Är sossarnas förslag om folkomflyttning en bra idé?

Att använda barn för integrstionsändamål är oetiskt. Ingen vill offra sina egna  barn för integrationens skull. Allra minst de unga som växt upp under massinvsndringen och drabbats av förnedringsrån och vant sig vid att bli kallade horor. Kultur och värderingar kommer inte att försvinna magiskt över en natt när en familj får flytta till ett finare område. 

Du missade det viktiga. De unga svenska familjerna kommer att lämna de integrerade städerna. De vill bo i lugn , trygg , svensk miljö med lugna skolor och billiga småhus. Detta finns utanför städerna. Under en tioårsperiod kommer massor av hus bli lediga då den stora gruppen fyrtiotalister fyller åttio år och börjar flytta ut ur sina hus. Det kommer lösa bostadsbristen, till stor del.
Killbill , den boendeintegration du och S önskar, kommer inte att bli verklighet.  Det är ingen som vill ha den utanför S partihögkvarter.. 

Att Sverige har gått från att vara ett av de länder med lägst skolsegregation till att i dag ha en av världens mest segregerade skolor är djupt problematiskt både ur ett etiskt och samhälleligt perspektiv.

Både OECD och PISA-rapporter har visat att den svenska marknadsskolan, som Moderaterna drev igenom under 1990-talet, är en av huvudorsakerna till de fallande kunskapsresultaten och den ökade ojämlikheten i skolan.

I länder som Tyskland, där skolorna har en mer blandad elevsammansättning och där valfriheten inte har drivits lika långt fungerar skolsystemet betydligt bättre både när det gäller kunskapsresultat och likvärdighet.

Men man skall ändå lyssna för jag tror tyvärr att S menar allvar. Troligt är  tex  att en investering i en bostadsrätt i ett mellanklassområde  i Stockholm kommer att bli en väldigt dålig affär. Blir svårt att få tillbaks pengarna om  fem år.  Medan topponmrådena kommer att bli ännu dyrare, för där kommer ingen borndeintegration att  ske. 

Sverige har för många och för stora utanförskapsområden, vilket gör problemen svårlösta. Hade vi dragit i bromsen på 90-talet, hade vi troligen inte haft dagens situation. Idag finns ingen enkel lösning.

Vad menar du är lösningen? Att blanda skolor och områden? Kommer inte att fungera i praktiken. Kan göras till viss del, men kommer inte att lösa de övergripande problemen med segregation och utanförskap.

I städer som Malmö och Södertälje är de etniskt svenska familjerna för få för att lösa integrationsproblemen, även om man skulle sprida ut dem jämnt över hela stan. Det räcker inte med att de utgör 30 - 50 procent. De måste vara i klar majoritet om de ska fungera som en väg in i det svenska samhället. Minst 70 - 80 procent i varje bostadsområde och skola. För att uppnå det skulle man behöva flytta många av Malmös barn till Småland, och Södertäljebarnen till den sörmländska landsbygden. 

I Stockholm och Göteborg finns liknande demografiska problem. Den svenska medelklassen räcker helt enkelt inte till, och kommer heller inte att gå med på att fungera som integrationsåtgärder. Inte ens Magdalena Andersson vill ju bo i ett utanförskapsområde? Hon blev irriterad när hon fick frågan i TV.

Vad man kan göra är att försöka göra alla områden och skolor bättre, utifrån de förutsättningar som finns. Man kan absolut begränsa etableringen av friskolor, samt med både ekonomiska och politiska styrmedel påverka vad som byggs och därmed indirekt påverka var människor bosätter sig. Det har andra länder gjort. Men det löser inte de övergripande problemen, skrapar bara på ytan.

Om Sverige inte på allvar tar itu med problemen i våra utanförskapsområden riskerar allt fler att se värdet på sina bostäder sjunka, även i områden som tidigare upplevts som trygga.

Du framstår mer och mer som en som älskar utanförskapsområden. Varför är det så?

Det sker redan "white flight" till välmående kranskommuner. Det har pågått länge, i 15 - 20 år, men ökat i omfattning i takt med att alltfler områden i större städer blir mer otrygga. De flesta har inget emot lite blandning, men ingen vill bo i ett stökigt område eller granne med ett. Man vill helst att barnen ska växa upp minst några mil bort, oavsett om man vill bo i hus på landet eller inte.

Hur ska vi ta tag i det? Utan tvångsförflyttningar eller dylikt?

Ingen älskar utanförskapsområden, men nu är det som det är. Som man sår får man skörda.

Sverige har sått på detta sätt i 30 år. Nu skördar vi frukterna.

Min poäng är att de åtgärder som är realistiska, inte kommer att räcka. De hade kanske räckt för 20 år sen, men inte nu.