NPF ärftlighet

Men då jobbar man inte på rätt sätt.
Min yngsta son går i lågstadiet och de jobbar ganska mycket så som man gjorde när jag själv var liten.
Dvs det finns specialpedagoger men de är inte i klassen. Utan i klassen har man en lärare och en utbildad lärarassistent. En elev har även en resurs så till största delen är det tre vuxna personer i ett klassrum med 22 elever.

Min son samt ett par andra barn "går iväg" med specialläraren då och då. Och så var det även när jag gick i skolan, Pelle och Fredrik fick gå och sitta med "Britta" på matten i liten grupp för de behövde mer hjälp.
Det var inget snack då om att bli utkastad och det säger man inte idag heller. Samtidigt daltas det inte. Utan man har tidigt kartlagt hur barnen ligger till och sen plockar man ut dem när det behövs. Så att alla är med på tåget. 

Och då menar jag inte (eftersom många drar den parallellen direkt) att det finns något egenvärde i att inkludera alla utan det finns nog barn (mitt barn kan vara ett av dem) som så småningom kommer hamna i resursskola eller så. Inkluderingen får inte gå så långt att den drabbar den enskilda eleven som inte får det den behöver eller som inte mår bra och den får inte drabba klassen. Det är inte jaget före laget där. 

Fast när det gäller skolan så har man ju sabbat hela grundförutsättningen sedan 90-talet.

Med kommunaliseringen så kom en evig resursbrist där man tvingas göra klasserna allt större och med färre och färre vuxna i skolan. Lägg till det den nya läroplanen från -94 som gick från att lära ur kunskap till flum och att eleverna skulle stå för sitt eget lärande. Och så digitaliseringen på detta, med Ipads istället för att skriva och läsa, spretiga skolappar med material från nätet och you-tube. 

Och sen att lärarutbildningarna blivit så oattraktiva att någon med nästan obefintliga betyg kommer in på utbildningen och sen ska lära upp nästa generation. 

Men är npf diagnoser bara ADHD för dig?

Det finns flera diagnoser inom npf och i olika grader.

Många med autism behöver lugn och ro, lugn miljö och orkar inte med stökiga miljöer, många behöver hörselkåpor eller hörlurar för att dämpa ljud.

Många går därför i resursklasser med ca 6 barn så att man kan ha lugn och ro och inte gå i stora klasser där det kan bli hög volym.

Min son har även utvecklingsstörning och alla 6 st i hans klass behöver lugn och ro. Alla klasser på skolan både särskola och resursklasser är små och mycket lugnare än vanliga klasser.
Många med autism vill ha ordning och förutsägbarhet.
Nu går dock min son i särskola.

Min son klarar inte skrik och håller för öronen när bebisar skriker.

Npf är ju inte bara ADHD och inte ens alla med ADHD är störiga elever.
Min dotter har ingen diagnos och ingen i vår släkt men hon har lärt sig av sin bror att man kan vara olika och har stor förståelse för andra med olika diagnoser och funktionshinder.
En av hennes kompisar har ADHD och är inte stökig och bråkig på något sätt.
Hon blir däremot störd när andra i klassen stökar.

När min dotter, kompisen med ADHD och en till tjej satt och jobbade med grupparbete var det några killar i klassen, alla utan diagnos som störde och var högljudda, läraren var någon annanstans
Kompisen med ADHD har jättesvårt att koncentrera sig när det är stökigt och bad killarna vara tystare då blev killarna ännu mer högljudda, tjejerna sa till dom flera ggr men killarna fortsatte och till slut började kompisen med ADHD att gråta för att dom störde, jättejobbigt för henne att koncentrera sig och hon jagar upp sig.

Det är verkligen inte bara barn med ADHD som stör i klasserna.
Men många fördomar!

Precis! Jag är lärare och min erfarenhet är att det ofta inte är dem med ADHD eller NPF generellt som stör. Utan det är ofta helt vanliga barn vars föräldrar inte sätter gränser. Och sedan blandar folk ihop det, och skyller på barn med diagnos.

Ja. Mitt barn med adhd är för tyst, enligt lärarna. Däremot är skolmiljön så jobbig att mitt barn ofta inte ens klarar av att gå dit. Bara tanken på skolan skapar så mycket ångest.  Inlärningsmässigt finns inga problem, tvärtom. Men som skolan ser ut idag är den helvetet för många barn med npf. 

Skolorna har inte tillräckliga resurser för att hjälpa de här barnen och det blir vi föräldrar som får sköta undervisningen istället. 

Det är jag tveksam till. Kan du belägga det, någon källa som uttrycker hur exakt? 

Jag tänker på att barn/folk med ADHD ofta inte hinner prioritera, men då är det ju pga impulsivitet. Alltså att de agerar innan de skulle kunna prioritera.Vuxna klarar det oftast bättre och även medicinering hjälper ju där.

Jag har också undervisat elever med autism som inte kunde skilja på vad som är den huvudsakliga handlingen i en text och vad som är helt oviktiga detaljer. Och då är det svårt att skriva t.ex. en sammanfattning. Det är vanligt, ja.

Men jag tror inte riktigt att det är samma sak om man ska prioritera vad som är viktigast att göra i vardagen. T.ex. vad som är viktigt för en själv att lägga energi på. Men det är så klart snarare långfristiga beslut. Om man måste bestämma något snabbt på plats - då kan jag tänka mig att en del kan ha svårt för det. 

Jag vet. Det är hemskt, blir bara sämre. 

Det har du helt rätt i! 

Men det är ju INTE en diagnoskriterierna. 

Det är väl tyvärr så att många ADHD:are skaffar barn för glatta livet på ren impuls, utan att tänka sig för och då blir det såhär. 

När jag gick i skolan på 80 talet så var vi 28-32 elever i klassen på det prepubertala mellanstadiet med en enda lärare och det funkade ändå för det mesta riktigt bra.

I mitt barns klass har de varit 20-25 och det är nästan omöjligt att få arbetsro trots 3-4 gånger så många vuxna i rummet. Så jag håller inte riktigt med om din framställning att det är större klasser idag för så har det inte varit vad jag har sett.

Men att inte få ha ordentliga böcker utan bara en massa pappersblad tycker jag är sorgligt och det bidrar inte precis till någon läsglädje eller engagemang i ett ämne. Jag hade inte själv kunnat tänka mig att jobba i dagens skola för jag hade blivit en Hitler och då hamnar man troligen i tingsrätten, eftersom lärare gör det bara de försöker försvara sig mot elever med kniv idag, ungefär.

Lägg till att en del skolor har skrotat skolbänkar och alla barn ska springa till sin låda så fort de vill ha en penna till, extraboken etc. Otroligt kontraproduktivt. 

Mina barn har som tur är skolbänk, riktiga skolböcker, och skolbibliotek med bibliotekarie. 

Man kan nog konstatera att kommunaliseringen av skolan gav en ojämlik skola. 

Antal elever var kanske ungefär detsamma, men då hade man redan korrigerat för de elever som inte klarade av den vanliga klassen. Det fanns mycket mer resurser för specialklasser och man bedömde skolmognad innan man började.

Sen var hela skoldagen uppbyggd på ett bättre sätt, man hade sina lektioner, ett schema, sina böcker, sin plats. Inte som idag när man springer runt och sitter på olika platser och ska styra sitt eget lärande genom att googla.

Så 28 elever som har en plats, ett fast schema, en bok att läsa från början till slut, det kanske fungerar. Men inte 28 elever som ska sitta lite här och där och förväntas ta ansvar för sitt eget lärande när en Ipad lockar med alla möjliga roligheter. 

Och skolreformerna som fokuserar mer på test och prov och betyg än faktiskt undervisning och inlärning ger en känsla av misslyckande. Och tidigare fanns det regler för vad skolan skulle erbjuda, idag är det målstyrt, man ska uppnå en viss kunskapsnivå, men inga krav på skolan exakt vad de ska göra för att eleverna ska nå målen. Fokus ligger på att klara proven, inte faktiskt lära sig.

Man har systematiskt förstört skolan sedan 90-talet, men istället för att se detta och förändra till det bättre, så skyller man på att barnen är ouppfostrade och förstör. Men de är ju offer för en skola som inte fungerar, och de har inte heller nåt val om de vill gå där eller inte. Lärarna slutar på löpande band, men barnen är fast i helvetet dag efter dag i 10 år av sin dyrbara uppväxt. 

På 90-talet, strax efter kommunaliseringen så satte man diagnos IF (intellektuell funktionsnedsättning), lite lättvindligt när ett barn behövde extra stöd som man inte hade utrymme för i budgeten, idag är det NPF som man använder för att få loss pengar och resurser att stötta barnen. Men så länge man inte gör om systemet så kommer det att vara barnen som får ta smällen. 

Så kan det definitivt vara. 

Det är ett stort missförstånd att det är barnen med NPF som stör och skapar oro i klassrummet. Det är tvärt om så att det är de som far mest illa av oron i klassrummen.