. Oftast väldigt rädda för att sticka ut. Det är ett problem i detta land.

Sen om den här killen beter sig på ett indirekt sätt som inte är smickrande eller t ex talar illa om kvinnor. Och lever i ofrivillig celibat. Då är han en incel. Men on han lever frivilligt celibat nu och koncentrerar sig på annat. Nej, då är han faktiskt inte det.

Snälla, ni som skriver i denna tråd. Att man ska vara vanlig, normal, inte vara sig själv etc. HUR ska man vara? Väldigt intresserad.

Är det inte att indirekt erkänna att man själv är fake och låtsats för att passa in? Ni är alltså inte den ni utger er för att vara lol. Tycker inte att det låter varken sunt eller hälsosamt. Eller man gör bara som alla andra? Man har inga egna åsikter eller tankar? Kan tycka att denna sortens människor är riktigt tråkiga och färglösa. Skulle personligen undvika dessa. Oftast väldigt rädda för att sticka ut. Det är ett problem i detta land.

Sen om den här killen beter sig på ett indirekt sätt som inte är smickrande eller t ex talar illa om kvinnor. Och lever i ofrivillig celibat. Då är han en incel. Men on han lever frivilligt celibat nu och koncentrerar sig på annat. Nej, då är han faktiskt inte det.

Jag tänker inte riktigt så. Jag anpassar mig till andra/samhället hela tiden och tycker inte att det är fejk. Till exempel, jag kanske gillar att ha skinnjacka på mig varje dag, men på jobbet måste jag ha kavaj, så där har jag det. Är jag fejk då? Det är en avvägning jag gör för att passa in i ett sammanhang, och jag gör det eftersom det är i mitt intresse att passa in i gruppen på mitt jobb och följa reglerna där. Ta också någon som går på en första dejt och väldigt gärna vill ha barn, den personen vill kanske egentligen fråga ut dejten om barnplaner, men vill vara strategisk och väljer inte det tillfället eftersom att det skrämmer bort dejten potentiellt, man vill ta det när man lärt känna varandra lite. Jag kanske har en stor röd hatt som jag älskar. Men så får jag kanske höra att folk tycker jag verkar lite udda när jag har den på mig och blir avskräcka från att prata med mig. Då får jag fundera på vad som är viktigt för mig, kontakt med andra, eller den röda hatten. Att anpassa sig är en fråga om att vara socialt strategisk och inte nödvändigtvis att vara fejk, tycker jag. Man kan visa vem man är och ge uttryck för sina behov på ett sätt som inte är exkluderande. 

 Ignorera dessa, deras syfte är att i största mån få människor som inte lever som dom, gör som dom. Att få dig att tro att det är någon fel på dig. Att du är udda etc etc. Detta härstammar ur deras egna osäkerhet och förmåga att faktiskt "våga".  Ibland bara ren avundsjuka för att vara helt krass.  Detta är människor som följer strömmen blint. Tänk på citatet " drinking the kool aid". 

Dessa är dom första att dricka och dö i en sekt. Det går inte att lura lättpåverkade människor. Det är därför en viss typ av människor t ex aldrig hamnar i en sekt.