• Anonym (TS)

    NPF ärftlighet

    Jag kan verkligen förundras över att folk kan ha typ 6 barn och 4 av dessa har en NPF diagnos och föräldrarna upplever att det är så tufft. Köper att det är tufft. Men jag förstår inte att föräldrarna bara tror att dom haft otur och inte ser att någon eller båda föräldrarna har en NPF diagnos. Självklart blir det ju tuffare om man själv har en funktionsnedsättning och samtidigt inte har fått rätt stöd och verktyg med detta. 


    Varför verkar vissa vara så extremt omedvetna om ärftligheten? 


    Om man vet om att man som förälder har NPF kanske man inte heller från början kommer på tanken att skaffa 6 barn från första början?

    Jag har själv NPF och utgår mer från att mina barn kommer ha detta. Av den anledningen ser jag till att ge det bästa möjliga från första början. 

  • Svar på tråden NPF ärftlighet
  • Anonym (sköldmö)
    EpicF skrev 2025-05-05 19:53:55 följande:
    Anonym (sköldmö) skrev 2025-05-05 19:43:49 följande:
    Inte väldigt ovanligt, men ganska ovanligt, bland svenskar och andra västerlänningar.

    Har du missat att födelsetalen länge har varit ganska låga i Sverige och liknande länder? (Dock inte så alarmerande låga som nu).

    De flesta får 1-3 barn. Runt 2 barn per kvinna har varit snittet sen 70-talet. (Nu är det dock ännu lägre.)

    Hur många känner du som har 6 barn eller fler? Jag känner inte en enda, inte närmare. Känner en familj med 4 barn, alla andra har 3 eller färre.

    Men visst, i en del andra kulturer är det fortfarande vanligt med 6-7-8 barn per familj, liksom i vissa invandrargrupper. Men det har inte varit vanligt i Sverige på länge.

    Min pappa och hans syskon föddes på 30- och 40-talet, de var 8 barn. Redan då ansågs de vara en ovanligt stor familj. Deras grannar hade 4 barn, det ansågs mer normalt enligt pappa.

    Jag känner fyra familjer (som är utanför min egna släkt] som alla har 6 barn eller mer. Dessa är dock släkt med varandra och kommer från stora släkter. Alla de är från Sverige. 

    Sedan min egen mamma som har mer än 6 barn. Min äldsta syster som har 6 barn samt mig och min sambo som har mer än 6 barn tillsammans. 

    I min släkt är det min mamma som hade/har 9 syskon, min mormor som hade 11 syskon och min mormorsfar som hade 15 syskon. Det var dock ovanligt då. 
    Jag förstår. Du och din släkt är dock inte representativa. De flesta svenskar får inte så många barn. För 100 år sen var det fortfarande vanligt, men inte sen dess.

    Min pappa hade som sagt 7 syskon, men ingen i syskonskaran fick själva många barn. En fick 4 barn, de andra fick 3 eller 2, utom en som inte fick egna barn.

    De förde alltså inte traditionen vidare, som din familj verkar ha gjort. Inte heller har vi gjort det i nästa generation. De flesta av oss har barn, men inte så många.
  • EpicF
    Anonym (sköldmö) skrev 2025-05-05 20:08:02 följande:
    Jag förstår. Du och din släkt är dock inte representativa. De flesta svenskar får inte så många barn. För 100 år sen var det fortfarande vanligt, men inte sen dess.

    Min pappa hade som sagt 7 syskon, men ingen i syskonskaran fick själva många barn. En fick 4 barn, de andra fick 3 eller 2, utom en som inte fick egna barn.

    De förde alltså inte traditionen vidare, som din familj verkar ha gjort. Inte heller har vi gjort det i nästa generation. De flesta av oss har barn, men inte så många.
    Klart vi inte är representativa, vilket jag aldrig heller påstått. Inte heller de familjerna jag känner (som är släkt med varandra, inte med mig) är representativa. 

    I min mammas syskonskara (de var 10 barn) är det enbart hon som fått mer än 6 barn (vi är 10 syskon med två olika pappor). Och för min mormor var det också enbart hon som fick många barn. 
  • Anonym (Dr Krall)

    Ja, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) har en stark genetisk komponent. Forskning visar att 70?80 % av fallen är ärftliga

    Detta innebär att om en förälder har diagnosen så ökar sannolikheten att dennes barn ska utveckla liknande symtom.

  • Anonym (Va?)

    En naturlig konsekvens av att inte kunna planera och strukturera är att man missar saker som preventivmedel och då blir det många barn. Tror du verkligen att barnen är planerade? 

  • Anonym (sköldmö)
    EpicF skrev 2025-05-05 20:18:43 följande:
    Klart vi inte är representativa, vilket jag aldrig heller påstått. Inte heller de familjerna jag känner (som är släkt med varandra, inte med mig) är representativa. 

    I min mammas syskonskara (de var 10 barn) är det enbart hon som fått mer än 6 barn (vi är 10 syskon med två olika pappor). Och för min mormor var det också enbart hon som fick många barn. 
    Du skrev att det inte är ovanligt med 6 barn. Det var det jag svarade på.

    Det är inte extremt ovanligt, men ganska ovanligt. Det var länge sen det var vanligt med 6 barn eller fler per kvinna, i vår kultur och liknande kulturer. Man får gå tillbaka 100 år eller mer. 

    Grässtrå77 skrev att de flesta inte har 6 barn, med eller utan npf. Det stämmer ju.

    Sen verkar det ha varierat i din släkt. Min släkt är kanske mer typisk. Farmor och farfar var de enda som stack ut med många barn, i sin generation och i generationerna efter. Går man däremot längre tillbaka (vi har släktforskat), dyker de stora barnkullarna upp. Ibland 10-12 barn per familj. Men då snackar vi mormors mor, mormors mormor osv. Det har inte varit vanligt sen dess.
  • EpicF
    Anonym (sköldmö) skrev 2025-05-05 20:47:57 följande:
    Du skrev att det inte är ovanligt med 6 barn. Det var det jag svarade på.

    Det är inte extremt ovanligt, men ganska ovanligt. Det var länge sen det var vanligt med 6 barn eller fler per kvinna, i vår kultur och liknande kulturer. Man får gå tillbaka 100 år eller mer. 

    Grässtrå77 skrev att de flesta inte har 6 barn, med eller utan npf. Det stämmer ju.

    Sen verkar det ha varierat i din släkt. Min släkt är kanske mer typisk. Farmor och farfar var de enda som stack ut med många barn, i sin generation och i generationerna efter. Går man däremot längre tillbaka (vi har släktforskat), dyker de stora barnkullarna upp. Ibland 10-12 barn per familj. Men då snackar vi mormors mor, mormors mormor osv. Det har inte varit vanligt sen dess.
    Jag skrev "Är knappast väldigt ovanligt med 6 barn ". Men det var tydligen fel. 

    Fast nej, några 100 år behöver man verkligen inte gå tillbaka för att finna 6 eller fler barn per familj. Men ja, verkar inte vara vanligt direkt. 
  • Anonym (Mamman)

    Vi är två vuxna utan NPF och vårt första barn har/hade inga diagnoser. Hen är vuxen nu. Yngsta däremot som är i skolåldern fortfarande har lite av varje.
    Vi valde att stanna vid två barn JUST för att ärftligheten är en faktor och vi skulle inte palla ett barn till med dessa utmaningar helt ärligt. Det lär väl vara så att båda vi vuxna bär på något som inte slog igenom på oss eller äldsta barnet men däremot på den yngre. 

    Så jag förstår verkligen er som skriver att det blir lite till sakens natur när två vuxna med NPF med dålig impulskontroll, konsekvenstänk mm blir föräldrar till många barn som också visar sig ha diagnoser. Har man fått 2-3 barn med diagnos så ska man nog räkna med en överhängande risk att övriga också har det.

    Man kan önska sig en stor familj, absolut.  Men man får också förstå att belastningen inte ökar med 1:1 utan än så mycket mer, särskilt om föräldrarna också har utmaningar.

  • Anonym (själva)
    Anonym (TS) skrev 2025-05-05 16:08:33 följande:
    NPF ärftlighet

    Jag kan verkligen förundras över att folk kan ha typ 6 barn och 4 av dessa har en NPF diagnos och föräldrarna upplever att det är så tufft. Köper att det är tufft. Men jag förstår inte att föräldrarna bara tror att dom haft otur och inte ser att någon eller båda föräldrarna har en NPF diagnos. Självklart blir det ju tuffare om man själv har en funktionsnedsättning och samtidigt inte har fått rätt stöd och verktyg med detta. 


    Varför verkar vissa vara så extremt omedvetna om ärftligheten? 


    Om man vet om att man som förälder har NPF kanske man inte heller från början kommer på tanken att skaffa 6 barn från första början?

    Jag har själv NPF och utgår mer från att mina barn kommer ha detta. Av den anledningen ser jag till att ge det bästa möjliga från första början. 


    En del i det hela kan ju vara att föräldrar som själva har NPF saknar impulskontroll och konsekvenstänk = skaffar fler barn än de orkar med och har råd med + skaffar barn utan att tänka framåt hur de ska orka med och ha råd med barnen. 

    Många med NPF har också svårt att jobba och kan då se barn/föräldraledighet/barnbidrag som en rimlig försörjning. 

    Dessutom blir det kanske inte bara ärftlighet för barnen i en sån situation, utan hela kaoset att växa upp med föräldrar som inte orkar med sig själva eller barnen, och kaoset med alla barnen som inte får en bra struktur i hemmet. 
  • Anonym (Inte så enkelt)
    Anonym (själva) skrev 2025-05-06 08:48:05 följande:
    En del i det hela kan ju vara att föräldrar som själva har NPF saknar impulskontroll och konsekvenstänk = skaffar fler barn än de orkar med och har råd med + skaffar barn utan att tänka framåt hur de ska orka med och ha råd med barnen. 

    Många med NPF har också svårt att jobba och kan då se barn/föräldraledighet/barnbidrag som en rimlig försörjning. 

    Dessutom blir det kanske inte bara ärftlighet för barnen i en sån situation, utan hela kaoset att växa upp med föräldrar som inte orkar med sig själva eller barnen, och kaoset med alla barnen som inte får en bra struktur i hemmet. 
    Det kan bli tvärtom också. En del med NPF är mycket strukturerade, och barnen växer därför upp i en miljö med tydliga rutiner och tydliga regler/förväntningar, vilket är extra viktigt om man har den typen av NPF. Det måste vara hemskt att ha den typ av NPF som behöver ordning och rutiner,  och samtidigt växa upp medföräldrar som är spontana, röriga, och tidsoptimister.

    Själv är jag högutbildad med NPF och mitt jobb kräver koncentration, struktur och noggrannhet. Men så har jag inte AD(H)D heller.
  • Anonym (själva)
    Anonym (Inte så enkelt) skrev 2025-05-06 09:14:03 följande:
    Det kan bli tvärtom också. En del med NPF är mycket strukturerade, och barnen växer därför upp i en miljö med tydliga rutiner och tydliga regler/förväntningar, vilket är extra viktigt om man har den typen av NPF. Det måste vara hemskt att ha den typ av NPF som behöver ordning och rutiner,  och samtidigt växa upp medföräldrar som är spontana, röriga, och tidsoptimister.

    Själv är jag högutbildad med NPF och mitt jobb kräver koncentration, struktur och noggrannhet. Men så har jag inte AD(H)D heller.
    Det kan säker också vara själsdödande att växa upp i en familj med alltför rigida strukturer och regler om man är en person med mer flexibel inställning till livet. 

    Men tråden handlade väl egentligen om varför föräldrar som uppenbart inte klarar sitt föräldraskap ändå skaffar en massa barn. Och det svaret hittar du nog inte i strukturer och ordning, utan i bristande impulskontroll och bristande konsekvenstänk. 
Svar på tråden NPF ärftlighet