Normen att skaffa barn

Håller inte med om det. Får ofta frågan om varför jag inte har barn och folk som pikar på att det är dags för mig och varna att inte vänta för länge. 

Du har rätt i att ju längre jag velar desto mindre troligt är att det blir något barn. Känner ju dock att jag gärna bli stabil i mig själv innan jag isf börjar producera...

Ena dagen ser jag mitt liv med barn om 50 år och nästa dag inte. Det är det som är mitt problem som jag tror är mest baserat på rädsla men säkert även påverkat av samhället enligt mig trycker på att ha barn. 

Vilken jobbig situation, som fler skrivit så behöver du nog hjälp från vården att börja arbeta med ditt mående och fokusera på DIG. En kurator kan också vara bra att prata med för att bena ut dina tankar och känslor.
......

Sen ska du absolut prata mer med din partner, om det är jätteviktigt för din partner och du kan tänka dig barn men ändå inte är helt säker, så bör ni ha en plan innan att tex partnern är den som får kliva in för avlastning i större grad, vara beredd att ge dig extra utrymme för att få tid till dig själv tex. Sen om du landar i att du faktiskt inte alls är intresserad av att skaffa barn så får du kanske börja bearbeta redan nu hur det om din partner väljer att lämna. Men det viktiga är att ni kan ha en dialog om det hela, kanske kan ni prata med någon tillsammans för att tydligt sätta ord på känslorna och ventilera vartefter, så att det inte blir en sådan sak man inte pratar om. Även om ni bestämmer er för att försöka få barn så vet man ju heller aldrig om det kommer gå, och även det är nog viktigt att diskutera i denna situation, samt hur ni ställer er till att tex adoptera om det visar sig att ni båda om 5 år verkligen vill ha barn men inte kan, på så sätt kan du också ge dig själv mer tid att tänka och känna efter utan den biologiska stressen.

Väljer inte djur och människor att föröka sig utan avkomman poppar bara magiskt fram ändå?

Vem vet vad du kan tvingas uppleva i resten av ditt liv, men jag antar att du tänker fortsätta så länge du har möjlighet?

Jag fattar inte riktigt resonemanget.

Snälla uttala dig ogärna om saker som du inte har en susning om eller medicinsk expertis. Nej, utmattning beror inte på någons personlighet eller anpassningsretorik.  Däremot har det med långvarig belastning att göra. Man brukar bedöma det som en diagnos, om det är besvär som man gått med ca 6 månader. Däremot ser man att kvinnor drabbas mer.

Det beror oftast på det sk "dubbel arbetet" kvinnor tvingas jonglera. Med sköta allt i hushållet, jobba och ta hand om barn. Inom detta område det vi att män kan förbättra sif. Så att kvinnor får en mycket bättre balans i sitt liv.

Förhoppningsvis så ska ju inte heller kvinnan ta reda på allt det där du nämner själv. Vi hoppas ju såklart att hon har en förstående och samarbetsvillig man. Som avlastar och stöttar henne i sin vardag med alla bestyr :)

Jag tycker att TS ska fundera över om hon faktiskt vill ha barn. Du ska inte lyssna på argumentet att du lr egoistiskt. Detta lr även något som speciellt män sysslar med för att skuldbelägga kvinnor. Det är ditt liv och ditt val. Och det är bättre att tänka till lite mer än för lite.

Önskar dig lycka till i vad du än beslutar.

Åsa/SSK

Om du läser tråden så svarade TS mig och sa att hon fått diagnosen anpassningsstörning. Jag har själv varit utbränd och känner flera utbrända. Det är du som inte har koll.

Jag skrev även att hon behöver säga nej och annat 

I hennes svar verkar det snarare vara jobbet som är belastningen.

Men det beror ju på hur man hanterar utmaningar och problem som person.

Om du läser tråden så svarade TS mig och sa att hon fått diagnosen anpassningsstörning. Jag har själv varit utbränd och känner flera utbrända. Det är du som inte har koll.

Jag skrev även att hon behöver säga nej och annat 

I hennes svar verkar det snarare vara jobbet som är belastningen.

Men det beror ju på hur man hanterar utmaningar och problem som person.

Det känns inte som om du vill ha barn. Detta vet man oftast när man passerat 30. Och det är helt okej. Alla behöver inte få barn. Så skit i att få barn och fokusera på dig själv istället, skaffa husdjur kanske?

Man kommer aldrig vara helt stabil när man får barn. sedan finns det grader av helvete och det är ju viktigt att tänka på då. Så är man helt trasig och icke funktionell. Typ inte kan arbeta. Missbrukar tabletter eller något då är det inge vidare.