Anonym (m) skrev 2025-06-23 14:50:54 följande:
Kaloribehovet går ner ju äldre man blir så man kan inte förvänta sig att kunna äta som man gjort och ändå hålla samma vikt.
Och vad är motiverande om inte fakta om att du blivit större? Sånt kan lätt bli att man inte märker själv utan det kommer smygande och man vänjer sig.
Och du skriver att du inte vet varför du gått upp, vill du försöka ta reda på det? Hur många kalorier äter du på en vecka? Vad är din längd vikt ålder? Aktivitetsnivå?
Nu förutsätter du att TS inte var medveten om viktuppgången men det verkar hen ha varit.
Så vad tänker du att "faktan" bidrar med då?
På vilket sätt blir det motiverande att bli utpekad som tjock inför släkt och vänner?
Är det inte sammanhang där det är viktigt att få känna att man duger som man är?
Skam är väldigt sällan en bra motivator för att lösa problem...
Jag vet många som istället undviker sociala sammanhang av just anledningen att alla ska se att de gått upp i vikt. För det är ju inget man kan göra något åt just den stunden man är på festen eller hur? Så då går man inte dit istället...
Jag tror inte omedvetenhet och okunskap om ens vikt och faran med övervikt är där problemet sitter för de flesta...
Sen visar all forskning om motivation och förändring helt tvärtom, att försöka övertyga med fakta och argument är extremt kontraproduktivt då det endast föder motstånd hos den man försöker övertyga..
Så om du är resultatinrintad och pragmatisk som du skriver i något inlägg ska du nog inte använda dig av "fakta/argumentations-metoden" i hopp om att någon ska vakna upp och hitta motivation till förändring...
Sen kan jag personligen känna att det är lite arrogant och översitteri, detta med att gå och berätta "sanningar" för folk förklätt till omsorg och oro....Folk borde jobba på sin "hjälpnödighet" och låta vuxna vara vuxna...
Ibland måste man ju säga något men då är det just viktigt med fingertoppskänsla och väl vald situation...
Tjata om det, inför andra på midsommarafton låter faktiskt inte som det...