Anonym (Inte så enkelt) skrev 2025-05-06 09:14:03 följande:
Det kan bli tvärtom också. En del med NPF är mycket strukturerade, och barnen växer därför upp i en miljö med tydliga rutiner och tydliga regler/förväntningar, vilket är extra viktigt om man har den typen av NPF. Det måste vara hemskt att ha den typ av NPF som behöver ordning och rutiner, och samtidigt växa upp medföräldrar som är spontana, röriga, och tidsoptimister.
Själv är jag högutbildad med NPF och mitt jobb kräver koncentration, struktur och noggrannhet. Men så har jag inte AD(H)D heller.
Så är det för min dotters kompis.
Föräldrarna har inga diagnoser på papperet (vad jag vet) men jag skulle kunna sätta min högra hand på att pappan har ADHD och mamman någon form av ångestproblematik och även saknar motor.
Pappan är spretig, spontan och överallt. Som en studsboll. En lycklig studsboll i sitt kaos. Mamman får inte ihop just nåt.
Dottern har stora problem. Ett exempel från mellanstadiet var att jag till slut ifrågasatte varför min dotter behövde cykla så tidigt på morgonen och då visade det sig att hon cyklade förbi kompisen och fick denne ur huset, såg till att idrottskläder kom med och såna saker.
För att barnet inte fixade att få ihop det och föräldrarna inte hade vett att strukturera kvällen innan. Det här var under covid så iaf pappan jobbade hemma men ändå var det i praktiken min dotter och ytterligare en kompis som fick iväg barnet till skolan med oftast rätt grejor med. Nu förtiden är barnet aldrig i skolan.
Jag kan ju inte låta bli att fundera på hur det kunnat vara om barnet haft struktur och hjälp hemifrån på ett annat sätt från start.
