• Crognas

    Normen att skaffa barn

    Hej, 
    Jag skulle vilja höra lite åsikter om att skaffa barn vs inte skaffa barn. 

    När jag var 27år så var jag så säker att jag skulle ha en längtan efter barn vid 30-32 års ålder. Nu är jag 32 och tvivlar rejält på om jag öht ska ha barn. 
     
    Jag har varit på väg mot utmattning pga långvarig stress ett par gånger de senaste fem åren och känner mig väldigt stressad även idag. Hur ska jag då orka ta hand om ett barn också!!?? Känner att jag inte kommer att klara ännu mer stress och oro i mitt liv. Men har ju inte många år på mig nu heller innan det inte är rimligt längre pga åldern..

    Jag sa till min man nör vi började dejta att jag kommer vilja ha barn men har verkligen börjat tvivla nu. Jag vet att han vill ha barn och känner att jag skulle svika honom om vi inte får barn pga vad jag har sagt tidigare. 
    Känner mig helt förtvivlad över detta och vet inte vad jag ska göra 😥

  • Svar på tråden Normen att skaffa barn
  • Crognas
    Anonym (Z2) skrev 2025-04-11 18:43:23 följande:

    Det blir rätt ensamt vid 40-50 med din katt när du inte är aktuell på krogen, kroppen hänger lite, kompisarna är med sina familjer i högtider som ni delat kanske förrut. Netflix och katt väntar dig xD


    Vilken otroligt uppiggande kommentar... 
    Livet blir vad man gör det till. Oavsett om det blir barn eller inte så kommer jag inte deppa ihop för att min kropp "hänger" eller att jag inte är aktuell på krogen. Går knappt på krogen ens som det är nu. Jag finner min glädje i annat- t.ex. träning. Håller på att lära mig gymnastik inklusive bakåtvolt och flickis till exempel.  
  • Anonym (Mannen)
    Anonym (SSK) skrev 2025-04-11 13:23:44 följande:
     Då borde du veta att anpassningsstörning är en psykisk störning och kommer i samband med stress. Eller livsomvändande situationer. I TS fall är det en psykisk åkomma snarare än en utbrändhet i sig.

    Det finns inte några kopplingar/forskning emellan utbrändhet och personlighet och anpassningsförmåga. Jag skulle vilja att du presenterar underlag för det. Stärks det av forskning och vetenskap. Du vet tydligen ner än mig som är medicinskt utbildad och har arbetat i över 30 år.

    Du är man alltså? Och har varit utbränd?
    Anonym (Thomas) skrev 2025-04-11 13:28:55 följande:
    Är du sann eller? Ellet har det mer göra att det råkar vara en kvinna som motbevisar dig? Människan har medicinsk utbildning. Det har inte du. Vet inte om du spelar din eller faktiskt är det.

    Av intresse kikade jag runt själv och hittade inte så mycket som något belägg för det du påstår. Att utbrändhet skyller ha med personlighet och anpassningsförmåga att göra. Det finns riktigt duktiga chefer som blir utbrända. Det handlar om att man tar på sig för mycket. Oftast handlar det om människor som vill och högpresterar. Ingen är född med stresshantering det är något man lär sig och kan träna upp. Det kan hända vem som helst. Även om det är kvinnor främst.

    Har sett dina inlägg i tråden. Och din attityd emot kvinnor blir ganska uppenbar. Skärp till dig, är mitt råd.

    Nu är det väl egentligen två olika saker vi diskuterar. Dels utmattning/utbrändhet och dels anpassningsstörning. Det sista var den diagnosen hon fick. Jag påstod inget kring den diagnosen.


    Det finns gott om forskning som visar ett samband mellan utmattning och personlighetsdrag. 


    Jag kan gräva fram studier om du vill men till att börja med ställde jag bara en fråga till ChatGPT.


    Jag vet att Institutet för Stressmedicin i Göteborg gjort en studie som visade att 40% av kvinnliga patienter med utmattningssyndrom uppvisade tvångsmässiga personlighetsdrag.


    Sen finns det flera studier kring Big Five (de fem personlighetsdragen) och utmattningssyndrom som visar ett starkt samband mellan neuroticism och utmattning samt en ökad risk hos personer med hög samvetsgrannhet.


    Frågan till ChatGPT:


    Finns det något samband mellan personlighetsdrag och utbrändhet?


    ChatGPT said:

    Ja, det finns ett ganska välbelagt samband mellan vissa personlighetsdrag och risken för utbrändhet ? även om utbrändhet alltid uppstår i ett samspel mellan individ och miljö.


    Personlighetsdrag som ofta kopplas till ökad risk för utbrändhet:




    PersonlighetsdragHur det ökar risken för utbrändhet







    Perfektionism

    Leder till orimligt höga krav på sig själv, oförmåga att känna sig nöjd, överdriven självkritik.





    Hög pliktkänsla

    Svårt att säga nej, överdriven ansvarskänsla, tar på sig för mycket.





    Neuroticism (hög känslighet för stress)

    Ökad benägenhet till oro, självtvivel, stresskänslighet.





    Extraversion & hjälpsamhet

    Kan öka risken om man ofta sätter andras behov före sina egna.





    Låg självmedkänsla

    Svårt att vila, återhämta sig, sätta gränser eller vara snäll mot sig själv.







    Forskning visar också:



    Personer med låg psykologisk flexibilitet (svårt att anpassa sig eller släppa kontroll) löper ökad risk.




    Kontrollbehov och svårt att visa svaghet ökar risken.




    Introverta och högkänsliga personer kan bränna ut sig i miljöer med mycket social press.




    Arbetsmiljö och organisatoriska faktorer (höga krav, låg kontroll, brist på återkoppling) är dock avgörande för alla.








    Skyddsfaktorer:




    Skyddande dragVarför det skyddar







    Självmedkänsla

    Gör det lättare att vila, säga nej och acceptera mänskliga begränsningar.





    Självinsikt

    Att känna sina egna signaler på stress och agera i tid.





    Flexibilitet

    Kan anpassa strategier, släppa kontrollbehov, hitta alternativa lösningar.





    Socialt stöd

    Att våga be om hjälp och ha goda relationer.





  • Anonym (Z2)
    Crognas skrev 2025-04-11 18:49:54 följande:
    Vilken otroligt uppiggande kommentar... 
    Livet blir vad man gör det till. Oavsett om det blir barn eller inte så kommer jag inte deppa ihop för att min kropp "hänger" eller att jag inte är aktuell på krogen. Går knappt på krogen ens som det är nu. Jag finner min glädje i annat- t.ex. träning. Håller på att lära mig gymnastik inklusive bakåtvolt och flickis till exempel.  

    Crognas skrev 2025-04-11 18:49:54 följande:
    Vilken otroligt uppiggande kommentar... 
    Livet blir vad man gör det till. Oavsett om det blir barn eller inte så kommer jag inte deppa ihop för att min kropp "hänger" eller att jag inte är aktuell på krogen. Går knappt på krogen ens som det är nu. Jag finner min glädje i annat- t.ex. träning. Håller på att lära mig gymnastik inklusive bakåtvolt och flickis till exempel.  
    Nakna sanningen och du frågar faktist om andras åsikt. dina päron kommer en dag gå bort (om De har det beklagar) tillslut är livet det vad du gjort livet till kvar. Jag tycker personligen att samhället idag lurar unga kvinnor att karriären, självständighet är vad som är viktigt i livet. När min farmor gick bort samlades 40 Pers, ingen brydde sig om hennes karriär utan vilken god mor, farmor, etc etc hon var 
  • Tow2Mater
    Anonym (egoism) skrev 2025-04-10 15:56:20 följande:
    Det handlar inte om att överleva som art, utan att länder med minskad befolkning sakta men säkert kollapsar. Jag tror många endast tänker kanske tio år framåt.

    Vad det handlar om är lågt barnafödande över lång tid, vilket är precis det som sker nu, och också anledningen till att politikerna först nu börjar vakna. De har förmodligen hoppats på att barnafödandet ska gå upp, men nu när det inte gjort det börjar man prata om det som ett problem. Varför?

    För att decennier av lågt barnafödande leder till ett kollapsat samhälle. Ekonomin kraschar, pensionsåldern kommer tvingas höjas rejält och det kommer råda brist på arbetskraft.

    Man kan lösa detta tillfälligt genom att importera arbetskraft, men då i princip alla utvecklade länder har problem med barnafödande flyttar man bara problemet från ett land till ett annat.

    Vi i Sverige kommer inte känna av effekten förrän om kanske 30 eller 40 år, och det är väl därför folk här är så ignoranta inför den kommande katastrofen.
    Var du lugn, Sverige kan alltid bli USAs 51 stat om det krisar i framtiden.
  • Anonym (K)

    När jag var i din ålder hade jag aldrig haft någon barnlängtan och ville verkligen inte ha barn. Vilket slet på relationen till min dåvarande make.

    Sedan skiljde jag mig (flera anledningar, däribland barnfrågan där vi inte var överens) och gifte om mig med en man som inte heller ville ha barn. 

    Men en bit in i relationen ändrade vi båda inställning och nu är jag 38 år gammal och gravid i åttonde månaden med vårt första barn. Vi är superlyckliga och det känns helt rätt.

    Jag är glad att jag väntade tills det kändes rätt för mig. Tycker inte du ska låta någon påverka dig, att skaffa barn är ett stort beslut och det ska kännas rätt.

  • Anonym (ABC)
    Tow2Mater skrev 2025-04-11 20:03:21 följande:
    Var du lugn, Sverige kan alltid bli USAs 51 stat om det krisar i framtiden.
    Nej tack, hemska tanke.
  • Crognas
    Anonym (Z2) skrev 2025-04-11 19:46:24 följande:

    Crognas skrev 2025-04-11 18:49:54 följande:
    Vilken otroligt uppiggande kommentar... 
    Livet blir vad man gör det till. Oavsett om det blir barn eller inte så kommer jag inte deppa ihop för att min kropp "hänger" eller att jag inte är aktuell på krogen. Går knappt på krogen ens som det är nu. Jag finner min glädje i annat- t.ex. träning. Håller på att lära mig gymnastik inklusive bakåtvolt och flickis till exempel.  
    Nakna sanningen och du frågar faktist om andras åsikt. dina päron kommer en dag gå bort (om De har det beklagar) tillslut är livet det vad du gjort livet till kvar. Jag tycker personligen att samhället idag lurar unga kvinnor att karriären, självständighet är vad som är viktigt i livet. När min farmor gick bort samlades 40 Pers, ingen brydde sig om hennes karriär utan vilken god mor, farmor, etc etc hon var 

    Jupp, det gjorde jag. Och då får man räkna med såna icke genomtänkta kommentarer också...
    Jag är adopterad och min mamma var ensamstående och hon gick tyvärr bort för 1,5 år sedan, så har inga föräldrar kvar i livet (Samma gällde på min mammas begravning som på din mormors begravning).


    Men du vet ingenting om mitt liv så du har ingen rätt att säga att jag kommer vara ensam när jag är 40-50 år. Har många vänner, släktingar och en syster som aldrig skulle lämna mig (hon har för övrigt även 2 barn).
    Du vet heller ingenting om mina livsval utöver vad som har diskuterats här i tråden.


    Tycker det är bra att kvinnor är självständiga och har en karriär. Men det ena behöver inte utesluta det andra. 

  • Crognas
    Anonym (K) skrev 2025-04-11 21:10:14 följande:

    När jag var i din ålder hade jag aldrig haft någon barnlängtan och ville verkligen inte ha barn. Vilket slet på relationen till min dåvarande make.

    Sedan skiljde jag mig (flera anledningar, däribland barnfrågan där vi inte var överens) och gifte om mig med en man som inte heller ville ha barn. 

    Men en bit in i relationen ändrade vi båda inställning och nu är jag 38 år gammal och gravid i åttonde månaden med vårt första barn. Vi är superlyckliga och det känns helt rätt.

    Jag är glad att jag väntade tills det kändes rätt för mig. Tycker inte du ska låta någon påverka dig, att skaffa barn är ett stort beslut och det ska kännas rätt.


    Då är du ett levande bevis att man kan ändra sig efter 30 år. Det är skönt att höra. 


    Så härligt att det blev så bra för dig och din nya make, det glädjer mig. Grattis till blivande bebisen. Allt gott till er! :) 


    Ja, det är det jag tänker. Det är ett väldigt stort beslut. Man kan ju inte bara lämna bort barnet om man inte orkar längre eller tröttnar på det. Man kan alltid sklijas från en partner, men ett barn är för alltid. 

  • ClumsySmurf
    Anonym (SSK) skrev 2025-04-11 13:23:44 följande:
    Anonym (Mannen) skrev 2025-04-11 13:04:28 följande:
    Om du läser tråden så svarade TS mig och sa att hon fått diagnosen anpassningsstörning. Jag har själv varit utbränd och känner flera utbrända. Det är du som inte har koll.

    Jag skrev även att hon behöver säga nej och annat 

    I hennes svar verkar det snarare vara jobbet som är belastningen.

    Men det beror ju på hur man hanterar utmaningar och problem som person.
     Då borde du veta att anpassningsstörning är en psykisk störning och kommer i samband med stress. Eller livsomvändande situationer. I TS fall är det en psykisk åkomma snarare än en utbrändhet i sig.

    Det finns inte några kopplingar/forskning emellan utbrändhet och personlighet och anpassningsförmåga. Jag skulle vilja att du presenterar underlag för det. Stärks det av forskning och vetenskap. Du vet tydligen ner än mig som är medicinskt utbildad och har arbetat i över 30 år.

    Du är man alltså? Och har varit utbränd?
    anonym(SKK i 31 år) skrev följande
    Big five model personality traits and job burnout: a systematic literature review
    https://bmcpsychology.biomedcentral.com/articles/10.1186/s40359-023-01056-y

    he Big Five and adolescent adjustment: An empirical test across six cultures
    www.researchgate.net/publication/274836519_The_Big_Five_and_adolescent_adjustment_An_empirical_test_across_six_cultures

    <br />
    <div class="quote" data-id="83366662">
    <div class="quote-nick">Anonym (SSK) skrev 2025-04-11 13:23:44 f&#246;ljande:</div>
    <div class="quote2" style="border-style: solid; border-width: thin; border-color: #a3a3a3; background: #ededed; padding: 10px; margin-bottom: 10px; background-image: url('www.familjeliv.se/bundles/flmtinymce/img/quote-dark.png'); background-position: 5px 5px; background-repeat: no-repeat; padding-left: 30px;">
    <div class="quote-nick">Anonym (Mannen) skrev 2025-04-11 13:04:28 f&#246;ljande:</div>
    Om du l&#228;ser tr&#229;den s&#229; svarade TS mig och sa att hon f&#229;tt diagnosen anpassningsst&#246;rning. Jag har sj&#228;lv varit utbr&#228;nd och k&#228;nner flera utbr&#228;nda. Det &#228;r du som inte har koll.<br /> <br /> Jag skrev &#228;ven att hon beh&#246;ver s&#228;ga nej och annat&#160;<br /> <br /> I hennes svar verkar det snarare vara jobbet som &#228;r belastningen.<br /> <br /> Men det beror ju p&#229; hur man hanterar utmaningar och problem som person.</div>
    &#160;D&#229; borde du veta att anpassningsst&#246;rning &#228;r en psykisk st&#246;rning och kommer i samband med stress. Eller livsomv&#228;ndande situationer. I TS fall &#228;r det en psykisk &#229;komma snarare &#228;n en utbr&#228;ndhet i sig.<br /> <br /> Det finns inte n&#229;gra kopplingar/forskning emellan utbr&#228;ndhet och personlighet och anpassningsf&#246;rm&#229;ga. Jag skulle vilja att du presenterar underlag f&#246;r det. St&#228;rks det av forskning och vetenskap. Du vet tydligen ner &#228;n mig som &#228;r medicinskt utbildad och har arbetat i &#246;ver 30 &#229;r.<br /> <br /> Du &#228;r man allts&#229;? Och har varit utbr&#228;nd?</div>
    <br /><br /><br />"<em>Du vet tydligen ner &#228;n mig som &#228;r medicinskt utbildad och har arbetat i &#246;ver 30 &#229;r</em>."<br /><br />
    <div class="quote"><br />
    <div class="quote-nick">anonym(SKK i 31 &#229;r) skrev f&#246;ljande<br /><br /><br /></div>
    <h1 data-test="article-title" data-article-title="">Big five model personality traits and job burnout: a systematic literature review</h1>
    <h3 class="c-article__sub-heading" data-test="abstract-sub-heading">Results</h3>
    <p>The initial search identified 3320 papers, from which double and non-focused studies were excluded. From the 207 full texts reviewed, the studies included in this review were 83 papers. The findings show that higher levels of neuroticism (r from 0.10** to 0.642***; &#946; from 0.16** to 0.587***) and lower agreeableness (r from &#8722;&#8201;0.12* to &#8722;&#8201;0.353***; &#946; from &#8722;&#8201;0.08*** to &#8722;&#8201;0.523*), conscientiousness (r from -0.12* to -0.355***; &#946; from &#8722;&#8201;0.09*** to &#8722;&#8201;0.300*), extraversion (r from &#8722;&#8201;0.034** to &#8722;&#8201;0.33***; &#946; from &#8722;&#8201;0.06*** to &#8722;&#8201;0.31***), and openness (r from &#8722;&#8201;0.18*** to &#8722;&#8201;0.237**; &#946; from &#8722;&#8201;0.092* to &#8722;&#8201;0.45*) are associated with higher levels of burnout.</p>
    <h3 class="c-article__sub-heading" data-test="abstract-sub-heading">Conclusions</h3>
    <p>The present review highlighted the relationship between personality traits and job burnout. <strong>Results showed that personality traits were closely related to workers&#8217; burnout risk.</strong> There is still much to explore and how future research on job burnout should account for the personality factors.</p>
    <br /><br /><a href="bmcpsychology.biomedcentral.com/articles/10.1186/s40359-023-01056-y" title="Linkify Plus Plus" class="linkifyplus" target="_blank" rel="noopener">bmcpsychology.biomedcentral.com/articles/10.1186/s40359-023-01056-y</a><br /><br /><br /><br /></div>
    <br /><br /><br /><br /><br /><br /><br clear="all" />
  • Anonym (K)
    Crognas skrev 2025-04-11 21:38:56 följande:

    Då är du ett levande bevis att man kan ändra sig efter 30 år. Det är skönt att höra. 


    Så härligt att det blev så bra för dig och din nya make, det glädjer mig. Grattis till blivande bebisen. Allt gott till er! :) 


    Ja, det är det jag tänker. Det är ett väldigt stort beslut. Man kan ju inte bara lämna bort barnet om man inte orkar längre eller tröttnar på det. Man kan alltid sklijas från en partner, men ett barn är för alltid. 


    Tack för de fina orden. :) Det kommer att bli bra för dig, vad du än väljer, så länge det känns rätt och valet är ditt. Tänk på att du har tid att landa i vad som är rätt för just dig.

    Minns hur "alla" (kändes det som) försökte stressa mig när jag var i din ålder "tänk om du ändrar dig och det blir försent" osv. Jag trodde ju på det där och fick en väldig ångest. Men det gick på första försöket när vi väl bestämt oss att skaffa barn och jag är som sagt 38 år!

    Vet att det inte är så för alla men vill bara lugna med att det där att det blir så himla svårt att bli gravid senare är väldigt överdrivet. Känner idag många som fått barn sent, det har gått hur bra som helst. 

    Du är ung och du har tid, stressa inte. 
Svar på tråden Normen att skaffa barn