Jag är hemmamamma med en treåring.
Nu har jag haft en diskussion med min svägerska som anser att mitt barn är understimulerad pga att han inte går på förskola.
Är det verkligen så att ett barn är understimulerad bara för att att det inte går på förskola eller håller på med en massa aktiviteter?
Vi brukar t ex göra utflykter och gå till lekplatser på helgerna. Han träffar också sina kusiner regelbundet så helt utan andra barn är han inte.
Ni går runt där hemma, går till parken på helgerna, kusiner varannan vecka och öppna förskolan är för jobbig att åka till. Ja, det lutar åt att han skulle må bra av lite mer stimulans.
Jag tror absolut barn mår bra att vara hemma, under förutsättning att man som förälder engagerar sig i deras behov. Att dagligen gå ut på promenad och stanna till vid lekplatser tycker jag är självklart. Är man hemma har man ju all möjlighet till att hinna gå på bibliotek, öppna förskolor och varför inte passa på att gå på simskola - tänker att det är därför man är hemma med sitt barn. Tids nog har man ju inte samma tid med sitt barn.
Tramsig svägerska. Barn går på förskola för att föräldrarna måste jobba, inte för barnens skull. Varför intalar sig föräldrar det?
Snacket om att barn behöver förskola för att utvecklas handlar om att fånga upp barn språkmässigt i icke svensktalande familjer samt från familjer med problem. Men de flesta är ju från normala familjer.
Jag och ett av mina syskon gick inte på förskola och många nojjade sig över hur det skulle gå för oss i förskoleklass. På inskolningen frågade föräldrar och lärare vilken förskola vi hade gått på, vilken pedagogik vi hade skolats i för vi var så öppna och intresserade. Vi hade gått till biblioteket, öppna förskolor, olika öppna barntimmar mm regelbundet. Min poäng är att utveckling är individuellt och inte beroende av förskolan.
Min svägerska har en son på 5 år som går på förskola plus en eftermiddags aktivitet varje dag. Det är inte för hans skull, det är för att hon tycker det är jobbigt att ha honom själv i lägenheten.
Tramsig svägerska. Barn går på förskola för att föräldrarna måste jobba, inte för barnens skull. Varför intalar sig föräldrar det?
Snacket om att barn behöver förskola för att utvecklas handlar om att fånga upp barn språkmässigt i icke svensktalande familjer samt från familjer med problem. Men de flesta är ju från normala familjer.
Jag och ett av mina syskon gick inte på förskola och många nojjade sig över hur det skulle gå för oss i förskoleklass. På inskolningen frågade föräldrar och lärare vilken förskola vi hade gått på, vilken pedagogik vi hade skolats i för vi var så öppna och intresserade. Vi hade gått till biblioteket, öppna förskolor, olika öppna barntimmar mm regelbundet. Min poäng är att utveckling är individuellt och inte beroende av förskolan.
Min svägerska har en son på 5 år som går på förskola plus en eftermiddags aktivitet varje dag. Det är inte för hans skull, det är för att hon tycker det är jobbigt att ha honom själv i lägenheten.
Jag går med min 1,5-åring till lekparken minst en gång om dagen nu när vi har semester. Annars går hon på förskolan när jag jobbar. Jag anser att barn tidigt behöver lära sig att fungera i grupp och dagligen träffa andra barn. Inte nödvändigtvis på förskolan när man är 1 år, men absolut viktigare när man är så stor som 3. I den åldern ska ju bara lära sig att skapa egna relationer.
Baserat på din trådstart undrar jag hur svägerskan barn har det?
Idag ska så många föräldrar hetsa ned aktiviteter så tidigt. Helst ska de spela fotboll, ishockey, fiol, gå på schackklubb, gymnastik och läsa och räkna innan de är 4 år och dessutom ha bestämda playdates regelbundet. Lägg till fulla dagar på förskolan.
Okej, lite överdrivet kanske men FOMO är stort bland många föräldrar. Mitt syskons barn är lite så. Det spelas fotboll, innebandy, tennis, golf, simning och ett par saker till. De är 7 år.
Vi har varit måna om att låta våra ha tid för lek och avkoppling. 2 aktiviteter ungefär har räckt långt när det blir både 2 och 3 träningar/matcher i veckan.
Däremot behöver du och ditt barn socialisera lite mer. Typ öppna förskolan. Se det som en rolig utflykt för dig och barnet oavsett väder 1-2 gånger per vecka. Vi hade 1,5 mil till öppna förskolan, men så bra det var! För både barn och vuxna! Det är lika mycket en aktivitet för stora som små.
Passa på att göra nåt på plats när ni är på ÖF. En ny lekplats, handla mat, fika eller bara upptäck saker på resan dit.
Däremot behöver ni inte alls gå på en massa aktiviteter utanför. Det kommer när barnet börjar skolan. Ni hinner med sådant när det kommer säger du till svägerskan.
Det som många oroliga för däremot är att de ska bli utanför när de börjar skolan om de inte gått ihop innan. Även där kan du vara helt lugn om ditt barn har övat sociala samspel hos bla öppna förskolan. Det löser sig! Mitt barn var ensam från sin förskola i sin åldersgrupp. Tog ett par dagar så fanns kompisarna där som hängt ihop i alla år sedan dess.
Men som sagt var. Man behöver inte förskolan, men gå till öppna förskolan och andra aktiviteter för barn. Det kommer ni båda att må gott av.
I övrigt så tänker jag att ditt barn får mycket annat. Vara med dig, laga mat, baka, städa osv med dig.
Ni går runt där hemma, går till parken på helgerna, kusiner varannan vecka och öppna förskolan är för jobbig att åka till. Ja, det lutar åt att han skulle må bra av lite mer stimulans.
Att vara hemma till barnet börjar förskoleklass och så sällan interagera med andra barn tror jag inte gynnar barnet. Låt barnet börja med sina 15 timmar när det är 4, så det lär känna andra barn inför förskoleklassen, så att det lär sig interagera med andra barn och inte har en jättehög tröskel vid skolstart. Jag har två vänner som haft sina barn hos dagmamma, och de hade svårt att anpassa sig till det sociala i förskoleklassen.
Om barnet går 15 timmar i förskolan så har du möjlighet att städa, träna, eller vad du nu vill och sedan ha ännu mer tid till ditt barn, de det som en möjlighet inte ett hinder!
Tramsig svägerska. Barn går på förskola för att föräldrarna måste jobba, inte för barnens skull. Varför intalar sig föräldrar det?
Snacket om att barn behöver förskola för att utvecklas handlar om att fånga upp barn språkmässigt i icke svensktalande familjer samt från familjer med problem. Men de flesta är ju från normala familjer.
Jag och ett av mina syskon gick inte på förskola och många nojjade sig över hur det skulle gå för oss i förskoleklass. På inskolningen frågade föräldrar och lärare vilken förskola vi hade gått på, vilken pedagogik vi hade skolats i för vi var så öppna och intresserade. Vi hade gått till biblioteket, öppna förskolor, olika öppna barntimmar mm regelbundet. Min poäng är att utveckling är individuellt och inte beroende av förskolan.
Min svägerska har en son på 5 år som går på förskola plus en eftermiddags aktivitet varje dag. Det är inte för hans skull, det är för att hon tycker det är jobbigt att ha honom själv i lägenheten.
Jag gick inte på förskola, och önskar ingen annan unge den sociala uppförsbacke jag hamnade i vid skolstart. Jag kände ingen, alla andra kände varandra. Själv hade jag knappt varit ifrån mina föräldrar så var även väldigt osäker och rädd. Lillgammal med och hade ingen koll på hur barn interagerar. Kunde dock redan läsa och skriva och var väldigt duktig i skolan men det var knappt ens en fördel.
Är du ensam med barnet?
Hur ser ditt eget sociala liv ut?
Att du och ditt barn gör saker utanför hemmet och träffar andra, oavsett om det är vuxna och/eller barn är viktigt. Playdates med kusinerna där du åker ikväll en sväng är också en bra övning.
Försök tänka utifrån ditt barn och inte bara vad som är mest bekvämt för dig.
Men visst, det finns barn som är väldigt blyga, lugna och inte kräver något särskilt. Tror dock att de mår bra av att utmanas.