Hjälpa "incel"?

Menar du att din vän också har svårt att försörja sig på grund av hur han är?

Att lämna den röda hatten hemma när man är på jobbet är ju något som de flesta förstår, däremot är det nog inte lika många som tycker att det är värt det att vända alla personliga uttryck ryggen i syfte att hitta en partner. Man vill ju bli älskad för den man är, inte för någon som man har klätt ut sig till.

Det låter ändå som att han har accepterat det på något sätt och det kan vara skönt det. Kanske du också borde acceptera det?

Och BTW: TS, sluta se honom som en incel. Jag kan tycka att jag och han är ganska lika på det du har berättat och jag ser mig inte som en incel. Bara att jag lever i ja, ofrivillig celibat, skulle man väl kunna säga. 

Men kan det inte finnas andra sammanhang där man har ett intresse att passa in och tillhöra än just jobbet? Jag ÄR ju dessutom inte den röda hatten, den är inte min personlighet bara för att jag gillar den. Den kan vara en del av hur jag trivs med att uttrycka mig, men den kanske inte passar in överallt och den kanske på olika sätt begränsar mig. Om jag bär den i ett sammanhang där den inte passar så kanske jag sänder signaler om vem jag är som inte stämmer med verkligheten eller hur jag vill uppfattas och det kanske inte gynnar mig socialt eller gynnar de intressen jag har. Men det är upp till var och en, ska man bära den hela tiden oavsett sammanhang utan att bry sig, ska man medvetet välja sammanhang att bära den utifrån någon form av tanke eller strategi eller ska man inte bära den alls. Det bestämmer man ju själv. Så länge det är medvetet spelar det ju ingen roll.

Trådstartarens vän har ju velat hitta en partner, han har försökt och med tiden blivit mycket besviken. Vill inte/orkar inte söka mer.

Ts blir ledsen för vännens skull, tycker att han är omtänksam och fin och borde få hitta någon. Vad är det för ont i det? 

Sedan är det en annan sak att det kan vara svårt att hjälpa vännen om svårigheterna beror på vännens personlighet.

Att anpassa sig eller inte; människan har alltid anpassat sig efter den grupp som den tillhör. I ett jägar- och samlarsamhälle var samordningen livsviktig för att överleva. Man kunde också se på jägar- och samlarsamhällen som fanns kvar i början på 1900-talet att de hade en samordnad kultur och gemensamma seder. De var inga kulturlösa "vildar".

Sedan behöver man ju inte vara överanpassad, men det är ju bra om man inte skaffar sig själv stora problem genom att göra/säga lite vad som helst, så att man sedan blir ensam och olycklig.

Vårt moderna samhälle, som är en demokrati, ger ganska vida möjligheter ändå att vara sig själv, åtminstone på fritiden. Det gäller bara att hitta likasinnade.

Om man inte kan hitta ett jobb eller hitta en partner på grund av att man gör/säger precis vad som helst, trots att man skulle vilja ha det, så är det ju ett problem. Och problemet ägs då av personen som inte vill justera lite på hur den uppträder. Faktiskt.

Nu har TS vän sagt att han inte längre söker efter någon, så TS fär nöja sig med det beskedet. Om hon inte snubblar över en kvinna som liknar vännen på pricken. Då skulle jag nog försöka sammanföra dem. 

Det klart att man måste tänka själv, men man måste också kunna se när det är någon vits med att driva sin egen linje och när det inte skulle leda någonstans alls.

Varför skulle någon vilja hjälpa dig?

Han ÄR en incel eftersom incel är en person som lever i ofrivilligt celebat. Det är inte detsamma som mysogyn incel.

TS, du skriver att du tror att du skulle kunna hjälpa honom eftersom du ser vad som är fel. Men sen skriver du att det i så fall är ganska mycket han behöver ändra på.

Du skriver att han är snäll men har ett "udda" sätt att vara och kommunicera. Detta är inget man enkelt ändrar på, eftersom det är en del av hans personlighet. Särskilt om han inte själv tycker att det är något problem, samt inte vill ändra på sig.

Han kanske själv har insett detta? Det kan vara därför han har slutat att aktivt försöka träffa någon, samt inte vill ha hjälp. Han är den han är och kan inte ändra på så mycket som skulle behövas för att uppfattas som "normal". Då skulle han utplåna sig själv. Han hopp står till att hitta en kvinna som också är lite udda, eller som kan se bortom dessa drag. Precis som du skriver.

Jag tror inte att du eller någon annan kan "fixa" detta åt honom. Om du skulle råka springa på någon lämplig kvinna kan du försöka sammanföra dem, men det är allt.

Det är en intressant diskussion det här. Men det som gör folk svåra att umgås med, och de man väljer bort, är inte dom som inte ?är sig själv?, utan dom som inte lyssnar in andra, som inte är tillräckligt receptiva för att läsa av det sociala spel alla nånstans spelar med i. Vissa har dock tillräckligt med karisma som väger upp för den bristen, och lyckas på så sätt bilda relationer, om än kortvariga.

Man är inte fejk, utan hittar ömsesidiga plan att mötas på. Ingen kan tvinga fram det, men utan det blir man lätt ensam