• Anonym (TS)

    NPF ärftlighet

    Jag kan verkligen förundras över att folk kan ha typ 6 barn och 4 av dessa har en NPF diagnos och föräldrarna upplever att det är så tufft. Köper att det är tufft. Men jag förstår inte att föräldrarna bara tror att dom haft otur och inte ser att någon eller båda föräldrarna har en NPF diagnos. Självklart blir det ju tuffare om man själv har en funktionsnedsättning och samtidigt inte har fått rätt stöd och verktyg med detta. 


    Varför verkar vissa vara så extremt omedvetna om ärftligheten? 


    Om man vet om att man som förälder har NPF kanske man inte heller från början kommer på tanken att skaffa 6 barn från första början?

    Jag har själv NPF och utgår mer från att mina barn kommer ha detta. Av den anledningen ser jag till att ge det bästa möjliga från första början. 

  • Svar på tråden NPF ärftlighet
  • AndreaBD
    Anonym (Dr Krall) skrev 2025-05-05 20:28:27 följande:

    Ja, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) har en stark genetisk komponent. Forskning visar att 70?80 % av fallen är ärftliga

    Detta innebär att om en förälder har diagnosen så ökar sannolikheten att dennes barn ska utveckla liknande symtom.


    Ja, men vi tänkte ju här tvärtom: Hur sannolikt är det att föräldern har en diagnos om barnet har det? Och det kan mycket väl vara så att både mamma och pappa har lite grann, men ingen av de två har verkligen problem i vardagen. 
  • AndreaBD
    Anonym (Va?) skrev 2025-05-05 20:35:38 följande:

    En naturlig konsekvens av att inte kunna planera och strukturera är att man missar saker som preventivmedel och då blir det många barn. Tror du verkligen att barnen är planerade? 


    Men även folk med NPF kan prioritera. Och det finns säkert en stor del av vuxna med NPF som prioriterar preventivmedel. 
  • AndreaBD
    Anonym (Inte så enkelt) skrev 2025-05-06 09:14:03 följande:
    Det kan bli tvärtom också. En del med NPF är mycket strukturerade, och barnen växer därför upp i en miljö med tydliga rutiner och tydliga regler/förväntningar, vilket är extra viktigt om man har den typen av NPF. Det måste vara hemskt att ha den typ av NPF som behöver ordning och rutiner,  och samtidigt växa upp medföräldrar som är spontana, röriga, och tidsoptimister.

    Själv är jag högutbildad med NPF och mitt jobb kräver koncentration, struktur och noggrannhet. Men så har jag inte AD(H)D heller.
    Håller med. Det finns en hel del föräldrar med NPF som skapar bra struktur hemma, eftersom de själva inte heller skulle fungera så bra utan den ordningen. Och det gagnar ju barnen också. 
  • Jesper f
    Anonym (TS) skrev 2025-05-05 16:08:33 följande:
    NPF ärftlighet

    Jag kan verkligen förundras över att folk kan ha typ 6 barn och 4 av dessa har en NPF diagnos och föräldrarna upplever att det är så tufft. Köper att det är tufft. Men jag förstår inte att föräldrarna bara tror att dom haft otur och inte ser att någon eller båda föräldrarna har en NPF diagnos. Självklart blir det ju tuffare om man själv har en funktionsnedsättning och samtidigt inte har fått rätt stöd och verktyg med detta. 


    Varför verkar vissa vara så extremt omedvetna om ärftligheten? 


    Om man vet om att man som förälder har NPF kanske man inte heller från början kommer på tanken att skaffa 6 barn från första början?

    Jag har själv NPF och utgår mer från att mina barn kommer ha detta. Av den anledningen ser jag till att ge det bästa möjliga från första början. 


    Ja, man undrar verkligen, och jag håller fullt med din bild. Och nej, de är verkligen inte ovanliga. De fröar av sig som maskrosor, och ingen sätter stopp.

    Fruktansvärt grymt, oansvarigt och egocentriskt, att döma sina barn till att leva med dessa handikapp för resten av deras liv, för att man inte begriper att skydda sig i sängkammarn. Och jag skulle säga att någonstans här måste sjukvården ingripa, och det är skolorna som måste skrika högt. Självklart ska vi ta hand om de barn där dessa funktionsvarianter uppstått efter att de blivit födda, men varför samhället ska stå för gigantiska kostnader för barn där vi redan innan vet innan tillverkning att sannolikheten för detta är överhängande - obegripligt.
  • Anonym (Inte så enkelt)
    Jesper f skrev 2025-05-06 13:24:20 följande:
    Ja, man undrar verkligen, och jag håller fullt med din bild. Och nej, de är verkligen inte ovanliga. De fröar av sig som maskrosor, och ingen sätter stopp.

    Fruktansvärt grymt, oansvarigt och egocentriskt, att döma sina barn till att leva med dessa handikapp för resten av deras liv, för att man inte begriper att skydda sig i sängkammarn. Och jag skulle säga att någonstans här måste sjukvården ingripa, och det är skolorna som måste skrika högt. Självklart ska vi ta hand om de barn där dessa funktionsvarianter uppstått efter att de blivit födda, men varför samhället ska stå för gigantiska kostnader för barn där vi redan innan vet innan tillverkning att sannolikheten för detta är överhängande - obegripligt.
    NPF är inte ett handikapp. Man funkar lite annorlunda, bara. Problemet är i många fall inte funktionsvariationens fel, utan att vårt samhälle är så oflexibelt och stelbent (framför allt skolan) att det försvårar för dem som inte passar in i den standardiserade mallen. Det skulle alltså kunna bli mycket bättre för människor med NPF om viljan fanns i samhället.

    Jag tycker att det är otäckt att allt som inte är "normalt" ses som någonting dåligt, att människor som inte är "normala" per definition inte lever fullgoda liv, att de inte kan vara nöjda och glada med att leva. Inställningen att livet måste vara perfekt för att vara värt att leva är både dum och potentiellt farlig.
  • Anonym (TS)
    Jesper f skrev 2025-05-06 13:24:20 följande:
    Ja, man undrar verkligen, och jag håller fullt med din bild. Och nej, de är verkligen inte ovanliga. De fröar av sig som maskrosor, och ingen sätter stopp.

    Fruktansvärt grymt, oansvarigt och egocentriskt, att döma sina barn till att leva med dessa handikapp för resten av deras liv, för att man inte begriper att skydda sig i sängkammarn. Och jag skulle säga att någonstans här måste sjukvården ingripa, och det är skolorna som måste skrika högt. Självklart ska vi ta hand om de barn där dessa funktionsvarianter uppstått efter att de blivit födda, men varför samhället ska stå för gigantiska kostnader för barn där vi redan innan vet innan tillverkning att sannolikheten för detta är överhängande - obegripligt.
    Usch det där menar jag verkligen inte! Däremot om man själv som vuxen har det tufft och har en nedsatt funktion och så skapar man barn som kräver extra mycket, ska man ha så många då? Det är tufft att ha barn i största allmänhet, det tar tid, engagemang, pengar och energi. Kan man ge 6 barn detta? Barn med syskon med NPF eller andra funktionsnedsättningar kan beskriva hur dom inte får plats i familjen. Att dom blir överskuggade. 
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (Inte så enkelt) skrev 2025-05-06 13:46:11 följande:
    NPF är inte ett handikapp. Man funkar lite annorlunda, bara. Problemet är i många fall inte funktionsvariationens fel, utan att vårt samhälle är så oflexibelt och stelbent (framför allt skolan) att det försvårar för dem som inte passar in i den standardiserade mallen. Det skulle alltså kunna bli mycket bättre för människor med NPF om viljan fanns i samhället.

    Jag tycker att det är otäckt att allt som inte är "normalt" ses som någonting dåligt, att människor som inte är "normala" per definition inte lever fullgoda liv, att de inte kan vara nöjda och glada med att leva. Inställningen att livet måste vara perfekt för att vara värt att leva är både dum och potentiellt farlig.
    Fast är man två vuxna med NPF och får barn med NPF och det behöver inte vara 4-5-6 stycken utan det räcker med ett eller två, så har man arslet fullt.
    Även om samhället skulle vara mindre oflexibelt och stelbent så är det BUP, SIP, kurator, elevhälsoteam och habilitering för barnen. Och sen kanske boendestöd, arbetsterapeut, läkarbesök etc för vuxna om svårigheterna är stora.
    En pråm kan kantra för mindre. 
  • Anonym (J)

    Och så kommer en annan där flertalet läkare först trodde att jag hade ADHD, autism osv, de var helt övertygade om det, men jag i själva verket sedan inte hade det utan PANDAS . 

    Undrar hur många som egentligen har det då? 

  • Anonym (J)

    Och innan någon säger att det är ovanligt. Tror bara det är lite okänt än så länge 

  • Anonym (Inte så enkelt)
    Anonym (Mamman) skrev 2025-05-06 14:26:45 följande:
    Fast är man två vuxna med NPF och får barn med NPF och det behöver inte vara 4-5-6 stycken utan det räcker med ett eller två, så har man arslet fullt.
    Även om samhället skulle vara mindre oflexibelt och stelbent så är det BUP, SIP, kurator, elevhälsoteam och habilitering för barnen. Och sen kanske boendestöd, arbetsterapeut, läkarbesök etc för vuxna om svårigheterna är stora.
    En pråm kan kantra för mindre. 
    Alla vuxna med NPF upplever inte sin diagnos som ett problem. Inte alla barn med NPF behöver sådant massivt stöd som du beskriver. Det finns grader, det är inte svart-vitt.
Svar på tråden NPF ärftlighet