Jag vill så gärna ha sex :(

Jadu, säg det, tror det är många faktorer. I början var jag väldigt blyg och vågade inte flirta som man skulle och jag hade dålig koll på hur man fick kvinnor intresserade. Var 25 när jag lyckades gå ut med en tjej första gången. Det ledde ingenstans men det var i alla fall ett steg framåt. En tjej till en kompis sa att jag var jättesnäll, söt och rar men inte typen man blev kär i. Dröjde länge innan jag förstod innebörden och vågade mera. När jag var 32 träffade jag en tjej och vi sågs några gånger. Vi började hångla och jag var så överväldigad att jag bara kände att jag ville säga att det var första gången jag hånglat och att det var fantastiskt. Tyvärr ledde det till att hon inte ville ses igen. Hon var inte pigg på att behöva lära upp någon. Ungefär samma hände när jag var 38 och träffade en kvinna som var 42, ensamstående mamma. Det kändes jättebra till jag tror det var 6e dejten, vi hade en fin romantisk dejt och slutade med att vi lagade middag tillsammans hos mig. Blev nervöa när det hettade till sedan och sa att jag inte gjort detta förut. Då blev hon helt tyst och sedan sa hon att hon inte ville börja om med någon som inte börjat alls. Och att hon tyckte att hon var för gammal för att vara någons första. Det blev ett svårt uppbrott för båda tror jag. Sedan dess har jag träffat 2 kvinnor till på enstaka dejter men inget som känts rätt för någon av oss. 

Jag hade också tappat lusten om mannen avbryter mitt i allt för att säga en sån sak, eller säga något överhuvudtaget faktiskt 

Jag hade absolut ingen aning då om att det kunde vara så fel då men det har jag insett senare, Hur hade du agerat i mitt ställe? Eller om chansen dyker upp igen, hur ska jag göra? Säga inget alls och bara låta första gången bli ett fiasko? Eller berätta men vid ett annat tillfälle? I så fall när?

Det var ett dåligt valt tillfälle framför allt. Och det är inget man måste berätta överhuvudtaget. Varför förutsätter du att det skulle ha blivit ett fiasko om du inte säger något? Var ju snarare tvärtom

Kan förstå att du blivit avtänd just då men hade det verkligen diskvalificerat honom från fortsatt dejtande? Det är ju inte så att han var en kass älskare som sket i din njutning. Kan förstå honom med även om han kanske borde nämnt det tidigare. Jag hade nog avbrutit också men med de känslor jag sannolikt haft efter flera dejter och en romantisk middag hade jag nog gett honom en ny chans i all fall och inte dissat honom helt. Tycker faktiskt lite synd om honom.

Om allt annat var bra så förstår jag inte att hon omedelbart bryter. En oskuld kan säkert vara eller bli en fantastisk älskare. 

Om det är någon jag vill träffa på det sättet så hade jag ju tyckt om honom tillräckligt tänker jag. Det är väldigt ovanligt för mig. Hade nog provat ändå

Du borde väl kunna hitta andra intressen där du kan träffa människor?

Något jag har lagt märke till i den här typen av trådar....inte bara om sex, utan för över huvud taget olika situationer där människor tycker att livet inte blev som de hade önskat....det är att de alla uttrycker en önskan om något annat och sedan beskriver olika hinder som de upplever stå i vägen för att få vad de vill ha.....men jag ser inte någon som är beredd att kliva utanför sin bekvämlighetszon. Grejen är den att om man gör som man alltid gjort kommer man få samma resultat som man alltid fått.

Det spelar ingen roll hur uthållig jag är, eller hur tidigt jag går upp.....så länge jag envisas med att bara vända mig västerut så kommer jag aldrig få uppleva en soluppgång.

Det var iofs trevligt att höra att jag kunnat få en ny chans. Men undrar fortfarande hur jag skulle agerat eller hur jag ska agera nästa gång för att minimera risken att bli avpolletterad.