Anonym (S) skrev 2025-06-24 20:14:14 följande:
Det får ju varje situation avgöra såklart...men exempelvis om någon skär sig, dricker sig återkommande redlös, inte kommer utanför sitt hem på grund av tvång eller där det finns misstanke om suizid mm.
Jag har till och med påkallat vården och myndigheters hjälp mot anhörigas vilja för att risken för skada och till och med död var så pass stor...
Så jag är inte främmande för att agera men skulle inte kränka någons integritet för några kilon...
I min värld var det inte vikten som TS ville ha hjälp med utan delen i trådstarten om vikten agerade bakgrundshistoria men även kanske nån form av förebyggande svar inför eventuella antaganden att hon "slarvat"...
Hon skrev "att det är som det är". Kan tolkas som att hon just nu inte vill reda i varför hon gått upp eller få råd om hur hon ska gå ner.
Vikten var inte heller hennes fråga utan den handlar helt klart om hur hantera hennes mammas agerande.
Så jag valde att respektera det och svara på hens fråga.
Om hen exempelvis frågat om någon hade en teori kring viktuppgången hade det varit en annan sak...
Ditt svar om hur du skulle sakligt bemöta eventuella pikar om ätstörningar kändes betydligt mer relevant än ditt första svar som innehöll frågor om matintag, längd etc.
Du skrev inte alls hur du skulle hantera det utan det känns som att du gick mer in i en viktrådgivningssituation....
Du vet vilken situation jag frågade om.
Fast jag har inte hjälpt TS med vikten. Jag FRÅGADE om hon ville försöka ta reda på varför hon gått upp, just eftersom hon tog upp att hon inte vet varför
Jag hade inte tyckt det var så viktigt att tänka på hur jag ska bemöta några pikar. Jag hade hanterat situationen mer genom att fundera över varför jag gått upp, jag tycker som sagt det är viktigare. Så hade jag hanterar det, och det är vad jag försökt förklara ganska många gånger nu.