Kommentarer om vikt

Mitt resonemang kan du ju läsa som en röd tråd genom alla mina svar och är anledningen till att det inte är just jag som hintar om ätstörning. 
Ditt sätt att hantera din vikt har jag inte med att göra.

Det är ju snarare DITT resonemang som blir av intresse.
Du skrev att du skulle hantera kommentarer genom att ta tag i problemet som de handlade om. 
Men nu stämmer det ju inte...för nu förtydligar du ju att det endast gäller under förutsättning att anmärkningen stämmer
Och då frågade jag ju ändå om ditt hanteringssätt gällde oavsett vad saken gällde....men du fortsatte ditt autosvar att det var så du skulle hantera sådana kommentarer...

Du vet ju inte om TS faktiskt har ett verkligt viktproblem. Hen har gått upp några kilo. Det kan man ju göra och ändå vara inom normalvikt. Precis som att någon kan hålla koll på kalorier och vikt och inte ha ätstörningar....eller hur...

Så vad skulle du faktiskt göra om du skulle gått ner nåt kilo och din mamma inför alla på midsommar återkommande hintade, pikade inför alla på festen att du betedde dig anorektiskt, såg ut som du gått ner för mycket i vikt och peka nedsättande mot din kropp, uttryckt att du måste äta mer, fråga frågor om hur mycket du åt egentligen osv.
Hur skulle du hantera DE kommentarerna (exempelvis säga ifrån, gå därifrån, strunta i det etc)...för där börjar du ju närma dig de verkliga svaren på TS frågeställning...

Jag frågar om det gäller även kommentarer om att personen sannolikt är ätatörd, att du då anser att det är fel för att man ska sköta sig själv och skita i andra? Eller skulle man istället fråga och lyssna? Eller vad gäller?

Ja alltså jag förutsatte när jag svarade dig att det vi diskuterade var anmärkningar som i fallet tråden handlar om, en anmärkning som stämmer och som personen själv håller med om att det stämmer. TS skriver ju att hon faktiskt har gått upp i vikt

Jag skulle bemöta det genom att fråga henne vilka kriterier för ätstörning som jag uppfyller. Hur mycket jag äter hade jag inte kunnat svara på annat än på ett ungefär

Som jag har skrivit tydligt tidigare så kan det finnas tillfällen då det kan finnas skäl att "lägga sig i" men att det då gäller fingertoppskänsla och trygghet i både situation och relation när man gör det.
Om man gör det på fel sätt väcks väldigt lätt den andres motstånd och försöket till samtal och medvetandegörande riskerar att bli kontraproduktivt, hur väl intentioner med omsorg om den andre man än kan ha...

Jag vet att du håller med om att tillvägagångsättet hos TS mamma inte var särskilt sjysst så det behöver vi ju inte diskutera

Men att hen gått upp lite och är medveten om det är inte samma sak som att anse att det är ett problem.
Det är ju ändå upp till var och en att avgöra och prioritera vad som är viktigt att ta tag i...
Att andra lägger sig i och dömer en utifrån ens utseende kan ju kännas som ett större problem än själva vikten...

Jag skulle personligen bli mer orolig om någon i min närhet gick ner i vikt och inte riktigt visste varför...

Att fråga hur någon mår (och faktiskt lyssna) är väl något helt annat än att berätta att någon är tjock..och dessutom återkommande, inför andra och under en högtid.
På vilket sätt är det visa omsorg?
Mamman "såg" inte sin dotter...hade hon gjort det hade hon sett att gick över gränsen.

Och du har noll och ingen rätt att "anmärka" på andras liv och val...vilket mandat har du att avgöra vad som är rätt och bra för någon annan?

Jag frågar om det gäller även kommentarer om att personen sannolikt är ätatörd, att du då anser att det är fel för att man ska sköta sig själv och skita i andra? Eller skulle man istället fråga och lyssna? Eller vad gäller?

Ja alltså jag förutsatte när jag svarade dig att det vi diskuterade var anmärkningar som i fallet tråden handlar om, en anmärkning som stämmer och som personen själv håller med om att det stämmer. TS skriver ju att hon faktiskt har gått upp i vikt

Jag skulle bemöta det genom att fråga henne vilka kriterier för ätstörning som jag uppfyller. Hur mycket jag äter hade jag inte kunnat svara på annat än på ett ungefär

Sen anser jag (som jag återigen skrivit) att det är stooooor skillnad att fråga om hur någon mår och att påpeka kroppsliga attribut...
Det första kan vara omsorgsfullt, om det görs på rätt sätt och med rätt intentioner medan det andra lätt blir respektlöst och integritetskränkande.

Alla som går upp i vikt mår inte dåligt av det och all övervikt är inte farligt, så att sätta sig på höga hästar och göra någon cruzade att metvetandegöra sina nära och kära om viktuppgång känns väldigt arrogant...(och som sagt kontraproduktivt)
Om någon direkt frågar eller ber om råd, är en annan sak...

Även om du inte anser det hörde till frågeställningen så tog TS tog ändå upp det och jag får fråga på vad Ts skriver i sin trådstart om jag vill. Och dessutom är det faktiskt relevant för hur jag själv skulle reagera. En stor del i det är att jag skulle försöka ta reda på varför jag har den vikten och göra någonting åt det. Så nu har jag varit tydlig nog hoppas jag.

Sen har jag inte skrivit ett ord om hur man ska lära mamman beteenden så det behöver du inte argumentera om till mig.

Folk är tyvärr väldigt ytliga idag, och lite får man nog anpassa sig till det. Tjocka människor ses i regel ned på, och då är det omtanke att påtala för en person att denne är överviktig så att de syns och att personen kan bli dömd av andra för det.

Ja,fast på vilket sätt lär man den som pikar att sluta med detta beteende genom att tänka på sin vikt?
Det är ju det som är frågeställninngen i TS.

Jaha, och vilka skäl är enligt dig giltiga för att få lov att, som du kallar det, lägga sig i? När någon pratar om hur man kan ta reda på varför någon har gått upp i vikt? Är det skäl nog att få lov att ta upp påståendet att personen med all sannolikhet har ätstörningstendenser?

Nej det är förstås inte helt omöjligt att TS inte ser det som ett problem. Men hon funderar ju ändå på varför hon gått upp. Hon tycker ju heller inte att det var kul att höra om det. Det här låter sammantaget verkligen inte som någon som är nöjd med att ha gått upp vikt. Men i hennes sits så hade i vilket fall jag börjat tänka efter och akta mig, det med vikten bär lätt iväg och blir mycket svårare att ta tag i ju längre det går. Om inte ett stort problem idag så kan det bli det. Och jag vill inte ha någon övervikt. Därför hade jag reagerat med att angripa det nu, det är mycket viktigare för mig än att fastna i att jag blev kommenterad på ett fel sätt.