NPF ärftlighet

Hjälp... du verkar totalt missat att de flesta "får" diagnoserna efter att barnen fötts? hur vanligt det är att föräldrarna utreds i samband med att deras barn gör?

Så är fallet i alla familjer som jag känner till med NPF som har mer än ett barn

Fast bara för att man får diagnosen i vuxen ålder så betyder ju inte det att den inte funnits med hela livet. 

Dessutom, om de två flesta får diagnosen så ska man kanske stanna där, inte skaffa fler barn. 

Nej, varför tror du jag skrev "får"?

Barnen diagnostiseras inte vid födseln, det är lätt att hinna få några stycken innan det uppdagas.

Varken jag eller min man har npf, däremot ett av barnen. Npf är ju inte ärftligt på samma sätt som bruna ögon tex, där man antingen har genen eller inte. Både jag och maken har vissa drag av npf men det har inte utgjort några direkta problem för oss i livet. Alla har vi ju bra och mindre bra sidor liksom. Vårt barn har däremot fått flera av de här dragen och det påverkar så pass mycket att hen fått diagnosen adhd. 

Jag har en förälder med (iofs odiagnosticerad) npf, men som sagt har jag inte ärvt min förälders svårigheter. Min man har också npf i sin släkt, men har det inte själv. 

Arv av personliga egenskaper är inte riktigt så enkelt som du lägger fram det. 

Sen det här med att få diagnos eller ej. Vi stannade vid två barn för att vi bedömde att det var lagom arbetsbörda för oss. Att vårt barn inte hade npf-diagnos då spelade ingen roll. Vi kände våra barn och visste vad de behövde. För det behövs inga diagnoser. Skolan och socialtjänsten däremot är väldigt beroende av att ha det på papper. 

Det är inte så enkelt.

1) Det är långt ifrån alla som blir utredda, även om de skulle få en diagnos om de blev det. Därför vet inte alla att de har diagnos. Det gäller kanske mest hos de som är födda före 2000-talet, innan dess var det mer av ett stigma att ha diagnos, än vad det är idag. Jag känner de som idag är 50-70 år, som bestämt förnekar att de och/eller deras barn skulle ha diagnos trots att det är jättetydligt att de har det, eftersom att för dem är det samma sak som att det skulle vara fel på dem. Den inställningen är ovanligare i yngre generationer.

2) Det kan vara svårt att se att man själv eller någon närstående har diagnos, eftersom de typiska beteendena och hur man fungerar med NPF finns i släkten, och då blir detta normalt för dem som har det omkring sig varje dag. Man blir helt enkelt hemmablind.

3) Man kan ha ett par eller flera av dessa beteenden eller symptom på NPF, men det är inte tillräckligt mycket för att få diagnos. Som utomstående kanske man därför tycker att någon definitivt har diagnos eftersom de har ett eller ett par tydliga symptom, men i realiteten är det inte tillräckligt för att vården skulle sätta en sådan diagnos.

4) Alla med diagnos är inte likadana, och de kan ha olika symptom även om de är släkt. Är man vuxen har man ofta lärt sig t.ex. sociala regler intellektuellt och kan därför kompensera för de svårigheter som ofta är mycket tydligare hos barn som inte lärt sig det ännu. Plus att NPF ofta är lite olika hos män och kvinnor, bl.a. för att kvinnor har lättare för det sociala samspelet än män, och kvinnliga NPF:er kan maska sin NPF bättre än män. 

(Jag har troligen också NPF, men är född på 70-talet och blev aldrig utredd. Det var först när jag fick egna barn med diagnosen som jag förstod att jag själv nog skulle ha fått diagnos om jag blivit utredd.)

Hur många har många har många barn med npf?

Vi har ett barn med autism men inget av syskonen har det och ingen annan i någon av våra släkter.
Barnet med autism går i en skola som har både anpassad skola (fd särskola)
och resursklasser för barn med autism utan intellektuell funktionsnedsättning..
Går totalt ca 60 barn på skolan i dom olika klasserna.
Inte en enda av familjerna har 6 barn, de flesta har två barn, några tre.
Några har barn där en t ex har autism och ett syskon något annat inom npf men de flesta har bara ett barn med diagnos.
Men visst är npf till viss del ärftligt och syskon kan få olika diagnoser inom npf
men att det är jättevanligt att familjer skaffar många barn med npf det är ju inte vanligt men visst finns det om man letar.
Men verkligen inte de flesta familjer där barn har autism eller andra npf diagnoser.
Ett par familjer gör det inte till att det är vanligt! 

Jag fick mina barn när jag var 22 24 och 26.
Den första fick sin diagnos mär hon var 10 år . På den föräldrarutbildningen snubblade jag över flickor med add, en artikel om det. Jag fick ett aha! Gjorde en utredning och fick min npf diagnos.
Det var inget någon misstänkt tidigare, jag var bara lite annorlunda. 
Jag är högpresterande och maskar väldigt bra.
Så jag tänker att många fler än jag fått sina diagnoser efter att de fått barn.
Dumt att döma folk utan att veta