Kommentarer om vikt

Kommentera tillbaka. Om inte kring vikten så nån annan svag punkt hon har. Kanske trillar polletten ner.

Att du inte vet hur du ska hantera detta tror jag tyvärr beror på att ni har fler problem än bara det här. Det självklara är ju att säga ifrån redan första gången hon säger något och sen ryta ifrån mer och mer om hon fortsätter. Men av någon anledning vågar du inte säga ifrån till din mamma. Jag skulle tro att det är där någonstans du hittar roten till problemet. 

Fruktansvärt oförskämt och elakt! Inte okej någonstans!

Fy fy vad dåligt av en mamma att säga så. Även av andra. För de första har de inte med din vikt att göra. De ska knipa käft. Även din mamma. 
Man har haft bra föräldrar de skulle aldrig säga så. Lite mer intelligens eller hög EQ. 

Du måste markera starkt de är inte ok att säga så. Respektlöst till max. Säg att du är inte intresserad av hennes åsikt om dig. Säg något tillbaka. Gammal du har blivit, gråhårig, tunnhårig mm. Skrynklig glömsk mm.

Jag har blivit rundare mycket p g a mediciner som är vanligt. En som ofta klagade på min vikt hade som kvinna tunt hår. Jag har aldrig givit tillbaka. Aldrig klagat på folks utseende. Men fick nog, sa vad tunnhårig du har blivit. Hon hajade till. Ganska tyst om vikt nu. Tydligen måste man ge igen. Även om de är tråkigt  att vara lika korkad.
 

Självklart är det inte ok att lägga sådana här kommentarer och definitivt inte inför andra.
Gränslöst!
Det är flera i tråden som verkar tycka att "oro" ger någon rätten att bete sig hur som helst...
Jag uppfattar det som att TS är vuxen, medveten om viktuppgången (som dessutom inte verkar vara enorm) och skulle hen vilja ha råd kring vikten så frågar väl hen själv om det...

Att påpeka någons "tillkortakommanden" publikt under högtidsfirande är väldigt oförskämt och gränslöst...
Och dessutom ofta kontraproduktivt och riskerar att förstöra tilliten i relationen...precis som TS själv nämner så föder detta beteende inte motivation till förändring och riskerar att skapa distans istället..

För ärligt, det behövs fingertoppskänsla och mycket trygghet i både relation och situation för att kunna ta upp personliga saker liknande detta som oroar en kring ens närmaste...oavsett vad det handlar om...

Ts, om det är första gången din mamma gjorde på detta sätt så kanske hon bara inte tänkte sig för.
Enklast är ju att samla mod och ringa och säga som det är.
Att du blev ledsen och att du faktiskt redan är medveten om övervikten och att du vill få hantera det på ditt sätt.
Poängtera att detta riskerar att skada er relation om hon gör så igen

Gör hon om det, så behöver du markera.
Tydligt. Inför alla. Äg situationen.
Drt är hon som gör bort sig. Inte du.

-Mamma, detta har vi ju pratat om. Det är gränslöst och elakt att påpeka mina brister inför alla. Skulle du vilja att jag gjorde så här mot dig? Du har ju saker som du skäms över...hur skulle det kännas att jag satte ljuslampa på dem????

Gör det riktigt obekvämt för henne.

Din kropp är din och din mamma får hantera sin oro på egen hand....INTE ditt ansvar....

Ta hand om dig

Kaloribehovet går ner ju äldre man blir så man kan inte förvänta sig att kunna äta som man gjort och ändå hålla samma vikt. 

Och vad är motiverande om inte fakta om att du blivit större? Sånt kan lätt bli att man inte märker själv utan det kommer smygande och man vänjer sig.

Och du skriver att du inte vet varför du gått upp, vill du försöka ta reda på det? Hur många kalorier äter du på en vecka? Vad är din längd vikt ålder? Aktivitetsnivå?