Jag har ett problem med skolan. Mitt barn är väldigt smart men hen har allt mer börjat hamna i uttråkningstillstånd.
Dessvärre finns inga resurser trots att skolan även ska anpassa uppåt.
Är det någon som har drabbats av samma problem eller ändå har några intressanta synpunkter så vore det intressant att höra.
Siffror inte helt tagna ur luften är att det är en IQ på ca 150-160.
Hur har ni fått siffrorna?
Barnet är 14 och går åldersadekvat. Efter sommaren blir det åk 8. Vi kör en del samarbete med ett gymnasium men det är rätt dysfunktionellt eftersom det mest är vi som är på skolan och genomför prövningar.men i övrigt ingen synk med högstadieskolan. Håller på och laddar under lovet för vad man borde göra och lurar på att försöka få en tid med skolpsykologen.
Känner igen mig! Min son är nu 12 år. Har varit uttråkad i skolan sedan start. Eftersom han är väldigt smart och lättlärd. Har tyvärr medfört att han inte perioder stört i klassrummet. Dock alltid höga betyg/omdömen. Trots väldigt lite pluggande och lite fokus på lektionerna. Jag ångrar såhär i efterhand att han inte fick börja skolan tidigare. Förskolan rekommenderade mig det, men jag valde att gå emot den rekommendationen. Tyvärr... han har ingen diagnos och har mycket kompis, umgås helst med äldre barn/tonåringar.
Det som fått det att funka är att se till att han alltid haft en intensiv fritid med många intressen att nörda ner sig i. Han är enkel på så vis, går gärna med på att testa nya saker och vill gärna vara i nya sammanhang.
Dottern verlar också smart och snabblärd jämfört med jämngammal. Hon är född tidigt på året och jag kommer nog välja att sätta henne i skolan tidigare om det går.
Känner igen mig! Min son är nu 12 år. Har varit uttråkad i skolan sedan start. Eftersom han är väldigt smart och lättlärd. Har tyvärr medfört att han inte perioder stört i klassrummet. Dock alltid höga betyg/omdömen. Trots väldigt lite pluggande och lite fokus på lektionerna. Jag ångrar såhär i efterhand att han inte fick börja skolan tidigare. Förskolan rekommenderade mig det, men jag valde att gå emot den rekommendationen. Tyvärr... han har ingen diagnos och har mycket kompis, umgås helst med äldre barn/tonåringar.
Det som fått det att funka är att se till att han alltid haft en intensiv fritid med många intressen att nörda ner sig i. Han är enkel på så vis, går gärna med på att testa nya saker och vill gärna vara i nya sammanhang.
Dottern verlar också smart och snabblärd jämfört med jämngammal. Hon är född tidigt på året och jag kommer nog välja att sätta henne i skolan tidigare om det går.
Kolla Mensa gifted child program för att få andra i liknande situation att bolla med.
Är specialpedagogen inblandad?
Är barnet testat, tex wisc? Hjälper tydligen (tyvärr) att ha att hänvisa till.
Vad har ni försökt hittills? Finns inga anpassningar alls idag? Vilka ämnen skulle hen vilja ha extra utmaningar i?
Vi har fått tjata en del, från start, men har fått till en del extra under åk 2 och kommer fortsätta nu inför trean. Barnet är glad över det, men tyvärr har inte alla bitar funkat så bra.
Hoppar in här.
Jag tänker att man kan ge barnet uppgifter på rätt nivå. Bäst är ju om skolan tar sitt ansvar och gör det. Annars får man göra det själv. Om de läser om bronsåldern tex så kan du ge barnet texter som riktar sig till vuxna istället. Då blir de svårare att ta sig igenom och du kan visa barnet hur man tar sig an svårare texter och samlar information från flera källor.
Vi gjorde inte så, ska jag väl tillägga, och sitter nu med en tonåring med adhd som saknar studieteknik. Tjo.
Min erfarenhet är att först och främst är det viktiga att man hela tiden pratar om såna saker med sitt barn och genom olika exempel kan visa på betydelsen av det, jämföra med andra områden där de kanske faktiskt tränar. En del har ju aktiviteter så som fotboll, gymnastik, skytte, schack osv. Kan vara allt möjligt där man då ofta kan visa dem att de är mycket duktigare på det idag än när de började, trots att de gjort samma om och om och om igen. Nu är det såklart lättare för dem att göra när det handlar om aktiviteter de tycker är roliga, men ju äldre de blir desto lättare har de att förstå såna saker också.
Det som många gånger kan vara så svårt för de här barnen är inte bara att de är intellektuellt begåvade. En sak som är svår är när dessa förmågor är väldigt ojämna. Har ett barn som är klart över genomsnittet på alla aspekter, utom snabbhet (för den som känner till begåvningstester) där hen ligger klart under genomsnittet. Det ställer till det mycket. Skolan har jättesvårt att förstå och anpassa för det. Hen har bra betyg men till ett högt personligt pris i kombination med skyhöga krav på sig själv. Hen förväntar sig kunna allting i skolan direkt, utan ansträngning för så har det ofta sett ut, så motstånd och att "bara bita ihop och göra det" är inte alls mitt barns grej - som förälder är det 3 delar pepp och 6 delar tålamod och 3 delar "gå undan och räkna till tio" som gäller.
Hoppar in här.
Jag tänker att man kan ge barnet uppgifter på rätt nivå. Bäst är ju om skolan tar sitt ansvar och gör det. Annars får man göra det själv. Om de läser om bronsåldern tex så kan du ge barnet texter som riktar sig till vuxna istället. Då blir de svårare att ta sig igenom och du kan visa barnet hur man tar sig an svårare texter och samlar information från flera källor.
Vi gjorde inte så, ska jag väl tillägga, och sitter nu med en tonåring med adhd som saknar studieteknik. Tjo.
Det som många gånger kan vara så svårt för de här barnen är inte bara att de är intellektuellt begåvade. En sak som är svår är när dessa förmågor är väldigt ojämna. Har ett barn som är klart över genomsnittet på alla aspekter, utom snabbhet (för den som känner till begåvningstester) där hen ligger klart under genomsnittet. Det ställer till det mycket. Skolan har jättesvårt att förstå och anpassa för det. Hen har bra betyg men till ett högt personligt pris i kombination med skyhöga krav på sig själv. Hen förväntar sig kunna allting i skolan direkt, utan ansträngning för så har det ofta sett ut, så motstånd och att "bara bita ihop och göra det" är inte alls mitt barns grej - som förälder är det 3 delar pepp och 6 delar tålamod och 3 delar "gå undan och räkna till tio" som gäller.
Det är typ där vi är. Hög begåvning, på gränsen till särbegåvad inom ett fält, men dåligt arbetsminne. Och adhd. I ämnen där läraren undervisar på ett sätt som passar mitt barn har hen c till a. Annars en del f och streck. Vi tänker att bara hen tar sig igenom grundskolan med självkänslan något sånär i behåll har vi vunnit slaget. Men en pyrrhusseger, får man väl säga.
Men jag ska inte kapa ts tråd mer, och du och jag har redan diskuterat detta i andra trådar. :)
Intressant att läsa era svar kring att träna studieteknik, även om en del av det inte riktigt var det jag menade.. Men att visa på förbättring i andra områden av att träna kan ju vara värdefullt om det är motigt att inte kunna direkt.
Att stimulera intressen och erbjuda fördjupning, självklart, men jag tänker att det inte riktigt förbereder barnet för om/när det väl blir svårt. Grunderna går ju, och det går att resonera kring. Min egen upplevelse är att prestationsångest tyvärr är extra vanligt bland de som ligger nära särbegåvning.
Men jag tänker på min egen erfarenhet, visst hade jag pluggat tidigare men det var först på universitetet det blev svårt och behövdes konkret studieteknik. Då behövs ju också mer sållning osv. Tungt för självkänslan att uppleva.